Parashá 34 BeMidbar

4 Mosebok 1:1 – 4:20

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

1. 1:1-19
2. 1:20-54
3. 2:1-34
4. 3:1-13
5. 3:14-39
6. 3:40-51
7. 4:1-20
8. Maftir: 4:17-20

Haftará: Hosea 1:10 – 2:20 (2:1-22 hebreiska versionen)

BeMidbar

betyder “på stäppen av” eller “i öknen av”

Kommentarer

Första aliján, 1:1-19

1:1    “HaShem talade till Moshé i Sinai öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som “öken” är midbar[1] som betyder “stäpp”, “öken”, “samtal”, och kommer från roten davar[2] som betyder “tala”, “samtala”, “konversera”.

Ordet midbar betyder inte “öken” i den betydelse som det svenska ordet har. Ordet öken står för ett mycket torrt markområde som normalt är fullt av sand och har mycket liten eller ingen vegetation. Ordet midbar är snarare något liknande en stäpp som är ett utbrett markområde utan träd och med en vegetation som är anpassad till torka. En midbar är ett obebott markområde med få träd där det finns bete för småboskap. Det förklarar hur Israel kunde ha med sig så många djur när de drog ut ur Egypten som lyckades överleva i ”öknen”. Torán säger inte att djuren åt manna i öknen. Det måste ha funnits betesmarker för dem under de 40 åren i öknen, jfr. 4 Mosebok 32:1.

De grottor som finns i en midbar är lämpliga för att skydda hjordarna under natten. En herde sov normalt ute under natten tillsammans med sina får. Om han hade tillgång till en grotta, lät han fåren vara inne i grottan och tog plats i ingången för att skydda dem från nattens faror. På så sätt blev herden själv förvandlad till dörren in till fåren. Därifrån kommer uttrycket: ”Jag är dörren”, som det står skrivet i Johannes 10:1-18:

“"Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” (SFB reviderad) Denna liknelse framställde Jeshua för dem, men de förstod inte vad det var han talade om. Då sade Jeshua än en gång. "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.” (SFB reviderad)

En herde är dörren till sina får. Om någon önskar föra de får i bet som inte befinner sig under hans vård, måste han gå genom dörren, som är herden, pastorn. Om någon skall kunna hjälpa herden i sin uppgift måste han ha herdens godkännande, annars har han inte rätt att ha något att göra med fåren. Det lär oss att den som vill leda får som står under andra herdars vård, måste ha fått ett godkännande av fårens ledare. Herdarna är ansvariga för hur de får utvecklas som står under deras vård. Det är bara tjuvar som inte går genom dörren. De försöker få egen vinning av andras får utan att ha fått tillstånd från herdarna.

Jeshua kommer att bli herden för Israels får, som det står skrivet i Hesekiel 34:23:

“Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.” (SFB reviderad)

I Hesekiel 37:24 står det skrivet:

“Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem.” (SFB reviderad)

Jeshua är dörren till sina får. Den som inte går genom Jeshua HaMashiach har inte rätt att leda de får som Fadern har gett honom. Det lär oss att vi inte kan tillåta lärare som inte tillhör Jeshua att leda våra församlingar.

Det innebär också att ingen av våra ledare har rätt att göra anspråk på fåren och säga att de tillhör honom eller är hans lärjungar. Alla får tillhör överherden och alla är lärjungar till honom. Det finns inte två eller tre texter i De Messianska Texterna som visar att den som är Messias lärjunge kan göra lärjungar till sig själv. Därför kallar vi inte våra ledare för rabbiner, för bara Jeshua har rätt att vara rabbin och ha lärjungar, jfr. Matteus 23:8. Vi har inte rätt att ha egna lärjungar. Vi gör inte alla folk till våra lärjungar utan till lärjungar till vår rabbin Jeshua HaMashiach, som har fått all makt av Fadern att råda över alla levande varelser i himlen och på jorden, jfr. Matteus 28:18-20. Tecknet på falska lärare är att de drar Jeshuas lärjungar till sig själva och inte till Honom, som det står skrivet i Apostlagärningarna 20:29-30:

“Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall mån träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna efter sig.” (SFB)

Eftersom en midbar finns utanför staden, är den en lämplig plats för att samtala privat utan att löpa risken att bli avlyssnad. Därför fick denna plats, där man kunde tala enskilt, namnet midbar, som ordagrant betyder ”samtal”. En midbar är alltså en plats där man kan tala om intima saker utan att bli störd av andra, som det står skrivet i Hosea 2:14:

“Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.” (SFB)

Varför tog HaShem ut Israel till en midbar? För att där kunna tala personligt med sin brud, och ingå ett äktenskapsförbund med henne och ge henne ketuván, Skriften.

När du går igenom en ökenperiod, se det då inte som något negativt, utan som en möjlighet att kunna närma dig HaShem och få ta emot ord och instruktioner från din Fader som älskar dig och tar hand om dig och för dig igenom de ökenliknande platserna där du får lära dig att vara beroende av honom och inte lita på din egen förmåga.

“på första dagen i andra månaden av det andra året” – Tabernaklet blev uppsatt den första dagen i den första månaden i det andra året, jfr. 2 Mosebok 40:2. En månad senare talar HaShem till Moshé de ord som finns i denna text. Enligt Gur Aryé,[3] anses man som stadigt boende på en plats när man bott där i 30 dagar. Nu hade den himmelska närvaron bott i mishkan under en månad. Därför var det nu dags att på nytt räkna Israels barn och etablera en ren släktlinje i varje israelitisk familj så att shechinán skulle kunna bli stadigt boende bland dem.

1:2    “Räkna antalet av Israels barn, hela deras menighet efter deras släkter och familjer, med uppräkning av namnen på alla män, enligt deras skallar” (SKB reviderad) – Detta var den fjärde gången som Israels barn blev räknade. Första gången var när Israels barn reste ner till Egypten, jfr. 2 Mosebok 1:5. Den andra gången var när de gick ut ur Egypten, jfr. 2 Mosebok 12:37. Den tredje gången var på stäppen innan tabernaklet byggdes, jfr. 2 Mosebok 30:11-16; 38:25-26. Nu befaller HaShem åter igen att de skall räknas. Enligt Rashi gläder han sig så mycket åt Israels folk att han tycker om att räkna dem om och om igen.

På rosh chodesh, den första dagen i månaden, nymånaden, befallde HaShem att man skulle göra denna folkräkning. Enligt 4 Mosebok 10:11 bröt de upp från den plats de var den 20:e dagen i samma månad. De hade alltså mindre än 20 dagar på sig att räkna alla män som var mellan 20 och 60 år gamla. På mindre än tre veckor hade man avslutat folkräkningen. Dessutom nämner 4 Mosebok 9:11 att de som inte kunnat slakta Pesach under den första månaden kunde göra det den 14:e dagen i den andra månaden. Denna andra påsk kallas för pesach shení, ”andra pesach”. Därför är det möjligt att de hade avslutat folkräkningen innan den 14:e dagen i månaden. Det visar oss vilken omedelbar lydnad och oerhörd effektivitet som Israels ledare hade när de organiserade folket. I öknen fanns inte utrymme för slapphet, bara disciplin och ordning.

Varje stamhövding var tvungen att anstränga sig mycket för att kunna räkna medlemmarna i sin stam. Om vi antar att de var tvungna att genomföra folkräkningen under 10 dagar, då var Nachshon, som var hövding över Jehudás stam, tvungen att räkna nästan 7.500 personer per dag för att kunna komma upp till de 74.600 män som fanns i hans stam. I Israel finns inte plats för lathet. Lättja är en grogrund för synd.

“enligt deras skallar” – på hebreiskan finns här ordet legulgelotam[4] som kommer från samma rot som Golgata, som var platsen där Jeshua dog. Det lär oss att alla de som räknades var sammankopplade med Jeshuas död.

1:3    “alla vapenföra i Israel som är tjugo år eller äldre. Du och Aharon skall inmönstra dem efter deras häravdelningar.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som “vapenföra” är tsavá[5] som betyder ”armé”. Detta ord innebär inte enbart att de kunde kriga utan att de var organiserade som en krigshär. Samma ord används om stjärnorna som kallas för ”himlens härskara”, jfr. 1 Mosebok 2:1; 5 Mosebok 4:19. Leviterna blev också organiserade som tsavá, jfr. 4:23, trots att de inte var med i krigen. Det lär oss att tsavá har mer att göra med ordning och disciplin än om krig. En militärisk disciplin rådde inom Israels folk i öknen, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:41 och 51:

“Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla HaShems härskaror ut ur Egyptens land... Just på den dagen förde HaShem Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.” (SFB reviderad)

Ordning och disciplin är grundläggande saker för att Israels folk skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt och gå framåt. Boken Bamidbar, den 4 Moseboken, lär oss vikten av att ha noggrann kontroll på medlemmarna och ekonomin inom våra församlingar för att de skall fungera ordentligt. Oordning och anarki kommer från synden. HaShem är en ordningens Gud, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:33, 40:

“Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens... Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.” (SFB reviderad)

I Israel räknas enbart de som är disciplinerade. De som inte är villiga att underordna sig HaShems disciplin, hans Torá och hans ledarskap, duger inte till att räknas. HaShem räknar inte med de odisciplinerade.

Vi lär oss också av denna text att bara de som är villiga att gå ut i krig räknas inom Israel, vars namn betyder ”den som strider tillsammans med Gud”. Bara den som är beredd att strida för att segra blir räknad i Israel, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 2:7b, 11b, 17b, 26-28; 3:5, 12, 21:

“Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis... Den som segrar skall inte skadas av den andra döden... Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det... Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan... Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar... Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerushalajim, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn... Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” (SFB reviderad)

Här ser vi hur viktigt det är för en Israelit att strida. Bara de som strider kan segra. Strid är en del av Israel. HaShem räknar enbart de som är villiga att disciplinera sig själva och strida mot alla fiender som reser sig upp mot Honom.

1:4    “En man från varje stam skall vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som ”huvudman” är rosh,[6] som betyder ”huvud”. Huvudet befinner sig över resten av kroppen. Det har uppgiften att ge order och ha kontroll över hela kroppen. Ledarna är satta över folket för att leda det, som det står skrivet i Matteus 24:45-47:

“Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger.” (SFB reviderad)

Tanken om att alla är lika är felaktig och den strider mot skapelsen och mot Skaparen. Det är väldigt stor skillnad mellan värde och ställning. Det är mycket viktigt att vi förstår denna skillnad. Var och en är mycket värdefull. Värdet på ett människoliv beror inte på människans förmåga, utan för att hon har blivit skapad till Guds avbild, oberoende av hur mycket den bilden blivit skadad.

Trots detta bör den som intar en hög position få mer respekt än andra, just p.g.a. den höga position som han har. Han bör få dubbel heder. Han bör både bli hedrad som människa, vilket alla människor bör bli, och för den funktion som han har, för den funktionen återspeglar HaShems makt.

1:5    “Detta är namnen på de män som skall bistå er: Av Reuven: Elitsur, Shedeurs son” (SFB reviderad) – Här ser vi hur huvudmännen blir nämnda vid namn för att hela folket skall veta vilka som har blivit utvalda att leda. Det fanns bara en huvudledare för varje stam. Det kan inte finnas två chefer i en fungerande administration. En kropp med två huvuden är sjuk. Alla var tvungna att veta vem som var deras ledare. Är du medveten om vem som är din andliga ledare?

När man utnämner någon eller lägger händerna på någon som blir utsedd som ledare, gör man alltid det offentligen. Då ser folket vem som bestämmer i det ansvarsområde som var och en har fått sig tilldelat.

1:10  “av Josefs barn: av Efrajim: Elishamá, Ammihuds son; av Menashé: Gamliel, Pedatsurs son” (SFB reviderad) – Elishama var farfar till Jehoshua (Josua), enligt 1 Krönikeboken 7:26.

Andra aliján, 1:20-54

1:20  “Avkomlingarna till Reuven, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, var skalle för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre” (SFB reviderad) – Reuven är först nämnd i listan, som om han vore förstfödd, trots att han hade förlorat sin förstfödslorätt, enligt 1 Krönikeboken 5:1. Hans omvändelse gav honom rätten tillbaka att bli nämnd först i släktregistren.

Man blir civilt myndig vid 20 års ålder. Pojkar blir moraliskt myndiga vid 13 års ålder och flickor vid 12 års ålder.

1:23 “de som inmönstrades av Shimons stam, utgjorde 59.300.” (SFB reviderad) – Om vi jämför denna siffra med den folkräkning som gjordes 38 år senare ser vi att Shimons stam hade förlorat 63 % av sin befolkning, jfr. 4 Mosebok 26. Huvudorsaken till denna förlust var att så många dog på grund av den synd som de begått med de midjanitiska kvinnorna, när de följde en ledares dåliga exempel, jfr. 4 Mosebok 25:6-14. Det lär oss vilket intryck en ledares exempel gör på andra. Genom ledarens synd kom en dödlig plåga över hela stammen eftersom de följde sin ledares dåliga exempel. Exemplets makt är stor, speciellt hos ledarna.

1:51  “När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han dödas.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som “någon annan” är zar[7] som betyder ”främling”, ”utlänning”, ”profan”, ”oäkting”. Det lär oss att från och med det andliga äktenskapsbrott som Israels barn begick med guldkalven, blev de ansedda som oäkta barn, alla utom leviterna, eftersom de inte hade orenat sig med den synden.

1:52  “Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar.” (SFB reviderad) – Varje stams baner representerar identitet. Varje person identifierade sig med sin flagga och var och en var tvungen att relatera till den. Man slog ju läger mitt emot och runt omkring sin flagga. Flaggorna befann sig därför i mitten av varje stams läger. Enligt Jonatans Targum, var flaggorna gjorda av silke och hade olika färger som motsvarade de tolv stenarna som fanns på domsskölden som bars av kohen hagadol, översteprästen.

Inom den övergripande folkidentiteten som var och en har är det också bra att ha en stamidentitet. En stam utgör en begränsad grupp inom nationen men är större än släkten. Vi skulle kunna jämföra stammarna med olika församlingar eller organisationer. Denna text lär oss hur viktigt det är att varje medlem i folket identifierar sig med sin egen organisation eller församling. Var och en bör vara en del av en församling där man identifierar sig, där man känner sig hemma och där man befinner sig bland människor som man kan kalla ”sina egna”, som det står skrivet i Apostlagärningarna 4:23:

“Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.” (SFB)

Har du någon grupp människor eller en församling som du känner dig ett med, där dina egna finns? Om du inte har det bör du bedja Fadern om att kunna bli införlivad med och utgöra en del av en andlig grupp som kan bli din stamidentitet inom den generella identiteten som du har inom folket. Det är viktigt att vara en del av en församling för att kunna fungera på ett rätt sätt, som det står skrivet i Hebreerbrevet 10:25:

“Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” (SFB reviderad)

Enligt en Midrash,[8] var färgerna och illustrationerna, som de olika stammarnas flaggor hade, något liknande detta

Jehudá – himmelsblå färg, techelet, med bilden av ett lejon.	Reuvén – röd färg med en kärleksäppelblomma som liknar en människa.	Jisachar – svart färg med solen och månen.
Shimón – grön färg med en stad (Shechem).	Zvulún – vit färg med ett skepp.	Gad – svarta och vita trådar med en trupp soldater.
Efrajim – svart färg med en ungtjur (Jehoshua).	Dan – opal färg med en orm (Shimshón).	Menashé – svart färg med en oxe (Gid´ón).
Asher – pärlfärg med ett olivträd.	Binjamín – färger från alla de andra stammarna med en varg.	Naftalí – färgen av utspätt rödvin med en hjort.