ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens mannaAudio

Parashá 44 Devarim

5 Mosebok 1:1 – 3:22

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

  1. 1:1-11

  2. 1:12-21

  3. 1:22-38

  4. 1:39 – 2:1

  5. 2:2-2:30

  6. 2:31 – 3:14

  7. 3:15-22

  8. Maftir: 3:20-22

Haftará: Jesaja 1:1-27

Messianska Skrifterna: Uppenbarelseboken 1:1 – 2:17

Devarim

Betyder “ord” eller “saker”.[1]

Kommentarer

Första aliján, 1:1-11

Detta var den femte bok som Moshé skrev, som det står skrivet i 5 Mosebok 31:24

“Sedan Moshé till alla delar hade skrivit ner orden i denna Torá i en bokrulle” (SFB reviderad)

Devarim utgör en bekräftelse på den Torá som redan getts från Sinai berg och på Moavs hedar. Den skiljer sig från de andra fyra böckerna genom att den inte samlar de ord som den Evige dikterat direkt, utan de ord som förmedlats genom den störste profeten i sitt slag Moshé rabbenu. Därför utgör denna bok en repetition och en förklaring, genom profeten, av den Torán som blev dikterad och given från himlen en gång för alla. Därför börjar boken: “Detta är de ord som Moshé talade till hela Israel...” (SFB reviderad) Det betyder inte att det inte är ord från den Evige, utan att, i stället för att diktera orden direkt, blir de nu filtrerade och förmedlade genom det mänskliga instrument som nått den högsta nivån av profetia som finns. Det är ord från den Evige, genom Moshé, som det står skrivet i 1:3: “Moshé talade till Israels barn, enligt allt det som HaShem hade befallt honom angående dem.” (SFB reviderad) Men eftersom dessa ord inte blev direkt dikterade av HaShem, är grunden för orden i den femte av Moshés böcker redan lagd i de fyra första böckerna. Kom ihåg att husgrunden är det som bär hela huset. På samma sätt blev de fyra första böckerna i Torán dikterade för profeten Moshé, bokstav efter bokstav, och exakt nedskrivna. Så blev de grunden för den femte Moseboken. Dessa fem böcker, som kallas Moshés Torá, är å sin tur, grunden för resten av Skrifterna. De profetiska böckerna som senare lades till, med början av Jehoshua (Josua), förändrar ingenting i grunden, som det står skrivet i 5 Mosebok 4:2:

“Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HaShems, er Guds, bud som jag ger er.” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 12:32 står det skrivet:

“Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.” (SFB reviderad)

De tidigare Profeterna, från Josua till 2 Kungaboken; och de senare Profeterna, från Jesaja till Malaki; de tidigare Skrifterna, från Psaltaren till 2 Krönikeboken, och de Messianska Skrifterna, från Matteus till Uppenbarelseboken, kan varken lägga till eller dra ifrån något av Toráns ord som HaShem gav genom Moshé rabbenu. Grunden till den skrivna uppenbarelsen har blivit lagd en gång för alla och de andra böckerna kan inte vara en del av grunden eller ta bort något från grunden. De andra Ande-inspirerade böckerna ger förklaringar och mer ljus över det som redan står skrivet i grunden, jfr. Efesierbrevet 3:5. Även om de också är böcker som inspirerats av HaShems Ande, har de inte samma auktoritetsnivå som Moshés Torá. Därför bör man vara mycket försiktig med nya idéer som härrörts från någon av de andra Skrifterna och som inte finns i Moshés Torá, eftersom all uppenbarelse som kommer efter Moshé måste vara grundad på hans Skrifter, som det står skrivet i Johannes 5:46:

“Om ni trodde Moshé, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.” (SFB reviderad)

I Romarbrevet 3:21 står det skrivet:

“Men nu har utan (den skrivna) Torán en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad (genom den levande Torán), en som Torán och Profeterna vittnar om.” (SFB reviderad)

I Apostlagärningarna 26:22 står det skrivet:

“Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad Profeterna och Moshé har sagt skulle ske” (SFB reviderad)

Boken Devarim kan delas upp i tre avsnitt, som motsvarar de tre böckerna 2 Mosebok, 3 Mosebok och 4 Mosebok. Därför kallas den också för Mishné Torá, ”upprepning av Torán”, ett uttryck som förekommer i 5 Mosebok 17:18. “Deuteronomium” är den latinska formen av Septuagintas ”Deuteronómion”, som betyder ”den andra lagen”.

Detta är de tre delarna:

  1:1 – 5:5        Moral och förmaningar

  5:6 – 27:8      Diverse lagar

27:9 – 34:12    Välsignelse och förbannelse

När man jämför Devarim med gamla förbundsdokument, som hittats av arkeologer, från hetiterna och andra orientaliska folk under perioden 1500 – 1300 f.K.t., som bl.a. stadgade förhållandet mellan kungar och deras undersåtar, kan man se en liknande struktur, med introduktion, historisk tillbakablick, förbundsvillkor, själva förbundsdokumentet, välsignelser, förbannelser, avslutning och dokumentets varaktighet.

Enligt traditionen skrev Jehoshua (Josua) kapitel 34, som talar om Moshés död

1:1    “Detta är de ord som Moshé talade till hela Israel på andra sidan Jarden, i öknen, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Chatserot och Di-Zahav.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, handlar det här om förmaningar, eftersom ordet devarim används”, vilket är en strängare formulering jämfört med hur Torán är skriven i övrigt. Böckerna Jeremia och Predikaren, som också är förmanande böcker, börjar med samma ord: divrei, ”ord av...”

De platser som här nämns var där Israels barn knotade mot den Evige under resan. Rashí säger: ”Eftersom det handlar om förebrående ord som nämner alla de platser där de hade gjort den Närvarande arg, har händelserna dissimilerats för Israels skull genom att de enbart påminns om i generella termer.”

Onkelos´ Targum översatte denna vers såhär: ”Moshé har tillrättavisat dem eftersom de hade syndat i öknen och för att de hade dragit ner den gudomliga vreden i Moavs dal och (därefter) framför Sävhavet (Suf); för att de knotade mot Gud i Paran och för att de talade föraktfullt (Tofel) om mannat (Lavan); för att de i Chatserot kritiserat maten och tidigare satt upp ”guldkalven” (Di-Zahav).

Israels barn hade syndat i öknen, enligt 2 Mosebok 16:3; på hedmarken, enlig 4 Mosebok 25:1-3; framför Suf (Röda havet), enligt 2 Mosebok 14:11 och Psalm 106:7; vid Paran, enligt 4 Mosebok 12:6 och kapitel 13; de föraktade det ”vita” (Lavan) enligt 2 Mosebok 31:16; de gjorde uppror i Chatserot, enligt 4 Mosebok 11:35; och reste guldkalven, enligt 2 Mosebok 32, jfr. Hosea 2:8. Ordet “Di-Zahav” förstås som “mycket guld”.

1:2    “elva dagsresor från Chorev, när man tar den väg som går över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.” (SFB reviderad) – Rashí ger bevis för att det tog enbart tre dagar för Israel att göra denna resa. Det visar oss vilket intresse HaShem hade att föra in dem i Landet. Normalt var det alltså elva dagsresor mellan Chorev och Kadesh. Detta står som en kontrast till följande vers som talar om 40 år som Israels barn hade gått runt på stäppen. Det var vid Chorev som Torán gavs och Kadesh-Barnea ligger i närheten av södra gränsen till det utlovade landet. Om Israels barn hade trott den Evige hade de kommit in i landet mycket tidigare.

1:3    “I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, talade Moshé till Israels barn, enligt allt det som HaShem hade befallt honom angående dem.” (SFB reviderad) – Moshé talade sina tre tal, som utgör hela boken, under 36 dagar. Därefter dog han och blev begraven den sjunde dagen i den tolfte månaden, som kallas Adar. Denna text lär oss att Moshé inte talade alla dessa ord från sitt eget sinne, utan allt som han säger är väl grundat i den uppenbarelse som den Evige hade gett Israels barn. Moshé är ett gott exempel för alla som exponerar Toráns undervisning, som det står skrivet i 1 Petrus 4:11a:

“Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord.” (SFB)

1:4    “Han gjorde det sedan han hade slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon, och Og, kungen i Bashán, som bodde i Ashtarot vid Edrei.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, var Ashtarot staden och Edrei riket.

1:5    “På andra sidan Jarden i Moavs land började Moshé att förklara denna Torá. Han sade” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som ”lagutläggning” (1917), ”undervisning” (SFB), är baar[2] som betyder ”förklara”, ”klargöra”, ”uppklara”, ”kommentera”, ”utlägga”, ”inskärpa”, ”skriva in”, ”gravera”. Det lär oss att Torán redan hade getts och att det som nu kommer är en förklaring till den. I strikt bemärkelse kan vi då säga att Torá inte är mer än de första fyra Moseböckerna och det som kommer därefter är förklaringar, tillämpningar och kommentarer till det som redan blivit givet från himlen. Som vi tidigare sagt, utgångspunkten för all himmelsk uppenbarelse i skrift, finns i de fyra första Moseböckerna, som är grunden, tillsammans med den femte boken, Devarim, som är slutstenen, som innehåller 200 av de 613 buden.

Men vad menar då Jeshua när han talar om ett nytt bud, enligt Johannes 13:34 där det står skrivet:

“Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.”? (SFB)

Han lägger inte till ett nytt bud så att det blir 614, för det har redan sagts: ”älska din nästa som dig själv”, utan talar om ett förnyat bud. Ett av buden blir förnyat så att det blir som om det vore nytt. Det nya som Messias för fram är tillämpningen av budet: ”som jag har älskat er”. Han ger nytt liv i ett gammalt bud och ger så den perfekta tillämpningen till det budet på ett nytt sätt. Samma princip förekommer i 1 Johannes 2:7-8 där det står skrivet:

“Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet (Torán) som ni har haft från begynnelsen. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.” (SFB)

Det handlar alltså inte om en ny Torá eller ett nytt bud, utan om det som Israels barn har haft ända från Sinai och som de har haft från begynnelsen, från Bereshit, 1 Moseboken.

När shaliach Shaul talar om en uppenbarelse som inte hade getts under gångna tider, betyder inte det att den sanningen inte finns i Torán, utan att andra inte hade sett den klart. Denna eviga sanning finns i Moshés Torá, men den hade inte uppenbarats tidigare för profeterna med samma klarhet som nu, som det står skrivet i Efesierbrevet 3:4-6:

“När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Messias hemlighet. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans avskilda sändebud och profeter. Den innebär att hedningarna i Messias Jeshua (som konverterat genom Messias) och genom (att ta emot) hans glada budskap är våra (judarnas) medarvingar och tillhör samma kropp som vi (det himmelska Israel) och har del i samma löfte.” (SFB reviderad)

I Kolosserbrevet 1:26-27 står det skrivet:

“den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans avskilda. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna (som konverterat genom Messias) har i denna hemlighet - Messias i er, härlighetens hopp.” (SFB reviderad)

Grunden för dessa texter kan bland annat finnas i 1 Mosebok 12:2-3 där det står skrivet:

“Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (SFB reviderad)

Som vi sagt tidigare, kan ordet ”välsignade” också förstås som ”inympade”.

Torán kan jämföras med ett mörkt rum som innehåller flera möbler. Det är omöjligt att se vad som finns i rummet om man inte tänder en lampa. Ju mer ljus det finns, desto fler detaljer kommer man att se i rummet. Uppenbarelse liknar ljuset. Samma sak händer när man framkallar en film från en gammal kamera. Innan den blev framkallad kunde man inte se bilderna som fanns där hela tiden sedan de togs. På samma sätt är det med den Eviges råd, det är gömt i Moshés Torá, och de senare uppenbarelserna har bara fört fram i ljuset det som redan lagts in där. Dessa uppenbarelser kan enbart ges genom den Eviges Ande.

Moshés Torá har alltså den högsta auktoritetsnivån bland de inspirerade Skrifterna. Inte ens Messias Jeshua själv kom för att ändra eller lägga något till det som Moshé skrev. Hans ord förändrade inget av det som blev givet från den Evige genom Moshé. Jeshua kom inte för att bryta, utan ge den verkliga betydelsen och den slutliga förklaringen till det som hans himmelske Fader hade i sitt hjärta när han gav oss buden genom Moshé, som det står skrivet i Matteus 5:17-19:

“Tro inte att jag har kommit för att upphäva (Moshés) Torá eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i Torán förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (SFB reviderad)

När Jeshua kämpade mot satan själv, svarade han inte med sina egna ord, utan med ord från Torán, närmare bestämt från Devarim, se Matteus 4:1-11. Om Jeshua, som Mashiach, hade mer auktoritet än de ord som förmedlats genom Moshé, varför sade han inte till satan: ”Gå satan för JAG säger det?”. Varför använde inte vår Adon, som är större än Moshé, sina egna ord utan Moshés ord, när han konfronterades mot fienden? Det lär oss att vår Herre och Frälsare Jeshua inte misstänkliggjorde, bortförklarade eller satte Torán i en lägre nivå än den senare skriftliga uppenbarelsen. Om själve Jeshua HaMashiach svarade satan med 5 Moseboken och så vann seger över honom, så kan du också göra det!

Den som alltså sätter det s.k. ”Nya Testamentet” över Toráns ord som gavs genom Moshé eller anser att den har mer auktoritet än Pentateuken, de fem Moseböckerna, vänder på byggnaden och sätter taket som grund och skapar mental oordning och teologisk förvirring.

1:6    “HaShem, vår Gud, talade till oss vid Chorev och sade: "Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg.” (SFB reviderad) – När Moshé nu har tillfälle att tala profetiskt till allt folket innan han dör, är det första som han nämner det Avskilda Namnet. Moshé var förälskad i HaShem och det är det första som kommer ur hans mun vid detta mycket viktiga tillfälle för hela Israels historia. Det sista ordet i Devarim är ordet ”Israel”. Det lär oss att allt börjar med HaShem och avslutas med Israel. Om du har börjat ditt andliga liv med den Evige kommer du aldrig att komma in i fullhet om du inte förenar dig med Israel. Israel är den stora finalen i HaShems hela rådslut. Den som inte lämnar Babylon och Rom för att gå till Jerushalajim, kommer aldrig att få en fullödig tro. Käre kristne vän, om du har fötts på nytt genom Messias Ande, då tillhör du inte kristendomen, utan Israel. Gå ut ur Babylon som finns i Rom och kom hem! På grund av de hedniska rötter som finns i kristendomen har den ingen framtid. Fly så fort du kan för att du inte skall få del av dess plågor!

I denna text finner vi fyra grundpelare:

  1. HaShem.

  2. Israels folk, vilket uttrycks i orden “vår Gud”.

  3. Torán, uttrycks i orden “talade till oss”.

  4. Det utlovade landet, uttrycks i orden “Länge nog har in uppehållit er vid detta berg… Bryt nu upp och bege er... jag har lagt landet framför er...” (SFB reviderad), versarna 6-8.

Om någon av dessa fyra grundpelare försvinner, faller HaShems hela plan.

  • HaShem kan inte uppfylla sin plan utan Israels folk, utan att etablera Torá i världen och utan att ge Israel Kenáans land.

  • Israels folk kan inte existera utan HaShem, utan Torá och utan det utlovade Landet.

  • Torán kan inte existera utan HaShem, utan Israel och utan Landet.

  • Israels land kan inte blomstra utan HaShem, utan det utvalda folket och utan Torá.

Hela HaShems råd för världshistorien hålls uppe av dessa fyra grundpelare. Den Allsmäktige har sin plan och den kommer han att fullborda, som det står skrivet i Jesaja 14:24:

“HaShem Tsevaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.” (SFB reviderad)

I Jesaja 46:11b står det skrivet:

“Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.” (SFB)

Mashiach Jeshua är uttrycket för dessa fyra grundpelare. Han utgör hela den uppenbarelse som HaShem kan ge av sig själv genom en människa i den skapade världen, som det står skrivet i Kolosserbrevet 1:15a, 19:

“Han är den osynlige Guds avbild... Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom” (SFB)

I Hebreerbrevet 1:3a står det skrivet:

“Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.” (SFB)

Jeshua Messias är också förkroppsligandet av Israels folk, som det står skrivet i 2 Mosebok 4:22:

“Du skall säga till Farao: Så säger HaShem: Israel är min förstfödde son.” (SFB reviderad)

Och i Hosea 11:1 står det skrivet:

“När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.” (SFB)

I Matteus 2:14-15 står det skrivet:

“Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.” (SFB)

Jeshua är också den levande Torán, som det står skrivet i Johannes 1:1, 14:

“I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (SFB)

I 1 Johannes 1:1-2 står det skrivet:

“Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.” (SFB)

Jeshua är också ett med Israels land på olika sätt. Människan blev formad av stoftet från Israels land. Därför kommer alla Adam och Chavás ättlingar rent fysiskt från det landet. På så sätt är Jeshuas kropp, som Adams son, förknippad till Israels mark.

För det andra var inte Jeshua utomlands någon gång under sin offentliga tjänst på tre och ett halvt år. Området vid Tyrus tillhör också Israels land, jfr. Matteus 15:21; Josua 19:28-29.

För det tredje, skall Jeshua komma tillbaka till Israels land för att regera därifrån över resten av världen.

1:10 “HaShem, er Gud, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen.” (SFB reviderad) – Löftet som gavs till Avraham i 1 Mosebok 15:5 hade nu uppfyllts. Stoftet representerar de naturliga, fysiska, avkomlingarna till Avraham och stjärnorna representerar hans himmelska avkomlingar.

1:11  “Må HaShem, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er.” (SFB reviderad) – Vid det tillfället fanns det omkring 600.000 krigsmän, vilket motsvarar en befolkning på drygt två miljoner. Tusen gånger mer blir mer än två miljarder, vilket motsvarar drygt en fjärdedel av den nuvarande världsbefolkningen. När kommer denna profetia att uppfyllas som talar om att Avrahams ättlingar skall bli så många? NU är den tiden. Vi är inte en minoritet utan början till en majoritet!

Det finns fler texter som kan förstås som att majoriteten av världens befolkning skall bli frälst och komma in i Israel genom att bli Avrahams barn, som stjärnor, jfr. 2 Mosebok 1:9; Jesaja 9:3; 45:22; 49:6; 52:10; 53:11; 60:22; Psalm 22:26, 30; 35:18; 40:4, 10, 11; 98:1-3; Johannes 12:24; 15:5, 8, 16; Galaterbrevet 4:27; Uppenbarelseboken 7:9.

Andra aliján, 1:12-21

1:13  Utse åt er visa, förståndiga och kända män inom era stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över er.” (SFB reviderad) – Moshé krävde fyra saker av den som skulle bli domare, de var:

  • Han måste vara man, på hebreiska ish.[3] Judisk halachá[4] tillåter inte en kvinna att uppträda som domare. Devorá var ett undantag eftersom det saknades män, jfr. Domarboken 5:7.

  • Han måste vara vis, på hebreiska chacham.[5] Visdom, som enligt rabbi Hirsch[6] är relaterat till ordet agam[7] – vattensamling, är den intellektuella förmågan att uppfatta, förstå och bevara sanningar och förstå alltings natur och syfte. Här är det fråga om personer som är kunniga i Torán. Chochmá – visdom – är ackumulerad kunskap.

  • Han måste vara förståndig, från det hebreiska ordet bein,[8] ”mellan”. Förstånd är förmågan att urskilja och skilja en idé från en annan, utvärdera och tänka kritiskt. Här är det fråga om att kunna dra rätt slutsatser av de fakta som finns framför dem. Biná – förstånd – är intellektuell kunskap.

  • Han måste vara känd, på hebreiska jadá,[9] i sin stam. Den hebreiska uppfattningen om att känna har mer att göra med relation och erfarenhet än om att samla på fakta. Kunskap får man genom omsorg, överlåtelse, sympati eller att man tycker om någon. Daat – kunskap – är erfaren kunskap.

Här ser vi att domarna blev utvalda av folket och sedan installerade av ledarskapet. Detta är det rätta sättet att tillsätta ett ledarskap. Folket ser och vet av erfarenhet vem som har förmågan att vara deras ledare. De viktigaste ledarna ger sedan sitt bifall till folkets val, vilket man också ser i Apostlagärningarna 6:1-7 där det står skrivet:

“Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekiskinfluerade judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra (kassörskaps) tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” (SFB reviderad) Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och avskildhetens Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför sändebuden, som bad och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerushalajim ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.” (SFB reviderad)

Vid detta tillfälle fanns ett liknande behov som i öknen. Samma krav ställdes upp för dem som skulle arbeta med den ekonomiska utdelningen bland de fattiga i församlingen:

·         Man, (ish).

·         Gott anseende, (jadá).

·         Uppfyllda av Ande, vilket ger förstånd och skaparförmåga, (bein).

·         Uppfyllda av vishet, (chacham).

Moshés svärfar, Jitró, föreslog fyra andra karaktärsdrag, enligt 2 Mosebok 18:21, där det står skrivet:

“Men välj ut åt dig dugliga män (1) från allt folket, män som fruktar Gud (2), är pålitliga (3) och hatar orätt vinning (4), och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.” (SFB reviderad)

1:15 “Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och välkända män, och satte dem till huvudmän över er, som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio, och till tillsyningsmän i era stammar.” (SFB) – Det hebreiska ord som översatts som ”satte” är natán,[10] som betyder ”ge”. Det lär oss att domarna ges som gåvor till folket. Ledarskapet är en gåva från himlen till folket. Denna text har inte med ordet ”förståndiga” (bein). Det lär oss att de domare som blev utsedda inte fullt hade utvecklat förmågan att tänka själva och urskilja en idé från en annan. Trots att de inte hade dessa åtta karaktärsdragen som nämnts blev de accepterade, för det fanns inga män bland folket som var helt kapabla för denna uppgift.

1:16  Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Var hörande bland era bröder och döm rätt mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom.” (SFB reviderad) – Det första som en domare måste göra är att lyssna. Verbet höra, på hebreiska shamoa, står i makor-form, vilket innebär att det är en pågående handling, liknande presens particip, ”hörande”. För att en domare skall kunna utvärdera en situation på rätt sätt måste han lyssna, uppfatta, urskilja och försöka förstå under hela tiden rättegången pågår.

Det andra som en domare måste göra är att döma rätt, det vill säga, enligt sanningen och rättfärdigheten som finns i Torán. Om en domare släpper in lögn och snedvriden rättfärdighet, uppfyller han inte sin uppgift och vanhedrar den himmelske Domarens Namn.

Det tredje som en domare måste göra är att lyssna på alla versioner som ges. Om en domare ger ett domslut utan att ha hört den anklagades version, förvrider han rätten, som det står skrivet i Johannes 7:51:

“Inte dömer väl vår Torá någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” (SFB reviderad)

1:17  När ni dömer skall ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni skall inte frukta för någon människa ty domen hör Gud till. Och om något fall blir för svårt för er, skall ni lägga fram det för mig, så att jag får höra det.” (SFB) – Det fjärde som en domare måste göra är att inte vara partisk, inte ha anseende till personen, inte sympatisera med en eller en annan, och inte heller ta hänsyn till den sociala statusen hos de processande, utan vara väl medveten om att en rättfärdig dom inte kommer från människor utan från Gud. Han backar upp den domare som handlar rättfärdigt. Varje myndig person är likvärdig inför lagen. En domare som fruktar för människor när han skall döma är oförmögen att inneha en sådan post.

I Ordspråksboken 17:15 står det skrivet:

“Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HaShem.” (SFB reviderad)

I 2 Krönikeboken 19:5-7 står det skrivet:

“Och han anställde domare i landet, i alla befästa städer i Jehudá, i stad efter stad. Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för HaShem. Han är med er så ofta ni dömer. Låt nu fruktan för HaShem vara över er. Ge akt på vad ni gör, ty hos HaShem, vår Gud, finns ingen orätt, och han är inte partisk och tar ej mutor.” (SFB reviderad)”

I 5 Mosebok 16:19-20 står det skrivet:

“Du skall inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. Rättfärdighet, ja, rättfärdighet skall du sträva efter, för att du må leva och ta i besittning det land som HaShem, din Gud, ger dig.

Det finns fem sätt att förvrida rätten:[11]

  • Lyssna till den som processar mot en annan innan den andre har kommit, vilket är en typ av favoritism.

  • Handla partiskt till förmån för en av dem som processar.

  • Anpassa domen till förmån för den ene eller den andre beroende på hans status.

  • Inte ge tillräckligt med tid för ett fall eller behandla det omsorgslöst.

  • Utfästa en dom när man brister i kunskap om Torá eller halachá (praktiska lagar).

1:8, 21 “Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som HaShem med ed har lovat era fäder Avraham, Jitschak och Jaakov att ge åt dem och deras efterkommande efter dem... Se, HaShem, din Gud, har lagt landet framför dig. Drag dit upp och intag det, så som HaShem, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som “lagt” är natán,9 som betyder ”ge”. Tron talar om saker som inte finns som om de redan fanns. HaShem hade redan gett landet till Israels barn, men det behövdes ett gensvar från deras sida till denna andliga verklighet.

Vägen till under har nästan alltid med en ingrediens av mänsklig medverkan och ansträngning. HaShem ger ett löfte men människan måste betala ett pris för att kunna se dess uppfyllelse. Den största delen av HaShems löften behöver mänsklig medverkan för att uppfyllas.

Tredje aliján, 1:22-38

1:26  Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade HaShems, er Guds, befallning.” (SFB reviderad) – I denna parashá lyfter Moshé fram vikten av att lita på HaShem på ett alldeles speciellt sätt. Samtidigt ser vi att han förebrår folket för att de inte satt sin tillit till den Evige trots alla kärleksbevis och all godhet som de hade fått. Denna text visar att folket inte ville dra upp och inta landet i tro. Det lär oss att tro är fråga om val. När den Eviges uppenbarelse kommer har vi frihet att välja mellan att lita på honom, genom att tro på hans ord, eller förkasta honom genom att inte lita på hans ord.

1:27 “Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom HaShem hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoréernas hand för att förgöra oss.” (SFB reviderad) – Hur långt kan man gå i hädelse? Anledningen till att Israels barn inte litade på den Evige var att de hade skapat en förvrängd föreställning av Honom. Deras uppfattning om HaShem stämde inte överens med den uppenbarelse som han hade gett dem när han förde dem ut ur Egypten som en fader som älskar sin son och tar ut honom från slaveriet för att föra honom till en bättre plats, som det står skrivet i 1:31:

“och i öknen där du såg hur HaShem, din Gud, bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.” (SFB reviderad)

Den bild som vi har av HaShem bestämmer vilka val vi tar, och framför allt vår tro på Honom. Evigt liv består av att känna HaShem på ett erfarenhetsmässigt sätt, och hans Son Jeshua HaMashiach, som det står skrivet i Johannes 17:3:

“Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Gud, och den som du har sänt, Jeshua Messias.” (SFB reviderad)

Dessa Israels barn hade en totalt förvriden bild av den Evige, som de själva hade skapat, eftersom de inte tog den uppenbarelse på allvar som han hade gett om sig själv. Därför kunde de inte tro på honom. Å andra sidan är det möjligt att det fanns trots bakom deras ord. Trots att de innerst inne visste att HaShem älskade dem, för det hade han visat dem från början, tyckte de om att diskutera, provocera och tala illa. Det finns många som är sådana. Trots att de känner sanningen, skvallrar de med rykten, lögner och missförstånd för att ha roligt och ha något att göra. Det handlingssättet hör inte till de rättfärdiga, som det står skrivet i 2 Mosebok 23:7

“Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig” (SFB)

I Ordspråksboken 30:8a står det skrivet:

“Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig.” (SFB

1:32 “Men trots detta trodde ni inte på HaShem, er Gud” (SFB reviderad) – Trots att Israels folk fått uppmuntrande ord och uppenbarande erfarenheter om vem HaShem är, valde de otron. Otro är samma sak som brist på förtroende. Uppfattningen om tro i den hebreiska världen är väldigt olik det som anses som tro i den grekiska världen. Det hebreiska ord som har översatts som ”trodde” är heemin, som betyder ”tro”, ”lita på”, ”hoppas”. Roten till det ordet är amán[12] som betyder ”bära upp”, ”stödja”, ”fostra fram”, ”bekräfta”, ”etablera”. Det hebreiska ordet för tro, emuná,[13] betyder ”rättrådighet”, ”sannfärdighet”, ”sanning”, ”trohet”, ”trofasthet”, ”lojalitet”, ”heder”, ”fasthet”, ”uthållighet”, ”tillit”, ”förtroende”.

Den grekiska uppfattningen om tro har snarare att göra med intellektuell aktivitet, när man tänker eller tycker något speciellt. Tro för en hebré är att sätta hela sin tillit och anpassa sitt liv till den person som man sätter sin tillit till. Den grekiska tron grundar sig på vissa trossatser, dogmer, meningar som man lärt sig utantill, som inte nödvändigtvis påverkar ens livsstil. Tron för en hebré är något som man måste leva ut och uppleva varje dag, en livsstil i lydnad för buden och ständig kommunikation med Skaparen. Den hebreiska tron är relationell, d.v.s. den utgår från en relation. Den grekiska tron är rationell.

1:34  “När nu HaShem hörde rösten av era ord, blev han vred och svor en ed” (SFB reviderad) – Rösten av en människas ord har makt att ge henne en framgångsrik eller en misslyckad framtid. Det är få som förstår ordens makt. Ditt liv och din död hänger på dina ord, som det står skrivet i Ordspråksboken 18:21:

“Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.” (SFB)

I Matteus 12:37 står det skrivet:

“Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (SFB)

1:35  “Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder” (SFB) – Vad var det som gjorde att HaShem ansåg att det släktet var ont? I vers 32 finn svaret, där står det skrivet:

”Men trots detta trodde ni inte på HaShem er Gud” (SFB reviderad)

De litade inte på honom. Brist på förtroende på HaShem är alltså ondska, som vi också ser i Matteus 17:14-21 där det står skrivet:

“När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jeshua, föll på knä för honom och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” Jeshua svarade: "Du fördärvade och trolösa släkte! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" Och Jeshua talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad. Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jeshua, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" Han svarade: "För er otro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.” (SFB reviderad)

1:36 “ingen utom Kalev, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han helt och fullt har följt HaShem.” (SFB reviderad) – Kalev lyftes fram som ett exempel på trohet till skillnad från resten av Israels barn. Han följde HaShem helt och fullt. Det lär oss att det är möjligt att följa HaShem helt och fullt. Hur då? Genom att lita på Honom och på det som han har sagt. Anledningen till att majoriteten inte kom in i landet var brist på förtroende, som det står skrivet i Hebreerbrevet 3:19:

“Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.” (SFB)

Fjärde aliján, 1:39 – 2:1

1:41-42 “Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot HaShem. Vi vill dra upp och strida, alldeles som HaShem, vår Gud, har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden. Men HaShem sade till mig: "Säg till dem: Ni skall inte gå dit upp och ge er in i strid, så att ni blir slagna av era fiender, ty jag är inte med er.”' (SFB reviderad) – Denna text lär oss vikten av att lyssna noga på profeterna. Trots att det var HaShem vilja att Israels folk skulle ärva Landet, var det inte tid för det nu, på grund av den nya situation som uppstått genom synden. Det finns saker som Skrifterna har lovat som vi inte kan tillämpa vid alla tillfällen. Därför är det viktigt att lyssna till profetrösterna. Profeterna kan vid vissa tillfällen ge budskap som verkar gå emot Skrifterna. Här är ett av de fallen. Moshé gav order om att inte dra upp och inta landet, när han tidigare hade sagt till dem att de kunde göra det. Vad viktigt det är att vara beroende av profetians ande och lyssna till profeterna, som det står skrivet i 2 Krönikeboken 20:20b:

“ni av Jehudá och ni Jerushalajims invånare. Förtrösta på HaShem, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl.” (SFB reviderad)

Femte aliján, 2:2-2:30

2:5, 9, 19 “Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er något, inte ens rätten att sätta en fot, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esav... Och HaShem sade till mig: "Du skall inte angripa Moav eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn.” (SFB reviderad)... och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn.” (SFB reviderad) – Enligt 1 Mosebok 15:19-21 lovade HaShem att ge 10 folks områden till Avrahams ättlingar som det står skrivet:

“keniternas, keniziternas, kadmonéernas, chetiternas, perizéernas, rafaéernas, amoréernas, kenaanéernas, girgashéernas och jevusiternas land.” (SFB reviderad)

Enligt Rashí, blev kadmonéerna intagna av Esavs barn, som också kallas edoméer. Keniziternas land blev intaget av Moavs barn och keniternas land blev intaget av Ammons barn. Israels barn fick inte någon order om att inta de tre folket, Edom Moav och Ammon. Därför fick de enbart ärva sju områden av de tio folk som lovats Avraham. Dessutom sade HaShem väldigt tydligt att han hade gett dessa områden till dessa tre folk. Enligt Rashí, fick Esav ärva en del av det utlovade arvet eftersom han var Avrahams ättling. Och trots att Lots ättlingar inte var ättlingar till Avraham, fick de ärva två av dessa länder, som en belöning för att Lot höll tyst i Egypten när Avraham sa att Sará var hans syster. På grund av den meriten blev han behandlad som om han vore Avrahams son.

Trots detta finns ordet ad i den hebreiska texten av vers 2:5. Det har översatts som ”inte ens”. Men ordets huvudbetydelse är ”tills”. Därför nämner Rashí om en agadisk Midrash som säger att Gud inte kommer att tillåta Israels barn att ärva det området tills (ad) HaShem sätter sina fötter på Olivberget, som det står skrivet i Sakarja 14:4:

“På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerushalajim, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.” (SFB reviderad)

I Jesaja 11:12-14 står det skrivet:

“Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Jehudá från jordens fyra hörn. Då skall Efrajims avund upphöra och Jehudás fiender utrotas. Efrajim skall inte avundas Jehudá, och Jehudá inte vara fiende till Efrajim. Och de skall slå ner på filistéernas skuldra i väster, tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Över Edom och Moav skall de räcka ut sin hand och Ammons barn skall lyda dem.” (SFB reviderad)

Här ser vi att de tio stammarna, tillsammans med judarna, efter att de båda husen blivit förenade, i den sista tiden kommer att erövra dessa tre områden. Personligen tror jag att det kommer att hända innan Messias kommer tillbaka. Dessa tre områden motsvarar idag Jordanien.

I Sakarja 10:6-10 står det skrivet:

“Jag skall ge styrka åt Jehudá hus och Josefs hus skall jag frälsa. Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem, och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem. Ty jag är HaShem, deras Gud, jag skall bönhöra dem. Efrajims män skall bli som hjältar, deras hjärtan skall glädja sig som av vin. Deras barn skall se det och bli glada, deras hjärtan skall fröjda sig i HaShem. Jag skall vissla på dem och föra dem samman, ty jag har befriat dem. De skall bli lika talrika som förut. När jag sår ut dem bland folken skall de tänka på mig i fjärran land. De skall få leva med sina barn och komma åter. Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land, och från Assur skall jag samla dem. Till Gilads land och till Levanon skall jag föra dem, och där skall inte finnas  utrymme nog för dem.” (SFB reviderad)

Gilads land är en del av det som idag kallas för Jordanien och Levanon är Libanon. Här finns ännu en profetia som säger att Israels barn i den yttersta tiden kommer att få områdena på östra sidan om floden Jarden.

2:24 “Bryt nu upp och gå över flodsänkan Arnon. Se, jag har givit amoréen Sichon, kungen i Cheshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom.” (SFB reviderad) – Först står det: ”jag har givit” och sedan ”börja att inta”. Tron talar om det som inte finns som om det vore till, jfr. Romarbrevet 4:17. Det som finns i den himmelska världen kan ses, bekännas och tas emot av en person son tror, så att det med tiden kan uppenbaras i den fysiska världen. Tron är övertygelsen om att något som finns i den himmelska världen kommer att materialiseras förr eller senare, trots att det inte syns just nu med de fysiska ögonen, som det står skrivet i Hebreerbrevet 11:1:

“Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (SFB)

Sjätte aliján, 2:31 – 3:14

2:31  Och HaShem sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.” (SFB reviderad)” – I andevärlden var intagandet redan ett faktum. Hemligheten till att få framgång i den synliga världen är att samarbeta med det som HaShem håller på att göra i den osynliga världen. Allt det som sker i den materiella världen är ett resultat av det som först har skett i den andliga världen. För att kunna ändra på den materiella världen är det nödvändigt att först ändra på den andliga världen. Det gör man genom bön.

2:34  Vi intog vid den tiden alla hans städer och gav till spillo alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen komma undan.” (SFB) – Det hebreiska ord som översatts som “gav till spillo alla män” är metim[14] som betyder ”döda”. Ordet ”döda” betyder alltså här de män som fortfarande levde men som var dömda att dö. Samma ord förekommer med samma betydelse i Job 11:3 där det står skrivet:

“Skall ditt tomma prat få män (metim) att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas?

De ”döda” kan alltså betyda människor som lever fysiskt, som det står skrivet i Efesierbrevet 2:1:

“Ni som var döda genom era överträdelser och synder” (SFB)

I Kolosserbrevet 2:13 står det skrivet:

“Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med honom. Han har förlåtit oss alla överträdelser.” (SFB reviderad)

3:2    “Men HaShem sade till mig: "Var inte rädd för honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon.” (SFB reviderad)” – HaShem gav ett uppmuntrande ord så att Moshé inte skulle frukta för jätten Og, kungen i Bashan. Den Evige är mycket intresserad av att hans folk inte fruktar, för fruktan stänger till för Andens flöde. Fruktan är motsatsen till tro, men den verkar på samma sätt. Det som man fruktar tillräckligt mycket får man till slut och det som man tror tillräckligt mycket, utifrån ett löfte från den Evige, det får man. Fruktan och tro kan inte vara tillsammans. Därför säger Jeshua: ”frukta inte, tro bara”.

I 1 Johannes 4:18-19 står det skrivet:

“Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (SFB)

Att lita på Guds kärlek är det enda som fullkomligt kan ta bort fruktan från våra hjärtan. Han har visat så mycket av sin kärlek så vi har inga ursäkter till att inte lita på honom.

Sjunde aliján, 3:15-22

3:21-22 “På den tiden befallde jag Jehoshua och sade: "Du har med egna ögon sett allt vad HaShem, er Gud, har gjort med dessa båda kungar. Så skall också HaShem göra med alla riken där du drar fram. Var inte rädda för dem, ty HaShem, er Gud, skall själv strida för er.”” (SFB reviderad) – Moshé gav uppmuntrande ord till Jehoshua så att han inte skulle frukta utan tro. I detta fall ser vi hur tron kan grunda sig på en erfarenhet tillsammans med ett löfte, ”dina ögon har sett... så kommer HaShem att göra...”

I Romarbrevet 10:17 står det skrivet:

“Alltså kommer tron av hörandet och hörandet av Guds ord.” (SFB reviderad)

Grunden för tro är HaShems uppenbarelse. Tro kan man få när man tar det som HaShem håller på att kommunicera på allvar. Det finns ingen ursäkt för att inte tro, för det finns tillräckligt med uppenbarelse från vår himmelske Fader i allt det som omger oss för att vi skall kunna lita på honom. Den otroende har ingen ursäkt för han har valt att stänga sina ögon, sina öron och sitt hjärta mot den uppenbarelse som HaShem ger genom det som omger honom, som det står skrivet i Romarbrevet 1:18-20:

“Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” (SFB)

Mashiach i denna parashá

1:38 “Jehoshua, Nuns son, som står inför dig, han skall komma dit in. Honom skall du inge styrka, ty han skall dela landet åt Israel som arv.” (SFB reviderad)

Jehoshua är det namn som gavs av Moshé till denne man som tidigare hette Hoshea. Jehoshua är den långa versionen av namnet Jeshua. Jehoshua representerar alltså Messias Jeshua. Vi kan därför här lyfta fram sju sanningar om Messias enligt den profetiska uppenbarelsen som denna vers ger oss:

  1. Messias skall heta Jehoshua eller Jeshua.

  2. Messias befinner sig inför HaShem, som representeras av Moshé.

  3. Messias skall bestå, på hebreiska omed, i evighet inför den Evige.

  4. Moshé, som en förebild till Messias, skulle dö, men sedan uppstå på ett symboliskt sätt genom sin efterträdare Jehoshua, för att så komma in i löfteslandet.

  5. Messias blev styrkt av den Evige, i uppståndelsen, så att han fick all makt i himlen och på jorden.

  6. Messias kommer att göra så att alla Israels tolv stammar till slut kommer tillbaka till Israels land.

  7. Messias kommer att se till att Israel ärver både det fysiska Israel och Malchut HaShamajim, himmelriket, som skall komma till jorden.

Må Messias Jeshua komma snart och i våra dagar!

Amén veamén.

I denna parashá finns bud nummer 414 – 415 av de 613:

  1. Förbud mot att utnämna en domare som inte är expert i Torán, trots att han känner till andra vetenskapsgrenar, 5 Mosebok 1:17.

  2. Förbud för en domare att frukta en ond människa i en rättegång, 5 Mosebok 1:17.


[1]     Strong H1667 dâbâr, daw-bawr', From H1696; a word; by implication a matter (as spoken of) of thing; adverbially a cause: - act, advice, affair, answer, X any such (thing), + because of, book, business, care, case, cause, certain rate, + chronicles, commandment, X commune (-ication), + concern [-ing], + confer, counsel, + dearth, decree, deed, X disease, due, duty, effect, + eloquent, errand, [evil favoured-] ness, + glory, + harm, hurt, + iniquity, + judgment, language, + lying, manner, matter, message, [no] thing, oracle, X ought, X parts, + pertaining, + please, portion, + power, promise, provision, purpose, question, rate, reason, report, request, X (as hast) said, sake, saying, sentence, + sign, + so, some [uncleanness], somewhat to say, + song, speech, X spoken, talk, task, + that, X there done, thing (concerning), thought, + thus, tidings, what [-soever], + wherewith, which, word, work.

[2]     Strong H874 bâ'ar,  baw-ar', A primitive root; to dig; by analogy to engrave; figuratively to explain: - declare, (make) plain (-ly).

[3]       Strong H376 'îysh, eesh, Contracted for H582 (or perhaps rather from an unused root meaning to be extant); a man as an individual or a male person; often used as an adjunct to a more definite term (and in such cases frequently not expressed in translation.) : - also, another, any (man), a certain, + champion, consent, each, every (one), fellow, [foot-, husband-] man, (good-, great, mighty) man, he, high (degree), him (that is), husband, man [-kind], + none, one, people, person, + steward, what (man) soever, whoso (-ever), worthy. Compare H802.

[4]       Enligt Shulchán Aruch, Choshén Mishpat 7:4

[5]       Strong H2450 châkâm, khaw-kawm', From H2449; wise, (that is, intelligent, skilful or artful): - cunning (man), subtil, ([un-]), wise ([hearted], man).

[6]       The Hirsch Chumash, Bereshis, page 759.

[7]       Strong H98 'ăgam ag-am' From an unused root (meaning to collect as water); a marsh; hence a rush (as growing in swamps); hence a stockade of reeds: - pond, pool, standing [water].

[8]       Strong H995 bîyn, bene, A primitive root; to separate mentally (or distinguish), that is, (generally) understand: - attend, consider, be cunning, diligently, direct, discern, eloquent, feel, inform, instruct, have intelligence, know, look well to, mark, perceive, be prudent, regard, (can) skill (-ful), teach, think, (cause, make to, get, give, have) understand (-ing), view, (deal) wise (-ly, man).

[9]       Strong H3045 yâda‛, yaw-dah', A primitive root; to know (properly to ascertain by seeing); used in a great variety of senses, figuratively, literally, euphemistically and inferentially (including observation, care, recognition; and causatively instruction, designation, punishment, etc.): - acknowledge, acquaintance (-ted with), advise, answer, appoint, assuredly, be aware, [un-] awares, can [-not], certainly, for a certainty, comprehend, consider, X could they, cunning, declare, be diligent, (can, cause to) discern, discover, endued with, familiar friend, famous, feel, can have, be [ig-] norant, instruct, kinsfolk, kinsman, (cause to, let, make) know, (come to give, have, take) knowledge, have [knowledge], (be, make, make to be, make self) known, + be learned, + lie by man, mark, perceive, privy to, X prognosticator, regard, have respect, skilful, shew, can (man of) skill, be sure, of a surety, teach, (can) tell, understand, have [understanding], X will be, wist, wit, wot.

[10]     Strong H5414 nâthan, naw-than', A primitive root; to give, used with great latitude of application (put, make, etc.): - add, apply, appoint, ascribe, assign, X avenge, X be ([healed]), bestow, bring (forth, hither), cast, cause, charge, come, commit consider, count, + cry, deliver (up), direct, distribute do, X doubtless, X without fail, fasten, frame, X get, give (forth, over, up), grant, hang (up), X have, X indeed, lay (unto charge, up), (give) leave, lend, let (out), + lie, lift up, make, + O that, occupy, offer, ordain, pay, perform, place, pour, print, X pull, put (forth), recompense, render, requite, restore, send (out), set (forth), shew, shoot forth (up). + sing, + slander, strike, [sub-] mit, suffer, X surely, X take, thrust, trade, turn, utter, + weep, X willingly, + withdraw, + would (to) God, yield.

[11]     Rashí och Toldot Yitshar.

[12]     Strong H539 'âman, aw-man', A primitive root; properly to build up or support; to foster as a parent or nurse; figuratively to render (or be) firm or faithful, to trust or believe, to be permanent or quiet; morally to be true or certain; once (in Isa 30:21; by interchange for H541) to go to the right hand: - hence assurance, believe, bring up, establish, + fail, be faithful (of long continuance, stedfast, sure, surely, trusty, verified), nurse, (-ing father), (put), trust, turn to the right.

[13]     Strong H530 'ĕmûnâh  'ĕmûnâh, em-oo-naw', em-oo-naw', Feminine of H529; literally firmness; figuratively security; moral fidelity: - faith (-ful, -ly, -ness, [man]), set office, stability, steady, truly, truth, verily.

[14]     Strong H4962 math, math, From the same as H4970; properly an adult (as of full length); by implication a man (only in the plural): -  + few, X friends, men, persons, X small.