BeMidbar 34-2

I öknen

4 Mosebok 1:20-54

Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män

4 Mos 1:20 1917

Vilka kunde lämna slaveriet?

Denna text visar att bara de av Israels barn som hade varit trogna i tre områden var värdiga att lämna slaveriet. Först står det skrivet ”efter sina släkter och efter sina familjer” vilket visar att de hade varit trogna sina familjer. Om de hade assimilerats med egyptierna hade de inte kunnat bli räknade som Israels söner. Det andra, när det står skrivet ”vart namn räknat särskilt” visar det oss att de hade hållit kvar sin hebreiska namntradition och inte tagit Egyptiska namn. Det tredje är att de fortfarande höll kvar det hebreiska språket hela tiden under sin vistelse i Egypten.

Eftersom Egypten symboliserar det onda systemet i denna tidsålder, det världsliga, lär detta oss att det är möjligt att leva hundratals år i en främmande kultur och hålla fast vid troheten och tron på det som den Evige har gett oss. Vi är i denna onda värld men vi tillhör inte denna världs system och en dag kommer Messias att befria oss fullständigt från detta system och skapa en ny världsordning på jorden.

En annan sak som vi ser i denna vers är att var och en räknades individuellt. Det hebreiska ord som översatts som ”var person för sig” le-gulgelotam –לגלגלתם  – betyder “efter deras kranier”. Det leder tankarna till platsen där Jeshua blev avrättad, som på hebreiska hette gulgolet –גלגלת  – kraniet, huvudskallen, inte för att den platsen skulle se ut som ett kranium utan för att det var, och fortsätter att vara, ett gravområde, på Olivberget mitt emot ingången till templet.

Det lär oss att när den Evige räknade Israels barn tänkte han på den lidande Messias död. Han dog för var och en av dem och därför blev de räknade bland de rättfärdiga.

Må den Evige kunna räkna var och en av oss bland de rättfärdiga som skall ärva den tillkommande världen, genom Lammets lidande och försonande död.

Ketriel