Tsav 25-2

Befall

3 Mosebok 6:19 ­ 7:10 (6:12 ­ 7:10 heb.)

Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt. Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det. När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre. 

3 Mos  7:6-10 SFB

Vilken rättighet har de som tjänar vid altaret?

Den Evige utvalde prästerna till att tjänstgöra vid altaret. Det var ett mycket hårt och komplicerat arbete och många gånger var hälsan utsatt eftersom prästerna bara var klädda i linne och var tvungna att gå barfota under tjänstgöringen. Under vintertid måste de utstå kölden under sin tempeltjänstgöring. Bara den Eviges goda hand kunde beskydda dem från sjukdomar. I allt detta måste de hålla modet uppe för att deras tjänstgöring skulle bli väl mottagen inför den Evige och för att folket skulle kunna möta den Eviges glädje när de kom med sina offer till helgedomen.

Den som är utvald att tjäna den Evige på ett mer avskilt sätt måste betala ett högre pris än andra för att kunna uppfylla sin tjänst. Det är högre krav på disciplin, bön, studier, överlåtelse, ansträngning och framför allt ansvar. Ansvarsbördan hos en ledare är många gånger det som mest tynger, åtminstone om han har ett känsligt samvete och önskar göra allt rätt inför den Evige och inför människor.

Till detta kan man lägga till fastor och vakor, avundsjuka och förtal från folk, missförstånd och förföljelse från de ogudaktiga. Listan kan göras lång, som i 2 Korintierbrevet 6:4-10: "Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt." (SFB)

Den som är utvald måste uppoffra sig mer än resten av folket, men samtidigt har han rätt till en god ersättning både i denna världen och i den tillkommande när han är trogen sin kallelse. Prästerna hade både rätt och skyldighet att äta av offren som frambars i tabernaklet och de två templen. De kunde också dra nytta av hudarna och andra produkter som inte brändes upp på altaret.

Det lär oss att de som är sysselsatta med att studera och undervisa Torá samt allt som har att göra med gudstjänstlivet, har rätt att få tionde och offergåvor från folket som får del av deras tjänst, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 9:13-14: "Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet." (SFB) Och i Galaterbrevet 6:6 står det skrivet: "Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom." Och i 1 Timoteus 5:17-18 står det skrivet: "Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön." (SFB)

Kol tuv ­ allt gott,

Ketriel