Finns det något samarbete mellan Himlen och jorden?

Den Evige sa till Moshè att Han hade börjat att överlämna Sichons kung och hans land i hans händer och därefter säger han att han måste börja inta det för att ta hans land i besittning. Det uppenbarar för oss att det finns ett intimt förhållande mellan det som händer i den andliga världen och det som händer på jorden.

Det är intressant att lägga märke till att den Evige vid detta tillfälle använder ordet börja. Vid andra tillfällen säger han antingen att han har gett, ger eller kommer att ge Israels söner landet. För den Evige finns ingen tid. Allt vad han säger har han redan gjort, som det står skrivet i Hebreerbrevet 2:8: ”Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.” (SFB)

Den Evige är utanför tiden. Men allt skapat är underställt tid och rum trots att de i andevärlden inte mäts på samma sätt som i den fysiska världen.

Det faktum att den Evige inte är underställd tiden återspeglas i den hebreiska texten av Torán. I Toràn finns ett grammatiskt fenomen när det gäller bokstaven vav. Man kanske skulle kunna kalla det för konvertivt vav. Det innebär att när bokstaven vav  förekommer framför ett verb skall man normalt förstå verbets tempus på motsatt sätt.

Jag skall försöka förklara; om verbet står i framtid skall man förstå det som dåtid när det finns ett vav framför. Samma sak händer om verbet står i dåtid, vavet konverterar det till att tala om framtiden. Om det till exempel står skrivet עשה  – asà, gjorde – utan bokstaven vav framför, då måste man förstå det som “gjorde”. Men om det finns ett vav framför – ועשה, ve-asà – måste man förstå det som ”och han kommer att göra”. Samma sak gäller när verbet står skrivet i futurum jaasé – יעשה, han skall göra. När man sätter ett vav – som betyder och – framför verbet, förvandlas det normalt till dåtidויעש  – va-jaas, och han gjorde.

Denna oregelbundna grammatik kan man bara finna i Torán. Det lär oss att det som kommer att vara redan har varit och att det som har varit också kommer att bli, vilket står skrivet i Predikaren 3:15: ”Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.” (SFB)

På så sätt kan vi se att den Evige är utanför tiden och att Torán, som har gått ut från den Evige och innehåller allt det som den Evige har velat uppenbara av sig själv i denna värld, också till en viss mån befinner sig utanför tiden. Toràn är evig.

Den text som vi idag har lyft fram visar oss att det som den Evige har börjat göra också är det som människan bör börja göra. Enligt vad jag förstår hade den Evige beordrat sina änglar att bekämpa de andemakter som fanns över Sichons rike. Men i detta fall ville inte den Evige att striden bara skulle ske i himlarna, utan att det också skulle bli krig på jorden parallellt med det som hade förlösts i himlarymderna, mellan andemakterna.

Det lär oss också att när det finns en rörelse i himlarna kommer människorna att ha framgång när de förmår att samarbeta med de änglar som den Evige sänt. Det finns en stor hemlighet i detta. Om människorna förmår att bli varse och veta vad Himlen gör vid varje tillfälle och handla i överensstämmelse med det kommer det att bli oerhört starka effekter både i himlarna och på jorden.

När den Evige uppenbarade för sin profet Moshé det som han hade börjat göra och befallde Israels söner att göra detsamma, då fanns det inget som kunde hindra den handlingen och kriget blev en total framgång, utan att någon av Israels söner gick under.

Må vi vara känsliga till att höra det som Anden säger vid varje tillfälle så att vi kan samarbeta med det som Himlen håller på att göra och på så sätt ha framgång med att uppfylla den Eviges vilja i våra liv och med vårt folk.

Välsignelser,

Ketriel