VaJikrá 24-2

Och (han)kallade

3 Mosebok 1:14 ­ 2:6

När någon vill bära fram ett matoffer åt HERREN, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå. Han skall bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen skall ta en handfull av mjölet och oljan och dessutom all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN. Det som är över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.

3 Mos 2:1-3 SFB

Hur kan man tillämpa principen om matoffer i sitt liv?

Djuren som ges i olá-offret (uppstigandeoffret, brännoffret) representerar människolivet. När man överlåter ett djur till att helt brännas upp ger man ett budskap till den Evige: "Jag tillhör dig fullständigt". Uppstigandeoffret representerar vår helöverlåtelse.

Jordbruksprodukterna i ninchá-offret (matoffret) representerar människans arbete. När vi ger dessa produkter till den Evige, säger vi: "Mitt arbete tillhör dig fullständigt". Matoffret representerar vår arbete för den Evige.

Uppstigandeoffret äts inte. Men den största delen av matoffret äts upp av prästerna. Enbart en näve offras på altaret tillsammans med rökelsen. Det lär oss att det arbete vi gör för den Evige i första hand uttrycks genom vårt tjänande av andra och speciellt de ledare som han har satt över oss.

Rökelsen representerar bön och lovsång till den Evige, (jfr. Ps 141:2, Upp 5:8). Det faktum att all rökelse måste ges till den Evige lär oss att vi inte kan ge lov och be till människor, bara till den Evige.

Man kan inte tjäna den Evige utan att tjäna människor, och speciellt de ledare som den Evige har satt, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 8:5: "Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja." (SFB) Först och främst gav de sig åt Herren, vilket är ett olá-offer, helöverlåtelse, åt den Evige. Därefter gav de sig åt sändebuden, ledarna, som den Evige hade satt över dem. Man kan inte vara helt överlåten åt den Evige utan att tjäna och underordna sig de ledare som den Evige har tillsatt.

Fadern söker tillbedjare. En tillbedjare är en som har gett sig helt till Honom, som har gått igenom olá-erfarenheten. Bara den som går igenom olá kan på ett tillfredsställande sätt tjäna den Evige med sina gärningar. Därför ges olá-offret före minchá-offret.

Käre läsare. Har du gett ditt hjärta åt den Evige? Är du fullständigt hans? Finns det något av ditt liv som du inte har överlåtit till din Fader? Har du gjort dig själv till ett olá-offer? I så fall kan du tjäna honom på ett rätt sätt. Om inte, kommer dina gärningar och din tjänst för den Evige inte att vara helt välbehagliga för honom. Det finns tjänster som uträttas inför den Evige utan att man har en personlig relation till Honom.

Det är inte samma sak att tjäna och lyda Fadern utan en relation till honom, som att göra det med relationen som grund. Skillnaden mellan dessa saker kan inte alltid ses utåt. Det har att göra med hjärtat, den inre attityden. Det viktigaste av allt är vår relation med vår himmelske Pappa och med hans son Jeshua Messias, som är sänd av Honom. I den relationen finns det högsta livet, det eviga livet, som det står skrivet i Johannes 17:3: "Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jeshua Messias." (SFB reviderad)