5 Mos 27:26 SFB

Vem kan befria oss från förbannelsen?

Denna text talar om en attityd av att "bekräfta" eller "hålla fast vid" Toráns ord i hjärtat. Den som i sitt hjärta säger att buden inte längre gäller, blir förbannad. Den som däremot håller fast vid dem i sitt hjärta, blir välsignad. Därför säger Skrifterna i Romarbrevet 8:3-4: "Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden." (SFB)

Toráns krav uppfylls i oss. Det står inte av oss utan i oss. Det är en dold sak, en attityd, en villighet, en beredvillighet. Messias kom för att vi skulle kunna ha en rätt attityd till buden, genom att bli uppfyllda av Anden. En ande som leder en människa att förkasta Toráns bud kommer inte från den Evige, det är inte Messias Ande, utan anti-messias ande (1 Joh 4:3; 2 Tim 2:7; Dan 7:25).

I Galaterbrevet 3:10 står det skrivet: "Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte förblir i allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter." (SFB)

Detta citat av 5 Mosebok 27:16 används till att beskriva resultatet av ett felaktigt sätt att relatera till Torán, genom att använda den som ett medel till självrättfärdigande. Det kallas för "laggärningar", som är en teologisk term som betyder "lagiskhet". Om Torán används på det sättet kommer den inte att skapa annat än förbannelse, för utan tro, i egen kraft, är det omöjligt att uppfylla buden på ett rätt sätt. Det vill säga, om man tror att man kan uppnå frälsning genom att uppfylla buden på ett lagiskt, mekaniskt, sätt, kommer man att drabbas av förbannelse, för man har inte förmågan att göra det i egen kraft. Man behöver HaShems nåd för att kunna få förlåtelse för misstagen. Uttrycket "laggärningar" betyder inte att lyda Torán, utan ett felaktigt sätt att uppfylla buden för att få meriter och på så sätt förtjäna ett godkännande till frälsning genom en våg där de goda gärningarna väger mer på ena sidan än de onda på den andra. Detta är förföriskt tankesätt. Frälsningen får man inte genom meriter.

Det enda sättet att bli av med fördömelsen över din synd är att någon tar din plats. I offersystemet som beskrivs i 3 Mosebok ser vi hur oskyldiga djur var tvungna att bära på människans skuld. På så sätt gav den Evige, genom sin stora barmhärtighet, förlåtelse till ett folk som ångrat sig.

Djuren kan emellertid inte helt ersätta människan. De är alla skuggbilder av det verkliga offret som gavs en gång för alla, som en ersättning, för att vi skall få förlåtelse på en juridiskt rättfärdig grund. HaShem är rättfärdig och han förlåter oss på grund av Jeshuas död.

De som fick förlåtelse för sina synder genom att offra i templet, gjorde det på grund av effekterna av Jeshuas offer, som återspeglas i offren i templet. Utan Jeshuas offer, skulle tempeloffren inte ha någon verkan (Rom 3:25-26).

Om en människa försöker ersätta sina onda gärningar genom goda gärningar, trots att de är enligt Torán, kan hon inte ta bort förbannelsen som orsakats genom olydnad, om det än skulle vara mot ett enda bud. Hon behöver komma till den Evige för att få förlåtelse, och erkänna att hon inte kan frälsa sig själv.

"Den Smorde friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13 SFB reviderad)

Tack till den Evige som har försett oss med en ställföreträdare för att befria oss från förbannelsen, synden och döden!

Ketriel