Patriarkerna och deras fruar hade överlåtit sig till att enbart och exklusivt tjäna den Evige. Hela deras liv var vigt till att göra hans vilja som hade kallat dem. I den mån de var trogna i de prov som de fick uppleva, anförtrodde den Evige dem med mer och mer välsignelser och ansvar. Lönen för trohet är större ansvar. Den som är trogen i det lilla är också trogen i mycket. Lär dig att vara trogen i det lilla så kommer den Evige att ge dig mycket. Om han inte ger dig mycket, gör en genomgång av ditt liv och se om det finns något område där du inte är trogen den Evige. Lägg till rätta det området och var trogen honom i allt. Då kan han ge dig mer och mer.

En sak som den Evige hade gett våra fäder var förmågan att uttala profetiska välsignelser över andra personer och speciellt över sina barn. När Jitschak hade uttalat en profetisk välsignelse över sin yngste son och trodde att det var den äldste och sedan märkte att det var ett misstag, blev han mycket förskräckt. Den hebreiska texten använder fem ord för att uttrycka den stora fasa som han upplevde vid det tillfället. Varför blev vår fader Jitschak så rädd?

Han visste att hans liv tjänade till att förmedla till sina barn det som den Evige hade gett hans fader Avraham. Han förstod att hela frälsningsplanen var beroende av denna utkorelse. När han trodde att det bara var liten tid kvar innan han skulle dö ville han ge vidare till sin förstfödde son den slutliga välsignelsen så att frälsningsplanen och den Eviges löften skulle kunna gå vidare genom honom. Problemet var att den Evige inte ville att Esav skulle bli utvald utan Jaakov, och det ser ut som om Jitschak inte hade det klart för sig utan handlade enligt traditionen och inte enligt den profetiska anden, vilket är lätt hänt.

Det ansvar som vilade på hans axlar var oerhört stort och när han därför nu fick reda på att han hade gett välsignelsen till den person som han först trodde inte skulle ha den, skakade han av fruktan. Han var rädd för att ha misslyckats inför den Evige vid ett av de viktigaste ögonblicken i livet. Inte bara hela den framtida återlösningsplanen och löftena stod på spel i den välsignelsen, utan också den Eviges Namn skulle kunna ha blivit kränkt när han nu tog miste i denna sak. Jitschak tog sin uppgift på allvar och ville inte misslyckas inför den Evige. När han trodde att han hade misslyckats vid ett så kritiskt ögonblick fylldes han av fasa.

Rivká hade samma inställning när det gäller syftet med sitt liv. Hon visste att hon hade blivit utvald av den Evige till att vara en del av en mycket viktig profetisk plan och därför ville inte heller hon misslyckas i sin kallelse. Hon visste att hennes söner var hoppet för att den Eviges planer skulle kunna uppfyllas med sitt liv. Om sönerna misslyckades fanns det inte någon mening med livet, eftersom de var orsaken till att hon blev involverad i denna himmelska plan.

Esav hade gått ur planen när han gifte sig med Kenaans döttrar. Därför kunde han inte vara löftesbärare för världens försoning och han kunde inte heller ärva löfteslandet. Den ende som var kvar och som kunde kvalificera var Jaakov. Därför var det mycket viktigt att han inte gifte sig med ett folk som drabbats av förbannelse. Han var tvungen att hitta en hustru som kunde fortsätta den himmelska planen för familjens kallelse. Om Jaakov misslyckades skulle Rivká känna att hon hade missat hela sin kallelse och då var livet inte värt att leva.

Vad viktigt det är att ta livet på allvar. Var och en av oss har en viktig roll i programmet för världens återlösning. Jitschaks fruktan och Rivkás oro är normala företeelser i personer som lever för den Evige. Jitschaks fruktan hade gett ett sådant starkt intryck på Jaakov att han längre fram nämner den speciellt (31:42).

Må Jitschaks och Rivkás fruktan vara med oss alla dagar så att vi tar rätta beslut och inte misslyckas inför Honom som har kallat oss,

Ketriel