Parashá 51 Nitsavim Parashá 52 VaJelech 5 Mosebok 29:10(9) – 31:30 Av K. Blad ©Andra utgåvan 2013-14 (5774) Lukrativ kopiering ej tillåten. Toráläsningar (de år då Nitsavim läses tillsammans med VaJelech): 29:10-29 (9-28 heb.) 30:1-6 30:7-14 30:15 – 31:6 31:7-13 31:14-19 31:20-30 Maftir: 31:28-30
Haftará: Hosea 14:2-10; Mika 7:18-20; Joel 2:15-27 Kommentarer Nitsavim Betyder “(ni) står”. Första aliján, 29:10-29 (9-11 heb.) 29:10(9) “Ni står i dag alla inför HaShem, er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, alla män i Israel” (SFB reviderad) – I denna sista förbundsförnyelse innan övergången till det utlovade landet, finns alla med, även de som hade gått ut ur Egypten och som inte hade fötts inom folket, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:38a: “Också en stor blandad folkhop drog upp med dem” (SFB) Denna blandade folkhop från andra länder, hade konverterat i Egypten innan de ätit av pesach-lammet. Ingen utlänning bland männen kunde ta del av lammet utan att vara omskuren i köttet, vilket innebär att man konverterar till judendomen, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:48-49: “Om en främling som bor hos dig vill fira HaShems påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. En och samma Torá skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.” (SFB reviderad) Konvertiterna från andra länder som har kommit in i förbundet, bör behandlas på samma sätt som de infödda israeliterna och de är pliktiga att uppfylla samma bud som judarna. Uttrycket ”En och samma Torá” inkluderar inte folk från de andra länderna, bara israeliterna och konvertiterna, de som tillhör sianiförbundet. 29:14-15(13-14) “Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, utan både med dem som i dag står här med oss inför HaShem, vår Gud, och med dem som inte är här med oss i dag.” (SFB reviderad) – Det lär oss att detta förbund inkluderar dem som ännu inte hade fötts, vilket kan jämföras med Jeshuas bön i Johannes 17:20-21 där det står skrivet: “Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” (SFB reviderad) 29:18(17) “Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån HaShem, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört” – Denna bittra rot är den avgudadyrkan som Avrahams förfäder praktiserade, vilket man kan se i Josua 24:2 där det står skrivet: “Och Jehoshua sade till allt folket: "Så säger HaShem, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Terach, Avrahams och Nachors far. Där tjänade de andra gudar.” (SFB reviderad) I Hebreerbrevet 12:15 står det skrivet: “Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.” (SFB) Enligt pshat-nivåns andra tolkningsregel, som talar om liknande uttryck (gezerá shavá), betyder den bittra rot, som det talas om här, avgudadyrkan, på samma sätt som texten i 5 Mosebok. 29:19(18)b “Och på så sätt lägga det vattnade till det törstiga.” – Enligt Nachmanides, är detta den rätta förståelsen av orden och hans förklaring är att det vattnade syftar på det som är tillfredsställt och det törstiga på det som begär. Rashí och Onkelos däremot, menar att den bör översättas: “för att lägga ihop de synder som begåtts oavsiktligt med de som begåtts medvetet”. 29:28(27) “Och HaShem ryckte upp dem ur deras land med vrede och förbittring och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett.” (SFB reviderad) – Enligt Talmud,[1] hänvisar denna text till de tio stammarna som måste befinna sig i ett annat land tills den kommande tidsåldern börjar. Ordet ”till idag”, ordagrant ”som denna dag”, tolkas som en hänsyftning till olam habá, den kommande tidsåldern. 29:29(28)b “Det fördolda hör HaShem, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna Torá.” (SFB reviderad) – Detta lär oss att vi har ansvar att förmedla till våra barn allt det som den Evige har uppenbarat för oss. Om den Evige har uppenbarat för dig vem som är Messias, förmedla den uppenbarelsen till dina barn! Det innebär också att de synder som begås privat i hemlighet inte kan dömas av en mänsklig domstol, utan kommer att dömas av den himmelska domstolen, och att HaShem inte dömer folket för de synderna. Men om folkets ledare inte dömer de synder som begåtts öppet, kommer hela folket att få del av straffet för dem. Andra aliján, 30:1-6 30:1 “När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Gud, fördriver dig” – När det talas om “allt detta” syftar det till kapitel 28 där det talas om välsignelserna och förbannelserna. Allt det har redan kommit över Israels barn under historiens lopp. Denna vers för oss till den yttersta tiden, tiden efter att allt detta har kommit över Israel. Här talar Torán om det som skulle komma efter alla välsignelser och förbannelser som står skrivna i kapitel 28. Vi lever i nu i den tiden och kraften i detta löfte har nått oss. Den de allra flesta av Israels ättlingar har förlorat sin identitet på grund av att de assimilerats. De få miljoner judar som finns idag, är bara en liten bråkdel av ättlingarna till de tolv stammarna. Judarna härstammar huvudsakligen från enbart tre stammar, Jehudá, Binjamin och Leví. De tio stammarna blev förvisade till ”ett annat land ända till denna dag”, jfr. 29:28, i singular. I 28:64 talas det också om en förvisning till ”alla länder”. Det betyder att Israels folk, de tolv stammarna, har blivit utspridda bland alla folk som finns på jorden. I alla länder finns fysiska ättlingar till Israel, som också profeten Hosea säger i 1:10a: “Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas.” (SFB) Profeten Hosea blev sänd att profetera över de tio stammarna i norr. Vår fader Avraham fick löfte om att hans barn skulle bli tre olika typer, som stoftet på marken, jfr. 1 Mosebok 13:16, som stjärnorna på himlen, jfr. 1 Mosebok 15:5; 22:17, och som sanden på havets strand, jfr. 1 Mosebok 22:17. Jitschak fick löfte om att hans ättlingar enbart skulle bli som stjärnorna, jfr. 1 Mosebok 26:4, och Jaakov fick löfte om att hans ättlingar bara skulle bli som markens stoft och havets sand, jfr 1 Mosebok 28:14; 32:12. Stjärnorna symboliserar de himmelska barnen, de trogna andliga barnen, Guds barn. Marken symboliserar Erets Israel, Israels land. Stoftet på marken symboliserar de fysiska ättlingar som bor i Israels land. Om vi jämför texten i 1 Mosebok 22:17 med 1 Mosebok 32:12, ser vi att löftet om sanden är tvådelat. HaShem sade till Avraham att hans ättlingar skulle bli som sanden vid havets strand, men till Jaakov sade han att den skulle bli som havets sand. Sand vid havets strand är inte samma sak som sand i havet. Havet symboliserar hednanationerna, jfr. Psalm 93:3-4; 144:7; Jesaja 17:3; Hesekiel 26:3. Det finns tre olika typer av havssand. En del av sanden befinner sig vid havets strand. Den är alltid synlig och blir aldrig övertäckt av havet. En annan del av sanden finns närmare havet. Den blir utsatt för attacker från havets vågor och tidvattnet och därför befinner den sig ibland utanför vattnet och ibland under vattnet. Den tredje delen av sanden befinner sig alltid under havets vatten. Den sand som finns vid havets strand och som aldrig kommer under vattnet symboliserar de israeliter och judar som finns bland nationerna och håller Torán och utgör en broms mot ondskan, som det står skrivet i Jeremia 5:22: “Skulle ni inte frukta mig, säger HaShem, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting, och hur de än brusar kan de inte komma över den.” (SFB reviderad) Den sand som ibland är under havsvattnet och ibland utanför, är de judar som lever ett kompromissliv, de som inte förmår stå emot hedningarnas olika attacker. Därför är de ibland under vattnet och ibland kan de leva ett judiskt liv. Sanden i havet är de israeliter och judar som har blivit assimilerade bland hedningarna och inte längre lever som judar. På samma sätt som det finns mycket mer sand på havsbottnen än vid stranden, finns det många fler ättlingar till Israel som har drunknat bland hedningarna än de som lever åtskilda från dem. Majoriteten av Avrahams ättlingar har blivit helt uppslukade av hedningarnas seder och kulturer. Det hebreiska ord som översatts som sand är chol,[2] som kommer från roten chul eller chil[3] som betyder: 1. Kal: snurra, vrida sig, skaka, ha födslovärkar; Poel: vrida, föda; Poal darra, vara feg; Hitpael: bäva. 2. Kal: vara fast. 3. Kal, Poel och Hitpoel vänta.[4] Det lär oss att sanden är de ättlingar till Avraham som har snurrat runt i världen, de som har skakat bland länderna, de som har haft dödliga födslovärkar, som Rachel, och väntat på Messias ankomst, de som har vridit sig och bävat på grund av kampanjer av hat, förföljelser och mord Det finns några få miljoner judar som aldrig förlorat sin identitet, och majoriteten av dem bor inte i Israel. De är fortfarande utspridda i hednaländerna. Men det stora flertalet av Israels ättlingar vet inte att de har israelitiska förfäder och de lever sina liv och tjänar ”andra gudar av trä och sten”. Deras identitet är inte alls israelitisk utan hednisk. När nu Torán talar om att Israel skall komma tillbaka i den sista tiden, måste vi noggrant definiera vilken grupp av Israels ättlingar det handlar om. Vi skall därför nu göra en grundligare analys av denna text: “När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Gud, fördriver dig” (SFB reviderad) Vi har redan sagt att alla välsignelser och förbannelser redan har uppfyllts i Israels folks historia och att vi nu lever i den tid då denna profetia håller på att uppfyllas. Nu är tiden inne då de assimilerade får kallelsen att komma tillbaka till sitt ursprung. Det hebreiska ordet shuv[5] förekommer sex gånger i detta kapitel, i versarna 1, 2, 3 (två gånger), 8 och 10. Shuv betyder: Kal: vända(sig), repetera, förvandlas, avstå, ändra; Poel: föra tillbaka, upprätta, pervertera; Hi: föra tillbaka, lämna tillbaka, vrida, betala, ta bort, förvandla(s), lugna, ersätta, avlägsna (sig), svara, ta tillbaka; Ho: bli återlämnad.[6] Detta skriftställe talar om ett så stort återkommande av Israels folk i den sista tiden att dess like världen aldrig sett maken till. Världen har vid ett par tillfällen beskådat hur Israel lämnat två länder, Egypten och Babylonien, men denna gång kommer världen att se Israel resas upp och komma ut ur alla världens länder. Torán och Profeterna talar inte bara om återkomsten av de som behållit sin judiska identitet under historiens gång, eftersom de går att räkna. Skrifterna talar om ett återkommande av Israels tolv stammar som inte kan räknas på grund av dess mängd. Kära läsare, vi börjar nu se ett av världshistoriens största under, Israels barns återvändande. Återvändande till vad då? Torán ger oss svaret. Denna text talar om fem olika typer av återvändande: Hjärtats återvändande till Israels hela historia, v. 1. Familjens återvändande till den Evige, Israels Gud, och alla hans bud som står skrivna i Moshes Torá, v. 2. De landsförvisades återvändande till Israels land, v. 3. Återvändande till att lyssna på den Eviges röst till att hålla alla buden i Torán, v. 8. Återvändande till den Evige med hela hjärtat och hela själen, v. 10-14.
Detta är det återlösningsprogram för Israel som den Evige har för vår tid. Om vi analyserar denna profetia ser vi att den talar till Israels ättlingar som har upplevt de förbannelser som står skrivna i kapitel 28 och som bor utanför Israels land och som inte har haft Israels historia i sina hjärtan och som inte har älskat HaShem med hela sitt hjärta och med hela sin själ, och därför har de inte lytt genom att hålla hans bud. I denna tid kommer vi mer och mer att få se hur en efter en blir berörd av Israels Messias till att komma in i denna återvändandeprocess i Israels sista återlösning innan Messias Jeshua kommer tillbaka. Denna rörelse håller på att beröra miljontals liv i hela världen just nu, enligt det ord som säger: ”i alla länder” (30:1). Den första typen av återvändande Det första som händer med dessa människor som i denna tid blir besökta av Messias Jeshua, är att de börjar identifiera sig som israeliter eller judar. De kommer in i en identitetskris och frågar sig: ”Vem är jag?”. De känner sig inte längre som hedningar. De känner sig inte längre utanför Israel. De känner att judarna är deras syskon. De som blivit undervisade och uppfostrade i den kristna världen märker att de blivit lurade av ett system som hade gett dem en falsk identitet, skild från Israel. Plötsligt känner de sig främmande med det kristna och grekiska sättet att tala, och de identifierar sig med den hebreiska vokabulären. De upplever att de judiska sångerna berör dem djupt i själen. De får lust att dansa hebreiska danser. De gråter när de hör HaTikvá – Israels nationalsång. De identifierar sig med Israels folks historia och på så sätt uppfyller de texten i 5 Mosebok 30:1 som säger att “allt detta” som drabbat Israel återigen kommer att finnas i hjärtat på dem som gör teshuvá (återvändande) i den sista tiden. De identifierar sig med de judar som blev förda till nazisternas förintelseläger. Om de hade levt under den tiden skulle de också varit med och lidit bland dem. De tycker om att se judiska filmer för att kunna lära känna sin familj. De får lust att läsa judisk litteratur, klä sig som judar, tala som judar, äta som judar, sjunga som judar, fira shabbat och alla Israels högtider och leva en judisk livsstil i hemmet. Detta är ett återvändande till den israeliska identiteten. Den judiska själen håller på att uppväckas inom dem. Det finns inget som kan stoppa denna inre känsla som de har. De får uppleva religiöst motstånd, förbannelser, förkastande av sina egna familjer. Bröder, systrar, föräldrar och barn förkastar dem för att de ”blivit tokiga”. De bryr sig inte om om de blir förödmjukade, misstolkade, förföljda, misshandlade eller förtalade, para de får ”komma hem”. De vet att det som händer inom dem är ett himmelskt verk. Mitt i sin fruktan och osäkerhet finns det något inom dem som ger dem mod att gå vidare, och denna inre kraft är starkare än allt yttre motstånd. De vet att de är en del av den Eviges program för Israels upprättelse i den sista tiden, och vill inte gå miste om detta tillfället vad som än händer. De är villiga att ge sina liv i kärlek till Rabbinen Jeshua från Natseret som de har upptäckt som den verklige Israels Messias som en dag gav sitt liv för dem för att ge dem ett arv bland judarna. De har ett rop i sitt inre som säger: ”Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud”. Detta är uppfyllelsen av den första typen av återvändande som uttrycks i denna text, hjärtats återvändande till att identifiera sig med Israels folks historia. Den andra typen av återvändande 30:2 “och du vänder om till HaShem, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ” (SFB reviderad) – Den andra typen av återvändande som det talas om, är att familjen återvänder till den Evige, Israels Gud, och till alla hans bud som finns skrivna i Moshe rabbenus Torá. I första hand handlar det om att komma in i en mycket djupare relation till den Evige, att få uppenbarelse i Skrifterna från en hebreisk synvinkel, inte hednisk-grekisk. Dessa människors tankesätt förändras så att de förstår det skrivna Ordet som aldrig förr. Det är som om ett täckelse fallit från sinnet så att de nu kan se den Eviges storhet och respektera hans Torá på ett djupare sätt. De blir väl medvetna om att den Evige inte kan ändra sina ord, eller förändra eller upphäva sina förbund och sina bud. Det som var sant för 3500 år sedan fortsätter att vara sant idag. De bud som finns i Moshes Torá anses inte längre som något förflutet, utan något oerhört aktuellt och tillämpningsbart i det moderna dagliga livet. Inom dem uppstår en djup längtan att studera och lära sig hur man skall uppfylla de bud som gäller deras personliga liv, familjen och församlingsgemenskapen. De har nu förstått att kärleken till den Evige inte bara uttrycks genom extatiska känslor och kärlekssånger, utan i en daglig lydnad för de eviga stadgar som står skrivna i HaShems Torá som gavs genom Moshé. I andra hand handlar det om en uppenbarelse om familjens betydelse. Innan var de mer intresserade av sin personliga välfärd och sökte den Evige för sin egen skull. Nu har de blivit medvetna om att det andliga livet har att göra med familjen. De ser hur Avraham blev utvald just för att vara en fader, för han hade förmågan att förmedla till sina barn det som den Evige uppenbarade för honom. De förstår att de måste leva ett Torá-liv i familjen. Hemmet förvandlas till en mötesplats för Israels Gud. Familjesabbaten blir ett möte med Evigheten. Matbordet förvandlas till ett altare där man äter inför den Evige och där man talar om andliga saker. Sexuallivet blir inte längre ett medel till att tillfredsställa sina djuriska drifter, utan det förvandlas till en himmelsk upplevelse full av avskildhet och renhet. Respekten för den auktoritetsposition som maken och pappan fått blir upprättad. En osjälvisk kärlek från maken gentemot sin hustru förvandlas både till ett starkt intresse av att tillfredsställa hennes behov och till praktisk hjälp som avlastar henne i hennes ansträngande hushållsarbete. Samtalen med barnen blir en del av den eviga plan som finns för var och en av dem. Barnen blir ansedda som himmelska gåvor som bär kallelsen av att vara en del av ett avskilt folk som tränas till att uppfylla den Eviges bud och bekämpa avgudadyrkan och kan vinna seger i den stora vedermödan som kommer och slutligen kunna se Messias återkomst på himmelens moln. Den tredje typen av återvändande 30:3 “då skall HaShem, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HaShem, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.” (SFB reviderad) – Här talas om den Eviges svar på dessa människors omvändande enligt de två första punkterna. Om det folk som är utspritt bland alla folk återvänder till sin israelitiska identitet och vänder tillbaka till den Evige sin Gud och hans Torá, som gavs genom Moshé, med hela sitt hjärta och hela sin själ, då kommer HaShem att göra så att de återvänder från förskingringen för att bosätta sig i Israels land. Detta återvändande är inte samma som vi sett under de senaste två hundra åren, då judar har återvänt till Israels land från nästan alla jordens länder, trots att det visserligen är sant att vi i det återvändandet har sett en del-uppfyllelse av dessa löften. Nej, denna text talar om något mycket större. Den talar först om ett återvändande till den Evige och till hans Torá, inklusive budet som talar om att tro på Jeshua, som var den profet liknande Moshé som utlovades, jfr. 5 Mosebok 18:15. Den som vänder åter till HaShem tar honom på allvar. Och han har gett, och fortsätter att ge, vittnesbörd om sin Son Jeshua. Den som lyssnar till Fadern kommer till Jeshua. Den som inte kommer till Jeshua tar inte HaShem på allvar och lyder honom inte. Den som förkastar Jeshua som Messias, förkastar HaShem som har gjort honom till Messias och Adon – Herre – i första hand för det judiska folket, men också för alla jordens invånare. Återvändandet till HaShem i den sista tiden innebär därför att man vänder tillbaka till den levande Torán, Jeshua HaMashiach. När det händer, kommer HaShem att göra ett stort under. Han kommer att föra dem till det utlovade land som gavs till Avrahams, Jitschaks och Jaakovs ättlingar. 30:4 “ Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HaShem, din Gud, samla dig därifrån och ta dig därifrån.” (SFB reviderad) – Denna text lär oss att rörelsen av upprättelse av det judiska arvet bland Israels ättlingar, måste börja i de länder som ligger längst bort från Israels land. Därför är denna rörelse starkast i de länder som ligger längst bort från Israel, för ”därifrån” börjar den Evige sitt upprättelseverk i den sista tiden. Eftersom sådden av Israels barn gjordes från Israels land ut till världens yttersta gränser, och stunden nu har kommit att bärga in den stora skörden, som profeterna talar om, börjar därför återvändandet i de länder som ligger längst bort från Israel och fortsätter med de länder som ligger närmare. På så sätt kommer hela världen att bli varse om att han som spred ut Israels barn också samlar ihop dem utan att lämna en enda utanför. “ta dig” – Detta uttryck kan förstås som en hänvisning till det andra steget i den hebreiska bröllopsceremonin, själva bröllopet, som kallas nisuin (upplyftningar) och lakach (ta), när bruden blir tagen och förd in under chuppán (vigsel-baldakinen) i brudgummens pappas hem. Här ser vi hur lammets bröllop blir annonserat i Moshes Torá. Det kommer att ske i Jerushalajim och firas under tusen år. 30:5 “HaShem, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.” (SFB reviderad) – Enligt r. Munk,[7] kan detta betyda att Israels land blir utvidgat. 30:6 “HaShem, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HaShem, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva.” (SFB reviderad) – I 5 Mosebok 10:16 finns en uppmaning till folket till att omskära sitt hjärtas förhud. Men här lovar den Evige själv att han skall omskära de föräldrars och barns hjärtan som har gjort teshuvá. Eftersom vi redan har talat om detta tidigare kommer vi här bara att betona att det här är fråga om att jetser hará, det onda begäret, totalt kommer att utplånas. Det kommer slutligen att ske när Israels folk blir besökt av Messias Jeshua för andra gången. “Då skall du få leva.” (SFB reviderad) – Här talas om det eviga livet, som är resultatet av hjärtats slutliga omskärelse. Tredje aliján, 30:7-14 30:7 “Och HaShem, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig.” (SFB reviderad) – Detta talar om hela historien men slutligen också om stunden då Messias kommer tillbaka då alla de arméer som krigar mot Jerushalajim kommer att krossas, jfr. Sakarja 14. Den fjärde typen av återvändande 30:8-9 “Du skall på nytt lyssna till HaShems röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. HaShem, din Gud, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som HaShem fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott” (SFB reviderad) – Jag vet inte om man skall förstå denna text som en förstärkande upprepning av det som sagts tidigare eller som ett referat till en annan grupp människor inom Israel. Om man förstår det som en annan grupp inom Israel, som inte är samma som den som presenteras i versarna 1-7, kan man tänka sig att det inte handlar om dem som tidigare tagit emot Jeshua som Messias och som därför blev upptagna som brud eller bröllopsgäster och förvandlade till odödliga, utan om de Israels barn som tar emot Jeshua som sin frälsare just när han kommer tillbaka. Dessa kommer att få Israels land som sitt fysiska arv medan de som blir en del av Messias brud kommer att regera med honom från Jerushalajim i det messianska riket under tusen år. De ättlingar som är enbart är stoft på jorden kommer att ha sin lust i den Eviges Torán under det tusenåriga messianska riket. Den femte typen av återvändande 30:8b, 10 “följa alla hans bud… när du lyssnar till HaShems, din Guds, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna Torárulle, och vänder om till HaShem, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ.” (SFB reviderad) – Här talas det om de 613 buden som kommer att hållas under det messianska riket, inklusive de bud som talar som templet och djuroffer. Det lär oss att templet måste byggas igen i samband med sista tidens återvändande och Messias återkomst, jfr. Hesekiel 40-48. 30:11-14 “Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.” (SFB reviderad) – Enligt Nachmanides talar denna text om budet att göra teshuvá (återvändande, omvändelse), vilket det talas om tidigare i detta textsammanhang. Majoriteten av rabbinerna, bland annat Rashí, hävdar däremot att det talar om Torán på ett generellt sätt. Rabbi Shaúl ger texten en speciell messiansk tillämpning, utifrån drash-nivån, och visar att det bud det talar om hänvisar till Messias, den levande Torán, som det står skrivet i Romarbretet 10:6-10 “Men den rättfärdighet som kommer av tron säger. Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Messias – eller: Vem skall fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Messias från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jeshua är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” (SFB reviderad) Lägg märke till sambandet mellan omvändelse och hålla buden, och att bli frälst genom att erkänna den Jeshua som upprestes från de döda, som Herre. Det finns ett bud som ger frälsning mer än något annat bud, det som talar om att lyssna på och lyda den profet som är som Moshé, jfr. 5 Mosebok 18:15. Den som uppfyller detta bud blir evigt frälst, som det står skrivet i Apostlagärningarna 16:31: “De svarade: "Tro på Herren Jeshua så blir du frälst, du och din familj.” (SFB reviderad)” Den som uppfyller det budet blir räddad för evigheten. Dessutom kan vi förstå dessa texter som att frälsningen genom Jeshua är dörren som leder till ett liv i lydnad för resten av buden. Fjärde aliján, 30:15 - 31:6 30:15 “Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är” (SFB) – Den Evige tvingar ingen att gå på den rätta vägen. Han informerar oss om båda vägarna, livets väg och dödens väg, och vi är fria att välja. Vi kan inte tvinga någon att älska HaShem och tro på Jeshua. Var och en måste välja det. Däremot måste vi informera alla människor att vars och ens val drar med sig eviga konsekvenser. Det blir mycket allvarliga konsekvenser när man inte lyder HaShem som befaller oss att välja livets väg och som befaller alla människor att omvända oss från sina onda vägar och lämna avgudarna, som det står skrivet i Apostlagärningarna 17:30: “Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.” (SFB reviderad) I Apostlagärningarna 13:38-41 står det skrivet: “Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moshes Torá. Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: Se, ni föraktare, häpna och gå under: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er.” (SFB reviderad) Frihet innebär ansvar. Det finns ingen frihet utan ansvar. 30:19 “Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva” (SFB) – Människan har förmågan att välja mellan livets väg och dödens väg. Men HaShem befaller henne att välja livets väg. Den som inte gör det gör uppror mot den Evige och kommer att lida dödens kval för sitt uppror. Himmel och jord står som vittnen mot Israels folks alla synder. Därför måste både den nuvarande himlen och jorden förgås efter tusenårsriket för att det inte skall finnas några vittnen som påminner om Israels synder, jfr. Jesaja 65:17; 66:22; Matteus 5:18; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1. 30:20 “genom att du älskar HaShem, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty han är ditt liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HaShem med ed har lovat att ge dina fäder, Avraham, Jitschak och Jaakov.” (SFB reviderad) – Kärleken till den Evige är livets väg. Kärlek till den Evige visar sig i att lyda hans röst i en mycket intim relation med honom. “Ty han är ditt liv” – Han själv är det eviga livet, som det står skrivet i 1 Johannes 5:20: “Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jeshua Messias. Han är den sanne Gud och det eviga livet.” (SFB reviderad) Ordet “Han” syftar till Fadern, inte till Jeshua. Fadern är den sanne Gud och det eviga livet, och detta eviga livet har han lagt i sin Son Jeshua, som det står skrivet i 1 Johannes 5:12: “Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” (SFB) Käre läsare, har du valt livets väg? HaShem befaller dig att vända om från den onda vägen och välja den goda vägen som leder till livet. Om du väljer livets väg nu, och litar på försoningen genom Jeshua, blir du frälst. 31:2 “Han sade till dem: "Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och HaShem har sagt till mig: 'Du skall inte komma över denna Jarden.'” – Enligt Talmud,[1] var detta den 7 adar, Moshes födelsedag. Nu hade stunden kommit då han skulle dö. Därför tar han först avsked från folket, jfr. v. 1-6. Därefter insätter han Jehoshua som sin efterträdare, jfr. v. 7-8. Och slutligen befaller han att Torán skall läsas offentligt varje sabbatsår, jfr. v. 9-13. 31:3 “Men HaShem, din Gud, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Jehoshua skall anföra dig, som HaShem har sagt.” (SFB reviderad) – Enligt arkeologiska upptäckter från Jericho från omkring år 1400 f.k.t., hade dödliga epidemier hemsökt Kenáans land så att befolkningen blivit kraftigt reducerad. Detta hände strax innan Israels barn intog landet. På så sätt gick den Evige framför dem och förintade en stor del av de sju nationernas befolkning. 31:6 “Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HaShem, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig.” (SFB reviderad) – Fruktan förintas genom vissheten om att den Evige är med mig, som det står skrivet i Psalm 23:4a: “Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig” Femte aliján, 31:7-13 31:6-7 “Var starka… var stark” – Det hebreiska ord som översatts som ”stark” är chazak,[2] som betyder ”stark”, ”fast”, ”hård”, ”våldsam”, ”mäktig”, ”kraftig”. Fasthet och styrka är en inre kraft som hjälper människan att inte tappa modet och dra sig tillbaka i krissituationer. Fasthet och styrka är nödvändig för att kunna hålla buden under motstånd. Fasthet och styrka är nödvändig för att kunna vinna seger i attacker. När man känner sig frestad att bli missmodig är det viktigt att stå fast för att kunna fortsätta framåt och få se den Eviges övernaturliga ingripande. I 1 Korintierbrevet 15:58 står det skrivet: “Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.” (SFB) I Efesierbrevet 6:10-18 står det skrivet: “Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de avskilda.” (SFB) I Matteus 10:22 står det skrivet: “Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (SFB) I Matteus 24:13 står det skrivet: “Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (SFB) I Markus 13:13 står det skrivet: “Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (SFB) Fasthet, frimodighet, motståndskraft, uthållighet, seghet, tålamod och trohet är drag som måste finnas i den som skall leda ett folk som är kallat att uppfylla den Eviges bud i en värld full av motstånd. I Hebreerbrevet 10:35-39 står det skrivet: “Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare:
Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.” (SFB) Motsatsen till tro är att dra sig undan. Den som drar sig undan förlorar sin själ. I Lukas 9:62 står det skrivet: “Jeshua svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.” (SFB reviderad)” 31:8 “HaShem går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” (SFB reviderad) – Jehoshúa behövde uppmuntras till att ha full övertygelse om den Eviges närvaro och ingripande i sitt uppdrag. Han fick inte förtrösta på sig själv utan på den Evige. 31:9 “Moshé skrev denna Torá och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar HaShems förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.” (SFB reviderad) – En midrash[3] berättar: “Dagen innan den sjunde adar, då Moshé skulle dö, hörde han en röst från himlen som gav till känna att han snart skulle dö. Han började då omedelbart att på ett övernaturligt sätt skriva tretton kopior av Torán. Han skrev tolv kopior till de tolv stammarna plus en som han lade i den avskilda arken. För om någon tog sig friheten att förfalska den, skulle man alltid kunna kontrollera ursprungstexten som alltid skulle behållas i sitt originalskick. Moshé tänkte dessutom: "om jag ägnar mig åt Torán under hela dagen kommer dödsängeln inte att få någon makt över mig". Men solen sken tills Moshé hade avslutat sitt arbete.” Det mest troliga är att detta är en överdrift, som fallet är med många andra midrashim. Men detta visar oss idén om att Torán blev given till Israels tolv stammar, för att ingen skulle kunna säga att den bara gällde Levis stam. Torán blev inte given för att enbart vara undangömd i arken, eller given enbart till Levis stam, utan för att användas och läsas varje dag och för att hela Israel skall praktisera den i det dagliga livet. Käre läsare, läser du Torán varje dag? “gav den åt prästerna… och åt alla de äldste i Israel” – Torán är inte i himlen, jfr. 30:12. Den finns i människornas händer. Man kan inte längre lägga till eller dra ifrån något. De levitiska prästerna har det största ansvaret för att hålla och lära folket Torán. Därefter ligger ansvaret på hela Israels äldste. Det lär oss också att tolkningen av Torán inte är en privatsak. Det är viktigt att rådfråga och lyssna till den tolkning som Israels visa män har gjort under historiens lopp, jfr. 2 Petrus 1:20. I Malaki 2:4-7 står det skrivet: “Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HaShem Tsevaot. Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn. Sann Torá var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och Torá skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från HaShem Tsevaot” 31:10-11 “Och Moshé befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, då hela Israel kommer för att träda fram inför HaShems, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna Torá inför hela Israel, för att de skall höra den.” (SFB reviderad) – Rashí lär att det var kungen som hade ansvaret att läsa inför folket från och med första versen i Devarim, 5 Mosebok. Talmud[4] lär att man inte läste hela boken, utan bara utvalda avsnitt. Det var avsnitten 1:1 – 6:9; 11:13-21 och 14:22 – 28:69. Dessa texter handlar i huvudsak om lojaliteten till den Evige till att uppfylla hans bud och vara trogen förbundet och acceptera himmelsk belöning och straff. Lövhyddohögtiden är en profetisk skuggbild av tiden för det messianska riket, tusenårsriket. Under den tiden kommer Torán att gå ut ifrån Jerushalajim, inte bara till hela Israel, utan till alla nationer, som det står skrivet i Jesaja 2:2-4: “Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HaShems hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till HaShems berg, till Jaakovs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.” (SFB reviderad) Ty Torá skall gå ut från Tsion, HaShems ord från Jerushalajim. Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” (SFB reviderad) jfr. Mika 1:1-4. I Jesaja 42:4 står det skrivet: “Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans Torá.” (SFB reviderad) Denna undervisning från Torán kommer att ges till alla nationers ledare under den årliga suckot-högtiden, då de kommer att vara tvungna att närvara i Jerushalajim, som det står skrivet i Sakarja 14:16-17: “Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerushalajim skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, HaShem Tsevaot, och för att fira lövhyddohögtiden. Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerushalajim för att tillbe konungen, HaShem Tsevaot, skall inget regn komma över dem.” (SFB reviderad) Här handlar det om fysiskt regn, men också om ett regn på ett allegoriskt sätt. Regn symboliserar Torán, jfr. 5 Mosebok 32:2. Under suckot-högtiden kommer Messias Jeshua att ge hela Israel och hedningarnas regenter ett årlig Torá-seminarium. Det kommer då att bli helt annorlunda mot idag, då världens högsta politiska ledare samlas för att försöka få ordning på världen och lösa dess problem utan att underordna sig Israels Gud, hans Messias och hans Instruktionsbok. Först när Messias upprättar Torán bland jordens alla länder kommer det att bli fred i världen. 31:12 “Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta HaShem, er Gud, och noggrant följer alla ord i denna Torá.” (SFB reviderad) – Även kvinnor och barn behöver höra och bli instruerade från Torán. “främlingen som är hos dig… noggrant följer alla ord i denna Torá” – Dessa främlingar är proselyter, de som har konverterat till att bli judar. De är pliktiga att leva som judar och uppfylla Toráns alla bud, som det står skrivet i Galaterbrevet 5:3: “Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela Torán.” (SFB reviderad) De hedningar som konverterat och kommit in i Israel genom Messias Jeshua har inte samma plikt att uppfylla Toráns alla bud. 31:13 “Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar HaShem, er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jarden för att ta det i besittning.” (SFB reviderad) – Fruktan för HaShem är en av de viktigaste ingredienserna i vårt förhållande till Honom. Denna fruktan skapas av att man läser Torán. De barn som lyssnar på sina föräldrar när de läser Torá hemma, kommer att lära sig att frukta den Evige, som det också står skrivet i Psalm 78:5-7: “Han upprättade ett vittnesbörd i Jaakov, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.” (SFB reviderad) Sjätte aliján 31:14-19 31:14, 16 “du skall dö… gått till vila… skall stå upp” – Den rättfärdiges död anses som en sömn. När Torán använder uttrycket ”skall stå upp” precis efter att den tillkännagivit Moshes död, tolkas det i Talmud[5] som en hänvisning till uppståndelsen. Detta är ett av de avsnitt där Moshes Torá talar om de dödas uppståndelse, jfr. 32:39. När Messias Jeshua kommer tillbaka kommer Moshé rebbenu att bli uppväckt. I Daniel 12:2 står det skrivet: “De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.” (SFB reviderad) 31:17 “Min vrede skall den dagen upptändas mot dem, och jag skall överge dem och dölja mitt ansikte för dem, så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd skall drabba dem. Då skall de säga: Är det inte därför att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss?” (SFB) – Detta är en hänvisning till den babyloniska exilen. 31:18 “Den dagen skall jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.” (SFB reviderad) – Detta syftar till förskingringen under romarna (Edom). 31:19 “Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den skall så bli för mig ett vittne mot Israels barn.” (SFB reviderad) – Denna sång skrevs som ett vittnesbörd mot Israels barn för att lära dem allvaret i att avfalla och dyrka avgudarna. Den finns nedskriven i kapitel 32. Det är en profetisk sång som uppenbarar hela Israels framtida historia. Slutet är härligt, med fullständig seger över fienderna. Sjunde aliján, 31:20-30 31:21 “När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.” (SFB) – Rashí tolkar detta ord till att hänsyfta på hela Torán, inte enbart Moshes sång. Han menar då att Torán inte kommer att bli helt bortglömd hos Israels ättlingar. Det är möjligt att Moshé grundade sig på den hebreiska skalan när han sjöng denna sång, och på så sätt lärde han ut denna skala till Israel så att den aldrig mer blev glömd. Den har inte glömts bort av Israels ättlingar. Den som sjunger Tsions sånger bör lära sig att använda den hebreiska skalan. Den lyder så här:
 | 
