Parashá 05 Chajei Sará

1 Mosebok 23:1 – 25:18

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Alijot för Toráläsningen:

1. 23:1-16
2. 23:17 – 24:9
3. 24:10-26
4. 24:27-52
5. 24:53-67
6. 25:1-11
7. 25:12-18
8. Maftir: 25:16-18

Haftará: 1 Kungaboken 1:1-31

Chajei Sará

Betyder Sarás liv eller levnadsår.

Första aliján, 23:1-16

Sará dör i Chevron vid 127 års ålder och Avraham gråter över henne. Därefter ber han Chets barn om att få köpa en bit mark till gravplats. De erbjuder honom att begrava sin döda i vilken som helst av deras förnämsta gravar. Avraham böjer sig i vördnad inför dem och ber att få köpa grottan i Machpelá av Efron. Efron erbjuder honom åkerfältet med grottan som en gåva, men Avraham vill betala för det. Och trots att Efron ber om en astronomisk summa pengar betalar Avraham kontant.

Andra aliján, 23:17 – 24:9

Så blir då Efrons åkerfält överlåtet till Avraham som egendom inför Chets barns myndigheter och Avraham begraver Sará i grottan. Därefter ber han sin trognaste tjänare att svära en ed och åka till hans släktingar, till det land som han hade lämnat, och bland dem söka reda på en fru åt sin son Jitschak. En ängel från den Evige blir utsänd i förväg så att resan kan bli framgångsrik. Om kvinnan inte vill följa med honom blir tjänaren befriad från eden.

Tredje aliján, 24:10-26

Tjänaren beger sig iväg med tio kameler lastade med rikedomar och kommer fram till Aram-Naharajm. Där stannar han vid en brunn utanför staden Nachor vid tidpunkten då kvinnorna går ut för att hämta vatten. Han ber Avrahams Gud om ett tecken för att kunna veta vilken flicka som har blivit utsedd till att bli Jitschaks fru. En mycket vacker jungfru, Rivká, som är barnbarn till Avrahams bror, kommer just då för att hämta vatten ur brunnen. Tjänaren springer emot henne och ber om lite vatten. Hon ger då inte bara honom att dricka, utan även alla hans kameler. Det var tecknet som han hade bett om. Tjänaren ger henne guldsmycken och frågar vems dotter hon är och om de kan få sova över hos henne. Hon svarar att hon är Betuels, Nachors sons, dotter. Nachor är Avrahams bror. Det finns också tillräckligt med halm och foder hemma hos dem för att kunna ta emot besöket. Då böjer sig mannen ner i vördnad inför den Evige.

Fjärde aliján, 24:27-52

Tjänaren välsignar den Evige som har lett honom på rätt väg. Den unga flickan springer hem och berättar allt. Hennes bror Lavan springer ut till mannen och ber honom komma in i huset som han har gjort i ordning. Mannen följer med honom hem med hela karavanen, lastar av kamelerna och ger dem mat. Sedan tvättar man fötterna och mat sätts fram. Men tjänaren vill inte äta förrän han har talat om anledningen till att han är där. Han berättar om alla de välsignelser som hans herre har fått av den Evige och om den son som hans fru Sará har fött honom på sin ålderdom. Han berättar också om den ed som han svor och det som hade hänt vid brunnen. Därefter frågar han dem om han kan få ta med sig flickan som fru åt hans herres son. Flickans familj erkänner att detta har kommit från HaShem och ger mannen tillåtelse att ta flickan med sig. Då böjer sig tjänaren ner till jorden i vördnad inför den Evige.

Femte aliján, 24:53-67

Mannen ger Rivká silver- och guldföremål och dessutom kläder. Han ger också saker till hennes bror och mamma. Därefter äter och dricker de för att sedan övernatta. På morgonen ber tjänaren om tillstånd att få ge sig av, men brodern och mamman tycker att flickan först bör stanna hemma en tid. Men tjänaren vill helst resa och därför frågar de Rivká vad hon tycker. Hon har redan bestämt sig för att följa med. Efter att ha välsignat både henne och hennes framtida barn sänder familjen iväg henne tillsammans med sin amma och sina tjänstekvinnor. När de kommer till platsen där Jitschak befinner sig täcker Rivká över sitt ansikte med en slöja när hon får syn på honom. Tjänaren berättar för Jitschak om allt som hänt. Flickan får så ärva Sarás tält och Jitschak tar henne till hustru. Hon blir mycket kär för honom. Så blev han tröstad efter sin mammas död.

Sjätte aliján, 25:1-11

Avraham tar sig ytterligare en fru, Keturá, som föder honom sex söner. En av dem blir fader till midjaniterna. Jitschak får alla Avrahams ägodelar och hans bihustrurs barn får gåvor och blir ivägsända till österlandet, långt ifrån Jitschak. Avraham dör vid 175 års ålder och Jitschak och Jishmael begraver honom i Machpelás grotta, där Sará ligger. Efter Avrahams död blir Jitschak välsignad av Gud. Han bor då i Beer-lachaj-roí.

Sjunde aliján, 26:12-18

Jishmael får tolv söner som blir stamhövdingar. Därefter dör han vid 137 års ålder. Hans folk bosätter sig i området från Chavilá ända till Shur som ligger mitt emot Egypten.

Kommentarer

Första aliján, 23:1-16

23:1-2 “Sará blev etthundratjugosju år. Så gammal blev Sará. Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Chevron i Kenaans land. Och Avraham kom för att sörja Sará och begråta henne.” (SFB reviderad) – Glädjen som fanns i slutet av kapitel 22 står som kontrast till sorgen i kapitel 23. Avraham var lycklig av att ha klarat av det tionde provet och för att han fått än fler välsignelser från den Evige på grund av att ha bundit Jitschak. Nu vänds glädjen i sorg av att Sará dör i förtid. Det är uppenbart att Avraham inte var beredd på en så tidig död varken för sig själv eller för sin fru. Han hade ju inte skaffat någon gravplats.

Midrash-litteraturen berättar att Sará dog av en chock när hon fick höra om Jitschaks offer. Avraham hade inte berättat för henne vad Gud hade bett honom göra med Jitschak, bara att han skulle ta honom till Shem och Evers Jeshivá för att studera. Eftersom Torán säger att enbart Avraham gick ner för berget Moriá, har en Midrash tolkat det som att Jitschak blev sänd till Shem och Ever i Jersuhalajm. När Sará hörde om att Jitschak hade rest för att bli offrad, lämnade hon Beer-Sheva för att söka efter sin son. Och när hon kom fram till Chevron dog hon. Om så var fallet skulle Jitschak vara 37 år gammal när han blev bunden och lagd på altaret.

Men, om vi tittar på ordningen i torátexten ser vi att Sarás död kommer efter versarna 22:20-24. Där står det i hebreiskan att ”efter dessa saker”, d.v.s. efter Jitschaks akedá, ”bindande”, fick Avraham nyheter från sin bror Nachors familj. Det är visserligen sant att Torán inte alltid står i händelsernas rätta ordning, (många gånger vävs texter in i varandra), men det verkar som att Toráns text antyder om att Sarás död inte skedde omedelbart efter Jitschaks bindande.

Enligt vers 21:34 bodde Avraham länge i filistéernas land, vilket, enligt Rashi, innebär mer än 25 år. Enligt Jashars bok var Jitschak 5 år gammal när Jishmael drev gäck med honom. Det visar att Jitschak skulle vara mellan 30 och 37 år gammal när han blev bunden. Personligen tror jag att Jitschak var 33 år gammal vid det tillfället, eftersom den profetiska skuggbilden måste stämma med den verklighet som projicerar den. Eftersom Jitschaks bindande var en skuggbild av Messias’ död och uppståndelse, kan man dra den logiska slutsatsen att han var lika gammal som Messias när han frivilligt överlät sig till att brännas upp som ett uppstigandeoffer. I så fall skulle Sará ha dött tre år efter Jitschaks akedah.

Sará begav sig till Chevron och dog där. Den platsen representerar tron på uppståndelsen, som vi tidigare nämnt om. Hon dog alltså i tron på uppståndelsen och kommer därför att uppväckas för att få vara med när Messias Jeshua kommer för att regera på jorden under tusen år.

Nu kommer då frågan: varför dog Sará i förtid? Det är inte lätt att svara på den. Somliga föreslår att det var för att hon skrattade med en attityd av löje när hon fick budet om att hon skulle föda en son. Men man tycker att den försyndelsen inte kan ha varit tillräckligt stor för att behöva dö i förtid.

Det finns ett annat förslag som säger att HaShem ville ge Avraham onda barn. Och eftersom dessa barn inte borde födas av Sará var det bättre att Sará dog så att Avraham gifte sig igen. Ättlingarna till dessa barn skulle så tjäna Israels folk under Messias’ tid.^[1]

Men den tolkningen är mycket svår att acceptera. Hur skulle HaShem vilja att det föddes onda barn?

I 1 Timoteus 2:4 står det skrivet:

“(Gud) som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (SFB)

I 1 Petrus 3:9b står det skrivet:

“eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (SFB)

Frågan om varför Sará dog i förtid står alltså obesvarad.

När Messias kommer, kommer han att förklara allt för oss.

23:3-4 “Sedan bröt Avraham upp från sin döda och talade med chetiterna. Han sade: "Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda."” (SFB reviderad) – I Shulchan Aruch^[2] står det skrivet:

“Att begrava en död är ett mycket viktigt mitsvá (bud). Man måste göra det samma dag som döden inträffar och det är förbjudet att skjuta på begravningen till dagen efter utom när man kan ge större heder till den döde, exempelvis för att vissa släktingar skall kunna vara med på begravningen, eller om landets lagar inte tillåter att begravning hålls samma dag.”

Ett av de 613 buden säger att man skall begrava den döde samma dag som han avled, enligt det som står skrivet i 5 Mosebok 21:23:

“så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som den Evige, din Gud, ger dig till arvedel.” (SFB)

Det står också skrivet i 1 Mosebok 3:19:

“I ditt ansiktes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.” (SFB)

Människan måste vända tillbaka till den jord som hon blev tagen ifrån. Detta skriftställe lär oss att det inte är bra att kremera de döda. De skall begravas i jorden.

“Jag är en främling och gäst hos er” – Enligt Gur Ariyeh har dessa två ord helt olika betydelser som står i diametralt motsatsförhållande. Det hebreiska ordet som översatts som ”främling” är ”ger”^[3] och det ord som översatts till ”gäst” är toshav.^[4]

Enligt Rashi sa Avraham här att han var en främling (ger) från ett annat land som har etablerat sin permanenta boplats (nitjashavti) bland dem. En ”ger” är en främling som inte har fulla rättigheter och en toshav är en permanent boende som har fulla rättigheter på platsen. När en person blir en toshav upphör han att vara en ger.^[5]

I Efesierbrevet 2:19 står det skrivet:

”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.” (SFB)

Enligt HaShems synvinkel, är den hedning som konverterat genom Jeshua HaMashiach inte längre varken ger eller toshav i det andliga-himmelska Israel. Han har en högre ställning. Han är en medborgare i himlen tillsammans med de gudsöverlåtna judarna och en medlem i Guds familj.”

23:9 “så att han ger mig den grotta i Machpelá som tillhör honom och som ligger vid utkanten av hans åkerfält. Mot full betalning vill jag att han ger mig den till egen gravplats bland er.” (SFB reviderad) – I Talmud^[6] står det skrivet att fyra par blev begravda på denna plats, Adam och Chavá, Avraham och Sará, Jitschak och Rivká, Jaakov och Leá. Det är anledningen till att Chevron också heter Kirjat-Arbá, som betyder ”De fyras by”.

Det är möjligt att Avraham var intresserad av den grottan just för att Adam var begravd där. Machpelá betyder ”fördubblad”.

23:13 “och sade till Efron i deras närvaro: "Jag ber dig, lyssna på mig. Jag betalar vad marken är värd. Tag emot det av mig och låt mig begrava min döda där."” (SFB) – Trots att Efron erbjöd, inte bara grottan, utan också hela åkerfältet, ville Avraham inte ta emot det. Vilken skillnad det är mellan hans attityd och den som anser att bara det man fått gratis räknas som välsignelser från den Evige. Avraham ansåg inte Efrons erbjudande som en “välsignelse”. Han var inte intresserad av att hedra sin avlidna fru med en grav som inte hade kostat honom något. Hur mycket värderar vi människan? Avraham ville ha platsen ”mot full betalning”, (v. 9). Han skulle inte ens ansett ett nedsatt pris som någon välsignelse. För vår fader Avraham var det en välsignelse att kunna betala Efron det han bad om. Då kunde ingen i framtiden säga att den platsen inte tillhör Israels barn.

Vår Mästare Jeshua HaMashiach sade, enligt vad som står skrivet i Apostlagärningarna 20:35b:

“Det är saligare att ge än att få” (Bibel2000)

23:15 “Min herre, lyssna på mig. Ett stycke mark värd fyrahundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.” (SFB) – Fyrahundra siklar silver motsvarade mer än 50 årslöner. Enligt arkeologiska upptäckter från den tiden, uppgick en årslön till mellan sex och åtta siklar.^[7] Det var ett oförskämt överdrivet pris som Efron satte. Han ville dra nytta av Avrahams generositet vid ett svagt och känsligt tillfälle, när han inte hade lust att göra affärer. Vad tråkigt det är när någon utnyttjar en annans generositet på detta sätt! Vilken egoism!

23:16 “Avraham lyssnade på Efron och vägde upp åt honom den summa som han hade nämnt i chetiternas närvaro, fyrahundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.” (SFB reviderad) – I den hebreiska texten är Efrons namn här skrivet på ett ofullständigt sätt utan bokstaven vav. Det förstås som att denne man blev reducerad av den Evige på grund av sin giriga attityd. Hans plånbok blev större men hans namn blev mindre. Vilket är mest värt?

Trots det astronomiska orättfärdiga priset var inte Avraham upplagd för en diskussion för att sänka priset. Hans fru var mer värd än så och förtjänade en hedersfull begravning. Tvärt om, det höga priset för begravningen höjde bara upp den dödas heder!

Avraham vägde upp de pengar som Efron hade begärt, med sådana mynt som var gångbara i handel. Enligt Rashi betyder det att de kunde användas på vilken plats som helst. Det innebär att han gav stora mynt som var värda 100 siklar styck.

23:19a “Därefter begravde Avraham sin hustru Sará...” (SFB reviderad) – Lägg märke till att det inte talas om Sarás döda kropp som något skilt från henne själv. Det var Sará som begravdes. En människa är ingen människa utan en kropp. Därför måste det bli en uppståndelse för att människan skall bli slutfrälst.

Andra aliján, 23:17 – 24:9

Kapitel 24 berättar om hur Eliezer finner en fru till Avrahams son. Om vi gör en allegorisk tolkning kan vi lyfta fram följande punkter:

• Avraham representerar den himmelske Fadern, som det står skrivet i Matteus 22:2:
  “Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.” (SFB)

• Tjänaren Eliezer, vars namn betyder ”Min Gud är en hjälp” representerar den Eviges Ande, som det står skrivet i Johannes 15:26:
   “När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig” (SFB)

• Jitschak representerar Guds Son, som det står skrivet i Ordspråksboken 30:4b:
  “Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?” (SFB)
  Och i Matteus 3:17 står det skrivet:
  “Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."”  (SFB)

• De övriga tjänarna representerar änglarna, som det står skrivet i Hebreerbrevet 1:14:
  “Är inte änglarna andar i avskild tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” (SFB)

•  Rivká representerar Messias’ brud, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:7:
  “Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.” (SFB)

Den himmelske Fadern har sänt sin Ande till jorden för att söka upp och stämpla in alla dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom, som det står skrivet i 2 Krönikeboken 16:9a:

“Ty den Eviges ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”

På samma sätt som Eliezer vittnade om sonen som hade fötts på ett övernaturligt sätt och om alla de rikedomar som hans pappa hade gett honom, (24:36), så vittnar den Eviges Ande om Sonen som fötts på ett övernaturligt sätt och som har fått allt det som tillhör Fadern, vilket inkluderar all makt i himmelen och på jorden, som det står skrivet i Johannes 17:10a:

“Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt” (SFB)

I Matteus 28:18 står det skrivet:

“Då trädde Jeshua fram och talade till dem och sade: Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” (SFB reviderad)

På samma sätt som Rivká var en ren jungfru, är Messias’ brud en ren jungfru, som inte har befläckat sig med andra, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 11:2:

“eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Messias.” (SFB reviderad)

I Uppenbarelseboken 14:4-5 står det skrivet:

“Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.” (SFB)

24:9  “Då lade tjänaren sin hand under sin herre Avrahams höft och lovade honom detta med ed.” (SFB reviderad) – Tydligen innebar det att han var tvungen att röra vid manslemmen där förbundstecknet fanns.

“sin herre” – Det hebreiska ordet adonav står i plural trots att Avraham är en enda person. En slavisk översättning av denna text skulle lyda såhär: ”Då lade tjänaren sin hand under sina herrar Abrahams höft...” Det lär oss att när det är fråga om fullständig auktoritet, som i detta fall av herradöme över en slav, (jfr. 24.10; 39:2; 2 Mos. 21:4-6 m.fl.), eller när det gäller universums Skapare (Elohim), står substantivet i pluralform, inte för att uttrycka ett flertal personer, utan för att uppenbara denna fullständiga auktoritet. Om subjektet hade förståtts som ett uttryck för flera personer hade predikatet också stått i pluralform. I 1 Mosebok 1:1 står predikatet i singularis (skapade), vilket lär oss att ordet Elohim inte förstås som en hänvisning till ett flertal personer utan till en enda Person med fullständig auktoritet.

Med andra ord, på samma sätt som Avraham är en, så är också Gud en, inte två eller tre.

Tredje aliján, 24:10-26

24:10 “Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och begav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre i sin hand. Han styrde sin färd mot Nachors stad i Aram-Nacharajm.” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten säger att tjänaren tog sin herres alla ägodelar i handen. Det har tolkats i Midrash-litteraturen^[8] som att han hade med sig en skriftlig överenskommelse som bevisade att Jitschak var ägare till alla Avrahams förmögenheter, för att släktingarna inte skulle ha svårt för att sända iväg sin dotter.

Jag tror emellertid att vi bör förstå den hebreiska formuleringen vechol-tuv, som betyder ”och allt det goda”, som ett representativt uttryck för Avrahams alla ägodelar. Eftersom antalet tio står som representation för totaliteten, representerar dessa tio kamelers last Avrahams hela förmögenhet.

Det hebreiska uttrycket bejadó, som översätts till ”i sin hand”, betyder inte nödvändigtvis att all rikedom uttryckligen var i hans hand utan under hans tillsyn och förvaltarskap.

24:11 “Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten.” (SFB) – På det sätt som Torán berättar denna händelse ser det ut som om denna resa på 70 mil, som normalt tog omkring 17 dagar, varade bara cirka tre timmar.

24:15 “Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rivká ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milká, Avrahams bror Nachors hustru.” (SFB reviderad) – Namnet Rivká^[9] (med betoningen på sista stavelsen) betyder “bunden”, ”underdånig”.

24:17 “Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka."” (SFB) – Denna text och dess sammanhang påminner om Johannes 4:7 där det står skrivet:

“Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jeshua sade till henne: "Ge mig att dricka."” (SFB reviderad)

Med utgångspunkt från dessa liknande uttryck kan vi jämföra dessa två händelser och dra några intressanta slutsatser. På samma sätt som Avrahams tjänare sökte efter en brud till hans son, sökte den Eviges Tjänare efter individer bland samariterna som kunde bli en del av Guds Sons brud. Det lär oss att även de som inte är judar har möjlighet att få bli en del av Messias’ brud, som det står skrivet i Psalm 45:11-12:

“Hör, dotter, se och böj ditt öra! Glöm ditt folk och ditt faders hus!, och konungen kommer att njuta av din skönhet, ty han är din herre, för honom skall du falla ner.” (SFB)

Denna Psalm läses på jom teruá, alarm-dagen, första dagen i sjunde månaden, se 3 Mosebok 23:23-25. Den talar om kungens bröllop med anspelning på Messias’ och hans brud. Det är mycket intressant och märkligt att bruden här presenteras som en icke-israelitiska. Hon är en konvertit! Det lär oss att majoriteten av dem som kommer att bli en del av Messias’ brud kommer att komma från icke-judisk bakgrund. Det utesluter naturligtvis inte juden, men det ger oss en antydan om att det judiska folket kommer att vara en minoritet i Messias’ brud. Den största delen kommer att bestå av gudfruktiga hedningar.

Som jag förstår det kommer inte alla som fötts av Anden, som fötts på nytt, att bli en del av Messias’ brud. I Jeshuas undervisning om Messias bröllop talas det om flera olika typer av personer: brudgummen, bruden, jungfrurna och de andra gästerna. Alla är inte en del av bruden. Bland de frälsta kommer det att finnas tre kategorier: gästerna, jungfrurna och bruden. Detta är tre nivåer av troende Skrifterna talar om. För att komma upp till en högre nivå måste man vara trogen den Evige genom att lyda buden i Torán, som Messias Jeshua sade i Matteus 5:19:

“Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (SFB)

I denna text kan vi se att det finns tre olika typer av frälsta människor:

1. Den som befinner sig i Riket men inte håller buden som finns i Moshes Torá – han blir kallad för den minste.

2. Den som befinner sig i Riket och håller buden utan att undervisa andra – han är varken kallad liten eller stor.

3. Den som befinner sig i Riket och håller buden och undervisar andra hur man skall leva efter Instruktionsboken som gavs genom Moshé – han blir kallad för stor.

Vägen till att bli stor och så kunna vara en del av bruden har tre faser som återspeglas i de tre imperativa verben i Psalm 45 vers 11: ”Hör, dotter, se och böj ditt öra!” Dessa tre uttrycker tillväxt i kärlek, överlåtelse och lydnad inför den Evige och hans Torá. 

De tre olika nivåerna av de troende presenteras på detta sätt:

Majoriteten av de frälsta blir kvar i förgården. En stor grupp kommer in i det avskilda området. Men den minsta gruppen, som utgör bruden, kommer in i det mest avskilda området, som det står skrivet i Matteus 22:14:

“Ty många är kallade, men få är utvalda.” (SFB)

Och i Höga Visan 1:4b står det skrivet:

“Konungen har fört mig in i sina kammare.” (SFB)

24:20-21 “Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler. Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om den Evige hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.” (SFB) – En kamel kan lagra omkring 200 liter vatten. De vattenkrukor som användes på den tiden innehöll omkring 10 liter. Om nu alla tio kamelerna var tomma behövde de omkring 2000 liter vatten. Det innebär att Rivká hade behövt springa omkring 200 gånger mellan brunnen och vattenhon. Om så kamelerna hade varit halvfulla (hm... hur man nu skall säga det...) eller haft ¾ av sin vattenreserv så var det en oerhörd ansträngning som Rivká gjorde. I hebreiskan står det att tjänaren iakttog henne med förvåning, på hebreiska shaá.^[10]

Hennes attityd av utgivande kärlek till en utlänning gjorde henne kapabel att bli Jitschaks fru. Avraham och Sará utmärktes för sin generositet och denna unga kvinna skulle bli ett bra komplement till äktenskapet med Jitschak så att de kunde fortsätta på samma väg.

24:22 “När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar” (SFB) – Det hebreiska ord som översatts till ”halv sikel” är beka ^[11]. Det kommer från baká som betyder klyva, bryta itu, klippa av, invadera. Ordet finns bara på två ställer i hela Skriften. Den andra texten där det förekommer är 2 Mosebok 38:25-28, där det står skrivet:

“Det silver som gavs av de mönstrade av folkförsamlingen utgjorde 100 talenter och 1.775 siklar efter helgedomssikelns vikt. En beka per skalle, det vill säga en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, för var och en som hade gått över till de inmönstrade, var och en som var tjugo år gammal eller mer, 603.550 personer. De hundra talenterna silver användes till att gjuta fotstyckena till helgedomen och till förlåten, 100 talenter till 100 fotstycken, en talent till varje fotstycke. De 1.775 siklarna silver användes till att göra krokar till stolparna och till att överdra deras knoppar och göra band till dem.” (SFB reviderad)

Om vi nu jämför dessa båda texter där ordet beka förekommer kan vi se några intressanta saker. Det första som tjänaren gav till den framtida bruden var en näsring av guld som vägde en beka. När Israels barn skulle bli räknade för första gången var alla som var 20 år eller äldre, tvungna att ge en beka silver. En beka motsvarar en halv sikel. Ena halvan blev given till Rivká och den andra halvan blev given till den Evige. Den beka som gavs till bruden var av guld och den beka som bruden (Rivkás barn) gav till Brudgummen (Den Evige) var av silver. Guldet blev satt i brudens kropp och silvret blev satt i tabernaklet, främst som en grund i själva helgedomen men också som krokar m.m. på förgårdens stolpar.

I Skriften finns ett samband mellan en hustru och ett hus. Hus och fru kan ibland vara synonyma. I Uppenbarelseboken ser vi att bruden är identisk med den Nya Jersuhalajm, som är det hus där bruden skall flytta in, tillsammans med Messias, efter det messianska tusenårsriket. Messias representerar den Evige som Brudgum.

I den hebreiska texten i 2 Mosebok 38:26 står det skrivet beka le-gulgolet^[12], som betyder ”en beka per skalle”. Från ordet gulgolet kommer ordet Golgata^[13], som det står skrivet i Johannes 19:17:

“Och han bar själv sin träbjälke på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen^[14], på hebreiska Golgata” (SFB reviderad)

Alltså skulle man kunna översätta uttrycket beka le-gulgolet som ”en beka till/för Golgata”, eller ”en som är sönderbruten, till Golgata”!

Av vilken anledning behövde varje israelit ge en beka? Det var den lösepenning som krävdes för att det inte skulle komma någon plåga över dem när de blev räknade. Det priset har ett samband med Golgata, platsen där Messias ben Josef (Josefs son) offrades.

Vi kan också se ett samband mellan den ring som gavs till bruden och den lösepenning som betalades av Jeshua när han dog till lösen för många. Jeshua betalade med sitt liv för att få tag på en brud. Bruden blir befriad från plågan på grund av lösepenningen. Lösepenningen är grunden och vissa utsmyckningar på det hus där de skall bo i framtiden.

Israels barn ger bara en halv sikel, en beka, på jorden. Den andra halvan finns i himlen. Messias har betalat den. Utan Messias räknas en israelit enbart som en halv person.

“två guldarmband som vägde tio siklar” – Rashí säger att detta hänvisar till de två stentavlorna där de tio orden stod skrivna.

Fjärde aliján, 24:27-52

I denna alijá upprepas det som hände vid brunnen. Skulle det inte räcka med att Torán gjorde ett sammandrag av det som tidigare sagts? Varför används så mycket pergament till att skriva samma sak två gånger?

När Torán upprepar något två gånger betyder det att det är väldigt viktigt, att det är fast bestämt, att det får sin omedelbara verkan och även att det har en dubbel uppfyllelse i tiden. Det är en dubbelprojicering. Något som hände kommer att hända igen. Det innebär alltså att när vi nu i denna text har en upprepning av berättelsen betyder det att HaShem kallar på vår uppmärksamhet på ett speciellt sätt. Det finns en framtida uppfyllelse av dessa ord i en profetiskt liknande situation. Det lär oss att berättelsen om att hitta en brud har en dubbel projicering, inte bara i förhållande till det förflutna, utan också inför framtiden. Det leder oss till bröllopet mellan Messias och hans brud, som vi tidigare nämnt.

I den sista tiden kommer de personer som kommer att vara en del av Messias’ brud, att ge vatten till det judiska folket, som lämnat landet, och till de förlorade stammarna bland hednanationerna. Eliezer representerar i det fallet det judiska folket, och de tio kamelerna representerar de tio stammarna. Vattnet är Torán och Messias’ Ande, jfr. 5 Mos. 32:2; Ef. 5:26; Jes. 44:3.

Vi lever nu i den tid då denna profetia håller på att uppfyllas!

24:47b “Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.” (SFB) – Denna vers liknar Hesekiel 16:12 där det står skrivet:

“Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud.” (SFB)

Den texten talar också om bruden, som där kallas för Jersuhalajim.

24:50 “Då sade Lavan och Betuel: "Detta är från en Evige. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.” (SFB reviderad) – Lavan var ond och därför svarade han före sin pappa.

Femte aliján, 24:53-67

24:53 “Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rivká. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.” (SFB reviderad) – Detta hänsyftar till Andens gåvor, jfr 1 Korintierbrevet 12:7-11, som ges till de troende för att de skall veta vilka rikedomar som finns i Messias, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 2:12:

”Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.” (SFB)

24:57 “Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv."” (SFB) – Av denna vers lär vi oss att det inte är tillåtet att gifta sig med en kvinna om hon inte samtycker.^[15]

24:58 “De kallade till sig Rivká och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Jag skall åka!"” (SFB reviderad) – Det hebreiska uttrycket visar att Rivká hade bestämt sig för att åka med mannen i vilket fall som helst, även om familjen inte ville det. Det lär oss att om man skall vara en del av bruden måste man vara beredd på att gå emot denna världens strömningar. Det kvittar vad de säger, jag skall i alla fall följa efter Hjälparen, Anden, som leder mig till Messias!

24:60 “Och de välsignade Rivká och sade till henne: "Av dig, vår syster, skall komma tusen gånger tiotusen, och din avkomma skall inta sina fienders portar!"” (SFB reviderad) – Det är troligt att denna text finns som bakgrund till Jeshuas ord i Matteus 16:18 som säger:

“Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skall inte få makt över den.” (SFB reviderad)

24:61 “Så steg Rivká upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rivká och for sin väg.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som i Folkbibeln översatts med ”så bröt... upp” är ”vatakam” som betyder ”och (hon) steg upp”. (1917 års översättning ”stod upp” är i detta fall närmare hebreiskan.). Det är alltså fråga om att bruden reste sig upp vilket talar om uppståndelsen från de döda och uppryckandet vid Messias’ ankomst. I denna text står det att både Rivká och hennes tjänsteflickor steg upp. Det lär oss att både de som är en del av bruden och de andra troende kommer att uppryckas i luften för att möta Messias när han kommer på himlens moln. Och på samma sätt som Rivká blev upplyft och förd till Israels land, kommer de som uppväcks från de döda och de som blir förvandlade, att lyftas upp i luften för att sedan bli förflyttade till Israels land, för att alltid vara där med Messias, som det står skrivet i 1 Tessalonikerbrevet 4:16-17:

“Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Messias Jeshua uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i luften^[16]. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” (SFB reviderad)

Uppryckandet tar oss inte längre upp än till luften, inte ut i rymden. Det finns ingen skriftlig grund för läran som säger att vi skall lämna jorden och fara till himlen. Skrifterna säger att Himlen skall komma till jorden och att de ödmjuka skall ärva landet, som det står i Matteus 5:5:

“Lyckliga de ödmjuka, de skall ärva landet.” (SFB reviderad)

24:65 “och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig.” (SFB) – Att dölja sig med en slöja är ett tecken på diskretion, respekt och underdånighet. Därför bör de gifta kvinnorna dölja en del av sitt huvud som ett tecken på att de står under sina makars auktoritet, speciellt under bön och annan gudstjänst, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 11:5-6 och 10:

“Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat. Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet... Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.” (SFB)

Och i vers 16 står det skrivet:

“Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.” (SFB)

Den judiska seden, som även gällde i Sverige förr i tiden när Torán var en viktig del av det svenska samhället, är att en gift kvinna täcker över största delen av sitt hår när hon ses av andra män.

24:67 “Sedan förde Jitschak in henne i sin mor Sarás tält, och han tog Rivká till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Jitschak tröstad i sorgen efter sin mor.” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten lyder ordagrant: ”Och Jitschak gjorde så att hon kom till tältet, Sará hans mamma...”. Den går att tolkas som att Rivká nu blev Sará, på det sättet att hon fyllde tomrummet som Jitschak hade efter sin mamma. Den går också att förstås som att Rivká kom upp till samma andliga nivå som hennes svärmor hade varit på.

Sarás tält representerar det nya Jerushalajim som är vår moder, som det står skrivet i Galaterbrevet 4:26:

“Men det himmelska Jerushalajim är fritt, och det är vår moder.” (SFB reviderad)

Och i Uppenbarelseboken 21:2 står det skrivet:

“Och jag såg den avskilda staden, det nya Jerushalajim, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.” (SFB reviderad)

I det ”tältet” kommer Messias’ brud att föras in, som det står skrivet i Höga Visan 1:4:

“Tag mig med dig! Låt oss springa! Konungen har fört mig in i sina kammare.” (SFB reviderad)

Sjätte aliján, 25:1-11

25:1 “Avraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Keturá” (SFB reviderad) – Rashí säger att Keturá var Hagar och att namnet kommer från en anspelning på att hennes gärningar var så goda som rökelse – ketoret.

Man kan nu ställa sig frågan om det verkligen var Hagar som Avraham tog sig till hustru igen, när det senare talas om Avrahams ”bihustrur”, vers. 6. I 1 Krönikeboken 1:32 står det att Keturá var Avrahams bihustru.

25:2a “Och hon födde åt honom... Medán, Midján...” (SFB reviderad) – Midjaniterna härstammade från Keturah. Det var några midjanitiska köpmän som gick förbi när Josef var i brunnen, jfr. 1 Mosebok 37:28. Medaniterna, ett annat folk som också föddes av Keturá, sålde sedan Josef till Potifar i Egypten, jfr. 1 Mosebok 37:36. Midjaniterna gick tillsammans med moabiterna och lejde Bil’am till att förbanna Israel, jfr. 4 Mosebok 25:16-18. Midjaniterna blev därför allvarligt straffade av Israels barn efter den Eviges befallning, jfr. 4 Mosebok 31. Midjaniterna förtryckte Israel under sju år och blev sedan slagna av Gid’on, jfr. Domarboken 6-7.

25:5  “Och Avraham gav allt han ägde till Jitschak.” (SFB reviderad) – På samma sätt gav Fadern allt till Sonen som det står skrivet i Johannes 13:3:

“Jeshua visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.” (SFB reviderad)

25:7-8 “Avrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år. Sedan gav han upp andan och dog i en god ålderdom, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk.” (SFB reviderad) – Avraham blev inte så gammal som Jitschak, 180 år. En Midrash säger att Avraham dog fem år för tidigt.^[17] Anledningen var att hans ålderdom skulle bli god, jfr. 15:15, och då var han tvungen att slippa se sitt barnbarn Esavs avfall och uppror som skedde vid 15 års ålder, som det står skrivet i Jesaja 57:1:

”Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.” (SFB)

25:9  “Hans söner Jitschak och Jishmael begravde honom i grottan i Machpelá mitt emot Mamre, på den mark som tillhört chititen Efron, Zohars son.” (SFB reviderad) – Detta visar oss att Jishmael omvände sig och hade en god relation till sin familj under sina sista år. Även detta gav Avraham en god ålderdom. Vid det tillfället var Jitschak 75 år och Jishmael 89 år gamla.

25:11 “Och efter Avrahams död välsignade Gud hans son Jitschak. Och Jitschak bosatte sig vid Beer-Lachaj-Roi.” (SFB reviderad) – Jitschak övertog sin fars uppgift efter hans död. Nu var han lika gammal som sin far när han lämnade Charan, jfr. 12:4.

Sjunde aliján, 26:12-18

25:17 “Jishmaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk.” (SFB reviderad) – Rashi säger att det hebreiska ordet som översatts till ”gav han upp andan”, geviá,^[18] enbart används för rättfärdiga människor. Jishmael blev alltså rättfärdig innan han dog.