Avraham hade skilt sig från Hagar och sänt iväg henne med reskost tillsammans med sin tonårige son Jishmael. När de inte fann vatten i öknen fick de problem. Jishmael var nära att dö för han mådde inte bra. Hagar drog sig undan honom för hon ville inte se sin son dö. Båda grät, men den Evige lyssnade bara på pojkens röst och sände ett budskap till Hagar genom en ängel. Ängeln sa inte var det fann vatten, utan bara att hon måste hjälpa sin son för han skulle bli ett stort folk. Då öppnade den Allsmäktige Hagars ögon så att hon såg en vattenbrunn och på så sätt kunde de överleva den livshotande krisen.

Vi kan lära oss flera saker av denna skildring från Toràn. För det första, Avraham skickade bort Hagar och sin son Jishmael trots att det gjorde ont. Han gjorde det för att den Evige hade befallt honom att göra det. Man måste lyda den Evige även om att det är smärtsamt. Lydnadens väg är inte den lättaste vägen. För det mesta kostar det på och många gånger måste man ignorera sina personliga känslor. Om den Evige har befallt det, då är det det bästa, och då måste man helt enkelt bara lyda.

Det andra vi kan lära oss är att Hagar inte var en god mamma när hon lämnade sin son till att dö ensam. Hon var mer intresserad av sitt eget lidande än pojkens. Hon ville inte se sin son dö. Om han nu höll på att dö behövde han ju sin mamma mer än någonsin under sitt livs sista ögonblick.

Vi lär oss också att Hagar inte hade lagt löftet om Jishmael på sitt hjärta. Hon måste ha vetat vad den Evige hade sagt om sin sons framtid (17:20), men när krisen kom brydde hon sig inte om löftet. I stället för att lita på den Evige som hade gett löftet, handlade och talade hon tvärt om och trodde att hennes son skulle dö. Det var en av anledningarna till att den Evige inte hörde hennes rop, utan bara pojkens.

När ängeln talade till Hagar gav den inte henne lösningen på problemet, utan tog itu med något som var viktigare, anledningen till att hon inte hade fått tag på hjälp. Hennes sätt att behandla sin son hindrade den Evige från att gripa in i hennes liv. Hennes otro och förkastelse av det himmelska löftet blockerade den Eviges hand i krisen. När hon gjorde som ängeln sa till henne, att ta hand om sin son och se på det himmelska löftet för hans framtid, då var hon i stånd att kunna ta emot hjälp. Just då öppnade den Evige hennes ögon så att hon såg att precis där de befann sig fanns en brunn.

 Var fanns lösningen på problemet? I denna text kan vi lära oss att:

• I den Evige finns lösningarna på alla problem.

• Om vi inte behandlar våra medmänniskor väl kan den Evige inte sända hjälpen.

• Om vi inte bryr oss om det han sagt till oss, kan Han inte hjälpa oss.

• När vi omvänder oss från vår brist på kärlek till nästan och tar de himmelska orden på allvar, då blir vi i stånd till att hitta lösningen på problemet.

• Hjälpen är inte långt borta. Den är mycket nära platsen där vi befinner oss. Vi behöver bara ha öppna sinnen för att kunna lägga märke till det som finns inom räckhåll.

Ropa till himlen när du är i nöd. Se noga till att du inte har behandlat din nästa illa. Lita på det som den Evige har sagt och lyd det han säger till dig nu. Öppna dina ögon och se dig omkring. Hjälpen finns inom räckhåll. Handla och fyll behoven hos dem som du har vård om och den Evige kommer att vara med dig.

Må den Evige göra oss känsliga att kunna ta emot hans impulser och handla efter dem och inte följa våra egna hjärtan,