Parasha3-enighetenDaglig mannaStöd MFSAudio

Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad


Ki Tetsé 49-3

När du går ut

5 Mosebok 22:8 ­ 23:6 (Heb. 23:7) 

Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig… Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

5 Mos 22:20-21, 28-29 SFB

 

Varför är det dödsstraff i ett fall men inte i det andra?

För HaShem är otukt och äktenskapsbrott mycket allvarliga synder och den maximala konsekvensen för att begå dessa synder blir dödsstraff för att det onda skall bli bortskaffat från Israel.

Men i denna text finner vi två olika fall av otukt. I det första handlar det om en kvinna som hade begått otukt med en annan man innan hon gifte sig och hennes synd blev inte upptäckt förrän efter att ha gift sig. I det andra fallet handlar det om en man som bedriver otukt med en ogift kvinna och de blir ertappade. I första fallet utfärdar Torán dödsstraff men i det andra fallet tvingar den mannen att betala pengar för att erhålla en hustru för att hon skall bli hans fru. Vi skall inte här gå in på omständigheter och halachiska lagar som kan mildra dödsstraffet och hindra att de gifter sig i det andra fallet. Vi skall bara lära oss en viktig princip från dessa två exempel.

Varför utfärdar Torán inte samma dom i båda fallen? Vad är det för skillnad mellan dem?

Skillnaden mellan dem har att göra med ljus. I första fallet drog inte kvinnan fram i ljuset det hon hade gjort. Men i det andra fallet kom det i ljuset det som mannen hade gjort med kvinnan.

Att dölja en synd är allvarligt. I det första fallet spelade kvinnan jungfru utan att vara det och gifte sig med en man och låtsades som om hon vore jungfru. Om hon hade uppenbarat det hon hade gjort hade hon inte behövt lida de dödliga konsekvenserna av sin synd.

I det andra fallet upptäcktes synden innan kvinnan började ett förhållande med en annan man. På så sätt kunde man ordna ett lagligt äktenskap mellan dem och det blev inte något dödsstraff.

Det lär oss två viktiga saker, för det första, att otukt är något mycket allvarligt och för det andra, att det är värre att dölja synden än att uppenbara den och försöka tillrättalägga skadan genom lagliga medel.

Ingen otuktig kan komma in i det tillkommande riket och få del av uppståndelsen som inte har dragit upp sin synd i ljuset för att kunna få barmhärtighet och bli förlåten.

"Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva den Smordes och Guds rike.” (Ef 5:5 SFB reviderad)

“Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor 6:9-11 SFB reviderad)

“Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” (Ords 28:13 SFB)

"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jeshuas, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner vårasynder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern ­ Jeshua den Smorde som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1 Joh 1:5 ­ 2:2 reviderad)

Ketriel


Flash Player Needed

Ladda ner