Pinchas 41-1

Ormmun

4 Mosebok 25:10 ­ 26:4

Angrip midjaniterna och slå dem! Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.

4 Mos 25:17-18 SFB

Varför sådan radikalitet?

Midjaniterna hade begått en mycket större synd än moaviterna för de bodde långt bort och hade ingen logisk anledning till att lägga näsan i blöt. Att moaviterna hade försökt skada Israels folk är förståeligt på grund av den fruktan de hade (22:3). Därför befallde den Evige inte Israel att attackera moaviterna. Men midjaniterna hade skadat Israels folk utan orsak. Därför kom hämnden från den Evige över dem genom sitt folk.

Vi vet inte hur många av Israels söner som hade bedrivit otukt med Moavs och Midjans döttrar. Vi vet att 24 000 dog av den Eviges hemsökelse, men det betyder inte att de alla hade syndat direkt. Det är inte bara den direkta synden som orsakar den Eviges dom över folket, utan också tystnaden och passiviteten hos de andra. Passivitet inför syskons synd är en av de saker som mest skadar folket. Om vi inte tillrättavisar dem som håller fast vid sin synd kommer vi att räknas som deras kumpaner och domen kommer också att drabba oss för vår tystnad. Man måste vara mycket sträng mot dem som försvarar sin synd, men väldigt barmhärtig mot dem som omvänder sig.

Vi kan inte ta lätt på otuktssynden. Det är förbjudet att ha intima relationer utan äktenskapsförbund. Den som begår dessa synder har ingen arvedel i det tillkommande Riket. Om vi i våra församlingar tillåter sådana som lever i otukt kommer vi också att bli dömda för vår passivitet inför synden.

I 1 Korintierbrevet 10:8 står det skrivet att 23 000 dog på en enda dag på grund av otukt. Paulus nämner inte avgudadyrkan i sin varning, bara otukten. Otukten var uppenbarligen mer utbredd än själva avgudadyrkan.

Israels folk levde på en väldigt hög moralisk nivå. Familjens renhet var väldigt viktig och man begick helt enkelt inte otukts- eller äktenskapsbrottssynder inom folket. Sådant gör man inte i Israel (1 Mos 34:7). Israeliternas sinnen och samveten var programmerade att förkasta otukt. När därför en hövding offentligt kommer och presenterar en avgudadyrkande utländsk kvinna och tar med henne till sitt tält för att bedriva otukt med henne inför hela folket, då var det något mycket allvarligt. Sådant gör man inte i Israel eller bland de utvalda bland folken.

Om någon vänjer sig vid otukt och inte anser den vara en allvarlig synd, beror det på att dens sinne och samvete har blivit perverterade av denna onda världens ande. Hur skulle man kunna låta sin dotter ligga med sin fästman innan hon gift sig med honom? Om man vid något tillfälle tycker att man kan bo ihop utan att vara gifta måste man omvända sig från att acceptera något som den Evige inte accepterar. Det är inte tillåtet att ha intima relationer utan ett äktenskapsförbund mellan man och kvinna!

Om vi inte håller med om att det som Pinchas gjorde när han genomborrade Zimri och Kozbi med ett spjut var något gott och rätt, då har inte våra sinnen blivit förnyade enligt Toràn och då tänker vi motsatsen till det som den Evige tänker. Det som Pinchas gjorde var gott i den Eviges ögon och han fick stor belöning för att ha avrättat de otuktiga avgudadyrkarna med himmelsk nit.

Varför sådan radikalitet? För att rädda folket från förintelse. Lite surdeg gör så att hela degen jäser och man måste klippa av dessa saker för att de rättfärdiga inte skall försvinna från världen.

Vi talar här om hur man borde behandla en syndare som håller fast vid sitt uppror. En annan sak är när man faller av svaghet och därefter avskyr synden och omvänder sig. Den Evige är mycket barmhärtig mot de svaga och förlåter dem som omvänder sig. Trots att vi faller många gånger och omvänder oss på nytt förlåter han oss.

Men om man faller i otukt beror det normalt på att man inte förstår syndens allvar. Om man visste att man får AIDS när man begår otukt med någon, skulle man då göra det? Vi ser att fruktan för konsekvenserna är ett hinder för synden. Om det inte finns fruktan kommer syndaren att falla och falla och tycka att hans synd inte är så allvarlig. Otukt är allvarligt!

Det kommer en allvarlig dom över dem som inte omvänder sig ordentligt från otukten, som det står skrivet i Kolosserbrevet 3:5-7: "Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder." (SFB) I Efesierbrevet 5:3-7 står det skrivet: "Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Messias och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Ha därför ingenting med dem att göra." (SFB reviderad) I 1 Korintierbrevet 6:9-11 står det skrivet: "Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jeshuas Messias namn och i vår Guds Ande." (SFB reviderad)

Välsignad vare den Evige för hans rättfärdighet och hans barmhärtighet!

Ketriel