Chukat 39-2

Stadgan av

4 Mosebok 19:18 ­ 20:6

Israels barn, hela menigheten, kom in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon. Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför HERRENS ansikte! Varför har ni låtit HERRENS församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka." 

4 Mos 20:1-5 SFB

Vad gör du när du inte har vatten?

När Mirjam dog sinade källan som hade varit med Israels söner och döttrar så länge. Trots det står det inte skrivet att folket törstade, som vid det tidigare tillfället när de inte hade vatten (17:3). I Jesaja 48:21 står det skrivet: "De led ingen törst när han förde dem genom öknarna, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem. Han klöv klippan, så att vatten flödade." (SFB)

De led alltså ingen törst, men när de märkte att de inte hade vatten, innan de hann bli törstiga, gick de samman mot Moshé och Aharon. Den hebreiska texten säger igen att de slöt sig samman över Moshé och Aharon. I sina hjärtan ställde de sig över sina myndigheter och ifrågasatte deras legitimitet och handlingar. I stället för att se den Osynlige som hade fört dem ut ur Egypten, tvistade de mot den synliga ledaren som hade varit redskapet som den Osynlige använde till att verka i denna synliga värld.

Dessa rebeller kunde inte se den andliga världens verklighet. De bara såg på det som fanns framför deras ögon. De hade inte förstått att Moshé inte kunde göra något av det han gjorde utan den Evige. De skyllde på den synlige för det som den Osynlige hade gjort och de reste sig upp över honom och talade dödens ord.

De ville inte förstå att den Osynlige är god för de såg enbart neråt och fixerade sig vid stenarna, skorpionerna, ormarna, dammet och brist på vegetation. De tackade inte för det dagliga mannat, för vattnet som de hade fått hela tiden ända tills nu på ett mirakulöst sätt, för molnet som gav dem skugga under dagen och värme under natten, för ängeln som gick framför dem och ledde dem på vägen, för att ha blivit utvalda att vara ett avskilt folk, för den skrivna Torán och den muntliga Torán som gav dem liv, för Moshé som var trogen i allt, för Aharon som sonade deras synder, för den kärlek och omvårdnad som de fick hela tiden från sin himmelske Fader. De såg inget av det, bara det negativa. Och nu hade de inget vatten. De kunde inte tro att den Osynlige skulle kunna göra ytterligare ett under för att fylla deras behov. De stängde in sig i sin negativism och skyllde på den synlige för att han inte hade uppfyllt sina löften.

Den som har en sådan attityd förmår inte att inta ett land med jättar. Den som inte kan se längre än horisonten kommer aldrig till målet. Den som sätter sig över sina myndigheter och kritiserar dem för det de anser vara felaktigt är inte kapabla att ärva löftena.

Den Osynlige hade lett dem in i denna situation. Att låta vattenkällan sina var en del av hans plan. Han ville lära folket vad det innebär att vandra i tro och se på det man inte ser i stället för det som man ser. Han ville lära dem att be om under när de behövs. Men folket ville inte lära sig utan gjorde uppror mot den synlige. Tyvärr dog det folket i öknen och kom aldrig fram till målet.

Käre du som har blivit utvald bland folken, bli inte frustrerad när du inte ser vatten. När din välsignelses källa har sinat är det inte tid att göra uppror mot ledarna och skylla på dem för att de inte lett dig på den rätta vägen. Det är då tid att lyfta ögonen mot den Osynlige och tro att Han är god och mäktig att göra det som han har lovat.

De som förmår att se längre bort än stjärnorna och tro på att den Osynlige kan och vill och kommer att göra det omöjliga, de är Avrahams verkliga söner och döttrar och de kommer att räknas som hans eviga avkomlingar.

Må den Evige, som är god, hjälpa oss att inte bli blockerade av det som finns framför våra fötter och för det som inte finns, utan tro på det som kommer ner från Ovan så att vi alla kan komma fram till målet fyllda med tro och förtröstan.

Kol tuv,

Ketriel