Bo 15-1

Kom

2 Mosebok 10:1-11

Då gick Mose och Aron till farao och sade till honom: "Så säger HERREN, hebreernas Gud: Hur länge skall du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan hålla gudstjänst åt mig.

2 Mos 10:3 SFB

Hade farao möjlighet att kunna ödmjuka sig?

Farao hade fått himmelska order om att sända ut folket i öknen för att tjäna den Evige. Trycket på honom hade ökat mer och mer. Få människor i världen har fått så klara budskap och så konkreta under och tecken från himlen som han fick. Det normala vore att en människa i en sådan situation hade erkänt den Eviges överhöghet och ödmjukat sig inför hans mäktiga hand. Därför förebrår den Evige farao för att han inte ödmjukat sig inför honom.

Det lär oss att farao var ansvarig för det han gjorde. Han hade fri vilja att kunna välja det goda och det onda, och han valde det onda. Han själv hade förhärdat sitt hjärta. Han själv hade tagit beslut om att inte ödmjuka sig inför den Evige. Därför blev han tillrättavisad för det. Om den Evige hade verkat allt detta i farao utan att han själv hade kunnat välja skulle HaShem inte varit rättfärdig när han anklagade honom för det.

Farao var alltså ansvarig för sina beslut och han hade frihet att ödmjuka sig om han hade velat. Men han tog det felaktiga beslutet och det blev hans undergång.

När den Evige talar till oss, förväntar han att vi skall ödmjuka oss inför honom. Om vi inte ödmjukar oss nu kommer han en dag att förebrå oss för det. Han förväntar sig att var och en ödmjukar sig inför honom och lyder honom. Människan skapade för just detta. Men eftersom var och en har fri vilja väljer många att inte ödmjuka sig, och det beslutet blir deras eviga fördärv.

Resultatet av att inte ödmjuka sig inför den Evige blir alltid förödmjukelse och undergång. Resultatet av att ödmjuka sig inför den Evige blir alltid upphöjande och frälsning.

Nu får du själv välja!

Shavua tov,

Ketriel