Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad

Vad blir slutet på Edoms imperium?

Esav var inte enbart ond. Toràn visar att efter mötet med Jaakov var det inga problem mellan dem och när deras fader Jitschak dog, begravde då båda bröderna honom (35:29).

Esav gjorde två väldigt positiva saker, han hedrade sin far på ett utomordentligt sätt och han respekterade sin bror Jaakov och lämnade Kenaans land eftersom de hade så mycket boskap att de inte kunde bo i samma land. Dessa två meriter orsakade stor välsignelse över honom och hans ättlingar.

Esavs ättlingars släktregister visar att det från honom kom många mäktiga män, starka ledare över många riken. Men det visar också incest- och otuktssynder, vilket orsakades av den ande som fanns i de två fruar av Kenaans döttrar som han hade tagit.

En ättling till Esav grundade Rom. Därför måste vi se det romerska imperiet som en förlängning av Edom.

Daniels bok lär att det romerska imperiet är det fjärde världsriket som kommer att utöva makt över jorden och det judiska folket till dess att Messias kommer. När Messias kommer kommer makten över världen att överlämnas till det judiska folket och alla deras allierade (inympade) (Dan 2:44; 7:27).

Rom kan identifieras både som politisk och religiös makt. Båda dessa är en profetisk förlängning av Edom. Det lär oss att den romerska religionen han anknytning till Edom.

I den text som vi nu stannat vid står det skrivet i den hebreiska originaltexten att Esav gick till erets  – וילך אל-ארץ  – som översatts som ett annat land. Men den hebreiska texten säger inte annat, utan bara erets – land – som kan förstås som ett namn. Det är möjligt att Esav kallade det nya land som han kom till för Erets, som en ersättning för Kenaans land som hade lovats till Jaakov och hans ättlingar. Ville Esav möjligen ersätta den Eviges löfte till hans utvalde bror med ett annat land? Sanningen är den att den ande som kommer från Rom på ett liknande sätt lär att det utvalda folket inte längre är utvalt och att hedningarna, den kristna allmänna kyrkan, nu är det utvalda folket, det nya Israel. Kan det vara så att denna idén började hos Esav?

När man studerar de profetior som talar om det romerska imperiet, både politiskt och religiöst (kristendomen), ser man att det inte finns någon framtid för det. Det romerska imperiet är förutbestämt till att gå under. Det innebär både det politiska systemet, som idag dominerar sinnet på alla världens politiker, och det religiösa systemet, som utger sig för att ha ersatt det enda utvalda folket.

De hebreiska Profeterna uppenbarar för oss att det inte finns någon framtid för Edoms imperium. För Edoms slutliga framtid finns det bara profetior av förintelse. Det finns inte en enda profetia som säger att Edom skall bli återupprättat och upplyft i den tillkommande världen, det messianska imperiets värld. Edom är förutbestämt till total undergång och kommer att försvinna från jorden.

Trots detta finns det inom det edomitisk-romerska religiösa systemet många själar som blivit förlossade av Israels Gud. Det är själar som har nåtts av Israels Messias uppståndelsekraft. Dessa människor kommer också att få rätt att ärva den tillkommande världen. Men det system som de fortfarande befinner sig inom är på väg till fördärv. Det finns ingen framtid för kristendomen. Jag finner ingen profetia som tyder på det.

Himlen räknar inte de återlösta från folken som en del av kristendomen utan som avhuggna från ett vilt olivträd och inympade i det odlade olivträdet som är Israels folk (se Rom 11; Upp 5:9-10). Men tyvärr ser majoriteten av dem inte detta utan tror att kristendomen är det nya Israel och att de kristna är Guds folk och därför fortsätter de att hålla fast vid ett system som är på väg att försvinna.

Det edomitisk-romerska religiösa systemet är samma som den stora skökan som finns i Uppenbarelseboken. Strax innan den verklige Messias rike bryter fram kommer vi att få se den stora skökans fall, som också kallas Babylon. Den dagen är inte långt borta.

Den Evige kallar sitt folk att gå ut ur det edomitisk-romerska systemet som också kallas Babylon. Jag kan inte göra annat än att upprepa samma kallelserop: ”Gå ut ifrån henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga av hennes straffdomar!” (Jes 48:20; 52:11; Jer 50:8; 51:45; Sak 2:7; Upp 18:4).

Må den Evige ge oss förstånd så att vi inser vad detta budskap betyder och hur vi skall tillämpa det i våra liv på ett rätt sätt.

Shabbat shalom,

Ketriel