ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens mannaAudio

Parashá 03 Lech lechá

1 Mosebok 12:1 – 17:27

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningarnas olika alijot (uppgångar till att läsa i synagogan):

  1. 12:1-13
  2. 12:14 – 13:4
  3. 13:4-18
  4. 14:1-20
  5. 14:21 – 15:6
  6. 15:7 – 17:6
  7. 17:7-27
  8. Maftir: 17:24-27

 

Haftará: Jesaja 40:27 – 41:16

Messianska Texterna: Markus 3:1 – 4:20

Lech lechá

Det betyder gå (i förstärkt mening), gå till dig själv eller gå för din egen skull.

Trots att Noach var en rättfärdig man inför den Evige hade han inte förmågan att leda sina barn i Guds rättfärdighet. När han gått ut ur arken blev han en jordbruksexpert. Det verkar som om överlåtelsen till arbetslivet tog för stor plats i hans liv så hans barns och barnbarns utbildning inte hade så hög prioritering.

Varför drack Noach vin i sin ensamhet? Varför delade han inte glädjen av skörden med sin familj? Det tyder på att hans sinne var mer fixerat vid sitt arbete än på sin familj.

Samma frestelse får varje familjefader, att känna sig mer förverkligad genom sitt eget förvärv än genom att utveckla ett djupt andligt liv tillsammans med sin fru och utbilda sina barn.

Föräldrar, och även förföräldrar, har den stora uppgiften att instruera sina barn och barnbarn på rättfärdighetens väg. Noach hade tre söner som nu alla var mer än 100 år gamla och då borde de redan ha fått en god utbildning av sin far. Men han hade ett barnbarn, Kenaan, som behövde all utbildning han kunde få för att kunna bli en rättfärdig och redlig man. Men Noach ägnade sig mer åt att öka trenden på jordbrukskonjunkturen än åt sina efterkommandes uppfostran i rättfärdighet.

Texten vi läste i Hesekiel 14 visar att Noachs barn inte skulle kunna undkommit vissa gudomliga domar över olika nationer och speciellt Israel. Enbart Noach skulle kunna undkomma dem genom sin rättfärdighet. Hans barn var inte så rättfärdiga som han.

Längre fram ser vi resultatet av hans brist på överlåtelse till Torán i förhållande till sina barn. I stort sett alla Noachs ättlingar gjorde uppror mot den Evige under Nimrods regering. Deras uppror blev straffat med förvirring och Noachs barn blev utspridda på hela jorden.

Trots detta fanns det i Shems familj en ljusglimt av rättfärdighet och överlåtelse till den Evige. Noach hade tidigare uttryckt att den Evige var Shems Gud. Därför lyckades Shem föra över något av den Eviges raka väg till sitt barn Arfachshad, sitt barnbarn Shalach och sitt barbarns-barn Ever.

Men deras rättfärdighets- och överlåtelsenivå åt den Evige var inte tillräcklig för att de skulle kunna bli utvalda till att bli förfäder till en avskild nation. Men i tionde generationen efter Noach skapade han Avram, en som hade förmågan att befalla sina barn att leva ett rättfärdigt liv inför den Evige och inte böja sig under samhällstrycket. Avram blev utvald just för att han hade den speciella förmågan att befalla sina barn och barnbarn att alla dagar gå på rättfärdighetens väg, som det står skrivet i 1 Mos 18:19:

”Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig på HaShems väg och handla rättfärdigt och rätt, så att HaShem kan uppfylla sina löften till Avraham.” (SFB reviderad)

Avrahams förmåga att befalla sina barn och sina efterkommande att hålla sig på den Eviges väg och handla rättfärdigt och rätt, var anledningen till att han blev utvald till att bli en far till en stor rättfärdig nation. Och inte bara det, utan också ursprunget till ett evigt folk som skulle komma att befolka den tillkommande världen efter att himmel och jord gått igenom en andra reningsprocess, genom eld...

Avram, vars namn betyder Arams fader, eller upphöjd fader, blev utvald att bli arvtagare till hela världen just därför att han var en pappa. Det faktumet blev sedan förstärkt genom att den Evige ändrade hans namn till Avraham, ”massornas pappa”.

Vad viktigt det är att vara en pappa! Vad betydelsefullt det är att instruera sina barn i den Eviges rättfärdiga väg!

Noach hade inte den förmågan, och därför var HaShem tvungen att utvälja någon annan som hade den.

Första aliján, 12:1-13

Den Evige befaller Avram att lämna sitt land och sina släktingar för att resa till ett nytt land som med tiden skulle bli uppenbarat för honom. I gengäld för denna förlust får Avram löften om att bli en ny stor nation, bli rik, känd, en kanal till välsignelse för alla jordens släkter och en orsak till att de som talar illa blir dömda.

Avram lämnar sitt land och sin släkt i lydnad, tillsammans med sin fru sina lärjungar. Men han tar en släkting med sig, sin brorson Lot.

När han kommer fram till Kenaans land drar han igenom det tills han kommer fram till Shechem. Där får han en uppenbarelse om att hans barn skall få ärva det landet och därför bygger han sitt första altare.

Därifrån flyttar han till bergsbygden och sätter upp sitt tält mellan Betel och Ai. Där bygger han sitt andra altare och för första gången, i det utlovade landet, uttalar han den Eviges Namn.

Därefter fortsätter han att gå igenom landet tills han kommer till den södra delen, Negev. När han är där blir det en torkperiod och för att överleva fortsätter han därför söderut mot Egypten. Eftersom han fruktar att bli misshandlas av egyptierna ber han sin fru att inte avslöja sin egentliga identitet utan säga att hon är hans syster.

Andra aliján, 12:14 – 13:4

När de kommer till Egypten tar Farao Saraj till sig som hustru och Avram får många gåvor för hennes skull. Men den Evige beskyddar Saraj och sänder stora plågor över Egyptens kung så att han märker att hon är gift. Han ger henne därför tillbaka till sin man. Därefter blir de avskedade från Egypten med stora gåvor och återvänder så till Kenaans land. De tar samma väg tillbaka som de tidigare gått och kommer åter till den plats de varit förut, mellan Betel och Ai. För andra gången åkallar Avram den Eviges Namn i det utlovade landet.

Tredje aliján, 13:5-18

Eftersom Lot vandrar med Avram blir han också berikad med får, kor och tält. Därför finns det inte längre plats för att de skall kunna leva tillsammans. När det nu blivit konflikter mellan deras herdar beslutar Avram att sända iväg sin brorson genom att erbjuda honom det område som han mest tycker om. Lot väljer den finaste delen av landet, mot öster där städerna Sedom och Amorá ligger. Så skiljer de sig åt och Lot närmar sig mer och mer staden Sedom där människorna är mycket onda.

Efter att ha lämnat Lot ger den Evige Avram en vision av hela landet och lovar honom att det skall bli hans och hans ättlingar för alltid. Hans avkomma kommer att bli som jordens damm som inte kan räknas.

Avram får order om att dra igenom landet i hela dess längd och bredd. Han flyttar då sina tält till Mamres slätt vid Chevron. Där bygger han sitt tredje altare.

Fjärde aliján, 14:1-20

Fyra kungar från östern kommer för att genom krig återta de områden som gjort en självständighetsförklaring till att inte längre vara skattepliktiga. Sedoms fem städer finns med bland dem som frigjort sig. Städerna ligger nära den dal som senare blev ett salthav. De fem kungarna från Sedoms land drar ut för att bekämpa de fyra kungarna från östern, men blir slagna av dem. De två städerna Sedom och Amorá blir plundrade och Lot blir tagen som krigsfånge med allt vad han äger.

När Avram får reda på detta mobiliserar han sina 318 vältränade män och drar ut efter österns kungar ända till norra delen av landet. På natten attackerar han dem och förföljer dem ända till norr om Damesek, och lyckas så ta tillbaka alla ägodelar och krigsfångar, inklusive Lot.

När han kommer tillbaka från kriget kommer Sedoms kung, som överlevt, ut och möter honom i kungens dal. Och just vid det tillfället kommer Shalems kung och präst, Malki-Tsedek, och ger Avram bröd och vin. Malki-Tsedek välsignar först Avram och sedan den Högste som har överlämnat Avrams fiender i hans hand.

Femte aliján, 14:21 – 15:6

Sedoms kung erbjuder Avram allt gods som han tagit tillbaka i kriget, men Avram vill inte ta emot ens en tråd från denne onde kung, för att han inte sedan skall säga att det var han som gjorde Avram rik.

Därefter kommer HaShems ord och säger till Avram att han inte skall vara rädd eftersom Han är hans sköld. Avram får löfte om att hans lön skall bli mycket stor, men svarar då att han inte har någon son som kan ärva alla hans ägodelar. HaShem ändrar Avrams planer på vem som skall bli hans arvinge. Det kommer inte att bli Eliezer från Damesek, utan en som skall komma ut ur hans egen kropp.

HaShem tar ut Avram och ber honom räkna himlens stjärnor om han kan. ”Så skall din avkomma bli.” Avram tror HaShem och det räknas som rättfärdighet för honom.

Sjätte aliján, 15:7 – 17:6

Den Evige lovar igen att han skall ge honom landet till egendom. Avram frågar hur han skall kunna vara riktigt säker på det. Den Evige befaller honom att han skall hämta några djur och offra dem. På eftermiddagen kommer en profetisk sömn över Avram och han får uppleva skräcken av det som hans ättlingar skall komma att genomleva under 400 års betryck i ett främmande land. Men efter Avrams död kommer de att dra ut därifrån med stora rikedomar och i den fjärde generationen skall de få komma tillbaka till det utlovade landet.

På kvällen rör sig en rykande ung och en brinnande fackla mellan de halva kropparna av de offrade djuren och på så sätt ingår HaShem ett förbund med Avram. Förbundet innebär att hela landet från Egyptens flod till floden Eufrat skall ges till hans ättlingar. I det området finns 10 nationer vid detta tillfälle.

Eftersom Saraj inte kan få barn erbjuder hon Avram sin egyptiska tjänstekvinna som bihustru så att hon kan få barn genom henne. Avram lyssnar på sin fru och Agar blir given till att vara hans andra maka. När Agar blir gravid börjar hon förakta sin husmor. Saraj ber sin make att döma fallet, och Avram ger henne tillstånd att tillrättavisa Hagar. Men Hagar ödmjukar sig inte under Sarajs tillrättavisning. Efter att ha fått missfall flyr hon ut i öknen.

Den Eviges ängel hittar henne vid en vattenkälla och säger till henne att gå tillbaka till sin husmor och ödmjuka sig under hennes auktoritet. Sedan säger han att hennes ättlingar skall bli så många så att de inte går att räkna. Hon skall bli gravid igen och föda en som skall heta Jishmael som ett minne av att den Evige har hört hennes nöd. Sonen kommer att bli som en vildåsna och kommer att skapa konflikter med alla. Hagar ger platsen namnet “Brunnen som tillhör den Levande som ser mig”. Hagar föder sonen och ger honom till Avram som ger honom namnet Jishmael.

Tretton år senare uppenbarar sig HaShem igen för Avram och säger att Han är Gud den  Alltillräcklige. “Vandra inför mig och var fullkomlig. Jag skall sluta förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig jättemycket.”

Avram faller ner på sitt ansikte och Gud talar till honom igen och säger att han kommer att bli pappa till många nationer och därför kommer hans namn att ändras till Avraham. Han kommer att bli mycket fruktsam och från honom kommer till och med kungar att komma.

Sjunde aliján, 17:7-27

HaShem sluter förbundet inte bara med Avraham utan också med hans ättlingar till evig tid. Förbundet innebär att Han skall vara deras Gud och ge dem Kenaans land, det land där Avraham nu bor som främling. Som ett förbundstecken måste Avraham och hans manliga ättlingar omskäras i sin förhuds kött. Vid åtta dagars ålder måste varje infödd pojke omskäras. Om någon man inte omskär sig i sin förhuds kött kommer hans själ att bli avklippt från sitt folk, eftersom han har brutit förbundet.

HaShem ger Saraj ett nytt namn, Sará. Hon kommer att bli välsignad på ett sådant sätt att hon kan föda en son till Avraham. Hon kommer att bli upphov till nationer och kungar kommer att komma från henne.

Avraham faller ner igen på sitt ansikte och skrattar när han tänker på att han som 100-åring skall få barn med 90-åriga Sará. Sedan säger han: “Må Jishmael leva inför dig.” Men Gud svarar: “Nej, din fru Sará skall föda dig en son, och du skall ge honom namnet Jitschak, och jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans ättlingar efter honom.”

Sedan lovar han välsigna Jishmael så att han blir ett stort folk med tolv hövdingar. Men förbundet kommer att bli etablerat med Jitschak som kommer att födas vid samma datum nästa år.

Efter änglabesöket från Gud, tar Avraham samma dag sin son Jishmael och alla sina tjänare som fötts i hans familj och som han köpt för pengar, och omskär dem. Avraham omskärs också som 99 åring, tillsammans med sin son Jishmael som är 13 år gammal.

Kommentarer

Första aliján, 12:1-13

12:1-3 “HaShem sade till Avram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till en stor nation. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli till välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." (SFB reviderad) – Enligt Stefanus’ försvarstal i Apostlagärningarna 7:2-4 hade HaShem uppenbarat sig för Avram redan i Ur-Kasdim som det står skrivet:

“Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Avraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Charan, och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. Då lämnade Avraham kaldeernas land och bosatte sig i Charan. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor.” (SFB reviderad)

Detta visar oss att Avram hade fått sin kallelse redan i det land han hade fötts. Skrifterna talar inte om anledningen till att Terach tog beslut om att lämna Ur med en del av sin familj.

Däremot talar Jashars bok, tillsammans med annan midrash-litteratur, om att Terach var general i kung Nimrods armé när Avram föddes. På grund av ett astrologiskt budskap, beslutade Nimrod att döda alla nyfödda barn i sitt rike, eftersom han var rädd att en ny kung hade fötts som skulle kicka honom från sin tron. Genom list gav Terach Nimrod ett nyfött barn från en av hans tjänarinnor och sade att det var Avram. Avram lyckades så överleva sin första attack i livet och blev gömd i en grotta under 13 år. Detta var det första av de tio stora proven som vår förfader utsattes för.

Det andra provet som midrash-litteraturen berättar om var när Avram vägrade tillbe sin far Terachs gudar av trä och sten. Han utmanade också kung Nimrods avgudadyrkan och blev därför satt i fängelse under tio år och därefter kastad i en brinnande ugn tillsammans med sin bror Haran. HaShem befriade honom från det provet genom ett under men hans bror blev uppslukad av lågorna.

På grund av allt detta tog Terach beslut om att lämna Ur för att kunna få frid i familjen. Han hade planerat att resa ända till Kenaans land, men han lyckades aldrig komma fram, utan stannade på halva vägen, i Charan, som ligger i syd-östra delen av det som idag är Turkiet.

Jag vet inte om HaShem upprepade kallelsen till Avram i Charan eller om Avram helt enkelt tog beslut om att gå på grund av den kallelse som han redan hade fått när han var i Ur, innan hans pappa tog beslut om att emigrera.

Vi ser i alla fall hur Avram nu lyder kallelsen att gå ut från sitt land och från sin släkt. Han tar emellertid med sig sin brorson Lot, vars namn betyder “slöja, täckelse”. Lot kom med tiden att orsaka Avram mycket problem.

I Jesaja 29:22 står det skrivet:

Därför säger HaShem så till Jaakovs hus, han som befriade Avraham: Jaakov skall inte mer behöva blygas, hans ansikte skall inte längre blekna (SFB reviderad)

Denna text säger att HaShem befriade Avraham. Det hebreiska ord som översatts till befria är “padá” [1] som betyder “betala en lösensumma, befria, förlossa, återta, rädda”.

en nation” – Det hebreiska ordet är “goj”, som ursprungligen betyder nation. Senare fick det också betydelsen hednanation, d.v.s. vilken nation som helst som inte är Israel. Längre fram fick ordet även betydelsen en person i dessa hednanationer, en hedning.

du skall bli till välsignelse” – Avraham blev utvald med syftet att bli ett kanal till välsignelse för alla jordens människor. Samma avsikt har den Evige för alla hans ättlingar. Utväljandet hade inte som avsikt att utestänga de andra från de rikedomar som den Evige ger till Avraham och hans ättlingar, utan att de just skulle få del av dem.

Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig” – Vi ser här hur Avram ställs i blickpunkten för alla andra nationer. Deras välstånd och fall är i längden beroende av hur de behandlar Avrahams ättlingar, judarna.

Trots att Jishmael var en fysisk ättling till Avraham, blev inte detta löfte givet till hans ättlingar, araberna, som det står skrivet i 1 Mosebok 21:10:

Driv ut den här tjänstekvinnan och hennes son, för den här tjänstekvinnans son skall inte dela arvet med min son Jitschak.” (SFB reviderad)

Det står också skrivet i 4 Mosebok 24:5, 9b:

Hur sköna är inte dina tält, o Jaakov, dina boningar, o Israel!... Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!” (SFB reviderad)

Här ser vi förekomsten av samma typ av välsignelse och förbannelse som blev uttalad över Avraham. Den gäller alltså för Israels folk, inte Jishmaels folk.

Det finns däremot en speciell välsignelse till Jishmaels barn, vilket vi ser i 17:20:

Men också ifråga om Jishmael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk.” (SFB reviderad)

den som förbannar dig” – Löftet om välsignelse till dem som välsignar Israel står i plural, men löftet om förbannelsen står i singularform. Det innebär att förbannelsen faller över varje enskild person som talar illa om Israel och det judiska folket.

Historien lär oss att de nationer som har behandlat det judiska folket väl har blivit framgångsrika, och de nationer som har behandlat judarna illa har fått lida allvarliga negativa konsekvenser av sina handlingar.

I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” – En alternativ översättning är “I dig skall alla släkter på jorden bli inympade”[2]. Vi kan se uppfyllelsen av denna profetia i Romarbrevet 11:17-18 där det står skrivet:

Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.” (SFB)

När en hedning omvänder sig från sin synd och överlämnar sig till Israels Gud blir han i andlig bemärkelse borthuggen från sitt ursprungliga träd, sitt hedniska folk, och inympad i det äkta olivträdet, som är det himmelska Israel, och vars rot är Messias, enligt Jesaja 11:10; 53:2; Romarbrevet 15:12; Uppenbarelseboken 5:5.

släkter” – Det hebreiska ordet som översatts till släkter är “mishpachá”. Det har inte betydelsen kärnfamilj, utan storfamilj, släkt. Det hebreiska ordet för kärnfamilj är “bajt”, som normalt översätts som hus, jfr 12:1 där “hus” inte hänsyftar på en byggnad utan på hans pappas kärnfamilj.

I Psalm 22:28 finns en profetia som talar om uppfyllelsen av detta löfte:

Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HaShem. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.” (SFB reviderad)

12:4a “Avram begav sig i väg som HaShem hade sagt till honom” (SFB reviderad) – Att lämna Charan var det tredje stora provet för vår förfader.

Tron grundar sig på den Eviges ord. Avram litade på löftet och gick iväg i lydnad, som det står skrivet i Hebreerbrevet 11:8:

I tron lydde Avraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” (SFB reviderad)

12:5  Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och alla de själar som de hade skaffat sig i Charan och begav sig av mot Kenaans land. Och de kom fram till Kenaans land.” (SFB reviderad) – De själar som de skaffat sig i Charan talar om att de hade vunnit människor till sin tro. Enligt Rashí gjorde Avram så att männen konverterades och Saraj så att kvinnorna konverterade. Enligt midrash-litteraturen kallade Avram samman folk till offentliga möten i Charan för att där proklamera ut sanningen om en enda Skapare, och uppmana folket att tjäna Honom. Efter dessa offentliga predikningar var han villig att debattera sina förslag med vem som helst som ifrågasatte dem. På så sätt vann han tusentals adepter som erkände HaShems existens.[3]

12:6-7 “Avram fortsatte in i landet ända till Shechems område, till Mores slätt. På den tiden bodde kananeerna i landet. Och HaShem uppenbarade sig för Avram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt HaShem som hade uppenbarat sig för honom.” (SFB reviderad) – Shechem betyder ”skuldra”, ”nacke”, i samband med att lyfta upp en börda.[4] Moré (som uttalas “måré”) betyder ”lärare”.[5]

Den första djupa andliga erfarenheten som Avram fick efter att i lydnad ha lämnat Mesopotamien, var när den Evige uppenbarade sig för honom i Shechem och Moré. Denna erfarenhet gjorde så starkt intryck på honom att han beslutade att där bygga ett altare. Det altaret representerar den första erfarenheten på trons väg som alla måste ha för att en dag kunna räknas som Guds barn. Det handlar om att överlåta sitt jag.

Ett altare är en offerplats. Ett djur offras som representant för människan. Uppstigandeoffret (brännoffret) symboliserar helöverlåtelse. Ett altare är en plats där människans vilja underordnar sig den Eviges vilja. “Må inte min vilja ske utan din!” “Låt det inte bli som jag vill utan som du vill!”

  • Shechem blev en plats där Avraham och hans ättlingar tog viktiga beslut, jfr. 1 Mos. 33:18-20, (28:20-21); 37:12-17; Jos. 24:1, 14-27; Dom. 21:19; 1 Kung. 12:1; 12:25.

  • Shechem blev utvald som en fristad[6], jfr. Jos. 20:7.

  • Shechem är platsen för Josefs grav och där väntar han på de dödas uppståndelse. Hans grav finns kvar än i dag, jfr. Jos. 24:32.

Shechem representerar alltså i Avrahams liv platsen där han konverterade, platsen där han dör bort från sig själv och erkänner HaShem som sin ende sanne Gud. Det var på den platsen HaShem för första gången lovade att Avrams ättlingar skall få landet.

Och på samma sätt som Avraham hade den erfarenheten, så måste alla, som vid domens dag kommer att räknas som hans rätta barn, ha samma erfarenhet. Alla hans barn måste gå igenom Shechem, där de erkänner den ende Gud och dör bort från sina egna liv på det första altaret.

Ordet shechem betyder, som sagt, ”nacke”, ”skuldra” och ”rygg” och det kommer från en rot som har att göra med att böja sig ner för att ta upp en börda på ryggen. Detta för oss att tänka på det tillfälle då Messias böjde sig ner för att lyfta upp, på sina axlar, den träbjälke som han skulle offras på till att ge evig befrielse till Avrahams alla barn.

Shechem symboliserar så Messias’ död. Det var den första plats som Avram var tvungen att gå igenom för att kunna bli pappa till en stor nation och få Israels land.

Jeshuas död och uppståndelse är den grund som HaShem har för att kunna ge landet till Avrahams barn.

Morés slätt” – Vid Shechem finns Morés slätt. Moré betyder “läromästare” och kommer från en rot som betyder ”flöda”, ”sätta”, ”ställa”, ”lägga”, ”skjuta”, ”sikta”, ”märka”, ”visa”, ”undervisa”.[7] Det är samma rot som finns i ordet Torá.

När Avram nu fick sin första djupa erfarenhet av konvertering i Shechem fick han också en erfarenhet av vad det innebär att få en Moré, en läromästare som undervisar Torá.

Torá är något som visar skillnaden mellan avskilt och allmänt, mellan sanning och lögn, mellan ljus och mörker, mellan liv och död m.m.

HaShem lärde vår fader Avraham sina bud, som det står skrivet i 1 Mosebok 26:5:

“Avraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.(SFB reviderad)

När Israels barn kommit in i löfteslandet, var de tvungna att markera skillnaden mellan välsignelse och förbannelse just i Morés dalslätt. På norra sidan hade de berget Eival, som representerar förbannelsen som kommer som en följd av att man är olydig mot buden. Och på södra sidan hade de berget Gerizim, som representerar den välsignelse som kommer som en följd av att man lyder buden, jfr. 5 Mosebok 11:26-32; 27:12; Josua 8:33.

Moré är den plats där man erkänner den Eviges Torá som livsmönster.

Moré representerar också Jeshua Messias som den store Rabbinen, vår store Läromästare som lär sina judiska efterföljare att leva enligt Torán som gavs på Sinai, som han säger i Matteus 5:17-20:

Tro inte att jag har kommit för att upphäva Torán eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Sannerligen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte den minsta bokstav, inte en prick i Torán förgå, förrän allt har uppfyllts. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas liten i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket. (SFB reviderad)

Och han lär sina icke-judiska efterföljare att lyda de bud i Torán som gäller dem, speciellt genom sin representant för folken, Paulus, jfr. Apostlagärningarna 22:21; Romarbrevet 15:16; Galaterbrevet 2:7-9.

Om vi nu kombinerar de två platserna Shechem och Moré, ser vi också ett samband mellan att acceptera Messias´ död och acceptera honom som vår Torálärare.

Shechem och Moré representerar även de två steg som krävs för att man skal bli frälst enligt Romarbrevet 10:9-10:

Om du därför med din mun bekänner att Jeshua är Adon och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, bli du frälst. Ty med hjärtats tro blir man rättfärdig, med munnens bekännelse blir man frälst.” (SFB reviderad)

Adon betyder ”herre”, ”läromästare”, ”makthavare” och ”chef”.

12:8  Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt den Evige och åkallade den Eviges Namn.” (SFB reviderad)

Betel betyder “Guds hus, den Mäktiges hus”. Ordet hus kan betyda två saker:

1.      kärnfamilj

2.      bostad

I detta fall symboliserar Betel både Guds familj och Guds tempel.

Vi kan inte stanna vid enbart erfarenheten av Shechem och Moré, som för hedningen representerar konverteringen, och för juden, den personliga överlåtelsen, till Israels Gud genom Jeshua HaMashiach och erkännandet av Torán som gavs genom Moshé och förklaras för oss av Messias. Det finns mer!

Inom judendomen talar man om två ok, Rikets ok och Toráns ok. Rikets ok är symboliserat i Shechem och Toráns ok är symboliserat i Moré. Dessa två ok är också representerade i de första texterna i Shema-bekännelsen. I första Shema-texten, 5 Mosebok 6:4-9, står det skrivet:

Hör, Israel! Den Evige, vår Gud, HaShem är en. Och du skall älska HaShem, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett tecken till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och i dina stadsportar.” (SFB reviderad)

Denna text representerar Rikets ok, vilket innebär att man personligen erkänner den Evige som sin ende Gud. Därför är detta avsnitt skrivet i singularis: “du, ditt, din, dig o.s.v.”

Nu är det så, att kärleken till den Evige uttrycks i lydnad för hans bud. Shechem för oss till Moré, som representerar Torán.

Det andra oket, Toráns ok, finns i 5 Mosebok 11:13-21 där det står skrivet:

Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar HaShem, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja. Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt. Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ty då skall HaShems vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som en Evige ger er. Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett tecken till påminnelse på er panna. Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina stadsportar, för att ni och era barn länge må få leva i det land som HaShem med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.” (SFB reviderad)

I denna text, som talar om Toráns ok, ser vi hur pronomenen varierar från pluralis till singularis fram och tillbaka. Texten för det första oket, Rikets ok, är skrivet enbart på ett personligt sätt. Men i denna text ser vi att pluralformen används i de första versarna, för att sedan gå över till singularis i vers 14, och sedan gå tillbaka till pluralis i versarna 16-19a, därefter till singularis i versarna 19b-20 och slutligen till pluralis i vers 21.

Det betyder att Toráns ok lär oss att leva vårt privatliv i lydnad i relation till den Eviges folk.

Därför är det inte tillräckligt att leva ensamma inför den Evige. Var och en behöver vara en del av ett kollektiv. Och det är just det som Torán arbetar fram i våra liv. Man kan inte älska den Evige och hata sin broder. Det är omöjligt, för kärleken till den Evige tvingar dig att älska din nästa, först och främst dina närmaste och även dem som är bortom den kända kretsen.

I Efesierbrevet 4:1-6 står det skrivet:

Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.” (SFB)

I Filipperbrevet 2:1-4 står det skrivet:

Om ni nu har tröst hos Messias, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (SFB reviderad)

I Kolosserbrevet 1:3-4; 3:12-15 står det skrivet: 

Vi tackar alltid Gud, vår Adon Jeshua Messias’ Fader, när vi ber för er. Vi har hört om er tro i Messias Jeshua och om den kärlek ni har till alla de avskilda... Klä er därför som Guds utvalda, avskilda och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Adonai har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. Låt Messias’ frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. (SFB reviderad)

I 1 Tessalonikerbrevet 4:9-10 står det skrivet:

Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den. (SFB)

I 1 Petrus 4:8 står det skrivet:

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. (SFB)

I Johannes 15:12-13 står det skrivet:

Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.(SFB)

I 1 Johannes 3:10-18, 22-23 står det skrivet:

På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta (följer Torán), är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder. Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra och inte likna Kajin, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kajin honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning... och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jeshua Messias’ namn och älska varandra så som han har befallt oss.(SFB reviderad)

I 1 Johannes 4:7-12, 19-21; 5:1-2 står det skrivet:

Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss... Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder... Var och en som tror att Jeshua är Messias, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. (SFB reviderad)

I alla dessa texter ser vi vikten av att ha en rätt relation till Guds folk, som är Hans familj och Hans tempel, Hans bostad.

Det är underbart att ha en frälsningsupplevelse där man erkänner Rikets ok och Toráns ok. Det erfarenheten förvandlar vårt personliga liv. Men det finns mer. Ju mer vi växer i kunskap om den Evige genom Hans Torá som den uppenbaras genom Moshe och vår Rebbe Jeshua, kommer vi in i en ny dimension i vårt andliga liv. Det är dimensionen av ett kollektivtänkande och på så sätt flyttar vi från Shechem och Moré till Betel, Guds familj.

Det är visserligen sant att vi har ett personligt ansvar för våra egna liv inför den Evige. Var och en skall bli dömd i enlighet med sina egna verk, i tankar, ord och handlingar. Men vi blev inte skapade till att vara utspridda öar i en sjö, utan lemmar i en kropp, ett kollektiv, en stor familj, Avrahams barns stora familj av judar och icke-judar.

12:8 “Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt den Evige och åkallade den Eviges namn.” (SFB reviderad) – Ai betyder ruinhög. Betel betyder Guds hus. En ruinhög är inte ett hus!

Avram tältade mellan Betel och Ai. Varje morgon när han gick ut ur sitt tält såg han Ai framför sig och Betel bakom sig, för tälten sätts alltid upp med ingången mot öster. För att kunna se Guds hus – Betel – var han tvungen att vända ryggen till stenhögen – Ai. På samma sätt måste vi välja mellan att antingen vara ensamma stenar, trots att de befinner sig tillsammans i en hög, eller vara en del av ett hus där det finns ordning och reda.

För att kunna vara delar i ett hus måste stenarna gå igenom en process av korrigering, bli ”levande stenar”, vilket innebär att de är tillhuggna, och justerade och insatta på speciella platser i byggnaden. Man kan då inte längre göra som man själv tycker eller vad man själv känner för. Det finns byggnadsarbetare som har blivit tillsatta till att bygga upp den Eviges hus på olika platser. De anstränger sig för att varje sten skall blir justerad och insatt på rätt plats.

Tiden att vara en andlig ensamryttare har nu tagit slut! Det är dags att vara del av ett hus, en kropp, och en gång för alltid förenas med sina syskon!

I 1 Petrus 2:1-10 står det skrivet:

Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal. Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god. Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett avskilt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jeshua Messias tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett avskilt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (SFB reviderad)

öster om Betel” – Ingången till tabernaklet och templet är alltid mot öster. Avram satte sig alltså på den sida om Betel som symboliserar ingången till själva den Eviges närvaro.

slog upp sitt tält” – Torán säger inte att Avram slog upp sitt tält i Shechem. Men här i Betel står det så. Det är en plats där man skall slå upp sitt tält. En plats där man måste bekräfta sin närvaro. Bli medlem i ett kollektiv av personer som tror som du och var trogen den gemenskapen!

Där byggde han ett altare åt den Evige” – Detta altare representerar helöverlåtelse till den Evige inom en kollektiv ram, inom en församling av troende, i den Eviges hus.

Detta påminner oss också om Messias’ död, som med all säkerhet skedde mitt framför ingången till den Eviges tempel i ett av träden som fanns på Oljeberget, öster om Jerushalajim

åkallade den Eviges Namn” – Att åkalla Namnet innebär inte enbart att uttala det med sina läppar, utan även att låta hela världen få veta att Han är den Ende. Efter att ha varit i Mesopotamien och därefter i Egypten, tog Avraham på sig ansvaret att låta den Eviges Namn bli känt för hela världen, så att alla skall veta att Han är den Ende verklige Gud.

I Johannes 17:3 står det skrivet:

Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Gud, och den som du har sänt, Jeshua Messias.” (SFB reviderad)

Avram gjorde inte den Eviges Namn känt i Shechem och Moré. Men här gjorde han det, mellan Betel och Ai. Det lär oss att det som ger mest intryck i välden är inte vår egen erfarenhet av att ha tagit på oss Rikets ok och Toráns ok, vår personliga erfarenhet av Jeshua som Frälsare och Herre, utan vårt liv i en kärleksgemenskap i de troendes församling, som det står skrivet i Johannes 13:34-35:

Ett nytt bud ger jag er (Moré), att ni skall älska varandra (Betel). Så som jag har älskat er (Shechem) skall också ni älska varandra (Betel). Om ni har kärlek till varandra (om ni lever i Betel), skall alla förstå (Namnet blir känt) att ni är mina lärjungar.” (SFB kommenterad)

Lev inte längre som en ensam sten. Var inte längre en del av en stenhög. Låt dig bli uppbyggd som en del av ett andligt hus och på så sätt proklamera den Eviges Namn.

Det finns ett mycket intressant naturligt fenomen på den plats där Avram åkallade den Eviges Namn för första gången i del utlovade landet. Det hebreiska namnet JHWH står skrivet, i bergsklyftorna, med de nuvarande hebreiska bokstäverna, på samma plats som vår fader satte upp sitt tält. Det kan man se på satellitbilderna:

betel%20Sv

12:10 “Men det blev hungersnöd i landet och Avram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet.” (SFB reviderad) – Detta var det fjärde provet för vår förfader.

Det var nödvändigt för honom att resa ner till Egypten för att kunna beträda den marken, jfr. Josua 1:3. På så sätt blir allt det territorium som hans fötter gått på överlåtit till hans ättlingar, som det står skrivet i 15:18b:

från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat” (SFB)

Andra aliján, 12:14 – 13:4

12:14 “Så kom Avram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna” (SFB reviderad) – Saraj var mycket vacker trots att hon var mer än 65 år gammal. Detta var Avrahams femte stora prov i livet.

13:3-4 “Han färdades från lägerplats till lägerplats, från Negev ända till Betel, till den plats där hans tält tidigare hade stått mellan Betel och Ai och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Avram den Eviges Namn.” (SFB reviderad) – Efter att ha varit i Egypten kom Avram tillbaka till samma plats där han först hade åkallat Namnet, vid ingången till Guds hus.

Egypten symboliserar denna världens mörka system. Detta lär oss att om någon går fel och kommer utanför platsen för sin kallelse där han fått löften måste han lämna världen och komma tillbaka till den Eviges Familj och Hus. Käre vän som gått ut i världen kom tillbaka till gemenskapen med de trogna!

När Avram hade lämnat bakom sig sina förfäders gudar i Mesopotamien proklamerade han den Eviges namn i Betel. Och när han nu kom tillbaka från Egypten proklamerade han på nytt den Eviges Namn på samma plats. Betel blev så förvandlat till ett centra där monoteismen proklamerades mot de falska gudarna i Babylonien och Egypten.

Tredje aliján, 13:5-18

13:5  Lot, som följde med Avram, hade också får och nötboskap och tält” (SFB reviderad) – Lot vandrade inte med Gud. Hans rikedom berodde på gemenskap med människor. Därför förlorade han till slut alltihop.

13:11 “Och Lot utvalde åt sig hela Jardenslätten. Han bröt upp och drog ut från öster, och de skildes från varandra.” (SFB reviderad) – Det står skrivet att Lot ”utvalde åt sig”, han tänkte på sig själv. Han lämnade nu inte bara Avram utan också det han representerade, vilket till slut ledde honom till totalförlust. En människa kan göra två saker i livet, vara som Avraham eller som Lot, tjäna den Evige eller tjäna pengar.

13:14-15 “Den Evige sade till Avram sedan Lot hade skilt sig från honom: Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid. (SFB reviderad) – När han slutligen uppfyllde befallningen och skilde sig från sin släkt kom en stor uppenbarelse.

13:16 “Och jag skall låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden skall också dina efterkommande kunna räknas.” (SFB reviderad) – Den första typen av ättlingar som det talas om är stoft på jorden. Det representerar Avrahams naturliga barn, som kommer att befolka det utlovade landet.

13:17 “Bryt upp och drag igenom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det.” (SFB reviderad) – En himmelsk vision som uttrycks genom en praktisk handling kommer till slut att bli uppfylld i den fysiska världen. Tron kommer genom att höra men den aktiveras genom handling.

13:18 “Avram flyttade då med sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Chevron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt HaShem.” (SFB reviderad) – Mamré är namnet på en person, enligt Rashí, jfr. 14:24. Namnet Mamre betyder ”kraft”, ”fasthet” och ”fetma”. Chevron betyder ”enhet”, ”förening”. Chevron är den plats där Adam och Chava blev begravda, enligt traditionen[8]. Här byggde Avram upp sitt tredje altare. Detta altare representerar uppståndelsekraften i förening med den Evige. Här blev patriarkerna senare begravda. Och härifrån kommer den Evige att uppväcka deras döda kroppar för att de skall förenas med Messias i luften när han kommer tillbaka, för att sedan flytta till Jerushalajim.

Fjärde aliján, 14:1-20

14:1a  Vid den tid då Amrafel var kung i Shinar” (SFB reviderad) – Enligt Rashí är Amrafel är samma person som Nimrod.

14:18 “Och Malki-Tsedek, kungen i Shalem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste” (SFB reviderad) – Enligt traditionen var Malki-Tsedek Shem[9], Noachs son. Malki-Tsedek är en titel, inte ett egennamn. Den representerar en dubbeltjänst av kung och präst som är grundat på ett oförstörbart liv, jfr. Hebreerbrevets kapitel 5 och 7.

Shalem är den enda hänvisning som finns till staden Jerushalajim i Chumash (de fem Moseböckerna). I Psalm 76:3 ser vi att Shalem är samma som Tsion, som det står skrivet:

I Shalem står hans hydda, hans boning i Tsion.” (SFB reviderad)

I Josua 10:1 ser vi att det i staden Jerushalajim fanns en kung som hade titeln Adoni-Tsedek. (Malki betyder “min kung” och Adoni betyder “min herre”. Tsedek betyder rättfärdighet.) Vid erövringens tid, omkring 600 år efter Avraham, hade alltså kungen i den staden en liknande titel.

14:19 “och han välsignade Avram och sade: Välsignad vare Avram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!” (SFB reviderad) – Den som har en högre andlig rang välsignar den som har en lägre rang. Malki-Tsedek hade en högre tjänst än Avram, jfr. Hebreerbrevet 7:7.

Talmud lär att eftersom Shem välsignade Avram innan han välsignade Skaparen, tog den Evige inte ut (den levitiska) prästtjänsten från honom, utan från Avraham.[10]

14:20 “Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand! Och Avram gav honom tionde av allt” (SFB reviderad) – Avram är den förste som Torán nämner som gav tionde. Däremot kan vi finna tiondeprincipens funktion redan från människans skapelse. Tiondeprincipen innebär att man arbetar en del av sin tid utan att ha rätt att äta av den. Den principen finner vi i kunskapens träd på gott och ont. Adam var satt att bruka även det trädet, men han fick inte äta av det. Så tiondegivandet är för alla Adams barn.

Avram gav inte bara tionde på krigsbytet, utan “av allt” som den Evige hade gett honom.

Enligt Jashars bok hade Avraham studerat med Shem och Ever under många år. Därför gav han nu, till sin Torálärare, tiondet av allt han hade förvärvat hittills.

Femte aliján, 14:21 – 15:6

15:4  Men HaShems ord kom till honom: Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.” (SFB reviderad) – Här talas det om en ättling i singularform, vilket i första hand hänsyftar till Jitschak, men i sin profetiska förlängning även på Messias, som det står skrivet i Galaterbrevet 3:16:

Nu gavs löftena åt Avraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Messias.”

15:5  Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem", och han sade till honom: "Så skall din avkomma bli."” (SFB reviderad) – Här talas det om en himmelsk avkomma. Vi ser då att det finns tre typer av ättlingar till Avraham, den jordiska, den enda och den himmelska. Den jordiska avkomman är Avrahams fysiska ättlingar. Den enda avkomman är Jitschak och Mashiach. Den himmelska avkomman är Avrahams andliga barn, de som har samma tro som Avraham som det talas om i nästa vers:

15:6 “Och Avram trodde på HaShem, och han räknade honom det till rättfärdighet.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts till trodde är heemin vilket betyder ”trodde”, ”litade på”, ”hoppades på”. Det är första gången som ordet används i Torán. Det kommer från roten aman[11] som betyder ”upprätthålla”. I nifal-formen betyder det ”vara fast”, ”uthållig”, ”trogen”, ”pålitlig”, ”sanningsenlig”, ”sann”. Därifrån kommer ordet emuná, ”fasthet”, ”säkerhet”, ”trohet”, ”tro”, ”stabilitet”, ”sanning”[12].

Den kände rabbinen Hirsch skriver: ”Emuná är judendomens väsen”[13].

Avram satte sin tillit till HaShem och därför litade han på Hans ord. Det är omöjligt att tro på den Evige utan att lita på de uppenbarade och inspirerade Skrifterna. Det uppenbarade Ordet är grunden för tron. När den Evige uppenbarar sitt Ord för oss kan vi välja mellan att lita på Honom eller ej. Tron kommer genom att höra, Romarbrevet 10:17, vilket innebär att om vi lägger vikt vid det som uppenbaras, får vi samtidigt förmågan att lita på den Evige. Vår uppgift är att ta in ordet. Ordets uppgift är att skapa tro i oss.

han räknade honom det till rättfärdighet.” (Egen) – Det hebreiska ordet som översatts till rättfärdighet är tsedaká[14]. Det betyder ”rättfärdighet”, ”rätt”, ”rakhet”, ”frälsande kraft” och ”generositet”.[15] Detta är första gången som det förekommer i Torán.

Enligt R. Hirsch har termen tsedaká två olika betydelser[16]. Den första har att göra med en rättfärdig handling i betydelsen att strikt uppfylla lagens krav, med andra ord att göra det som är rätt, riktigt och ordentligt, jfr. 1 Mosebok 30:33; 5 Mosebok 6:25. En rättfärdig är den som ger varje människa och sak det som är tillbörligt.

Den andra betydelsen är att ge en människa det hon behöver, vara god mot henne, att söka nästans bästa. ”När Gud gör tsedaká ger Han favör till sina skapade varelser utifrån sin nåd, inte på grund av deras meriter.”[17]

I sin undervisning utvecklar och förstärker Rav Shaul (Paulus) syntesen av dessa två förståelser av ordet tsedaká, speciellt i Romarbrevet, och ger det betydelsen av oskyldighetsförklaring av den som sätter sin förtröstan på den Evige och Hans försoningsverk genom Jeshua. På så sätt kan vi lyfta fram tre viktiga förståelser av konceptet ”anse (som) rättfärdighet” – jechashev tsedaká, jfr. 1 Mosebok 15:6; Psalm 106:31, eller ”rättfärdiggör” – matsdik, jfr. Ordspråksboken 17:15; Jesaja 5:23; 53:11:

  1. Erkänna av att någon har eller handlar rätt, jfr. Jesaja 50:8; Psalm 51:6; Romarbrevet 3:4; Psalm 106:31; Matteus 11:19; Lukas 7:29.

  2. Göra goda gärningar, ge allmosor, jfr. 5 Mosebok 24:13; Matteus 6:1.

  3. Attribuera oskyldighet och oskyldigförklara den skyldige genom nåd, jfr. 1 Mosebok 15:6; Romarbrevet 3:31 – 4:9.

Om vi inte lär oss att skilja mellan dessa olika betydelser av samma ord kan vi aldrig förstå den uppenbarliga motsättningen som finns mellan Romarbrevet 2:13b och 3:20a.

I Romarbrevet 2:13b står det: “lagens görare skall förklaras rättfärdiga” (SFB)

I Romarbrevet 3:20a står det: “ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar.” (SFB)

I första texten betyder uttrycket “förklaras rättfärdiga” att de blir godkända för att ha handlat rätt. I andra texten betyder “förklaras rättfärdig” att man blir oskyldigförklarad. Uttrycket “laggärningar” betyder inte samma sak som att vara “lagens görare”. Laggärningar har att göra med lagiskhet som ett medel till att uppnå frälsning genom egna meriter. Att vara “lagens görare” är att lyda den Evige.

Sjätte aliján, 15:7 – 17:6

15:7-8 “Sedan sade han till honom: "Jag är HaShem, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." Han svarade: "Herre, HaShem, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?"” (SFB reviderad) – Löftet om landet blir här bekräftat med ett förbund för att allt tvivel skall lämna Avrams själ.

15:9  Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva."” (SFB reviderad) – Rabbinerna förstår denna text på två sätt. Ramban säger att det är fråga om tre djur som var och en är tre år gamla. Rashí säger att det är fråga om tre exemplar av varje djur. En Midrash[18] säger:

“Anledningen till att Avram sökte ett tecken var att han var rädd att hans ättlingar skulle synda så att HaShem inte skulle låta dem fortsätta att leva i den Avskilda Landet. HaShem försäkrade för Avram – “Även om de syndar, har jag förberett ett sätt för dem att bli förlåtna, genom korbanot (offer)”. Då visade han Avram hur de framtida korbanot skulle bli, genom att iordningsställa tre oxar, tre getter, tre vädurar, en turturduva och en ungduva som skulle representera de olika offren.”

Rashí säger:

“Tre kvigor (oxar) talar om tre ungtjurar: ungtjuren som offras på försoningsdagen (jom kippur), ungtjuren från församlingen på grund av någon okänd synd som Sanhedrin begått (3 Mos. 4:13f), och kvigan vars nacke blir krossad (5 Mos. 21:1ff).

Tre getter talar om den get som används till tjänsten i det inre (3 Mos. 16:9-15), de getter som användes som extraoffer (musaf) vid högtiderna (4 Mos. 28:22), och geten som gavs till syndoffer (chatat) för individen (3 Mos. 4:32).

Tre vädurar talar om skuldoffret för medveten skuld (asham vadaj) (3 Mos. 5:15, 25; 14:12; 19:21 och 4 Mos. 6:12), offret för tvivelaktig skuld (asham taluj) (3 Mos. 5:17-19), och om lammet som offras för individuell synd (chatat) (3 Mos. 4:27-35)”

Den unga duvan (heb. gozal) är turturduvans unge (heb. tor).

Att lägga styckade djurhalvor mitt emot varandra var ett gammalt sätt att ingår förbund. De personer som ingick förbund med varandra gick tillsammans mellan styckena och bildade en liggande åtta som symboliserar evigheten. På så sätt bekräftades förbundet för evigt, jfr. Jeremias 34:19.

Detta förbund bekräftar varaktigheten i löftet som gavs om att Avrams ättlingar skulle ärva landet.

15:12 “När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Avram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom.” (SFB reviderad) – Detta var vår förfader Avrams sjunde stora prov. Genom denna profetiska upplevelse fick han se hela den fruktansvärda framtid som hans avkomlingar skulle få uppleva.

15:13 “Och HaShem sade till Avram: "Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.” (SFB reviderad) – Avram får här uppenbarelsen om hans barns svåra tid i Egypten.

15:14 “Men det folk som gör dem till slavar skall jag också döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.” (SFB reviderad) – Ordet ”också” som förekommer i den hebreiska texten, betyder att inte bara Egypten skall dömas för dess misshandling av Avrahams ättlingar, utan även andra riken. De andra rikena är de fyra som nämns i profeten Daniels bok.

15:17 “När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena.” (SFB reviderad) – Det intressanta här är att Avram inte förmådde gå tillsammans med HaShem mellan köttstyckena, och därför syns nu två olika eldar mellan styckena, en rykande ugn och en brinnande fackla. Det var två olika saker. Det är uppenbart att någon tog Avrams plats som hans representant i detta förbund. Vem kan det vara?

15:18 “På den dagen slöt HaShem ett förbund med Avram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat” (SFB reviderad) – Avrams tre olika typer av avkomma, den jordiska, den enda och den himmelska, kommer att ärva det fysiska landet mellan dessa två floder. Det nya Jerushalajim som kommer ner från himlen kommer att upptaga hela det området. Det finns inget skriftställe som säger at människorna skall lämna jorden och fara till himlen. Den idén kommer från den grekiska filosofin.

15:19-21 “keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, hetiternas, perisseernas, rafaeernas, amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.” (SFB) – Dessa tio nationer representerar alla jordens nationer. I Skrifterna representerar talet 10 helheten. Hela världen kommer att ärvas av Avraham och hans ättlingar, som det står skrivet i Romarbrevet 4:13:

Det var inte genom lagen som Avraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. (SFB reviderad)

Detta löfte fick en deluppfyllelse när Israels barn kom tillbaka från Egypten. Sju av dessa nationer blev överlämnade till Avrahams ättlingar, men tre av dem fick de inte tillstånd att erövra.

Keniternas, kenisiternas och kadmoneernas land hade tidigare blivit erövrade av Edoms, Moavs och Ammons barn. Israels barn fick inte tillåtelse av den Evige att erövra något av dessa tre länder när de hade kommit ut ur Egypten. I framtiden kommer de däremot att läggas till Israels territorium, enligt Jesaja 11:14 där det står skrivet:

Och de skall slå ner på filisteernas skuldra i väster, tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Över Edom och Moav skall de räcka ut sin hand och Ammons barn skall lyda dem.” (SFB reviderad)

Det område det här talas om motsvarar det som i dag kallas för Gazaremsan, Västbanken och Jordanien.

16:1, 3 “en egyptisk tjänstekvinna… egyptiskan Hagar” (SFB) – Eftersom ordet egyptisk upprepas två gånger ger texten oss en vink om att det inte var vilken egyptiska som helst. Rabbinerna har tolkat det som att det är fråga om själva Faraos dotter.

16:11 “Sedan sade HaShems ängel till henne: "Se, du skall bli havande (enligt heb.) och du skall föda en son. Honom skall du kalla Jishmael, ty HaShem har hört hur du har lidit.” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten säger inte att Hagar hade blivit havande utan att hon skulle bli havande i framtiden. Enligt Rashi betyder det att Hagar förlorade sitt första barn genom ett missfall. Här fick hon ett löfte om ett nytt havandeskap.

17:1 “När Avram var nittionio år uppenbarade sig HaShem för honom och sade: "Jag är Gud den Alltillräcklige. Vandra inför mig och var fullkomlig.” (SFB reviderad) – Tretton år senare uppenbarade HaShem för honom som El Shaddai. Enligt Rashí och Rambam är ordet shaddai sammansatt av she (bokstaven shin, som betyder som (är)) och daj, som betyder tillräcklig. Shaddai betyder alltså ”som är tillräcklig”, d.v.s. den Alltillräcklige.

Beer BaSadé skriver:

“Med detta namn ville Gud tala om för honom att han inte skulle frukta. Eftersom Han är tillräcklig och inte behöver någons hjälp så skulle också Avrahams relation till Honom vara tillräcklig för att kunna leva utan att behöva hjälp av andra.”

“Vandra inför mig och var fullkomlig.” – Targum översätter: “håll gudstjänst inför mig...”.

Resultatet av att vandra inför den Alltillräcklige är att man blir fullkomlig. Det hebreiska ordet för fullkomlig. tammim,[19] betyder inte att man inte kan falla i synd, utan att man blivit mogen och “helgjuten”, speciellt när det gäller att vara trogen under prövningarna.

17:2  Jag skall sluta förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig mycket.” (SFB) – Detta omskärelseförbund är mer fokuserat på folket. Förbundet vid styckena, i kapitel 15, är mer fokuserat på landet.

17:5 “Därför skall du inte mer heta Avram, utan ditt namn skall vara Avraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk.” (SFB reviderad) – Namnet Avram betyder, enligt Rashí, Arams fader. Avraham betyder fader till massor. I ett forntida förbund bytte parterna sina namn och tog något av varandras namn. I detta fall fick Avram en extra bokstav i sitt namn, bokstaven he, som förekommer två gånger i namnet JHWH. Samtidigt lägger den Evige till Avrahams namn i Sitt namn. Från och med nu heter Han “Avrahams Gud”, jfr. 2 Mosebok 3:15.

17:6 “Jag skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar skall utgå från dig.” (SFB) – Detta kan inte syfta på Jishmaels barn, eftersom han redan hade fötts, han hade redan kommit från Avraham. Det syftar på Jitschak och Esav, de två nationerna Israel och Edom.

Sjunde aliján, 17:7-27

17:7  Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud.” (SFB) – Detta förbund innebär att den Evige skall vara Avrahams och hans ättlingars Gud i evighet. Det lär oss att det alltid har funnits och kommer alltid att finnas någon del av Avrahams fysiska ättlingar som aldrig upphört att ha en förbundsrelation med den Evige.

17:8  Det land där du bor som främling, hela Kenaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud.” (SFB reviderad) – Vi ser här att detta förbund har tre huvudpelare:

1.      Folket

2.      Landet

3.      Gud

17:9  Gud sade ytterligare till Avraham: "Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte.” (SFB reviderad) – Detta är det åttonde provet som vår förfader Avraham var tvungen att genomgå, den fysiska omskärelsen. Han var tvungen att övertyga alla sina män om vikten av denna handling och samtidigt gå igenom denna operation med risken att bli attackerad av sina fiender.

17:11 “Ni skall skära bort er förhuds kött som tecken på förbundet mellan mig och er.” (SFB) – Tecknet på detta förbund är den fysiska omskärelsen i kroppen. Enbart männen kan bära detta tecken. Därför ärver i första hand männen den fysiska marken i Israels land. Bara när det inte finns män kan en kvinna ärva mark, jfr 4 Mosebok 27.

Omskärelsen är ett tecken på flera saker:

1.      Förbundet mellan Gud och Avraham och hans ättlingar för evigt.

2.      Rättfärdiggörelsen genom tro som Avraham hade som oomskuren, jfr. Romarbrevet 4.11.

3.      Ättlingen, Messias som skulle födas i detta folk, jfr. Romarbrevet 15:8.

4.      En djupare omskärelse i hjärtat, jfr. 5 Mosebok 10:16; 30:6; Kolosserbrevet 2:11.

5.      En ny skapelse utan synd, från och med det åttonde tusenåret, jfr. 3 Mosebok 12:3; Galaterbrevet 6:15.

17:14 “Men en oomskuren av manligt kön, en som inte fått förhudens kött bortskuret, han skall utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.” (SFB) – De fysiska ättlingarna till Avraham som inte låter omskära sig i sin förhuds kött kommer att uppleva hur deras själar blir avhuggna från den livskälla som finns i gemenskapen med förbundsfolket. Enligt Rashí betyder det att personen i fråga inte kommer att kunna få barn och kommer att dö i förtid.

Budet om omskärelse i köttet gäller varken kvinnor som är ättlingar till Avraham eller hedningar som konverterat till Israels Gud genom Jeshua Messias’ uppståndelsekraft, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 7:18:

Blev någon kallad som omskuren, skall han inte upphöra att leva som sådan. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.” (SFB)

17:15 “Och Gud sade till Avraham: "Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sará.” (SFB reviderad) – Saraj betyder “min prinsessa”, vilket innebär en begränsning till att vara prinsessa enbart i förhållande till sin man. Sará (med betoningen på sista stavelsen) betyder enbart “prinsessa”, där begränsningen tagits bort så att hon nu blir prinsessa för hela världen.

17:21 “Men mitt förbund skall jag upprätta med Jitschak, honom som Sará skall föda åt dig vid denna mötestid nästa år.” (SFB reviderad) – Omskärelseförbundet blev inte upprättat med det arabiska folket, utan med det judiska folket. Därför tillhör inte Kenaans land araberna, utan judarna. Jishmael fick sin välsignelse och HaShem gav honom många andra landområden. Men löfteslandet tillhör inte honom.

vid denna mötestid” – Hebreiskan har här ordet moed[20] som talar om en utstakad tid. Ordet används speciellt i förhållande till den Eviges högtider, jfr. 3 Mosebok 23.

Jitschak föddes alltså under en av dessa utstakade högtider. I kommande kapitel kommer vi att se vilken högtid det är fråga om.

17:24 “Avraham var nittionio år när han blev omskuren” (SFB reviderad) – I Romarbrevet 4:11-12 står det skrivet:

Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron som han ägde redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Avraham hade som oomskuren.” (SFB reviderad)

Avraham blev 175 år gammal. Alltså levde han 99 år av sitt liv som oomskuren och 76 år av sitt liv som omskuren. Det lär oss att till slut kommer det att bli fler oomskurna som kommer att räknas som Avrahams barn än omskurna.


[1]       Strong H6299 pâdâh, paw-daw', A primitive root; to sever, that is, ransom; generally to release, preserve: -  X at all, deliver, X by any means, ransom, (that are to be, let be) redeem (-ed), rescue, X surely.

[2] “Det finns… en uppfattning som delas av Rashbam [över 1 Mosebok 28:14], Chizkuni, Daat Zekeinum och som citeras av Tur, att verbet (ve-nivrechu) i 1 Mosebok 12:3 anknyter till roten barak som i den mishnaiska termen mavrek betyder “sammanblanda” eller “inympa” [jfr, Kelaim 7:1; Sotá 43a]. Heidenheim förklarar att denna tolkning är inspirerad av det faktum att på inget annat ställe utom här finner vi barak i betydelsen välsigna i en nifal-konjunktion, när den är vanlig i den formen i betydelsen “inympad”. ArtScroll Tenakh Series, Vol. 1 sid 432 (Egen översättning.)

[3]       Ramban Akum 1:3

[4]       Strong H7927 shekem, shek-em', The same as H7926; ridge; Shekem, a place in Palestine: - Shechem.

Strong H7926 shekem, shek-em' From H7925; the neck (between the shoulders) as the place of burdens; figuratively the spur of a hill: - back, X consent, portion, shoulder.

Strong H7925 shâkam, shaw-kam' A primitive root; properly to incline (the shoulder to a burden); but used only as denominative from H7926; literally to load up (on the back of man or beast), that is, to start early in the morning: - (arise, be up, get [oneself] up, rise up) early (betimes), morning.

[5]       Strong H4176, môreh  môreh, mo-reh', mo-reh', The same as H4175; Moreh, a Canaanite; also a hill (perhaps named from him): - Moreh.

Strong H4175, môreh, mo-reh', From H3384; an archer; also teacher or teaching; also the early rain (see H3138): - (early) rain.

Strong H3384, yârâh  yârâ', yaw-raw', yaw-raw', A primitive root; properly to flow as water (that is, to rain); transitively to lay or throw (especially an arrow, that is, to shoot); figuratively to point out (as if by aiming the finger), to teach: -  (+) archer, cast, direct, inform, instruct, lay, shew, shoot, teach (-er, -ing), through.

[6]          När en person av misstag dödar en annan kan han fly till närmaste fristad för att där bli beskyddad från den dödes blodshämnare. Där måste han stanna tills Översteprästen dör, och därefter blir han fri att återvända hem. Detta talar om Messias’ död som befriar de omvända syndarna från sina anklagelser.

[7]       Strong H4176, môreh  môreh, mo-reh', mo-reh', The same as H4175; Moreh, a Canaanite; also a hill (perhaps named from him): - Moreh.

Strong H4175, môreh, mo-reh', From H3384; an archer; also teacher or teaching; also the early rain (see H3138): - (early) rain.

Strong H3384, yârâh  yârâ', yaw-raw', yaw-raw', A primitive root; properly to flow as water (that is, to rain); transitively to lay or throw (especially an arrow, that is, to shoot); figuratively to point out (as if by aiming the finger), to teach: -  (+) archer, cast, direct, inform, instruct, lay, shew, shoot, teach (-er, -ing), through.

[8]       Zohar, Rut 96

[9]       Nedarim 32b, Bereshit Rabá 43:6

[10]     Nedarim 32b

[11]     Strong H539 'âman, aw-man', A primitive root; properly to build up or support; to foster as a parent or nurse; figuratively to render (or be) firm or faithful, to trust or believe, to be permanent or quiet; morally to be true or certain; once (in Isa 30:21; by interchange for H541) to go to the right hand: - hence assurance, believe, bring up, establish, + fail, be faithful (of long continuance, stedfast, sure, surely, trusty, verified), nurse, (-ing father), (put), trust, turn to the right.

[12]      Strong H530 'ĕmûnâh  'ĕmûnâh, em-oo-naw', em-oo-naw', Feminine of H529; literally firmness; figuratively security; moral fidelity: - faith (-ful, -ly, -ness, [man]), set office, stability, steady, truly, truth, verily.

[13]  The Hirsch Chumash, Sefer Bereshis sid 356. (Egen översättning från engelska)

[14]     Strong H6666 tsedâqâh, tsed-aw-kaw', From H6663; rightness (abstractly), subjectively (rectitude), objectively (justice), morally (virtue) or figuratively (prosperity): - justice, moderately, right (-eous) (act, -ly, -ness).

[15]     Ortiz V., Pedro, Léxico Hebreo-Español y Arameo-Español, (Santa Engracia, Madrid: Sociedad Bíblica) 2000.

[16]     The Hirsch Chumash, Sefer Bereshis sid. 175, 357-359. (Egen översättning från engelska.)

[17]     The Hirsch Chumash, Sefer Bereshis sid. 357. (Egen översättning från engelska.)

[18]     Bereshit Rabbá 44:17

[19]     Strong H8549 tâmîym, taw-meem', From H8552; entire (literally, figuratively or morally); also (as noun) integrity, truth: - without blemish, complete, full, perfect, sincerely (-ity), sound, without spot, undefiled, upright (-ly), whole.

[20]     Strong H4150 mô‛êd  mô‛êd  mô‛âdâh, mo-ade', mo-ade', mo-aw-daw', From H3259; properly an appointment, that is, a fixed time or season; specifically a festival; conventionally a year; by implication, an assembly (as convened for a definite purpose); technically the congregation; by extension, the place of meeting; also a signal (as appointed beforehand): - appointed (sign, time), (place of, solemn) assembly, congregation, (set, solemn) feast, (appointed, due) season, solemn (-ity), synagogue, (set) time (appointed).