Rädsla har en benägenhet att hitta på och ta saker ur luften. Bröderna hittade på saker som inte hade någon anknytning till verkligheten. Den som är full av rädsla kan inte tänka klart utan hittar alltid på det mest negativa och inbillar sig saker som inte är sanna. På så sätt producerar rädslan mer rädsla.

Motsatsen till rädsla är förtröstan. Den som förtröstar är inte rädd. Om bröderna hade litat på Josef hade de inte varit rädda när de fördes in i hans hem. Den som är rädd för den Evige känner honom inte och litar inte på honom. Han är kärleken och är god mot alla. Den som litar på honom blir befriad från all rädsla. Fruktan för den Evige är inte samma sak som rädsla för den Evige.

Botemedlet mot fruktan är vissheten om den Eviges närvaro. Den som vet att den Evige är med honom är inte rädd, som det står skrivet: "Om jag så skulle gå i dödsskuggans dal, är jag inte rädd för något ont, för du är med mig." (Ps 23:4b egen parafras) och "Jag sökte HERREN och han svarade mig, ur all min förskräckelse räddade han mig." (Ps 34:5 SFB)

Om bröderna hade litat på den Eviges närvaro hade de inte varit rädda.

Må den Evige ge oss nåd att bli befriade från all rädsla, genom medvetandet om att han är med oss när vi är med honom. Han kommer inte att tillåta något att hända oss som inte är i linje med hans syfte för våra liv. Låt oss därför förtrösta på honom alltid så att vi blir befriade från all rädsla.