Parasha3-enighetenDaglig mannaStöd MFSAudio

Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad


VaJishlach  8-1

Och (han) sände

1 Mosebok 32:3(4 heb.) – 32:12(13 heb.)

Och Jakob bad: "HERRE, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."

1 Mos 31:53b SFB

Hur skall vi be?

När Jaakov fick reda på att Esav kom emot honom med 400 män blev han mycket rädd. Han gjorde allt för att lösa situationen på ett mänskligt sätt. Men problemet med Esav gick inte att lösa på ett mänskligt sätt med mutor och smicker. Det var i första hand ett psykologiskt och andligt problem. Det hat som Esav hade mot sin bror för att han hade bedragit honom var så stort att tjugo långa år inte hade kunnat stilla det. Den typen av hat drar till sig onda andar som förstärker hatet och förvandlar det till en stark mordlust.

Det var Jaakov själv som hade orsakat denna situation med sitt sätt att behandla sin bror. Det han hade sått fick han nu skörda. Men den Evige ville skapa frid mellan syskonen och därför var han tvungen att ta itu med roten till problemet som i första hand var Jaakovs hjärta och i andra hand Esavs hjärta.

Det hårda sätt som han blivit bemött i Lavans hem hade varit en del av den himmelska behandlingen för att tillrättalägga vår faders Jaakovs själ. Men han var ännu inte klar till att komma in i löfteslandet. Han var tvungen att möta sin bror och lägga tillrätta det som han gjort tjugo år tidigare.

Man kan inte fly från sitt ansvar inför de människor som man har skadat. Man måste ta itu med situationen och göra sin del för att den Evige skall kunna göra sin. Om man flyr från sitt ansvar kommer den Evige att på ett eller annat sätt skapa omständigheter som gör att man måste ta itu med situationen och lära sig läxan och lägga tillrätta sina felsteg, göra tickun ­ tillrättaläggande.

Spänningen var hög och Jaakov började be. Hans bön är ett fint exempel på hur man skall be. Jag skulle vilja lyfta fram tre saker ur denna bön som kan hjälpa oss i våra böner:

  1. Be enligt den Eviges löften.

  2. Be med en attityd av ödmjukhet.

  3. Be med full ärlighet och öppenhet.

Jaakov grundade sin bön på det som den Evige hade sagt. Två gånger lyfter han fram det som den Evige hade lovat.

Det mänskliga sinnet sa att han nu befann sig i en situation av livsfara inför en som hade beslutat att döda Jaakov och som kom emot honom med 400 män. Jaakov hade ingen styrka att kunna stå emot så många män och familjen var i stor fara att bli totalt utplånad.

Å andra sidan fanns den Eviges löften som sa att Jaakovs ättlingar skulle föröka sig till att bli som havets sand och att den Evige skulle vara med honom när han reste tillbaka till landet. I Jaakov sinne fanns alltså en oerhörd strid mellan den fysiska verkligheten i vilken han befann sig och den Eviges andliga löften. När Jaakov bad, valde han att sätta löftena över omständigheterna. Om man ber enligt den Eviges löften har bönerna stor verkan och kommer att ändra på den fysiska verkligheten.

Jaakov erkände att han inte var värdig att få så mycket rikedom. Han visste att allt han hade inte var ett resultat av något annat än den Eviges nåd. Om den Evige nu hade gett honom så mycket, inte på grund av hans egna meriter, utan på grund av himmelsk nåd, då var ju Han intresserad av att välsigna Jaakov. Jaakov höll inte fast vid vad han ägde, utan erkände att han enbart var en ovärdig administratör av allt. Den attityden är mycket värdefull för den Evige och väldigt effektiv när det gäller att komma inför den Allsmäktige i bön.

Jaakov visste att om han inte fick hjälp från Himlen, skulle Esav döda honom. I stället för att spela troshjälte och proklamera löftena och trycka ner den fysiska verkligheten och ångestfyllda känslor, öppnade han sitt hjärta inför den Evige och bekände att han var fruktansvärt rädd. Uppblåst tro gör inget intryck på den Evige, utan ärlig ödmjukhet och förtröstan på den nåd och barmhärtighet som den Evige har lovat oss.

I en krissituation uppdagas vem man verkligen är. Under pressen vände sig Jaakov till den Evige i bön och litade inte på sin egen kraft utan kom ihåg den Eviges löften och erkände att han inte var någon och var fullständigt ärlig och berättade vad han kände och vad han fruktade.

Och den Evige svarade på den bönen.

Låt oss följa vår fader Jaakovs exempel.

Må den Evige låta dina böner bli besvarade enligt hans löften,

Ketriel


Flash Player Needed

Ladda ner