VaEtchanan 45-6

Och jag bönade

5 Mosebok 6:4-25

Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft… HERREN befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han gjort till denna dag. 

5 Mos 6:4-5, 24 SFB

Kan vi älska och frukta samtidigt?

Människan blev skapad med förmågan att älska, för hon blev gjord lik den Evige som är kärlek. Och eftersom den Evige är en enda måste han vara anledningen till varför vi lever. Att leva för honom innebär att älska honom, respektera honom och uppfylla hans bud. Kärleken till den Evige måste komma från vårt innersta, från hjärtat, och sedan flöda ut i själen och i kroppen.

Kärlek till den Evige är det största som människan kan ha och uttrycka. Att älska honom är högre än att frukta honom. Fruktan är de skapade varelsernas rätta gensvar inför Skaparens storhet. Kärlek är vårt rätta gensvar till hans godhet. Vi älskar eftersom vi har fått del av hans kärlek. Därför är kärleken en återspegling av att ha lärt känna honom. Den som inte älskar känner inte den Evige.

Där det inte finns fruktan för den Evige kan det inte finnas någon kärlek och där det finns sann kärlek till den Evige finns också fruktan. Fruktan för den Evige motsäger inte kärleken. Den som bara fruktar känner inte den Eviges kärlek och den som bara älskar utan fruktan älskar inte på riktigt. Sann kärlek respekterar och respekt är en typ av fruktan. Den som älskar den Evige lyder honom. Den som inte älskar honom lyder inte honom. Den som inte lyder älskar inte.

Den Evige ser vad som finns i hjärtat. Människan ser till det som finns för ögonen. Bara den Evige ser den kärlek som finns i hjärtat.

Den religiöse som inte fruktar den Evige är en hycklare som söker sin egen ära. Det är möjligt att leva ett religiöst liv av normuppfyllelse utan kärlek, men det är ett tomt och torrt liv på insidan. Om det inte finns kärlek saknas det viktigaste.

Det kan alltså finnas religiositet utan fruktan och utan kärlek. Och det kan finnas religiositet med fruktan men utan kärlek. Men det kan inte finnas kärlek utan fruktan och utan en yttre religiositet som uttrycker den inre överlåtelsen.

Må den Evige hjälpa oss att vara medvetna om hans kärlek så att vi kan ta emot den och älska honom tillbaka med hela vårt hjärta, vår själ, vår kraft och med våra ägodelar. Den som gör det har nått fullkomligheten. Hur kan vi komma till den fullkomligheten? Denna text ger oss svar: genom att lyssna på det han säger till oss och lägga de orden i hjärtat. Då kommer själva orden att producera den kärleken i oss.

Välsignad vare den Evige för att han älskat oss först och för att han har gett oss sina ord!

Ketriel