Parashá 02 Noach

1 Mosebok 6:9 – 11:32

Av K Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningarnas olika alijot (uppgångar till att läsa i synagogan):

1. 6:9-22

2. 7:1-16

3. 7:17 – 8:14

4. 8:15 – 9:7

5. 9:8-17

6. 9:18 – 10:32

7. 11:1-32

8. Maftir: 11:28-32

Haftará: (Ashkenaziska traditionen) Jesaja 54:1 – 55:5 (Sefardiska traditionen) Jesaja 54:1-10

Noach

Är namnet på huvudpersonen i denna Parashá. Det betyder vila och tröst.  

Första aliján

I första alijan ser vi hur Gud beslutar att genom vatten förstöra allt kött som finns på jordens yta på grund av all den korruption som finns. Bara Noachs familj får nåden att kunna överleva denna världsvida förstörelse. Den Evige ingår ett förbund med Noach och ger honom instruktioner om hur han skall kunna överleva. Han är tvungen att tillverka en vattentät ark, en enorm låda med tre våningar. Han var också tvungen att samla ihop tillräckligt med mat både till sin egen familj och till alla landdjur och fåglar som skulle vara med i arken. Noach gjorde precis i enlighet med de instruktioner som Gud gav honom.

Andra aliján

Noach går in i arken tillsammans med sin familj. Genom den Eviges befallning kommer också alla de utvalda djuren som skall bevaras i arken. Samma dag börjar floden, med 40 dagars regn och 150 dagars översvämning av underjordiska vattenkällor.

Tredje aliján

Arken flyter ovanpå vattnet som når ända upp till 15 alnar över bergens toppar. Genom detta ”tevilá” (dop) går alla övriga människor och djur under och världen blir renad. Den Evige kommer ihåg Noach och dem som är med honom i arken, så att han sänder en vind som torkar jorden. Han stänger också de underjordiska vattenkällorna och himlens fönster så att vattennivån slutar att stiga. Så sjunker då vattnet undan under 150 dagar och arken stannar därefter på Ararats bergskedja den 17 dagen i den sjunde månaden, räknat från människans skapelse. Två och en halv månader senare, syns bergstopparna. Fyrtio dagar senare öppnar Noach fönstret och sänder ut först en korp och sedan en duva för att få reda på hur vattennivån sjunkit.

Den första dagen i den första månaden på året tar Noach av locket på arken och märker då att vattnet håller på att torka från jorden. Nästan två månader senare är jorden torr.

Fjärde aliján

Noach går ut ur arken med sin familj och med djuren. Därefter bygger han ett altare och offrar alla slags rena djur som ett uppstigande offer inför den Evige. När den Evige känner doften av offret svär han en förbunds-ed och lovar att aldrig mer förstöra allt kött på samma sätt. De olika årstiderna blir införda i naturen.

Gud välsignar Noach och hans efterkommande så att de kan föröka sig och uppfylla jorden samt ger dem vissa regler som nu gäller för det nya tillståndet i världen.

Femte aliján

Gud etablerar ett förbund med Noach och alla hans efterkommande och med alla djuren, genom vilket han lovar att aldrig mer förstöra allt kött genom flodens vatten. Han lovar också att flodens vatten aldrig mer kommer att förstöra jorden. Regnbågen är tecknet på detta förbund.

Sjätte aliján

Noachs tre söner blir upphovet till alla människor som kommer att befolka hela jorden. Kenáan blev Noachs första barnbarn. Han föds strax efter floden.

När Noach dricker av vinet från en vingård som han planterat blir han berusad och ligger avskyld i tältet.

När hans son Cham ser honom gör han inget för att skyla över hans skam, utan sprider ut hans fel till sina bröder. Då tar Shem och Jefet en mantel över sina axlar och går in baklänges och täcker över sin pappas nakenhet. När Noach vaknar uttalar han en förbannelse över Kenáan samt en välsignelse över Shem och Jefet.

Från Noachs tre söner, Jefet, Cham och Shem, blir det 70 olika nationer som kommer att befolka jorden. Från Jefet kommer 15 nationer. Från Cham kommer 32 nationer och från Shem kommer 23 nationer. (De fyra personerna Shem, Arfachsad, Shalach och Ever räknas inte bland de 70)

Sjunde aliján

Alla människor talar samma språk under 1996 år av mänsklighetens historia. Därför kan de samarbeta och bygga en stad och ett torn till att utmana den Evige. HaShem sänder sina änglar som splittrar upp språket hos de 70 släkterna så att de inte längre förstår varandra. Så blir de utspridda över hela jordens yta och slutar upp med att bygga staden som får namnet Bavel, förvirring.

Shem blir bärare av huvudvälsignelsen och löftet om den framtida förlossaren. Han är också förfadern till det hebreiska folket. Därför lyfter Torán fram hans släktregister och nämner hans ättlingar fram till den tionde generationen, till Avram.

Avram har två bröder, Nachor och Haran. Haran avlar en son, Lot, innan han dör under sin pappas livstid. Avram tar en nära släkting till fru, Sarai. Men hon kan inte få barn, för hon är ofruktsam.

Avrams pappa, Terach, beslutar att lämna Ur med en del av sin familj för att bosätta sig i Kenáans land. Men han kommer inte längre än halvvägs, och bosätter sig så i Charan. Där stannar de ända tills Terach dör vid en ålder av 205 år.

Kommentarer

Första aliján, 6:9-22

6:9    “Detta är Noachs fortsatta historia. Noach var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noach vandrade med Gud.” (SFB reviderad) – Rabbinerna tolkar denna text på två sätt. Det ena sättet säger att i jämförelse med den onda livsstil som den samtida generationen hade, verkade Noach rättfärdig.

Men Torán ger ett klart vittnesbörd om att han var en rättfärdig man (heb. ish tsadik), som vandrade med Gud. Dessutom har vi texten i 7:1 där också HaShem ger ett personligt vittnesbörd om att han är rättfärdig inför Honom.

Därför uppstår den andra tolkningen som säger att Noach var rättfärdig och andligt fullmogen, trots all ondska bland de människor som fanns runt omkring honom. Detta lär oss att varken kulturen, landets vanor, de omgivande människorna eller samhället kan göras ansvariga för en persons livsföring. Var och en har ett ansvar att leva rätt och redbart inför Gud.

“Noach vandrade med Gud” – Det hebreiska verbet står i hitpalel-form, som är reflexiv. Det kan förstås som att Noach gjorde själv så att han vandrade med Gud. Det var inte en lätt sak. Han ansträngde sig för att göra det och han lyckades. Av det lär vi oss att när man skall gå med Gud krävs det personlig disciplin.

Det står inte att Noach vandrade med HaShem (”Herren”) – det heliga namn som skrivs med de fyra bokstäverna jod, he, wav och he – utan med Gud – på hebreiska Elohim. Namnet HaShem (JHWH) uttrycker hans barmhärtighet och namnet Elohim uttrycker hans rättfärdighet. Noach ansträngde sig alla dagar och uppmuntrade sig själv till att gå med sin himmelske Fader i förhållande till Hans rättfärdighets attribut. Mitt i en perverterad generation, där normer inte längre hade någon betydelse i det dagliga livet, vandrade Noach med den rättfärdige Gud. Det gjorde att han kunde bli utvald till att bli ett medel till frälsning för den framtida världen. I Hesekiel 14:12-20 nämns Noach som en av de mest inflytelserika personerna i mänsklighetens historia, tillsammans med Jov (Job) och Daniel.

“vandrade” – det är det hebreiska ordet hithalech – “vandrade sig” – som kommer från samma rot som halachá. Ordet halachá är ett substantiv som betyder ”ett vandrande”.

Ordet halachá används i judendomen som en juridisk term. Halachá är den Eviges lag uttryckt i bud och stadgar som de tillsatta ledarna i Israel etablerar, vars syfte är att det judiska folket skall kunna tillämpa Toráns eviga bud i det nuvarande livets alla situationer. Den skrivna Torán kan inte ändras, men halachán ändras i enlighet med de omständigheter som folket lever i vid varje historisk tidpunkt. Av detta kan vi lära oss att Noach var intresserad att leva ut de bud som den Evige hade uppenbarat för Adam och som gällde för alla människor, på ett praktiskt sätt. Det finns en rak väg för människan, som blev etablerad när hon skapades. Noach vandrade på den vägen, och därför blev han kallad tsadik och tammim, rättfärdig och fullkomlig.

6:11 “Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld.” (SFB) – Enligt Skrifterna finns speciellt det tre synder som medför den Eviges dom över människorna, avgudadyrkan, otillåten sex och mord. När en nation eller ett folk uppnår en viss nivå av dessa tre synder kommer den Evige med dom för att rensa bort dem.

Skrifterna visar också en fjärde synd som orsakar att Guds tålamodsbägare flödar över –rån. Den hebreiska texten säger att jorden var full av chamas, som är våld i samband med stöld, jfr. Amos kap 1–2. Ordet chamas är samma ord som idag används som namn på en av terroristorganisationerna i Mellanöstern.

6:12 “Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.” (1917) – Enligt Rashí har ordet fördärv att göra med avgudadyrkan och sexuella synder. Dessa två är de enda som nämns i Paulus undervisning för de gudfruktiga bland folken som något de måste fly från.

I 1 Korintierbrevet 6:18 står det skrivet:

“Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.” (SFB)

I 1 Korintierbrevet 10:14 står det skrivet:

“Alltså, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.” (SFB)

Inte bara människorna levde i sexuella synder. Även djuren hade blivit fördärvade. Det står skrivet i hebreiskan att allt kött hade korrumperat sin väg på jorden. Varje djurs väg är det naturliga beteendet som den Evige har gett varje art. Det finns en torá, en instruktion, för varje skapad varelse. Varje djur vet hur det skall bete sig för att kunna leva enligt den plan som den Evige har för det. Det finns en väg för varje art. Det finns också en väg för människan. Men på Noachs tid hade allt kött fördärvat sin väg. Det var anledningen till att domen kom genom floden.

Denna text låter oss förstå att människorna höll på att manipulera djuren genom att korsa deras olika arter. Det var en typ av genmanipulation. På så sätt blev allt kött korrumperat, fördärvat, och den Evige beslutar sätta stopp för den typen av blandning. Enbart de djur som hade kvar sin originalitet inom sin art som gavs i skapelsen, kunde komma in till Noach i arken för att kunna behållas vid liv inför framtiden, jfr vers 20 som säger:

“Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv.” (SFB)

Enbart de djur som var efter deras arter tjänade till att bli bevarade.

6:14 “Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan.” (SFB) – Rabbinerna har diskuterat om vilken typ av träslag som fanns i arken. Det hebreiska ordet som används liknar ordet för svavel. Rashi säger att den träsorten valdes för att det skulle anspela på det svavel som kom med de underjordiska vattenkällorna med floden.

Något som liknar resterna av arken finns på Ararats bergstrakter i Turkiet.^[1]

6:18 “Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.” (SFB) – Relationen mellan den Evige och människor bygger på förbundsprincipen. På grund av de förbund han har etablerat kan man få kontakt med Honom. Adam hade ett förbund genom vilket han kunde ha gemenskap med den Evige från början, som det står skrivet i Hosea 6:7:

“Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.” (SFB)

Ett förbund är det starkaste band som finns mellan två eller flera parter. Ett förbund kan inte upphävas eller upplösas utan att det blir allvarliga konsekvenser. Det förbund som det talas om här innebar, enligt rabbinerna, att den Evige lovade att bevara frukterna som skulle ätas under flodens tid, samt ett speciellt beskydd för människorna som ville skada Noach och hans familj under tiden de byggde arken.

“Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.” (SFB) – Detta lär oss att de inte hade intima relationer under flodens tid. När den Evige senare befaller dem att gå ut ur arken tillåter han dem att på nytt förenas med sina makar, som det står skrivet i 8:16:

“Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.” (SFB)

6:20-21 “Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. Och du skall ta med dig allt slags mat, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det skall tjäna som föda för dig och dem.” (SFB) – Enligt denna text ansågs inte djuren som föda. Först talas det om alla djur och sedan om alla slags livsmedel där uppenbarligen djuren är undantagna. Under 1656 år av mänsklighetens historia åt man inte kött, utan enbart frukter och grönsaker, enligt det bud som getts till människorna i 1 Mosebok 1:29. Tillståndet att äta kött gavs efter floden.

6:22 “Och Noach gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.” (SFB reviderad) – Detta är hemligheten till framgången för alla. Nyckeln till framgång för människan är att hon gör exakt det som Gud har befallt henne.

Andra aliján 7:1-16

7:1    “Och HaShem sade till Noach: "Gå in i arken med hela din familj. För dig har jag funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.” (SFB reviderad) – Lägg märke till att Torán vid detta tillfälle använder namnet som skrivs med bokstäverna Jod, He, Wav och He, HaShem, den Evige. Som vi sa tidigare har det Namnet att göra med barmhärtighetens attribut. Vi ser alltså att Noach inte bara vandrade i förhållande till Guds rättfärdighet, enligt 6:9 där Elohim nämns, utan han hade också en relation till den Eviges barmhärtighet, som det också står skrivet i förra veckans sista pasuk, vers, 1 Mosebok 6:8:

”Men Noach hade funnit nåd inför HaShems (JHWH) ögon.” (SFB reviderad)

Nåd är oförtjänad favör. Nåd hör samman med den Eviges barmhärtighets-attribut och här i kapitel 7 ser vi hur denna relation förstärks. Den Evige befaller Noach att gå in i arken för att rädda människosläktet och djuren, och speciellt de rena djuren, som tjänar till att offras till den Evige.

Det är intressant att se att uppenbarelsen om rena och orena djur redan fanns på Noachs tid. Det betyder inte att man kunde äta av de rena djuren för människorna kunde inte äta kött innan floden. Skillnaden mellan rena och orena djur fanns då enbart i relation till offren. De rena djuren tjänar som ”mat” åt den Evige, om vi nu talar på ett bildligt sätt. I 4 Mosebok 28:2 ser vi att offren anses av den Evige som sin ”mat”, lechem på hebreiska.

“För dig har jag funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.” – När den Evige ger vittnesbörd om att en person är rättfärdig inför Honom, finns det ingen människa, eller ängel, eller demon som kan ändra på det domslutet, som blev givet genom högsta domstolen, som det står skrivet i Romarboken 8:33:

“Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar.” (Reformationsbibeln)

Det som är viktigt är att man inte verkar rättfärdig inför människor, utan att verkligen vara det inför den Evige som ser allting

7:4    “Ty om ytterligare (heb. od) sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” (SFB) – Den hebreiska texten använder här ordet od (uttalas “ådd”), som betyder ”en gång till”, ”ytterligare”, ”dessutom”, ”fortfarande” m.m., vilket ger innebörden av att floden måste vänta en vecka efter utsatt tid. Enligt en midrash gjordes det för att Noach och hans familj skulle kunna ha en veckas sorg, på hebreiska shivá, efter Metushelachs (Metusalems) död, som inträffade just på den dag som floden skulle komma. Metushelachs far var profeten Chanoch (Enok). Han hade satt ett profetiskt namn på sin son. Namnet Metushelach betyder “hans död sänder”, och det är en anspelning på floden som skulle komma just vid hans död. Visst är det underbart att se hur Metushelachs ålder på 969 år blev den längsta av alla människor i världens historia. Vi ser hur den Evige var tålmodig med dem som syndade och väntade i det längsta med domen.

I 1 Petrus 3:20-21 står det skrivet:

”för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noachs dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jeshua Messias’ uppståndelse.” (SFB reviderad)

7:11 “Det år då Noach var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades.” (SFB reviderad) – I Talmud finns en diskussion mellan rabbi Eliezer och rabbi Yehoshua om vilken månad som det talas om här. Enligt rabbi Eliezer talar det om månaden Marcheshvan (cheshvan – okt-nov). Men enligt rabbi Yehoshua syftar det på månaden ijar (april-maj). Judendomens officiella linje blev fastställd enligt rabbi Eliezer.^[2] Om den är rätt betyder det att från och med uttåget ur Egypten blev det en förändring i almanackan som hade använts sedan världens skapelse. Det som tidigare hade varit den sjunde månaden i året, räknat från Adams skapelse, blev nu första månaden på året, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:2:

“Denna månad skall vara den främsta för er. Den skall för er vara den första av årets månader.” (SFB)

Uttrycket “för er” ger en antydan om att det inte är det för de andra folken som räknade åren från skapelsen. På så sätt kan vi då säga att floden kom vid den tiden då det senare skulle vara höst i Israel.

“(den) dagen... bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades” – Vi ser hur floden inte bara var ett resultat av regnet, utan också av underjordiska vattenkällor som öppnades för att översvämma jorden. Det lär oss att det som hände under floden var en typ av tevilá, rituellt reningsbad. För att ett tevilá skall vara enligt alla konstens regler måste det göras i en mikve, en vattensamling där det finns levande naturligt vatten som huvudsakligen kommer från underjordiska vattenkällor.

Enligt Torán finns det två medel som kan användas till att rena andra element, vatten och eld, som det står skrivet i 4 Mosebok 31:23:

“allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten.” (SFB)

Den Evige tog beslut om att rena jorden denna gång med vatten. Och för att det skulle kunna bli en perfekt rening var det nödvändigt att majoriteten av vattnet kom från underjordiska källor. Världen blev renad första gången genom vatten. Nästa gång kommer den att renas med eld...

“himlens fönster öppnade sig” – Såvitt jag förstår hade det skyddande vattentäckelset som funnits ovanför atmosfären, jfr. 1 Mosebok 1:6-7, skapat ett vårlikt klimat under hela året på hela jorden.

Det finns vetenskapsmän som säger att ett vattenhölje utanför atmosfären skulle öka lufttrycket på jorden flera gånger om. Det har visat sig att patienter med hjärtproblem har lättare för att överleva en hjärtoperation om den görs i ett rum med flera gånger högre lufttryck än vanligt. Det ger oss anledning att förmoda att människan skapades att leva under ett större lufttryck.

Allt detta skulle kunna vara en del av anledningen till att människorna levde mycket längre innan floden. Klimatförändringarna blev så stora att människans ålder reducerades till en tiondel av vad den tidigare hade varit.

Nu öppnades ”himlens fönster” och allt det vatten som tidigare hade varit ovanför atmosfären föll ned på jorden. Från och med nu skulle världen vara helt annorlunda. Till och med stjärnorna skulle synas annorlunda på himlen.

7:16 “De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noach.” (SFB reviderad) – Arken förebildar frälsningen för alla människor. Dörren är nådens dörr. Det kommer en tid när nådens dörr kommer att stängas av den Evige. Hans nåd har en gräns för syndaren. Om syndaren inte omvänder sig i tid måste den Evige, (JHWH), den Barmhärtige, stänga nådens dörr för att lämna plats åt den fällande domen. När Han stänger kan ingen människa öppna.

Tredje aliján 7:17 – 8:14

7:21 “Då förgicks allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor.” (SFB) – I detta avsnitt ser vi hur det flera gånger upprepas att allt kött, inklusive människorna, dog. Detta är den Eviges vittnesbörd, som blev förmedlat till oss genom profeten Moshé.

Enbart åtta personer överlevde floden. Alla andra människor dog.

7:22 “Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig.” (SFB) – De hebreiska orden för “en fläkt av livsande” är nishmat-ruach. Nishmat kommer från neshamá som är människans övre del av själen och som inte djuren har. Djuren har kropp och en levande själ nefesh-chajim såväl som människorna. Men människan har något mer, en övre själ, neshamá.

Enligt mina beräkningar inträffade Messias’ död fredagen den 27 april år 31 och uppståndelsen natten mellan lördagen och söndagen den 28-29 april samma år, 40 år innan templets förstördes.

8:5    “Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.” (SFB) – Någon tid efter shavuot (pingst) sågs bergstopparna. En midrash berättar att det var två berg som då syntes, Sinai och Tsion. På Sinai berg blev Torán given under shavuot efter uttåget ur Egypten. Och på Tsions berg blev Anden given på samma dag, shavuot, femtio dagar efter Messias Jeshuas uppståndelse.

8:13 “Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden.” (SFB) – Den första dagen i första månaden från Adams skapelse motsvarar den första dagen i den nuvarande sjunde månaden enligt den judiska kalendern, den 1 Tishri. På den dagen firas en Herrens högtid, jom teruá, alarmdagen, som också kallas för rosh hashaná, nyår. Just på den dagen hade vattnet sinat bort från jorden och Noach tog av taket på arken.

På samma sätt som taket blev borttaget från arken, öppnas det en port i himlen år efter år på samma dag, för att det på så sätt skall bli en speciell nådatid att kunna omvända sig. Den nådatiden sträcker sig från jom teruá till jom kippur, den första till den tionde dagen i sjunde måndaen. I slutet av jom kippur stängs den porten.

Fjärde aliján 8:15 – 9:7

8:20 “Och Noach byggde ett altare åt HaShem och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet för altare mizbeach^[3] kommer från roten zavach^[4] som betyder ”offra”. Ett altare är ett bord där man offrar ”mat” till den Evige. Ett altare är en mötesplats mellan människan och Gud.

Noach var tvungen att bygga altaret. Han måste anstränga sig för att kunna visa den Evige sin kärlek och underdånighet. Varje person har ett ansvar att bygga ett altare åt den Evige i sitt liv, skaffa en intim mötesplats, en plats där hon kan ha en relation med Fadern genom ett offer som kostar på.

Brännoffret innebär att hela djuret bränns upp. Djuret som offras på altaret representerar den människa som offrar det. På så sätt blir brännoffret en symbol för helöverlåtelse till den Evige. Hela mitt liv är ditt. Allt vad jag är och har tillhör dig. Mitt liv betyder inget för mig själv. Det enda som är viktigt är att behaga dig, HaShem. Detta är det budskap som brännoffret ger när det offras på ett rätt sätt.

Det hebreiska ordet som översatts som ”brännoffer” är olá,^[5] som kommer från roten alá^[6] som betyder ”stiga upp”, ”gå upp”. En ordagrann översättning skulle då vara “uppstigandeoffer”.

Ett liv som är helt överlåtet till att uppfylla den Eviges syften är som ett offer när det stiger upp som en ”välbehaglig lukt” i Himlen.

8:21a “När HaShem kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv” (SFB reviderad) – Väldoften kom inte från det brända köttet från ett dött djur. Vår himmelske Fader njuter inte av att blod utgjuts och köttet bränns upp från ett oskyldigt djur. Det som orsakar den välbehagliga lukten är hjärtat bakom offret. I detta fall var det Noachs hjärta. Han var villig att offra dessa dyrbara djur för att på så sätt visa sin egen hängivenhet till Skaparen.

Samtidigt profeterade han om Guds Lamm som skulle komma längre fram för att ta bort hans synd och hela världens synder. Detta var välbehagligt för den Evige och därför svor han en ed, som det också står i Jesaja 54:9:

“Ty såsom jag gjorde vid Noachs flod, så gör jag ock nu: såsom jag då svor, att Noachs flod icke mer skulle komma över jorden, så svär jag ock nu, att jag icke mer skall vredgas på dig eller straffa dig.” (SFB reviderad)

8:21b-22 “Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Härefter skall jag inte mer döda allt levande så som jag nu har gjort. Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.” (SFB) – Rashí hävdar att eftersom orden “Härefter skall jag inte mer” upprepas två gånger, blir dessa ord en ed. En ed är en del av ett förbund. Här ingås alltså ett förbund mellan Skaparen och himmel och jord, som det står skrivet i Jeremia 33:20 och 25:

“Så säger HaShem: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid… Så säger HaShem: Om mitt förbund med dag och natt inte består och om jag inte har bestämt en fast ordning för himmel och jord.” (SFB reviderad)

“sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter” – Talmud^[7] talar om dessa sex olika årstider i Israels land:

Sådd – halva tishrí, marcheshvan och halva kislev (oktober – november)

Vinter – halva kislev, tevet och halva shvat (december – januari)

Köld – halva shvat, Adar och halva nissán (februari – mars)

Skörd – halva nissán, iyar och halva siván (april – maj)

Sommar – halva siván, tammuz och halva av (juni – juli)

Värme – halva av, elul och halva tishrí (augusti – september)

I och med att floden kom, blev hela det ekologiska systemet rubbat. Några av förändringarna blev:

1. De olika geologiska skikten blev bildade av sedimenteringen på botten av vattnen.

2. Fossilerna blev till genom pressen på de levande djuren som begravdes levande i leran som samlades i dalarna. Många av dessa dalar pressades senare upp i höjderna och därför kan man finna många fossiler på bergen.

3. Vattnet som fanns ovanför atmosfären försvann vilket innebar:

1. En förlust av växthusklimatet – vegetationen var därefter inte densamma.

2. Den radioaktiva strålningen från rymden träffar de levande varelserna och dess motståndskraft reduceras – människorna dör vid en tidigare ålder.

3. Det atmosfäriska lufttrycket minskar drastiskt – det blir andra livsvillkor.

4. Jorden rubbas på sin egen axel – de geografiska polerna flyttades, vilket innebar att de sex olika årstiderna skapades.

9:1    “Gud välsignade Noach och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.” (SFB reviderad) – Denna välsignelse gjorde så att Noachs tre söner kunde föröka sig till att bli förfäder till de tre huvudsakliga folkgrupper som nu finns bland människorna.

9:3    “Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.” (SFB) – Från och med nu får människan tillstånd att äta kött. Noachs ättlingar får äta orena djur. Det är inte synd för dem. Förbudet att äta orena djur blev givet till Israels folk på Sinai, jfr. 3 Mosebok 11 och 5 Mosebok 14. Men de gudfruktiga bland folken gör väl i att inte äta orena djur.

9:4    “Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta” (SFB) – Texten talar om förbud mot att äta sådant kött, d.v.s. delar av ett djur, som fortfarande har sitt blod cirkulerande i sig. Det gäller även det blod som tappas så länge djuret lever. Detta gäller alla Noachs efterkommande, d.v.s. alla människor.

I förbundet med Noach och hans efterkommande finns sju grundläggande lagar för hela människosläktet som också Paulus undervisar om i Romarbrevet 2:14-15 där det står skrivet:

”Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.” (SFB)

Dessa sju är:

1. Inte praktisera avgudadyrkan

2. Inte häda

3. Inte dräpa

4. Inte bedriva otukt

5. Inte stjäla

6. Inte äta delar eller blod av ett levande djur

7. Upprätta domstolar, myndigheter

Femte aliján 9:8-17

9:12-13 “Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: Min båge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden."” (SFB) – Detta förbund blev gjort med Noach och hans söner samt med jorden i alla framtida generationer.

 “min båge” – Tecknet på förbundet är regnbågen som på jorden enbart syns som halv. I de syner som profeterna fick av tronen i himlen fick de se den Eviges båge runt tronen, och där uppenbarades den helt rund, inte halv, jfr. Hesekiel 1:28 och Uppenbarelseboken 4:3. Så länge regnbågen syns på himlen är förbundet gällande. Och likaväl som det finns sju färger i bågen finns det sju grundläggande lagar i detta förbund.

9:17 “Och Gud sade till Noach: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."” (SFB reviderad) – I hela denna text förekommer ordet förbund 7 gånger, ordet kött 6 gånger och ordet jorden 10 gånger.

Sjätte aliján, 9:18 – 10:32

9:18 “Noachs söner, som gick ut ur arken, var Shem, Cham och Jefet; och Cham är Kenáans fader.” (SFB reviderad) – Kenáan blev Noachs första barnbarn. Barnbarnen kallas i Skrifterna också för söner och barn. Ättlingar som kommer flera generationer senare kallas också för söner och barn. Därför kallas Messias ben David, Davids Son, eftersom han kommer från Davids kungahus.

9:19 “Dessa tre var Noachs söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig” (SFB reviderad) – Alla människor på jorden kommer från dessa Noachs tre söner.

9:22 “Och Cham, Kenáans far, såg sin fars nakenhet och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet.” (SFB reviderad) – En upprorisk person hittar alltid ett sätt att sprida ut felen hos sin överhet och på så sätt förlorar han själv sin välsignelse. I stället för att täcka över sin pappas brister spred Cham ut nyheten om dem.

Här nämns Kenáan igen. Det ger oss en antydan om att han hade något med saken att göra.

9:23a “Och Shem och Jefet tog” (SFB reviderad) – I den hebreiska texten står verbet i singularis, vilket innebär att det var Shem som tog initiativet till att hedra sin pappa och täcka över hans nakenhet. Den som är ödmjuk täcker över sina myndigheters brister och får därför heder och välsignelser.

9:24-25 “När Noach vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: Förbannad vare Kenáan, en slavars slav skall han vara
åt sina bröder!” (SFB reviderad) – Noachs yngste son var Kenáan. Torán säger inte vad han hade gjort. I midrash-litteraturen spekulerar man om vad han skulle ha gjort. Några säger att han kastrerade sin farfar. Andra säger att han begick en pervers handlig. Personligen tror jag att han begick någon homosexuell handling. Kenáans ättlingar grundade städerna Sodom och Gomorra som blev dömda för sina homosexuella handlingar. Noach såg profetiskt det som Kenáans barn skulle göra i framtiden, och därför förbannade han den som hade ett sådant beteendemönster. I 3 Mosebok 18 kan man läsa om många andra sexuella synder som hans barn skulle begå i framtiden.

9:26-27 “Han sade vidare: "Välsignad vare HaShem, Shems Gud, och Kenáan skall vara hans slav! Gud skall utvidga Jefet, han skall bo i Shems tält, och Kenáan skall vara deras slav."” (SFB reviderad) – En pappas ord har stort inflytande över sina barns framtid. Dessa ord som Noach uttalade över sina barn markerade hela mänsklighetens framtida historia.

Israels folk, som är ättlingar till Shem, blev bärare av den Eviges Närvaro och fick ta emot och föra ut Torán till nationerna. Jefets ättlingar blev dem som mest spred ut sig på jorden. Cham, stamfadern till de mörkhyade, fick ingen välsignelse. Däremot hade han redan blivit välsignad av den Evige, cf. 9:1. Ingen förbannelse blev uttalad över honom, utan över hans förstfödde son.

Israels barn blev tvungna att förinta Kenáans barn efter uttåget ur Egypten. Anledningen till detta var att de hade begått all typ av avgudadyrkan och sexuell perversion tillsammans med utgjutande av mycket oskyldigt blod. De synderna orsakade deras förintelse.

När en person omvänder sig från sina förfäders synder och får nåd ifrån himlen, får han uppleva hur förbannelsen bryts över sitt liv. Det hände med den kananeiska kvinnan Rachav, som tog emot Israels barns spejare när de skulle inta Jerichó. Genom sin omvändelse fick hon till och med hedern att bli en av mödrarna i Messias’ släktträd, se Matteus 1:5. Där ser vi hur förbannelsen bröts.

“Välsignad vare HaShem” – På hebreiska: Baruch HaShem. Denna välsignelse, som används mycket av det judiska folket idag, är en av världens äldsta välsignelser.

Om vi jämför texten i 5:32 med 11:10 ser vi att Shem inte var Noachs förstfödde son.

Den hebreiska texten i 10:21 är svårförstådd. Antingen kan den betyda att Shem var Jefets äldre bror, eller att Jefet var den äldre brodern.

Om vi nu ser på den ordning som de kommer i släktregistret i kapitel 10, ser vi att Jefet kommer först, sedan Cham och sist Shem. Det är möjligt att det är den ordning i vilken de föddes. Den Evige ändrade på rangordningen av dessa tre söner genom att sätta Shem först när de nämns tillsammans. Det var för att Shem var bärare av välsignelserna och löftet om kvinnans Säd, Messias.

Sjunde aliján 11:1-32

11:1 “Hela jorden hade ett enda språk och samma ord.” (SFB) – Det enda språk som alla människor talade under 1996 års historia var originalspråket, som den Evige hade använt till att skapa världen, det hebreiska språket. Det språket bevarades av Ever, Shems barnbarns barn, och bland annat därför blev det språket kallat för hebreiska, från namnet Ever.

11:2 “Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där” (SFB reviderad) – Shinars land är Babylonien. Där föddes ockultismen och astrologin. Babylon är modern till alla skökor på jorden. Skökorna är de avfälliga religionerna.

11:3 “De sade till varandra: "Kom, så slår vi tegel och bränner det!" Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck.” (SFB) – I Babylon finns inga naturliga stenar.

11:4 “Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden."” (SFB) – Nimrod höll på att ta kontroll över hela världen och en revolt mot den Evige började under hans ledning. Detta byggprojekt var en del av upproret mot HaShem. Man ville inte längre underordna sig Skaparen, utan hittade på sitt eget religiösa system. I första kapitlet i Paulus brev till romarna talar han om hur detta avfall gick till.

11:5 “Då steg HaShem ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.” (SFB reviderad) – Den Evige finns överallt. Så den här typen av nedstigande är en hänsyftning till hans sändebud, änglarna, som kommer som Hans representanter. Den Evige kommer genom sina ambassadörer, sina sändebud.

11:6 “HaShem sade: "Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.” (SFB reviderad) – Enheten i språket innebär även enhet i tankelivet. Denna kapacitet av enhet och organisation orsakade att människorna tillsammans kunde göra allt de förmådde drömma. Enhet i organisation ger mycket kraft såväl till att göra gott som ont. Ett enat folk är mycket starkt. Ett splittrat folk är svagt.

11:7 “Välan, låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” (SFB) – Den Evige talar med sitt himmelska råd för att de tillsammans skall ta beslut i denna situation. Targumtexten översätter denna vers såhär:

“Och HaShem sade till de 70 änglar som står inför honom, välan, låt oss stiga dit ned...”

De 70 olika släkter som då fanns fick så var sitt språk. Talet 70 representerar hednanationerna.

11:26 “När Terach var 70 år, blev han far till Avram, Nachor och Haran” (SFB reviderad) – Enligt en Midrash som heter Sefer haJashar 7:22 var Terach 38 år gammal när han födde Haran och Nachor. Och enligt samma bok (7:51) var Terach 70 år när Avram föddes, vilket innebär att vår fader Avrahams födelseår var 1948 efter Adam.

Varför står det då i Apostlagärningarna 7:4 att Avraham blev förflyttad till Israels land efter Terachs död? Dr. David Stern ger svaret på denna fråga^[8]:

“Efter sin faders död. Var inte Stefanus informerad i Bibeln? 1 Moseboken 11:26 verkar hävda att Avrahams far Terach var 70 år när Avraham föddes; och 1 Moseboken 12:4 säger klart att Avraham var 75 när han lämnade Charan; vilket innebär att Terach var 145 vid det tillfället. Men 1 Mosebok 11:32 säger att Terach dog vid 205 års ålder, sextio år senare...

Stefanus använde en text av de fem Moseböckerna där Terachs ålder uppges till 145 år inte 205 år. Den samaritiska texten av de fem Moseböckerna säger 145, så vi handlar inte här med ett deus ex machina...

Den alexandrinske juden Philo från första århundradet, talar också i De Migratione Abrahami om att Avraham lämnade Charan efter Terachs död.”

Messias i denna Parashá

Noach

·         Hans namn – vila, tröst.

·         Den ende rättfärdige.

·         Vandrade med Gud.

·         Lydde buden.

·         Gick från en värld till en annan – död och uppståndelse.

·         Offrade brännoffer till den Evige.

Arken

·    Enda vägen till frälsning.

·    Mellan död och liv fanns det ett stycket trä.

·    Förde över mänskligheten från ett liv till ett annat.

Floden

·         Renande vatten för hela jorden.

·         Åtta personer blev frälsta – åtta är talet för frälsning.

·         Den 17 nissán landade arken på bergen – samma dag upprestes Jeshua från döden.

·         Den 1 tishrí blev taket borttaget från arken – dagen då Jeshua kommer tillbaka.

Var mans broder, 9:5

Shem

·         Bär den Eviges Namn.

·         Den Evige är Shems Gud, 10:26.

·         Bärare och förmedlare av välsignelse till hela världen.