Parasha3-enighetenDaglig mannaStöd MFSAudio

Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad


Bereshit 1-4

I begynnelsen av

1 Mosebok 2:4 –3:21

Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.Mannen sade: "Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits."

(1 Mos 2:22-23 SFB)

Varifrån fick den första människan så mycket kunskap?

Översättningar av de gudomligt inspirerade Skrifterna kan aldrig uttrycka den rikedom som finns i det original som kom från himlen. I den hebreiska originaltexten finns en lek med orden man och kvinna. Det hebreiska ordet för man är i denna text ish, och femininformen är ishā, som har översatts som kvinna. Men in svenskan ser man inte det grammatiska relationen mellan man och kvinna. Några översättare har valt att införa ordet ”maninna” som en feminin variant av ”man”. Men det ordet finns inte i det svenska språket. Bara på hebreiska kan man förstå varför Adam sa:

cid:image001.jpg@01CA4C38.FD7C45E0

           ”Denna skall heta ishā ty från ish blev denna tagen”.

Nu var det så att innan kvinnan skapades hade Adam haft en väldigt viktig uppgift, att ge namn åt alla djuren. Ursprungligen tjänade namnen inte enbart till att skilja mellan en sak och en annan, utan också till att visa karaktären och uppgiften hos varje levande varelse. Adam hade alltså en superstor kapacitet att kunna urskilja karaktären och uppgiften hos varje djur. Hur kunde han göra detta när han nyss blivit skapad?

Svaret finns i de två versar vi tidigare citerat. Först står det skrivet att den Evige Allsmäktige formade en kvinna – ishá – och förde henne fram till mannen. Hur kunde Adam veta vad den Evige gjorde när han befann sig i en djup sömn (2:21)? Det lär oss att trots att kroppen sov, eller var bedövad, sov inte hans övre själ – neshamā – utan var medveten och kunde bli varse det som hände runt omkring. Den förste människan – Adam harishon – blev skapad med en sådan andlig förmåga. Hans övre inre människa hade den andliga förmågan att utforska, bli varse och förstå allt det som hände runt omkring, t.o.m. det som fanns i den Eviges sinne. Det som den Evige gjorde och sa, visste Adam genom uppenbarelse. Så blev människan skapad. Men förmågan att bli varse blev mycket skadad när synden kom in i henne genom den förbjudna frukten. Den människa vi känner till idag har bara kvar en mycket liten bråkdel av det människan hade från början.

Adam visste genom uppenbarelse inte bara hur den Evige hade tagit ut ett av hans revben och format en ny underbar varelse, utan också hur Han hade kallat henne. När Adam såg henne satte han samma namn som den Evige hade gett henne när hon blev formad – ishá.

De hebreiska Skrifterna har minst fem olika benämningar på människan. Två av dem har vi redan stött på, adam och ish. Begreppet adam har att göra med jord – adamá. Begreppet ish talar om en mycket hög varelse med kunglighet och makt. De himmelska sändebuden, änglarna, benämns som ish, och t.o.m. den Evige själv benämner sig med den termen (אישׁ מלחמה 2 Mos 15:3).

Därför sätter den Evige, och därefter Adam, ett mycket betydelsefullt namn på kvinnan, ett hedersamt namn som uppenbarar hennes natur och uppgift, hon har en hög status och kunglighet med förmågan att regera tillsammans med sin make. Han är ish – den maskulina formen – och hon är ishā - den feminina formen – och båda blev skapade för att regera tillsammans (1:26-27). Ordet ish är relaterat till esh – eld.

Den andra människan (1 Kor 15:45, 47) blev skapad med samma andliga kapacitet som den förste, utan synd men med en kropp som liknade den syndiga kropp som den förste Adam hade i sitt fallna tillstånd. Och på samma sätt som den förste Adam, kunde den andra Människan, Människosonen, genom sin ande bli varse och förstå det som hände runt omkring honom. Han visste att mannen i trädet hette Sackeus (Luk 19:5) och han hade sett vad Natanael gjorde under fikonträdet (Joh 1:48). På detta sätt kunde han regera i varje omständighet genom att ledas av den Eviges Ande.

Men, på samma sätt som de versar vi stannat vid visar att den förste Adam inte gjorde något annat än att repetera det namn som den Evige redan hade gett kvinnan, så gjorde inte heller Människosonen något annat än att repetera och förmedla det som den Evige gav till hans ande (Joh 5:19). Själens självständighet är orsaken till den första synden.

I människans frälsning finns upprättelse för den andliga förmågan att kunna utforska, bli varse och få information om allt det som finns i hennes omgivning. Denna upprättelse för människan finns tillgänglig för alla som kommer in i Messias genom den nya födelsen, som det står skrivet i 1 Korinterbrevet 2:10: ”Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.” (SFB)

Käre messiaslärjunge, ansträng dig så att din själ underordnar sig det andliga varseblivandet och lev enligt den information som den Eviges Ande uppenbarar för dig. På så sätt kan du bli upprättad som människa och komma upp till de höjder som din förste fader – Adam – hade, och din andre fader – Messias. Detta är det rätta sättet att råda över omständigheterna. Så blev människan skapad och så vill den Evige att vi skall leva alla dagar och alla nätter.

Må den Evige fylla dig med sin Ande,

Ketriel


Flash Player Needed

Ladda ner