Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad

Vilken typ av högre Varelse visar sig i de avskilda Skrifterna? Hur är det möjligt att han kan njuta av offer från oskyldiga djur som slaktats grymt? Är det inte ett väldigt primitivt sätt att tjäna den Evige, med djuroffer?

Först och främst måste vi förstå att offer av oskyldiga liv inte fanns med i skapelsens ursprungliga stadium då allt var mycket gott (1 Mos 1:31). Utgjutandet av blod från oskyldiga djur infördes av Skaparen själv dagen då människorna syndade. För att skyla deras nakenhet offrade han ett eller flera djur för att kunna klä dem med skinnkläder. Utgjutelse av oskyldigt blod hör alltså hemma i en värld där synden kommit in. I denna fallna värld är blodsutgjutelse nödvändig för att man skall kunna bli accepterad inför den Evige. Denna sanning gjorde att Hevel (Abel) offrade djur inför den Evige. Genom utgjutelse av oskyldigt blod blev han accepterad som välbehaglig inför den Allsmäktige.

 Tycker verkligen den Evige om när oskyldiga liv dör? Nej, så är det inte. Han är inte en högre Varelse med begär att se blod. Han njuter inte av lidandet hos de dyrbara varelser som han har skapat. Han är inte grym på något sätt, och han står inte efter oskyldigas död, varken människors eller djurs.

Hur är det då möjligt att det står skrivet att den Evige tyckte att lukten från djur som helt brändes upp var ljuvlig? Kan det vara så att han tycker om lukten av bränt kött? Eller han kanske behöver äta av de offren? Nej, det har inte att göra med något sådant.

 Av det vi tidigare lärde om Kain och Hevels offer, kan vi lyfta fram en väldigt stor sanning. Det är inte själva offret som tillfredsställer den Evige, utan det som finns bakom offret. Det som låg bakom Noachs offer var ett hjärta som var mycket tacksamt för frälsningen. Det var inte lukten av kött som kom inför den Evige utan lukten av Noachs hjärta. Nocahs tacksamhet uttrycktes i att han offrade, och det var rena djur som tjänade till att offras inför den Evige. Den tacksamheten som uttrycktes i bränt kött från oskyldiga djur skapade en välbehaglig doft för den Evige.

Det enda vägen till den Evige går genom offer. Den Eviges rättfärdighet kräver syndarens död, men när det finns en ersättning som offras, blir den omvände syndaren förlåten och godtagen. Alla djuroffer pekar på Messias försonande död. Den Evige njuter inte av ett människooffer, men hans rättfärdighet kräver syndarens död. Djur räcker inte till för att betala för människan. Därför infördes Messias Jeshuas offer för att komplettera djuroffren och fullkomna människans befrielse.