Efrajim fick en större välsignelse än Menashé. Jehoshua, Moshés efterträdare, var avkomling till Efrajim. Efrajims stam blev satt som det främste i det norra riket, Israels hus, och när profeterna talar om Efrajim inbegriper det även resten av de tio stammarna.

På grund av synden med avgudadyrkan blev Israels hus, som var sammansatt av de tio stammarna, förkastat av den Evige som hans folk, som det står skrivet i Hosea 1:6 och 9: ”Och hon blev åter havande och födde en dotter. Och han sadet till honom: ”Giv denna namnet Lo-Ruhama (icke förbarmande); ty jag vill icke mer förbarma mig över Israels hus, så att jag skulle hava fördrag med dem…” Och han sade: ”Giv denne namnet Lo-Ammi (icke mitt folk); ty I ären icke mitt folk, och jag vill icke vara eder (Gud).”” (Åkeson) Denna förkastelse gällde inte Jehudàs hus (Hos 1:7) det södra riket. Jehudàs hus är idag judarna, som aldrig blivit förkastade av den Evige som hans folk.

Men Efrajims förkastelse tillsammans med hans stammar var en del av den Eviges plan för att rädda världen. I profetian som Jaakov gav till Josefs sönder sa han att Efrajim skulle bli ”hedningarnas fullhet”. Det hebreiska uttryck som i 1917 års bibel översatts som ”ett talrikt folk” är melò ha-gojim –מלא הגוים  – som kan förstås på flera olika sätt. Ordet ha-gojim –הגוים  – är bestämd form pluralis av goj ­–גוי  – som huvudsakligen betyder nation. Det ordet används både för Israels nation som andra nationer. Pluralformen står normalt för hednanationer i betydelsen icke-israelitiska. På så sätt kom singularformen av termen goj –גוי  – att betyda hedning, i betydelsen icke-hebré/israelit/jude.

Det enklaste sättet att förstå texten som vi nu analyserar är att Efrajim skulle bli en massa människor. Men ordvalet som finns i hebreiskan låter oss förstå att det här är fråga om något djupare profetiskt. Ordet meló –מלא  – betyder inte flera, många eller talrik utan fullhet, fyllning. Det kommer från roten malé –מלא  – som betyder fylla. Uttrycket som vår fader Jaakov använder översätts ordagrant som ”hans avkomma kommer att bli nationernas (hedningarnas) fullhet” vilket ger en antydan om att de skulle bli kringspridda bland folken, vilket inte är en välsignelse. Därför tolkar Rashí uttrycket som att Jehoshuas rykte skulle fylla hednanationerna när han skulle komma att stoppa solen och månen i Ajalons dal (Jos 10:12).

Men uttrycket melò ha-gojim –מלא הגוים  – går mycket längre än till Jehoshuas rykte, eftersom den hebreiska texten säger att Efrajims avkomma skall bli nationernas eller hedningarnas fullhet. Det betyder i första hand att eftersom den Evige förkastade de tio stammarna skulle hedningarna bli uppfyllda av dessa avkomlingar så att de blev så många att de inte kan räknas (Hos 1:10). De tio stammarna, med Efrajim i spetsen, är idag uppblandade bland alla nationer på jorden och är hedningar.

För att detta nu skulle kunna vara en välsignelse, måste det finnas en himmelsk plan till att återupprätta ättlingarna till dessa tio stammar som har blivit utsådda bland hedningarna. När det finns en sådd dör fröna för att sedan ge riklig frukt. Detta är den frälsningsplan som den Evige har för hedningarna. Efrajim blev utsådd bland alla nationer för att kunna producera frukt för Himmelriket. De hedningar som därför kommer in i riket representerar något av Efrajims hemvändande. Eller för att säga det på ett annat sätt: När en hedning föds på nytt och tar emot frälsningen blir han inympad i Israel och på så sätt blir han en deluppfyllelse av de profetior som talar om att Efrayim skall komma tillbaka hem för att på nytt kallas ett folk (Hos 1:10; 2:1, 23; Rom 9:24-26). Shaul använder exakt samma uttryck melò ha-gojim i Romarbrevet 11:25 som vår fader Jaakov i 1 Mosebok 48:19.

Trots detta talar profeterna om något ännu större, när Messias kommer att upprätta Israels tolv stammar (Jes 49:6). Därför finns det ättlingar till Efrajim bland hedningarna som kommer att upprättas fullständigt inom förbundet, med omskärelse och allt vad det innebär, för att kunna förenas med det judiska folket som en enda stav (Hes 37:15-28).

Vi får inte blanda ihop hedningarnas ingång med de tio stammarnas återupprättelse. Hedningarna som tar emot frälsningen är inte Efrajims upprättelse och de är inte Efrajim i hans fullständiga upprättelse. Efrajims upprättelse innebär ett totalt återvändande till avrahamsförbundet och sinaiförbundet tillsammans med det förnyade förbundet i Messias Jeshuas blod (Jer 31:31, 33). Med andra ord, för att det skall kunna bli en full upprättelse måste de upprättade efraimiterna från nationerna bli judar, i ordets juridiska bemärkelse, och acceptera judafolkets myndigheter och lyda judisk halachà. Detta gäller inte för alla hedningar.

I profetian i Hesekiel 37:19 kan man förstå den hebreiska texten så att HaShem kommer att ge Jehudàs stav funktionen att stå över Efrajims stav och på så sätt kommer de två stavarna att förenas till ett. Det lär oss att den efraimrörelse som kommer från himlen inte kan bildas vid sidan av judarna utan att underordna sig de judiska ledarnas auktoritet. Messias uppgift är att förena de två folken, och en rörelse som delar dem kan inte komma från honom. Och, som vi tidigare sagt, hedningen är den som måste anamma en livsstil tillsammans med juden och inte tvärt om.

Må den Evige uppfylla sin frälsningsplan för alla nationer och må vi få se Israels tolv stammars upprättelse snart och i våra dagar, amen!

Många välsignelser

Ketriel