Parashá 36 BeHaalotchá 4 Mosebok 8:1-12:16 Av K Blad ©Andra utgåvan 2013-14 (5774) Lukrativ kopiering ej tillåten. Toráläsningar: - 8:1-14
- 8:15-26
- 9:1-14
- 9:15–10:10
- 10:11-34
- 10:35–11:29
- 11:30 – 12:16
Maftir 12:14-16
Haftará: Sakarja 2:10 (14 heb.) – 4:7 Första aliján, 8:1-14 8:2 “Tala till Aharon och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de lyser mot framdelen av ljusstaken.” (SFB reviderad) – Varför kommer denna text, som talar om menorán, precis efter berättelsen om de offer som ledarna för de olika stammarna gav? Vad har de sakerna att göra med varandra? Levis stam hade inte deltagit i stamledarnas offergåvor. Därför talar Torán här om Aharons tjänst för att också han skall bli medtagen bland de andra. En Midrash[1] understryker faktumet att genom Aharons ättlingar, Chashmonéerna (eller Hasmonéerna), skulle chanucká-undret inträffa. På grund av det undret skulle man komma att tända ljus under den högtiden år efter år till minne av altarets invigning under mackabéertiden. På så sätt fick också Aharon sin del i altarets invigning och inte bara ledarna för de andra stammarna. BeHaalotchá betyder ordagrant “när du lyfter upp”, vilket hänvisar till eldslågorna på ljusstaken som man var tvungna att ”göra så att det kom upp”, d.v.s. se till att de brann. Denna text har också tolkats som att Aharon skulle gå upp på en plattform med trappsteg för att kunna tända lamporna. 8:7 “På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sitt kött och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig.” (SFB reviderad) – Kniven representerar Torán som går igenom hela köttet, jetser hará, och så förbereder oss för att kunna tjäna den Evige på ett effektivt sätt. Har du låtit kniven gå över hela ditt kött? I Hebreerbrevet 4:12a står det skrivet: “Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd...” (SFB) I 2 Timoteus 3:16-17 står det skrivet: “All Skrift som är inspirerad av Gud är nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (SFB reviderad) 8:9-10 “Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels menighet. När du har fört fram leviterna inför HaShems ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem.” (SFB reviderad) – Hela Israels församling var närvarande när leviterna blev invigda genom handpåläggning. Men inte kunde alla 600.000 männen lägga sina händer på leviterna. Det skulle ha blivit omkring 80 man per levit. Ändå framställer Torán det som om alla gjorde det. Möjligtvis var det de äldste eller de förstfödda som fysiskt la sina händer på leviterna som representanter för hela folket. Handpåläggning innebär här tre olika saker: Enhet – genom handpåläggning konkretiseras enheten mellan den som utför handpåläggningen och den som får handpåläggning. I detta fall fanns det en enhet mellan folket och leviterna. Representantskap – handpåläggning görs för att delegera auktoritet så att det blir ett representantskap. Denna text säger att Israels alla barn skulle lägga händerna på leviterna. Därför representerar leviterna alla Israels barn, inte bara de förstfödda. Eftersom de förstfödda redan representerade hela folket blev deras representantskap överfört till leviterna när de ersattes av dem.
I Psalm 136:10 står det skrivet: ”Han som slog Egypten i dess förstfödda.” (SFB reviderad) Det lär oss att alla egyptierna blev slagna symboliskt i sina förstfödda. I stället för att slå alla egyptierna slog HaShem alla de förstfödda. Det lär oss att de förstfödda representerar hela folket. Därför representerar leviterna, som i sin tur ersatt de förstfödda, hela Israels folk. Offer – På samma sätt som man lägger händerna på ett offerdjur innan det blir slaktat, lägger man nu händerna på leviterna för att de skall överlåtas åt HaShem. Versarna 16 och 19 säger att leviterna har blivit givna som en gåva, i första hand, åt HaShem och i andra hand åt Aharon och hans söner.
Israels barn lade sina händer på leviterna för att de skulle offras som ett offer åt den Evige. I Malki-Tsedek-tjänsten kan alla offra sina kroppar som ett levande offer, som det står skrivet i Romarbrevet 12:1: “Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och avskilt offer som behagar Gud - er andliga tjänst.” (SFB reviderad) I Romarbrevet 15:16 står det skrivet: “att jag skall vara Messias Jeshuas tjänare bland hedningarna, en som i avskild prästtjänst förvaltar Guds glada budskap, så att hedningarna blir det offer som Gud tar emot, avskilt genom avskildhetens Ande.” (SFB reviderad) I Filipperbrevet 2:17 står det skrivet: “Ja, även om mitt blod blir utgjutet då jag bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla.” (SFB) 2 Timoteus 4:6 står det skrivet: “Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne.” (SFB) 8:11, 13, 15, 21 “och Aharon skall vifta leviterna inför HaShems ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta HaShems tjänst... Sedan skall du ställa leviterna inför Aharon och hans söner och vifta dem som ett viftoffer åt HaShem... Sedan du har renat leviterna och viftat dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet... Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aharon viftade dem såsom ett viftoffer inför HaShems ansikte, och Aharon bringade försoning för dem och renade dem.” (SFB reviderad) – Texten säger ordagrant att Aharon själv skulle vifta leviterna. Därför säger en Midrash[2] att Aharon på en dag lyfte upp var och en av de 22.000 leviterna och viftade dem upp och ner och fram och tillbaka. Vissa delar av de djuroffer som frambars när prästerna blev invigda blev viftade inför HaShem, jfr. 2 Mosebok 29:24. På samma sätt skall nu leviterna bli viftade inför HaShem och på så sätt blir de själva ett offer åt den Evige. Denna text lär oss också att för att kunna bli ledare måste man ha erfarenhet av att ha blivit skakad. När man får uppleva den, skakar allt man har i livet. Den som inte har gått igenom detta skakande är inte kapabel att tjäna som ledare inför HaShem. Det är nödvändigt att gå igenom denna skakningsprocess för att lära sig att lita enbart på Israels Klippas fasta Ord. En ledare måste bli befriad från all tillit till synliga saker. Allt det synliga kommer att skaka, som det står skrivet i Hebreerbrevet 12:26-27: “Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka. Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå.” (SFB reviderad) HaShems syfte med att låta allt skaka i ledarspekulantens tillvaro är att det som är orubbligt skall blir kvar i honom, för att han skall ha en fast grund att stå på. I 1 Korintierbrevet 3:12-15 står det skrivet: “Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.” (SFB) I 1 Korintierbrevet 13:13 står det skrivet: “Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.” (SFB) I Matteus 7:24-29 står det skrivet: “"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” När Jeshua hade avslutat detta tal, var människorna överväldigade av hans undervisning, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.” (SFB reviderad) I Skrifterna symboliserar sand människor. De värderingar som producerats av HaShems Torá är eviga och tål alla prövningar. Den som bygger sitt liv på mänskliga opinioner kommer en dag att förlora allt. Den som har byggt sitt liv på Messias Jeshuas Torá-undervisning förmår att stå emot alla prövningar i livet. Den som inte gått igenom en skakningsprocess är inte kapabel att leda. Var inte rädd för skakningar. De är bra för genom dem lär du dig att det bara finns en fast Klippa, HaShem och hans Ord. När vi går igenom häftiga skakningar ramlar många onödiga saker bort från oss, laster, önskningar som inte ger något varaktigt, köttsliga begär m.m. Skakningarna hjälper oss att sätta saker och ting på rätt plats så att vi lär oss vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt, utifrån ett evighetsperspektiv. I den Eviges närvaro finns eld och blixtar, gnistor och färger, sånger, röster, dunder och en oerhörd energi. När vi närmar oss den Evige får vi del av denna himmelska energi och då reagerar våra kroppar genom att vibrera, skaka, bli varma, falla omkull, röra sig okontrollerat m.m. Det var denna oerhörda kraft som förlöstes över leviterna den dagen de blev invigda och på så sätt blev de viftade inför HaShem. Inför HaShem skakar hela jorden och dess invånare, som det står skrivet i Psalm 33:8: “Hela jorden må frukta HaShem, alla som bor i världen skall skaka för honom.” (SFB reviderad) I Psalm 99:1 står det skrivet: “HaShem är konung, folken darrar. Han tronar på keruberna, jorden skälver.” (SFB reviderad) Fyra gånger talar denna text om att leviterna skulle viftas inför den Evige, v. 11, 13, 15 och 21. Det lär oss att en ledare måste gå igenom flera tillfällen då allt skakar i hans liv för att han skall kunna bli fullkomnad och tjäna enbart HaShem. 8:12 “Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till uppstigandeoffer åt HaShem för att bringa försoning för leviterna.” (SFB reviderad) – Vi kan i denna vers finna grunden till en rätt tjänst inför HaShem. Syndoffer – en ersättare betalade för mina synder för att jag skall kunna tjäna inför den Avskilde och vara fri från synd. Detta offer förebildar Jeshua HaMashiachs offer på ett profetiskt sätt. Det offret är den enda grund som finns för att människan skall kunna närma sig HaShem, jfr. Johannes 14:6. Uppstigandeoffer – hela djuret bränns upp. Mitt liv betyder inte längre något för mig själv. Jag har överlåtit mig fullständigt till att tjäna Rikets syften.
8:14, 16 “På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig...
ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig.” (SFB) – Det lär oss att den som är överlåten åt HaShem inte längre tillhör sig själv. Han har inte längre någon rättighet att bestämma över sitt liv. Han ställdes fram inför den Evige som ett offer för att inte längre tjäna sina egna begär, eller människor, utan enbart den Evige, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 6:20: “Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (SFB) Andra aliján, 8:15-26 8:15 “Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet” – Leviterna var tvungna att doppa sig i en mikvé, ett rituellt bad, för att komma in i sin tjänst. Som vi sagt tidigare, symboliserar mikven att man dör från sitt gamla liv för att uppstå renad till ett nytt liv. Från och med nu kunde leviterna inte längre leva som tidigare. De har dött och deras liv gick nu bara ut på att tjäna HaShem. 8:19 “Och jag har bland Israels barn givit leviterna som gåva åt Aharon och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen.” (SFB reviderad) – De ledare som HaShem har tillsatt är gåvor till folket. I detta fall var leviterna gåvor till sina överhuvud, prästerna. De ledare som Messias Jeshua tillsätter i sin församling är gåvor, som det står skrivet i Efesierbrevet 4:7-12: “Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Messias mätte ut. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till sändebud, andra till profeter, andra till förkunnare av goda nyheter och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de avskilda till att utföra sin tjänst att bygga upp Messias kropp” (SFB reviderad) Denna text talar om de fem tjänstegåvor som Messias ger till människorna. Var och en av dem utgör en del av Messias totala tjänst, v. 7. Ingen av ledarna har hela Messias tjänst, utan enbart en del. Men tillsammans bildar de Mashiach som tjänstegåvor. Varje tjänst är en gåva som har getts till folket och var och en av dem har en del av Messias tjänst, enligt den nåd de har fått. Jeshua har allt, men ingen av oss har blivit lika utrustad som han, utan har bara fått en del av honom. Tjänstegåvorna ges för att fullkomna de avskilda för att de skall utföra sin tjänst och så uppbygga Messias kropp. Lägg märke till att det är de avskilda som gör verket, ledda och fullkomnade av de fem tjänstegåvorna. “för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen.” (SFB reviderad) – Om leviterna inte utför sin tjänst måste israeliterna eller de förstfödda göra det. Men på grund av synden med guldkalven är det omöjligt för dem. Det skulle då komma plåga över dem. När nu leviterna tjänar i Israels barns ställe kommer det ingen plåga över dem. I denna vers finns uttrycket “Israels barn” fem gånger. HaShem visar på så sätt sin kärlek till sitt folk. 8:24 “Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.” (SFB) – I 4 Mosebok 4:3 talas det om att de var 30 år. Rashí säger att de höll på i fem år att förbereda sig för att kunna komma in helt i tjänst. Det var en femårs-yeshivá. Tredje aliján, 9:1-14 9:1 “HaShem talade till Moshé i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade” (SFB reviderad) – I den första versen i 4 Mosebok står det skrivet att HaShem talade till Moshé den första dagen i den andra månaden i det andra året efter uttåget ur Egypten. Här står det att HaShem talade i den första månaden av det andra året. Det lär oss att Torán inte alltid berättar händelserna i dess rätta ordning. Om den hade skrivits i rätt tidsföljd borde kapitel 1 ha kommit efter kapitel 9. 9:2 “Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden.” (SFB reviderad) – Enligt Rashi, betyder det att pesach-offret har företräde till och med över sabbaten. Om den 14 nissan infaller på en sabbat offrar man ändå pesach-offret den dagen. 9:5 “De offrade det på fjortonde dagen i första månaden, på eftermiddagen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som HaShem hade befallt Moshé.” (SFB reviderad) – Detta var den enda gången som de firade pesach i öknen. Rashi anser att det var en skam för Israels barn att inte fira pesach mer än en gång under de 40 åren. Men Israels barn kunde inte omskära sina barn i öknen och därför kunde de inte fira pesach mer än en gång. En fader som har en oomskuren son har inte rätt att offra pesach-offret, jfr. 2 Mosebok 12:48. I Josua 5:2-10 står det skrivet: “Vid den tiden sade HaShem till Jehoshua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången.” Då tillverkade Jehoshua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. Orsaken till att Jehoshua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Visserligen hade alla de som kommit ut blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män - som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till HaShems röst. Därför svor HaShem att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Jehoshua, ty de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen. När allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade återhämtat sig. Och HaShem sade till Jehoshua: "I dag har jag vältrat av Egyptens vanära från er.” Platsen fick namnet Gilgal, som den heter än i dag. På eftermiddagen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, slaktade de pesach-offret på Jerichos hedmarker.” (SFB reviderad) Fjärde aliján, 9:15 – 10:10 9:17-20 “Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. På HaShems befallning bröt Israels barn upp, och på HaShems befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det HaShem befallde dem och bröt inte upp. Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På HaShems befallning låg de då kvar i lägret, och på HaShems befallning bröt de sedan upp.” (SFB reviderad) – Molnet var det medel som HaShem använde sig av till att leda folket. Genom att titta på molnet kunde folket veta när de skulle bryta upp och när, och var, de skulle slå läger. Så skapades ett totalt beroende av molnet, för de visste inte när de skulle fortsätta sin vandring eller när de skulle slå läger. På samma sätt lever den som leds av den Eviges Ande. Man vet inte varifrån han kommer eller vart han tar vägen, som det står skrivet i Johannes 3:8: “Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” (SFB) Den som är född av Anden är som vinden som leds av den Eviges befallning. 9:21-22 “Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp.” (SFB reviderad) – Israels barn visste inte hur lång tid de skulle campa på varje plats, om det skulle bli en natt eller tio år. De var alltid tvungna att vara beredda på att gå vidare. Det lär oss hur viktigt det är att vara beroende av HaShem. De impulser som han ger oss är till för att följas. Den som är lyhörd för dessa impulser kommer alltid att befinna sig under det himmelska beskyddet, på samma sätt som Israels barn var beskyddade under molnet i öknen. Den som inte bryr sig om den Eviges impulser kommer att förlora beskyddet som finns för dem som vandrar med Honom. Detta beroende av HaShem var något mycket värdefullt för Honom, som det står skrivet i Jeremia 2:2-3: “Gå och predika för Jerushalajim. Säg: Så säger HaShem: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din trolovningstid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår. Israel var avskilt för HaShem, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger HaShem.” (SFB reviderad) Är du villig att alltid leva på ett sådant sätt tillsammans med din himmelske Fader? Är du villig att ha ett liv som inte är välplanerat i förväg? Är du villig att ständigt ledas av den Eviges närvaro? Är du villig att flytta från en plats till en annan enligt shechináns befallning? Den som går med HaShem har ett rörligt liv som inte är bekvämt. Så länge vi väntar på det messianska riket kan vi inte stanna, utan alltid vara beredda att anpassa oss till vilken förändring som helst för att kunna fortsätta att vara under HaShems närvaro. 9:23 “På HaShems befallning slog de läger, och på HaShems befallning bröt de upp. De följde HaShems påbud i enlighet med HaShems befallning genom Moshé.” (SFB reviderad) – Denna text lär oss att HaShem ledde sitt folk genom en befallning som manifesterade sig genom molnet och genom profeten. HaShem gav befallningen genom att molnet rörde på sig och Moshé gav en order. Det lär oss att vi bör följa HaShems ord som ges genom Hans Ande och genom hans profeter så att vi inte blir efter och missar HaShems rörelse i denna tid. Den som tror att han kan tjäna HaShem som man gjorde för flera år sedan tar miste. Man måste vara villig att lämna en plats och gå vidare för att kunna gå med Honom i stället för att stanna i de mänskliga strukturer som kristalliserats, trots att de kanske varit mycket använda under den tid som varit. Om den organisation eller den församling som man tillhör inte går med HaShem och inte följer Honom i det som Han gör idag är det bättre att lämna det sammanhanget för att inte bli efter. Jag vill hellre vara under HaShems beskyddande molnsky än under en organisation som inte längre vill vara lydig och känsligt för Andens nya svängningar i denna tid. En av de viktigaste farorna som en människa kan utsättas för är att hon blir fast på en plats eller i ett tankesystem. Om vi förlorar vår villighet att förändras kan vi inte längre gå med den Evige och så blir vi efter. Den som blir efter löper risken att till och med förlora sin själ, som det står skrivet i Hebreerbrevet 10:38-39: “Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.” (SFB) De som tror, d.v.s. de som är trogna och de som förtröstar, är de som går framåt, för HaShem håller hela tiden sitt folk i rörelse och leder det fram till olam habá, den kommande tidsåldern. Men den som föredrar att vara trogen de människor som inte längre vill vandra med HaShem, kommer att lida stor förlust. Följ bara de ledare som vandrar med HaShem. Du är inte skyldig att följa de ledare som inte följer HaShem, som det står skrivet i Josua 1:16-17: “De svarade Jehoshua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. Som vi har lytt Moshé i allt, skall vi också lyda dig. Må endast HaShem, din Gud, vara med dig, så som han var med Moshé.” (SFB reviderad)” Följ din ledare så länge HaShem är med honom! 10:2 “Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta upp.” (SFB) – Det finns två olika typer av trumpeter i Israel: Shofaren – ett vädurshorn som den Evige har tillverkat och som människan har bearbetat en del. Man kan också använda horn från get, antilop eller ett annat rent djur. Silvertrumpeten – som tillverkats av människorna.
Stötarna är samma för båda trumpeterna. De två viktigaste stötarna är: 
Syftet med att tillverka silvertrumpeterna var att: Samla församlingen eller ledarna – med ett tekía-ljud, v. 3-4, 7. Göra så att lägren bröt upp – med stötarna tekía – teruá – tekía, v. 5-6. Påminna HaShem om folket under krigstid, v. 9. Påminna HaShem om folket vid de gemensamma offren under högtiderna och nymånaderna v. 10.
 I templet i Jerushalajim stötte prästerna i silvertrumpeterna alla dagar när de gemen-samma offren frambars. De stötte åtminstone 21 gånger per dag. När portarna öppnades på morgonen stötte de tre gånger. Under det dagliga morgonoffret stötte de nio gånger. Under det dagliga eftermiddagsoffret stötte de nio gånger och om det förekom ett extraoffer, ett s.k. musaf, stötte de ytterligare nio gånger. På erev sabbat, sabbatsaftonen, stötte de tre gånger på eftermiddagen för att påminna folket om att sluta arbeta. När sabbaten just skulle börja stötte de åter igen tre gånger till för att markera sabbatens början.
Femte aliján, 10:11-34 10:11 “Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.” (SFB) – Som vi tidigare sagt lär detta oss hur snabb man var att genomföra folkräkningen. Torán har olika sätt att ge datum: · År / månad / dag 1 Mosebok 7:11; 4 Mosebok 10:11; 33:38; 5 Mosebok 1:3. · År / dag / månad, 1 Mosebok 8:13. · Månad / år / dag, 2 Mosebok 40:17. · Dag / månad / år, 4 Mosebok 1:1. 10:12-13 “Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran. När de nu första gången bröt upp efter HaShems befallning genom Moshé.” (SFB reviderad) – Det lär oss att vi inte bör bryta upp från en plats tills vi har fått en befallning från den Evige genom en antydan från Andens närvaro i oss. Ibland blir Andens antydan bekräftad genom ett profetiskt ord, men inte tvärt om. Rör dig inte förrän HaShem med sitt moln visar dig att du skall göra det. Lär dig att vara ledd av Anden, inklusive i de små detaljerna. “efter HaShems befallning genom Moshé” – Ordagrant står det: ”vid HaShems mun genom Moshés hand”, på hebreiska: al pi HaShem be jad Moshé. Rashi säger att molnstoden inte började att gå iväg förrän Moshé uttalade de ord som står skrivna i 4 Mosebok 10:35b: “Stå upp, HaShem! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte.” (SFB reviderad) Samma sak hände när de skulle slå läger. Molnstoden ställde sig upprätt ovanför Jehudás läger tills Moshé uttalade orden som står skrivna i 4 Mosebok 10:36: “Vänd åter, HaShem, till Israels ätters många tusenden.” (SFB reviderad) Här ser vi att det fanns ett samarbete mellan HaShem och profeten Moshé. Därför talar texten om att de bröt upp vid HaShems mun genom Moshés hand. 10:28 “Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.” (SFB) – Israels barn hade en strikt ordning när de gick genom öknen. Där det är ordning finns frid. Men där det är oordning finns förvirring. 10:29 “Moshé sade till Chovav, som var son till midjaniten Reuel, Moshés svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket HaShem har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty HaShem har lovat Israel gott.” (SFB reviderad)” – Enligt Ramban fick Jitró namnet Chovav efter att ha gjort sin konvertering till judendomen. Enligt Rashi blev Reuel, som var farfar, kallad för ”fader” i 2 Mosebok 2:18. “HaShem har lovat Israel gott” – Detta är ett evigt löfte. 10:32 “Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som HaShem gör med oss.” (SFB reviderad) – Här finner vi åter igen syftet med att Israels folk bildades, ”i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade”. Alla de som förenar sig med Israel får välsignelser från himlen. Några kommentatorer kopplar samman denna text med 2 Mosebok 18:27 och säger att Jitró lämnade Israel vid detta tillfälle. Ramban säger dock att texten i 2 Mosebok 18 visar att Jitró lämnade folket innan Torán blev given för att senare komma tillbaka vid något tillfälle som Torán inte berättar om. Vid detta tillfälle stannar han kvar hos folket och går tillsammans med dem in i landet. Enligt denna text, fick Moshé sista ordet, vilket ger en vink om att hans svärfar lyssnade på honom. Enligt traditionen fick Jitrós ättlingar den bördigaste delen av Jericho, som det står skrivet i Domarboken 1:16: “Barn till keniten, Moshés svärfar, hade dragit upp från Palmstaden med Jehudás barn till Jehudás öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket.” (SFB reviderad) Enligt Rashi bodde Jitrós ättlingar i Jericho, ”Palmstaden”, under 400 år, tills templet blev byggt. Sjätte aliján, 10:35 – 11:29 10:35-36 “Och så ofta arken bröt upp, sade Moshé: "Stå upp, HaShem! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte.” (SFB reviderad) Och när den sattes ner, sade han: "Vänd åter, HaShem, till Israels ätters många tusenden.” (SFB reviderad)” – Den hebreiska meningen Kuma HaShem kan också översättas som: ”uppenbara dig HaShem”. När han uppenbarar sig finns det ingen fiende som kan motstå honom. I de hebreiska manuskripten finns ett tecken som ser ut som ett bakvänt nun före och efter dessa båda versar. Rabbinerna har förstått det som en parentes. Denna text befinner sig inte på sin ”rätta” plats om man skall gå efter händelsernas ordning. Den borde ha kommit i kapitel 2. Talmud[3] citerar Jehudá haNassis uppfattning om att dessa versar utgör en bok för sig. På så sätt blir det egentligen sju moseböcker, i överensstämmelse med det som står skrivet i Ordspråksboken 9:1: “Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare.” (SFB reviderad) 11:1 “Folket var som om de sökte onda ursäkter inför HaShem. Då HaShem hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, sökte de ursäkter för att kunna avfalla från den allestädes Närvarande. De hade ju redan kött som de kunde äta i öknen, jfr. 2 Mosebok 12:38 och 4 Mosebok 32:1. “hans eld började... förtärde... ytterst i lägret” – Ordet “ytterst” kan tolkas som en hänvisning både till dem som befann sig längst bort från HaShem och till dem som var förnäma. Genom Israels barns tungor tändes en förtärande eld, som det står skrivet i Jakob 3:5-6: “Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.” (SFB) 11:5 “Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.” (SFB) – Vanligtvis glömmer man bort de negativa känslor man haft och enbart de positiva känslorna blir kvar i minnet. Israels barn kom inte längre ihåg hur slaveriet varit. Om de hade arbetat hårt som slavar, hur kommer det sig att de nu säger att de hade ätit gratis? Rashi tolkar det som att det här är fråga om att de kunde äta gratis i Egypten när det gäller att inte behöva uppfylla några bud i samband med maten. 11:6 “Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.” (SFB reviderad) – Människan behöver variera smaken på maten för att inte bli uttröttad. Nu var ju Israels barn i en övergångssituation där himlen försåg dem med nödkost, för att de skulle kunna överleva ökenvandringen som inte borde ha tagit så lång tid. Trots att en Midrash[4] säger att mannat ändrade smak enligt vars och ens önskemål, säger Torán hur mannat smakade, som det står skrivet i 2 Mosebok 16:31b: “och smakade som tunna kakor med honung.” (SFB reviderad) I 4 Mosebok 11:8 står det skrivet: “det smakade som fint bakverk med olja.” (SFB reviderad) Den som inte visar tacksamhet för maten som han får, förlöser förbannelser över sitt liv. Genom att vi välsignar HaShem före och efter våra måltider, tjänar vi honom genom de materiella sakerna och blir samtidigt befriade från lystnad. I 1 Korintierbrevet 10:1-6 står det skrivet: “Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Moshé. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Messias. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda.” (SFB reviderad) I denna text talas det om “andlig mat”, “andlig dryck” och “en andlig klippa”. Mannat och vattnet som gavs i öknen vara alltså anlig mat och dryck. Hur kan Skrifterna kalla dessa materiella saker för ”andliga”? Enligt den grekiska filosofin kan det som är andligt inte vara fysiskt. Men mannat var ju fysiskt. Vattnet var fysiskt och klippan var fysisk. Uttrycket ”andlig” bör alltså inte förstås utifrån ett filosofiskt perspektiv, utan måste förstås utifrån ett hebreiskt tänkande. Enligt det hebreiska synsättet är det som är andligt något som kommer från andevärlden eller som har blivit godkänt av Himlen eller som har en anknytning till andevärlden. Andlig mat är mat som blivit godkänd, välsignad och avskild av den Evige. Judendomen har bland annat funktionen att lyfta upp de naturliga elementen till en andlig nivå så att de kan tjäna till att hylla den Evige. Maten förvandlas till något andligt när den blir mottaget med en välsignelse som är grundad på HaShems Ord, som det står skrivet i 1 Timoteus 4:4-5: “Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det avskiljs genom Guds Ord och bön.” (SFB reviderad) 11:9 “När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.” (SFB) – Det ser ut som om det finns en motsägelse mellan denna text och 2 Mosebok 16:14 där det står skrivet: “När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost.” (SFB) Dessa två versar visar oss att det fanns något som liknade en vit duk både under och över mannat. Mannat skyddades från markens smuts och var dessutom övertäckt med ett lager för att bevaras tills det blev plockat. Därav uppkom seden att lägga en vit duk på sabbatsbordet och dessutom täcka över sabbatsbröden med en vit duk. Dessa två dukar påminner om mannaundret. 11:14 “Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig.” (SFB) – Moshé kände att han inte längre kunde bära bördan av folket. Samma upplevelse har alla ledare med stort ansvar. HaShems svar på de två problemen, folkets klagan och Moshés utmattning, var att han först fyllde ledarens behov och sedan tog han itu med folkets behov. 11:17 “Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall föröka den ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.” (SFB reviderad) – Den ande som finns över en smord ledare gör att han får en tung börda för folket. Det är en börda av omsorg som liknar den som en mamma känner för sina barn. Det är en börda av ansvar som många gånger blir väldigt tung. Rabbi Shaul sa att det största lidandet han hade var omsorgen om alla församlingarna, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 11:23-28: “Är de Messias tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag det som dagligen kommer över mig, omsorgen om alla församlingarna.” (SFB reviderad) Omsorgen om Messias alla församlingar vägde tyngre än alla de andra lidanden som rabbi Shaul fick genomgå. Det lär oss att en god ledare har stor nöd av omsorg om dem som är under hans vård. Moshé kände att denna börda var för tung och därför blev den fördelad på 70 äldste till. Dessa 70 äldste utgjorde den första Sanhedrin, Stora Rådet. 11:23 “HaShem svarade Moshé: "Är då HaShems arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte.” (SFB reviderad)” – Moshé kunde inte tänka sig hur den Evige skulle göra för att förse hela folket med kött. I 1 Mosebok 18:14 står det skrivet: “Skulle något vara omöjligt för HaShem? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.” (SFB reviderad) I Jeremia 32:27 står det skrivet: “Se, jag är HaShem, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?” I Sakarja 8:6 står det skrivet: “Så säger HaShem Tsevaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig?
säger HaShem Tsevaot.” (SFB reviderad) I Matteus 19:26 står det skrivet: “Jeshua såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” (SFB reviderad)” I Markus 10:27 står det skrivet: “Jeshua såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” (SFB reviderad)” I Lukas 1:37 står det skrivet: “Ty för Gud är ingenting omöjligt.” (SFB reviderad) I Lukas 18:27 står det skrivet: “Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (SFB reviderad)” I Romarbrevet 4:21 står det skrivet: “Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.” (SFB reviderad) 11:25 “Då steg HaShem ner i molnskyn och talade till honom, och förökade den ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.” (SFB reviderad) – Den ande som var över Moshé gjorde så att de utvalda äldste profeterade. Profetians ande producerar en börda av ansvar och omsorg i en andlig ledare eftersom den anden förmår att föra över HaShems börda för människor till hans representanters hjärtan. Nu fick de andra äldste dela denna börda tillsammans med Moshé och så kunde de hjälpa honom i hans svåra uppgift. Denna text lär oss att ett sant ledarskap i första hand är något andligt, något övernaturligt. 11:29 “Men Moshé sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt HaShems folk blev profeter genom att HaShem lät sin Ande komma över dem!"” (SFB reviderad) – Moshé önskade att allt folket finge profetians ande, vilket liknar det som står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:1: “Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också att få tag på de andliga manifestationerna, framför allt profetia.” (SFB reviderad) I 1 Korintierbrevet 14:5a står det skrivet: “Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera.” (SFB) I 1 Korintierbrevet 14:39 står det skrivet: “Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.” (SFB) Efter Messias ankomst blev profetia inte bara given till några få i folket. Den Eviges önskan, som uttrycktes genom Moshé rabbenu och rabbi Shaul, är att alla profeterar under HaShems Andes inspiration. 11:34 “Platsen fick namnet Kivrot-Hattaavá, ty där begravde man dem av folket som hade gripits av lystnad.” (SFB reviderad) – Kivrot-Hattaavá betyder ”lystnadens gravar”. Här står det att de som hade gripits av lystnad blev begravda. Men inte bara det, här blev också lystnaden begravd. Lystnad är inte samma sak som att ha begär. Lystnad är något som inte går att tillfredsställa, något djuriskt och demoniskt, som inte grundar sig på ett naturligt behov. Lystnad är ett förvridet begär som kräver utan tacksamhet, utan ödmjukhet och utan erkännande och är värre än djurens begär. Akta dig för lystnaden. Begrav den! I Jakob 4:1-3 står det skrivet: “Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar.” (SFB reviderad) Sjunde aliján, 11:30 – 12:16 12:1 “Mirjam och Aharon talade illa om Moshé på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten säger att det i första hand var Mirjam som talade. Det lär oss att hon tog initiativet till att tala mot Moshé. Därför blev enbart hon slagen med tsaráat. Aharon handlade som en nickedocka, på samma sätt som han gjorde med guldkalven, och följde med den som var starkast för tillfället. Aharon hade inte stål i sin ryggrad. I sin längtan efter frid med alla lät han sig dras med av vissa onda strömmar. Han saknade karaktär för att kunna stå emot det onda. Men han var också snabb med att ödmjuka sig och be om förlåtelse. Det är mycket allvarligt att tala illa om dem som har fått stort förtroende av den Evige. Det blir katastrofala konsekvenser. Tala inte illa om dem som står i ledarskapsställning i HaShems folk. HaShem kommer att döma den som begår en sådan synd med sin tunga. Här ser vi hur lashon hará blev straffad med tsaráat. 12:6 “Och han sade: "Hör nu mina ord. Om det finns en HaShems profet ibland er,
ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm.” (SFB reviderad)” – Normala profeter får budskap genom synder och drömmar. Men den nivån av profetia som Moshé rabbenu hade låg högre än de andra. Mashiach i denna parashá 8:7b “låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig” (SKB) – Detta talar om döden och uppståndelsen. 8:21b “Aharon bringade försoning för dem och renade dem.” (SFB reviderad) – Översteprästen i himlen är den som bringat försoning för oss för att rena oss. 9:12a “Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder.” (SFB) – Inget ben på Jeshua blev sönderslaget när han dog, jfr. Johannes 19:36. 9:13 “Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att slakta pesach-offret, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram HaShems offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.” (SFB reviderad) – Det lär oss att den som inte har del i Lammet som Gud gav för att ta bort Israels och världens synd, slutligen kommer att bli utrotad ur folket, jfr. Apostlagärningarna 3:22-23; 4:12; 5 Mosebok 18:19. 10:3 “När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet.” (SFB) – De fyra olika tillfällen som trumpeterna skall stötas talar om fyra händelser som kommer att ske i samband med Messias andra tillkommelse. När hela församlingen samlas genom en stöt talar det om att de döda i Messias skall uppväckas först och de levande som tillhör Messias kommer att bli uppryckta tillsammans med dem i molnen för att samlas med honom vid hans andra tillkommelse. 10:5 “När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut bryta upp.” (SFB reviderad) – När man spelar teruá måste lägren bryta upp. Det talar om dem som blivit uppryckta som kommer att transporteras till det utlovade landet för att vara med Messias under hans tusenåriga regering på jorden. 10:9 “När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni bli ihågkomna inför HaShems, er Guds, ansikte, och bli räddade från era fiender.” (SFB reviderad) – För att bli ihågkomna i krig spelade man teruá. Det talar om att när Messias kommer till Jerushalajim kommer han att kriga mot de multinationella härar som rest sig upp mot Israel för att inta den store Konungens Stad, jfr. Sakarja 14. Anti-messias kommer att bli dödad av det svärd som utgår från Jeshuas mun, jfr. Jesaja 11:4; 2 Tessalonikerbrevet 2:8. 10:10 “Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall ni stöta i trumpeterna vid era uppstigandeoffer och gemenskapsoffer. De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är HaShem, er Gud.” (SFB reviderad) – Efter att de onda blivit utrotade från jorden kommer suckot, som är Lammets bröllop, att firas under tusen år. 10:14 “var det Jehudá barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nachshon, Amminadavs son.” (SFB reviderad) – Jehudá går alltid först. Mashiach går alltid först. 10:33 “Och de bröt upp från HaShems berg och vandrade tre dagsresor. HaShems förbundsark gick framför dem på ett avstånd av tre dagsresor för att utse viloplats åt dem.” (SFB reviderad) – Arken, som symboliserar Mashiach, gick tre dagsresor framför folket. Det talar om hans död och uppståndelse som öppnade upp för oss så att vi kan komma till en viloplats. 12:8a “Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se HaShems gestalt.” (SFB reviderad) – Det uttryck som översatts som ”ansikte mot ansikte” betyder ordagrant ”mun mot mun”. Jeshua har sett Fadern, som det står skrivet i Johannes 6:46: “Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern.” (SFB reviderad) I denna parashá finns buden 380 – 384 av de 613: Påbud om att den som inte kunde offra det pesach-offret den 14 nissan skall göra det den 14 ijar, 4 Mosebok 9:11. Påbud om att äta det andra pesach-offret med matsá och bittra örter, 4 Mosebok 9:11. Förbud mot att låta kött från det andra pesach-offret vara kvar till nästa dag, 4 Mosebok 9:12. Förbud mot att slå sönder benen på det andra pesach-offret, 4 Mosebok 9:12. Påbud om att stöta i trumpeterna i helgedomen och under krig, 4 Mosebok 10:9.
[1] Tanchumá 5; Bereshit Rabbá 15:6. | 
