ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens mannaAudio

Parashá 43 Massei

4 Mosebok 33:1 – 36:13

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar (när Massei läses separat):

  1. 33:1-10
  2. 33:11-49
  3. 33:50 – 34:15
  4. 34:16-29
  5. 35:1-8
  6. 35:9-34
  7. 36:1-13
  8. Maftir: 36:10-13

 

Haftará: Jeremia 2:4-2:28; 4:1-2

Massei

Massei är den possessiva pluralformen av massá som betyder “utgång”, “resa”, “marsch”, “utgångspunkt”, “station”, ”lägerplats”. Termen talar både om Israels barns lägerplatser och de resor som gjordes mellan platserna.

Första aliján, 33:1-10

33:2  “På HaShems befallning upptecknade Moshé de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från” – Moshé skrev upp de 42 (7x6) vandringar som Israels barn gjorde på stäppen. Det finns olika anledningar till att dessa platser blev upptecknade:

  1. De skrevs upp för att visa för de efterkommande att uttåget av miljontals människor ur Egypten inte är en myt. Specifika fakta om platser och händelser visar att de verkligen befann sig där. Majoriteten av de öknar som beskrivs i listan var helt obeboeliga, för där fanns varken vatten eller vegetation. Det var omöjligt att en så stor mängd män, kvinnor och barn skulle kunna överleva där på ett naturligt sätt. Bara ett himmelskt ingripande skulle kunna försörja dem på dessa obeboeliga platser.

  2. De skrevs upp för att visa den Eviges godhet mitt i ett straff som innebar att gå runt under 40 år i öknen. Under 40 år förflyttade de sig enbart 42 gånger. De gick alltså inte omkring från en plats till en annan hela tiden, utan många gånger uppehöll de sig länge på en plats. Rashí nämner att det bara var 20 resor under 38 år, eftersom de gjorde 14 resor under det första året och åtta resor efter Aharons död under det fyrtionde året. Dessutom befann de sig i Kadesh under 19 år. Under resten av tiden var de på 19 lägerplatser, under 19 år, vilket ger ett genomsnitt av en resa per år.

  3. De skrevs upp för att Israels barn skulle veta att deras pilgrimsfärder blev dikterade enligt en definierad andlig plan.[1]

  4. De skrevs upp för att vi skall komma ihåg vår ökenfärd. När vi får framgång måste vi komma ihåg de svåra tillfällen som har varit den väg som HaShem har använt till att leda oss dit. På så sätt hålls vi ödmjuka och tacksamma. Om det inte hade varit för att den Evige hållit oss uppe genom sin nåd, hade vi aldrig kunnat komma dit vi nu befinner oss.

  5. De skrevs upp för att uppenbara att slutstationen för vandring nummer 33 innehåller en messiansk hemlighet.

33:3 “De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken drog Israels barn ut på ett mäktigt sätt inför ögonen på alla egyptier” – Den 15 aviv/nissan började de sin färd. Det står skrivet att det var en dag efter pesach. Det lär oss att uttåget ur Egypten skedde tidigt på morgonen den 15:e dagen i den första månaden, jfr. 5 Mosebok 16:1.

Ordet pesach hänvisar här till lammet som offrades på eftermiddagen dagen innan, d.v.s. den 14 nissan omkring klockan 15.

Idag kallas i Israel den 15 Nissan för första dagen i pesach, men Torán förlägger pesach på den 14 nissan, vilket här betyder att lammet blev offrat den dagen.

33:6  “De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.” (SFB reviderad) – Suckot är den första lägerplatsen efter uttåget från Raamses. Det lär oss att suckot-högtiden kommer att firas strax efter Messias andra tillkommelse då alla Israels barn och rättfärdiga bland folken som tillhör Jeshua kommer att bli bortryckta och förflyttade i luften till Israels land. Suckot blir Lammets bröllopsfirande, strax efter det andra exodus, som är den slutliga återlösningen.

Salida Mitsrayim33:7 “De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-HaHirot som ligger mitt emot Baal-Tsefon, och slog läger framför Migdol.” (SFB reviderad) – Det verkar som om Baal-Tsefon låg på andra sidan Sävhavet (Röda havet). När det talas om att de vände tillbaka, betyder det att de inte fortsatte rakt fram på den normala vägen mot öster utan att de svängde mot söder och kom så till Pi-HaHirot, som låg vid Akabá-viken.

Andra aliján, 33:11-49

33:13 “De bröt upp från Dofká och slog läger i Alush.” (SFB reviderad) – I Alush fick de manna för första gången.

33:14 “De bröt upp från Alush och slog läger i Refidím, där det inte fanns vatten för folket att dricka.” (SFB reviderad) – I Refidím blev de attackerade av Amalek.

33:15 “De bröt upp från Refidím och slog läger i Sináis öken.” (SFB reviderad) – I Sinái gick de in i förbund med HaShem och fick Torán.

33:16 “De bröt upp från Sináis öken och slog läger i Kivrot-HaTaavá.” (SFB reviderad) – Kivrot-HaTaavá betyder ”lystnadsgravar”, för där begravdes de som hade drivits av lystnad, jfr. 4 Mosebok 11:34.

33:18 “De bröt upp från Chatserot och slog läger i Ritmá.” (SFB reviderad) – De tolv spejarna, eller spionerna, sändes ut från Ritmá.

33:22 “De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.” (SFB reviderad) – I Kehelata gjorde Korachs grupp uppror.

33:23 “De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.” (SFB reviderad) – Enligt Jonatans Targum var Shefer ett berg med fina frukter.

33:36 “De bröt upp från Etsjon-Geber och slog läger i öknen Tsin, det vill säga Kadesh.” (SFB reviderad) – De stannade 19 år i öknen Tsin, som är Kadesh. Där dog Mirjam. Kadesh betyder ”avskild”. Enligt Jonatans Targum, blev den Eviges Namn avskilt på den platsen när Moshé och Aharon fick budet om att de inte fick komma in i landet.

33:37-39 “De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. På HaShems befallning steg prästen Aharon upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. Aharon var etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.” (SFB reviderad) – Berget Hor ligger på östra sidan om Aravá-dalen. De är det högsta sandstensberget i Edom och ligger i närheten av den gamla staden Petra. Hor betyder ”berg”. Det finns en plats som traditionellt anses som Aharons grav, på ett berg i södra Jordanien i närheten av Petra.

33:42 “De bröt upp från Tsalmoná och slog läger i Punon.” (SFB reviderad) – I Punon klagade Israels barn på mannat och därför kom ormarna.

33:49 “Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-HaJesimot ända till Avel-HaShittim på Moavs hedar.” (SFB reviderad) – Där dog 24 000 israeliter på grund av Baal-Peor. Här står det skrivet att lägret sträckte sig från Bet-HaJeshimot ända till Avel-HaShittim, vilket kan ge oss ett hum om dess storlek. Talmud[2] beskriver hur Rabbá bar Chaná sade att han hade sett platsen (från Bet-Jeshimot till Avel-Shittim) och att den mäter tre gånger tre parsaot. En parsá (singularformen av parsaot) mäter 4 mill. Rashí nämner att Israels barns läger mätte 12 mill. En mill motsvarar 1080 meter. Det betyder att det handlar om en längd på omkring 13 kilometer och en bredd på 13 kilometer, vilket motsvarar 168 km2 eller 16 800 hektar.

Tredje aliján, 33:50 – 34:15

33:52 “ni skall driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga.” (SFB) – Enligt Rashí, hänvisar det hebreiska ord som översatts som ”bildstoder”, maskiotam,[3] till hedniska tempel, som normalt hade golvet täckt med marmor där man tillbad genom att lägga sig raklång och sträcka ut armar och ben. Targum översätter ordet som ”deras tempel”.

Denna text lär oss att den Evige vill att det bara skall finnas en enda religion i Israels land. Allt hedniskt inflytande är förbjudet. Det innebär idag att Torán förbjuder katolska kyrkor i Israels land. HaShem förbjuder moskéer i Sitt land. Bahaitemplet i Haifa är förbjudet enligt Torán. Alla Buddha-statyer, helgonbilder, alla avgudar och alla kultföremål från andra religioner utom judendomen, är förbjudna i Israels land, enligt Torán. HaShem befaller att man skall förinta alla dessa saker. Men Israels land är idag fullt av avgudadyrkan. Många judar och araber tjänar dessutom stora pengar på turisterna som besöker kyrkor, moskéer och museer fulla med hedniska kultföremål. Men det är inte bara förbjudet att ha andra religioners tempel och kultföremål, utan också att dra ekonomisk nytta av dessa. Enligt Torán skall alla kultplatser och alla kultföremål som inte är tillägnade den ende sanne Gud, Israels Gud, utrotas ur landet. Alla gjutna bilder skall förintas. Om inte judarna gör det innan dess, kommer landet att renas från all hednisk religion när Messias kommer tillbaka. Då kommer det inte att finnas, varken kristendom eller Islam, i Israels land, eller i resten av världen, bara biblisk judendom.

33:55 “Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor.” (SFB reviderad) – Landets tidigare inbyggare som inte blev utdrivna skulle förvandlas till törnen i ögonen och taggar i sidorna på Israels barn, som det också står skrivet i Josua 23:12-13:

“Ty om ni vänder er bort och håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, då skall ni veta att HaShem, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som HaShem, er Gud, har gett er.” (SFB reviderad)

I Hesekiel 28:24-26 står det skrivet:

“Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, HaShem. Så säger Herren, HaShem: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min avskildhet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jaakov. De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är HaShem, deras Gud.” (SFB reviderad)

När nu rabbi Shaul talar om att han hade en törntagg i köttet som hindrade honom att utbreda sig, är det mest troligt att det handlar om de förföljelser från de otroende som han var tvungen att utstå, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 12:7-10:

“Och för att jag inte skall bli för upphöjd på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall upphöja mig. Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” (SFB reviderad) Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Messias kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Messias. Ty när jag är svag, då är jag stark.” (SFB reviderad)

Rabbi Shaul talar inte om en fysisk sjukdom, utan snarare om de personer som blev uppviglade av en demon som ständigt förföljde honom vart han än gick. Det finns dessutom en Midrash, som liknar denna text, och som säger att översteprästen Aharon blev slagen av ett satans sändebud varje gång han skulle betjäna i tabernaklet och påminde honom om synden med guldkalven. Alla de förföljelser och motgångar som rabbi Shaul var tvungen att utstå gjorde att han påmindes om att han hade orsakat de judars död som trodde på Jeshua.

34:2  “I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster.” (SFB reviderad) – Israels gräns blev noggrant utstakad genom en himmelsk order. På så sätt kan ingen säga att Israel har stulit mark från folken. HaShem, äger himmel och jord, och har rätt att ge jordområdena till vem han vill. Kenáans land blev överlämnat åt Israels barn på ett rättfärdigt sätt ur juridisk synvinkel. HaShem kan inte stjäla eller begå något orättfärdigt, som det står i Psalm 145:17:

“HaShem är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.” (SFB reviderad)

Alltså blev inte andra människors mark bestulen, för det landet är den Eviges och han hade svurit en ed på att ge det till Avraham, Jitschak, Jaakov och deras ättlingar för evärdlig tid. När Kenáans barns synder hade rågat måttet, förlorade de rätten att leva, som det står skrivet i 1 Mosebok 15:16:

“I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoréerna fyllt sina synders mått.” (SFB reviderad)

Om Kenáans barns synder hade rågat måttet, hur skulle de då ha rätt att bo i HaShems land, där enbart de rättfärdiga har rätt att bo? Sedom och Amorás förstörelse står som exempel inför hela världen om att syndare inte har rätt att leva i HaShems land, som det också står skrivet i Matteus 5:5:

“Saliga är de ödmjuka, de skall ärva landet.” (SFB)

Enligt Filipperbrevet 2:8 innebär ödmjukhet att göra Faderns vilja, som det står skrivet:

“ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden (genom att bli upphängd) på ett träd.” (SFB reviderad)

Ödmjukhet är alltså att vara lydig. Lydig för vad då? Den Eviges Instruktionsbok, Torán. Enligt Messias undervisning har alltså enbart de ödmjuka, de som lyder Torán, rätt att leva i Israels land, och enbart de som lyder Torán kommer att få rätt att bo i Israels land under det messianska riket. Israels barn blev utdrivna från landet under flera tillfällen under historiens gång på grund av att de inte lydde Torán. De enda som har himmelskt tillstånd att bosätta sig i Israel är de som uppfyller HaShems Torá. De judar som lever i avgudadyrkan har inte rätt inför himlen att få bo kvar i Israels land. Landet är för de rättfärdiga, inte för syndare.

I 2 Mosebok 23:31-33 står det skrivet:

“Jag skall låta ditt lands gränser gå från Sävhavet till filistéernas hav och från öknen till floden (Eufrat), ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig. Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar. De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig.” (SFB reviderad)

I Psalm 25:12-13 står det skrivet:

“Den som fruktar HaShem får instruktion av honom om den väg han skall välja. Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet.” (SFB reviderad)

I Psalm 37:22, 29 står det skrivet:

“HaShems välsignade skall ärva landet, men de som han förbannar kommer att utrotas... Men de rättfärdiga skall ärva landet och bo där för evigt.” (SFB reviderad)

De som inte lyder buden som HaShem har satt upp blir förbannade av honom och förlorar rätten till landet, jfr. 3 Mosebok 26 och 5 Mosebok 28.

I Psalm 69:36-37 står det skrivet:

“Ty Gud skall frälsa Tsion, han skall bygga upp Jehudás städer. De skall bo där och ta Tsion i besittning. Hans tjänares barn skall få det till arv, den som älskar hans namn skall bo där.” (SFB reviderad)

Israels barn handlade i lydnad för en himmelsk order när de intog landet och utrotade de nationer som fanns där. Alla dessa nationer hade samma möjligheter som skökan Rachav i Jericho att konvertera från sina avgudar och överlämna sig till Israels Gud, men de höll krampaktigt fast vid sin syndiga livsstil och stod emot den Högste. Därför förlorade de rätten till HaShems land, som blivit utvalt av den Evige på ett alldeles speciellt sätt. Han kallar det för sitt eget land, som det står skrivet i Jeremia 2:7:

“Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.” (SFB)

I 5 Mosebok 11:12 står det skrivet:

“Det är ett land som HaShem din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar HaShems, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.” (SFB reviderad)

I Jeremia 16:18 står det skrivet:

“Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.” (SFB)

I Hesekiel 36:5 står det skrivet:

“Ja, så säger Herren, HaShem: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.” (SFB reviderad)

I Joel 2:18 står det skrivet:

“Då fylldes HaShem av nitälskan för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk.” (SFB reviderad)

I Joel 3:1-2 står det skrivet:

“Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Jehudás och Jerushalajims fångenskap, skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Jehoshafats dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land...” (SFB reviderad)

Denna text lär att HaShems dom skall komma i den sista tiden över alla de nationer som har delat upp hans land.

34:12 “Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring.” (SFB) – En annan anledning till att Torán noggrant definierar var landets gränser går är för att man skall veta inom vilket område de bud gäller som bara kan uppfyllas i Israels land.

Ända från skapelsens början har HaShem satt upp gränser som gör skillnad mellan en sak och en annan. Redan i Edens lustgård fanns det gränser mellan olika länder. Dessutom satte HaShem en gräns mellan det som var tillåtet att äta och det som var förbjudet. Dessa gränser fanns innan synden kom in i världen. Det lär oss att det inte är synden som har orsakat att Torán drar upp gränser mellan en sak och en annan. Gränsdragningar är en del av själva skapelsen. Till och med i det himmelska tabernaklet finns olika rum och nivåer som är avgränsade mellan sig. Allt skapat behöver gränser inom vilka det kan finnas till och fungera, som det står skrivet i Apostlagärningarna 17:26:

“Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo” (SFB)

Syndens väsen är att gå över eller förändra gränserna, jfr. 1 Johannes 3:4.

Messias kom alltså inte för att ta bort gränserna, eller förändra gränserna, utan för att hjälpa människan att respektera och fungera inom de gränser som har blivit utsatta av HaShem i Torán. Den som predikar en Messias som kom för att förändra eller ta bort de gränser som har blivit utsatta av den Evige, talar om en falsk messias. Det innersta väsendet av anti-Messias ande är att förändra de gränser som HaShem har satt upp i Torán, som det står skrivet i Daniel 7:25-26:

“Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes avskilda. Han skall sätta sig i sinnet att förändra avskilda tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och hans skall fördärvas och förgöras i grund.” (SFB)

I 2 Tessalonikerbrevet 2:3-4, 7-8 står det skrivet:

“Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller avskilt, så att han sätter sig i Guds templet och säger sig vara Gud... Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jeshua att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.” (SFB reviderad

Här talas om den laglösa människan och laglöshetens hemlighet. Det är anti-messias ande, som står emot den Eviges lag och försöker att förändra och avskaffa den och dess gränser. Den laglösa människan är en människa som är totalt köttslig, som det står skrivet i Romarbrevet 8:7-8:

“Det köttsliga sinnet är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som är i köttet kan inte behaga Gud.” (SFB)

Det som kommer att utmärka den sista generationen innan Messias, är att den inte vet var gränserna går. De kommer inte att kunna veta skillnad mellan man och kvinna, mellan ungdomar och äldre, mellan gott och ont, mellan rätt och orätt, mellan ljus och mörker, mellan sanning och lögn eller mellan det som är tillåtet och förbjudet. HaShem har i Torán satt ut gränserna, men en perverterad människa förvrider allt. Den perverterade människan lär att ”Kristus” kom för att ta bort lagen och ändra på de gränser som Moshés lag har satt upp. Slutet för den perverterade människan blir döden.

Denna veckas parashá lär oss att HaShem sätter upp mycket specifika gränser för Israel och nationerna. Lycklig den människa som respekterar de gränserna.

34:5 “Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.” (SFB reviderad) – Egyptens bäck är inte floden Nilen, utan en bäck som finns på Sinaihalvön. Den heter idag Wadi el-Arish. Vid detta tillfälle fick inte Israels folk hela det område som den Evige hade lovat förfäderna. De kommer inte att få hela det utlovade landet förrän Messias Jeshua kommer tillbaka.

34:8 “Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Chamat, och gränsen skall gå ut till Sedad.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, är staden Chamat den som senare skulle bli den syriska staden Antiokia. I Apostlagärningarnas bok talas det om två städer som heter Antiokia. Den ena av dem låg i den romerska provinsen Syrien, vid kusten. Den nämns i 11:19-27 och 13:1. Den andra fanns i Mindre Asien, i Pisidien, och nämns i 13:14.

Fjärde aliján, 34:15-29

34:15 “Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jarden mitt emot Jerichó, österut mot solens uppgång.” (SFB reviderad) – Uttrycket ”på andra sidan Jarden” återkommer på många platser i Skrifterna, jfr. 4 Mosebok 22:1; 35:14; 5 Mosebok 1:1, 5; 3:8, 20; 4:41, 47, 49; Josua 1:14, 15 m.m. Det är nästan alltid fråga om den östra sidan där de två och en halva stammarna fick sitt område. Det är intressant att se att trots att Moshé inte befann sig på den västra sidan av floden, i Kenáans land i strikt bemärkelse, använder Torán detta uttryck. Det är som om Torán kom därifrån. När HaShem dikterade denna text för Moshé, hade Israels barn ännu inte gått över floden Jarden. De befann sig fortfarande i det land som ligger ”på andra sidan Jarden”. Där var Moshé tillsammans med folket. Det lär oss att Torán kommer ut från Israels land, närmare bestämt från Tsion, som det står skrivet i Jesaja 2:3b:

“Ty Torá skall gå ut från Tsion, ja, HaShems ord från Jerushalajim.” (SFB reviderad)

I Amos 1:2 står det skrivet:

“Han sade: HaShem skall ryta från Tsion, från Jerushalajim skall han låta höra sin röst. Då skall herdarnas betesmarker sörja, Karmels höjd skall torka bort.” (SFB reviderad)

I Hesekiel 5:5 och 38:12 står det skrivet i hebreiskan att Jerushalajim är världens navel, d.v.s. jordens centrum.

Femte aliján, 35:1-8

35:7  “Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring.” (SFB) – Leviterna fick 48 städer inom hela Israels område. Sex av dem tjänade som fristäder. Runt var och en av dessa städer fanns ett område på två tusen alnar i varje riktning. Vers 4 talar om tusen alnar och vers 5 talar om två tusen alnar. Talmud[4] löser detta problem, som ser ut som en motsättning, genom att säga att de första tusen alnarna lämnades som ett öppet område och de andra tusen alnarna tjänade som åkrar och vingårdar.

Sjätte aliján, 35:9-34

35:11 “skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly.” (SFB) – Om någon dödade en annan ofrivilligt hade han möjlighet att fly till en av de sex fristäderna, på hebreiska arei miklat. Vid ett dråp hade en av de närmsta släktingarna makt att vara ”blodshämnare” för den dödes blod, på hebreiska goel[5] hadam, ”blodsförsonare”. Han skulle alltså utföra HaShems hämnd och utgjuta blodet av den som hade dödat hans släkting, för att uppfylla 1 Mosebok 9:6 där det står skrivet:

“Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild.” (SFB)

35:25 “Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den avskilda oljan, är död.” (SFB) – Här syftar ”menigheten” på domstolen, Beit Din. Talmud[6] lär att om den döde inte hade någon släkting som kunde bli goel hadam, såg Beit Din till att någon tog det ansvaret. Denne goel hade makt att döda dråparen överallt där han fann honom. Men om Beit Din hade dömt att dråparen inte handlat med flit, var det förbjudet för goel att hämnas inom fristadens område. Den som hade flytt till en fristad var alltså dömd att lämna sitt hem under så lång tid som översteprästen levde som var verksam när olyckan skedde. Till och med den som genom en olycka gör så att en annan dör måste alltså få en viss typ av fängelsestraff. Det lär oss hur högt HaShem värderar ett människoliv. Däremot var denna typ av fängelse en andlig plats där leviterna bodde, som ägnade mesta delen av sin tid till att studera Torá. Men när översteprästen dör blir dråparen fri att åka hem till sitt eget hus och sin egen mark. Då har blodshämnaren inte längre någon rätt att avrätta honom.

Sjunde aliján, 36:1-13

36:6  “Detta är vad HaShem befaller angående Tselofchads döttrar: De må gifta sig med dem som de anser är bra, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam.” (SFB reviderad) – Sönerna var de som i första hand fick ärva mark i Israel. När en dotter gifte sig fick hon mark och hus inom hennes makes stam. Här finns dock ett fall där några döttrar får sin fars mark, eftersom de inte har några bröder. Därför får de inte gifta sig med någon från en annan stam, så att marken från deras fars stam inte skall gå över till den andra stammen.

“De må gifta sig med dem som de anser är bra” – Detta lär oss att HaShem inte har förutbestämt bara en enda person som man kan gifta sig med. HaShem ger frihet att gifta sig med den som man tycker är bra, förutsett att det är inom stammen. Samma tanke finns i 1 Korintierbrevet 7:39:

“En hustru är bunden så länge hennes make lever. Men om maken dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.” (SFB)

Denna text säger att en änka har rätt att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren, d.v.s. med en som har Jeshuas tro. Naturligtvis har hon inte rätt att önska sig en som står i ett äktenskapsförbund med en annan, hon kan ju inte ha begärelse till sin nästas make. En frånskild kvinna har samma status som en änka, för hon har inte heller längre någon make. Genom skilsmässan blev hon fri från den man som tidigare var hennes make. Denna text kan man alltså inte använda till att hindra frånskilda att gifta om sig. Om den frånskilde maken däremot är en troende, har hon inte rätt att gifta om sig, enligt 1 Korintierbrevet 7:10-11, utan bör söka förlikning med honom. Men om trots allt den frånskilde troende maken ingår ett nytt äktenskapsförbund med en annan, är den frånskilda kvinnan fri att gifta sig med vem hon vill, på samma sätt som en änka.

En troende har inte rätt att gifta sig med en som inte tror på Jeshua, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 6:14-18:

“Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror (på Jeshua). Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Messias och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Guds tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” (SFB reviderad)

Mashiach i denna parashá

33:37-39 “De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. På HaShems befallning steg prästen Aharon upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. Aharon var etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.” (SFB reviderad) – Översteprästen Aharon dog på lägerplats nummer 33 från uttåget ur Egypten, på ett berg som heter Hor, som betyder ”berg”. Han var en mashiach, en smord, den förste som kallas mashiach i Skrifterna, jfr. 3 Mosebok 4:3, 5, 16. Denna händelse är en profetisk förebild på Jeshua HaMashiach, som också dog på ett berg, vid 33 års ålder, vilket stämmer överens med Israels lägerplats nummer 33 räknat från uttåget.

“Aharon... dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land.” (SFB reviderad) – Här finns en hänsyftning till Mashiachs död och uppståndelse 4000 år efter Adams skapelse. I 1 Mosebok 13:10 jämförs Egypten med Edens lustgård. På samma sätt finns det ett samband mellan att Adam och Chavá blev utdrivna ur paradiset och Israels barns uttåg ur Egypten. På samma sätt som Aharon, den smorde, dog 40 år efter uttåget ur Egypten, dog Jeshua Messias 4000 (100 x 40) år efter de första människornas uttåg ur Edens lustgård.

Dessutom dog Aharon den första dagen i den 5:e månaden, exakt 3 ½ månader efter det datum som uttåget skedde, den 15 dagen i den första månaden. De 3 ½ månaderna hänsyftar till Messias tjänst som varade i 3 ½ år. På liknande sätt som Aharon dog 3 ½ månader efter datumet för uttåget, dog Jeshua 3 ½ år efter att han börjat sin offentliga tjänst.

Aharon blev tre år äldre än sin bror Moshé, som var 120 när han dog. Dessa tre år talar också om Messias, hans dryga 3 års tjänst, hans dryga 30 års ålder när han dog och de 3 dagarna som han befann sig i jordens inre innan han uppstod. Berget Hor nämns tre gånger i denna text.

35:19 “Blodshämnaren (goel hadam) skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom.” (SFB reviderad) – Det lär oss att det finns en som kallas goel hadam, ”blodsbefriare” eller ”blodshämnare”, som har ansvaret att söka upp och avrätta mördaren. Vem var det som dödade den förste människan och som vår Rabbi därför kallar för mördare i Johannes 8:44 och 10:10? Svaret är: den onde.

Vem är den närmaste släktingen till Adam och Chavá? Svaret är: Messias ben Adam, Människosonen, som var prototypen för Adams skapelse.

Vem har ansvaret att söka upp och avrätta mänsklighetens mördare? Svaret är: Jeshua HaMashiach, som det står skrivet i Johannes 12:31:

“Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.” (SFB)

I Johannes 16:11 står det skrivet:

“om dom, ty denna världens furste är dömd.” (SFB)

I 1 Johannes 3:8b står det skrivet:

“Och just därför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djävulens gärningar.” (1917)

35:25, 28 “Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den avskilda oljan, är död... Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.” (SFB reviderad) – Tre gånger nämns här översteprästens död. Här har vi också nummer tre i samband med översteprästens död som hänvisar till Messias död. Det enda som kunde befria den som dödat en människa genom en olyckshändelse från sitt ”fängelse” är översteprästens död, han ”som är smort med den avskilda oljan”. Torán påpekar att översteprästen hade blivit smord, för att hänvisa till Jeshua, den Smorde, på hebreiska HaMashiach. Genom hans död blir vi befriade från de konsekvenser som kommit av de synder vi begått genom misstag.

Käre läsare, om du lider i ett ”fängelse” för att du gjort hemska saker av misstag, skall du veta att Jeshuas död också har betalat för att du skall bli fri från de konsekvenserna så att de inte kommer att tas upp emot dig vid den yttersta domen.

35:33 “Ni skall inte pervertera det land där ni bor. Genom blod perverteras landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det.” (SFB) – Här ser vi hur allvarligt ett mord är. En mördare måste dömas av myndigheterna i varje land för att den Eviges rättfärdighet skall etableras i världen. Enligt judisk lag kan inte någon dömas till döden om han inte först blivit varnad av två eller tre vittnen innan han mördade. Torán framhäver vikten av att inte låta en dråpare leva, när han blivit dödsdömd, för att inte Israels land skall bli perverterat. Utgjutelse av oskyldigt blod är en av de saker som orsakar att vredesdom kommer över Israel och nationerna. Ett sätt att hindra vredesdomen är att avrätta mördarna. Om inte mördarna döms ordentligt kommer hela folket att få del av domen för det oskyldiga blod som utgjutits i landet, jfr. 2 Kungaboken 24:4.

Men om mördaren omvänder sig faller inte lagens hela tyngd på den skyldige och han bör då bli frikänd från dödsstraff och få ett mindre strängt straff. Men om det inte finns omvändelse måste lagens stränghet tillämpas för att inte landet skall bli besmittat och förbannat.

Hur kan den Evige förlåta en syndare som omvänder sig om det enda sättet att bringa försoning för ett mord är att den skyldige betalar med sitt eget blod, enligt denna text? Hur kan den Evige förlåta och frikänna den skyldige och samtidigt fortsätta att vara rättfärdig?

I Ordspråksboken 17:15 står det skrivet:

“Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HaShem.” (SFB reviderad)

Om en domare frikänner en brottsling begår han en vedervärdig handling i den Eviges ögon. Hur kan då den rättfärdige himmelske Domaren fortsätta att vara rättfärdig när han frikänner en brottsling som omvänder sig? Det enda svaret är: Genom en ersättare.

De djur som slaktades i templet kunde inte representera människan fullständigt. De var inga riktiga ersättare. De utgör enbart en skuggbild av det enda och verkliga offret för alla människors synder genom hela historien, offret av Guds Lamm som tar bort världens synd. Jeshua HaMashiachs död är den enda lagligt rättfärdiga grund som den Evige har för att kunna förlåta och frikänna en syndare som omvänder sig från sin synd, och samtidigt fortsätta att vara rättfärdig, som det står skrivet i Romarbrevet 3:24b-26:

“Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som är av Jeshuas tro.” (SFB reviderad)

Det enda sätt som den Evige kan visa för världen att han är fullständigt rättfärdig när han förlåter de omvända syndarna, är genom en offentlig utställning av en blodig död av den man som dog i människans ställe, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 5:21:

“Den som inte visste av någon synd, honom har han för oss gjort till ett syndoffer, på det att vi i honom må bli rättfärdighet från Gud.” (1917 reviderad)

När du nu känner dig anklagad av ditt samvete som väckts upp genom Toráns budskap och genom överbevisning i avskildhetens Ande som blivit sänd för att överbevisa världen om synd rättfärdighet och dom, måste du veta, käre läsare, att det finns en ersättare som led i ditt ställe för att inte alla dina synders dödliga konsekvenser skall drabba dig. Genom din omvändelse flyttar HaShem över den yttersta konsekvensen av din synd till Ersättaren, så att du inte behöver dö för dina synder, utan blir förlåten och frikänd. Rättfärdiggörelsen genom tron på Jeshuas blod sätter dig i en position av oskuld inför den Himmelska Domstolen och du får så frid med Gud, som det står skrivet i Romarbrevet 5:1-2:

“Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jeshua Messias. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi är stolta över hoppet om Guds härlighet.” (SFB reviderad)

Välsignad vare den Evige för denna underbara Ersättare!

I denna parashá finns bud nummer 408 – 413 av de 613

  1. Påbud om att ge leviterna städer att bosätta sig i samt fristäder, 4 Mosebok 35:2.

  2. Förbud mot att avrätta någon som är skyldig innan han blivit dömd i en domstol, 4 Mosebok 35:12.

  3. Påbud för domstolen att se till att en dråpare tar sig till en fristad, och ett påbud för dråparen att ta sig dit, 4 Mosebok 35:25.

  4. Förbud mot att ett vittne i ett mordfall deltar i rättegången, förutom att vara ett vittne, 4 Mosebok 35:30.

  5. Förbud mot att ta lösepenning för en mördare, 4 Mosebok 35:31.

  6. Förbud mot att ta lösepenning från en som dräpt av misstag så att han kan bo utanför fristaden, 4 Mosebok 35:32.


[1]       Bamidbar Rabbá 23:3.

[2]       Erubín 55b.

[3]       Strong H4906 masìkîyth, mas-keeth', From the same as H7906; a figure (carved on stone, the wall, or any object); figuratively imagination: -  conceit, image (-ry), picture, X wish.

[4]       Sotá 27b.

[5]       Strong H1350 gâ'al, gaw-al', A primitive root, to redeem (according to the Oriental law of kinship), that is, to be the next of kin (and as such to buy back a relative’s property, marry his widow, etc.): -  X in any wise, X at all, avenger, deliver, (do, perform the part of near, next) kinsfolk (-man), purchase, ransom, redeem (-er), revenger.

[6]       Sanhedrin 45b.