Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad

Vem förmår att inte bli påverkad av omständigheterna?

Vår fader Jaakovs ande hade varit väldigt lågmäld under 22 år. Under den perioden kallar Toràn honom Israel vid några tillfällen (42:5; 43:6, 8, 11; 45:21). Av det förstår vi att hans ande inte var helt död eller att den Eviges Ande inte hade lämnat honom helt. Men när han nu fick höra nyheten om att Josef levde kunde han plötsligt förstå allt som hade hänt och det himmelska syftet bakom de händelser som verkade så negativa. Då fick hans ande ny kraft och nytt liv och den profetiska Anden började verka i honom på nytt.

Man kan fråga sig om vår fader Jaakov inte hade kunnat leva i anden under de 22 åren trots allt det negativa som hänt med Rachels för tidiga död och Josefs försvinnande. Hade han inte tillräckligt med löften och himmelsk provision till att kunna leva över de negativa omständigheterna? Absolut! Om han hade tagit den himmelska uppenbarelsen mer på allvar och om han hade litat på den Eviges godhet och makt, skulle hans själ och hans familj ha besparats från 22 års bitterhet. Toràn säger att Jaakov vägrade att låta sig tröstas (37:35). Det lär oss att han valde att låta sig påverkas negativt av det som hände och gav plats för bitterhet i sin själ.

Vad hade hänt om han hade kunnat hålla modet uppe under de 22 åren i stället för att vägra låta sig tröstas? Hade det varit någon skillnad?

Med det som hände Josef hade det inte varit någon skillnad. Den Eviges plan var verksam och måste uppfyllas. Så saker och ting hade hänt på exakt samma sätt med Josef oberoende av hans fader Jaakovs humör eller tro, för att Israels söner skulle komma till Egypten. Om Jaakov hade talat positivt och inte släppt in bitterhet med anklagande ord till sina söner som gjorde dem illa (42:1; 42:36), skulle de bli räddade av Josef i vilket fall som helst. Att möta det negativa med förtröstan och att möta det negativa med klagan hade alltså gett samma slutresultat. Vad hade det då varit för skillnad om han ändå blev räddad till slut? Skillnaden hade varit 22 års glädje och lycka fulla av hopp och lovprisning trots smärtan i stället för 22 år av sorg och bedrövelse fulla av hopplöshet och klagan på grund av smärtan.

Genom att välja det negativa lät vår fader Jaakov 22 år av sitt liv bli mörka i stället för ljusa. Trots det uppfyllde HaShem sin plan och sina löften. Välsignat vare hans Namn!

Må den Evige ge oss nåd till att förtrösta mitt i sorgen när vi vet att för den som älskar den Allsmäktige samverkar allt till det bästa för att hans syften skall uppfyllas i våra liv (Rom 8:28).

Låt oss alltid vara glada,

Ketriel