ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens mannaAudio

Parashá 06 Toldot

1 Mosebok 25:19 – 28:9

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten 

Alijot för Toráläsningen:

  1. 25:19 – 26:5
  2. 26:6-12
  3. 26:13-22
  4. 26:23-29
  5. 26:30 – 27:27
  6. 27:28 – 28:4
  7. 28:5-9
  8. Maftir: 28:7-9

 

Haftará: Malaki 1:1 – 2:7

Toldot

Plural av toldá [1] som betyder ”generation”, ”ättling”, ”historia”, ”memoar”, ”krönika”.

Första aliján, 25:19 – 26:5

När Jitschak gifter sig med Rivká är han 40 år gammal. Eftersom Rivká är ofruktsam måste han be för henne under nästan 20 år för att hon skall kunna få barn. Men oron av att i sitt inre känna starka krängningar gör att hon går och rådfrågar den Evige som uppenbarar för henne att hon har två folk i sitt moderliv och att den äldre skall tjäna den yngre. Därefter föder hon tvillingar. Den äldre är hårig och därför får han heta Esav. Den andre kommer ut med ena handen som gripande om Esavs häl. Han får heta Yaakov. Då är Jitschak 60 år gammal.

Barnen växer upp och väljer var sin väg i livet. Esav blir jägare och Jaakov blir herde och söker efter god moral genom studier. På grund av att Jitschak hade smak för vilt tycker han bäst om Esav. Men Rivká tycker bäst om Jaakov.

En dag lagar Jaakov soppa med röda linser. Då kommer Esav utmattad från marken. Han ber Jaakov att servera honom av det där röda. Därför får han smeknamnet Edom, röd. Men Jaakov ber honom sälja sin förstfödslorätt för maten. Esav accepterar och ger honom sin ed. Så litet värdesatte han sin förstfödslorätt.

Det kommer en hungersnöd till i landet. Då flyttar Jitschak till filistéernas kung Avimelech i Gerar. Där uppenbarar sig den Evige för honom och säger till honom att inte åka ner till Egypten utan stanna det landet. Han lovar att välsigna honom och ge hans ättlingar alla dessa länder och bekräfta den ed som han svor hans fader Avraham. Hans ättlingar kommer att bli så många som himlens stjärnor och de kommer att få alla dessa länder. Alla jordens nationer kommer att bli välsignade genom Jitschaks avkomma, eftersom Avraham lydde de Evige, höll hans förordning, hans befallningar, föreskrifter och instruktioner.

Andra aliján, 26:6-12

Jitschak stannar så i Gerar där han påstår att hans fru är hans syster, eftersom han tror att männen på orten på så sätt inte kommer att döda honom för hennes skull, eftersom hon är så vacker. Efter en lång tid upptäcker Avimelech att de är makar och tillrättavisar därför Jitschak för att han lurat honom och hans folk. Därefter befaller han sitt folk att inte röra vid mannen och hans fru.

När Jitschak sår i landet får han på grund av den Eviges välsignelse det året en skörd på hundra mått.

Tredje aliján, 26:13-22

Mannen blir så mäktig att filistéerna blir avundsjuka. De har nu täppt igen alla brunnar som Avraham grävde. Avimelech driver ut Jitschak från sitt territorium eftersom han är för mäktig. Då bosätter han sig i Gerars dalgång där han på nytt gräver upp de brunnar som hans pappa hade grävt och ger dem samma namn. Jitschaks tjänare fortsätter att gräva och hittar rinnande vatten. Gerars herdar grälar med Jitschaks tjänare och påstår att vattnet är deras. Därför får den brunnen heta Esek, gräl. Samma sak händer med en annan brunn som de gräver och de kallar den för Sitná, fiendskap. Därför flyttar Jitschak därifrån och gräver en annan brunn. Där blir det ingen tvist och därför får brunnen heta Rechovot, utrymme. Så kan de nu få framgång i landet.

Fjärde aliján, 26:23-29

Jitschak flyttar upp till Beer-Sheva, där den Evige uppenbarar sig för honom. Han uppmuntrar honom att inte vara rädd och bekräftar de löften som han tidigare gett. Då bygger Jitschak ett altare och åkallar den Eviges Namn. Där slår han upp sitt tält och hans tjänare gräver upp ännu en brunn. Då kommer Avimelech tillsammans med två av sina viktigaste män och erbjuder ett förbund med Jitschak så att han inte skulle göra dem illa.

Femte aliján, 26:30 – 27:27

Jitschak ordnar en festmåltid för dem och nästa dag svär de en ed. Männer far sedan i frid och samma dag finner Jitschaks tjänare vatten i den brunn som de håller på att gräva. Brunnen får namnet Shivá, ed. Därför heter staden Beer-Sheva än i dag.

Esav gifter sig när han är 40 år med två utav chetiternas döttrar. Dessa förbittrar Jitschaks och Rivkás själar.

När Jitschak blir gammal får han dålig syn. Eftersom han inte vet vilken dag han skall dö kallar han på sin son Esav för att välsigna honom. Men innan han blir välsignad måste han laga till en god maträtt av något han jagat. Rivká får höra samtalet och utnyttjar tillfället när Esav är borta och berättar allt för sin son Jaakov. Hon ber så honom hämta två getter från hjorden för att så kunna laga till en maträtt som pappan tycker om, för att så lura honom att välsigna honom i stället för Esav. Jaakov är rädd att bli upptäckt och så bli förbannad, eftersom hans bror är hårig och han är slät. ”Den förbannelsen skall komma över mig, min son”, svarar hans mamma. Rivká lagar till maten, klär Jaakov med Esavs bästa kläder och sätter getskinnen på hans armar och hals. Därefter går han in men maten till sin pappa och säger att han är Esav hans förstfödde. Hans pappa frågar hur det är möjligt att han kunde hitta villebrådet så snabbt. Han svarar att HaShem gjorde så att det kom i hans väg. Jitschak ber honom närma sig så att han kan röra vid honom för att se om det verkligen är Esav. När han tar på honom säger han: ”Rösten är Jaakovs, men armarna är Esavs.” Han frågar igen om det är Esav och Jaakov svarar: ”Det är jag.” Jitschak äter maten och dricker vinet. Därefter ber han sin son att kyssa honom, och när han märker lukten av marken i kläderna välsignar han honom.

Sjätte aliján, 27:28 – 28:4

Jitschak uttalar en välsignelse med tio meningar över Jaakov. Och just när han lämnar sin far kommer Esav tillbaka från jakten. Han lagar till en maträtt och går med den till sin pappa. Hans pappa frågar vem det är. När han märker att det är Esav blir han mycket uppskakad och frågar vem det var som just hade gett honom villebråd och blivit välsignad. Esav förstår då att han blivit bedragen av sin bror och ber sin pappa med höga rop om att också få bli välsignad. Pappa säger att hans bror tog hans välsignelse. Esav fortsätter att böna under tårar och slutligen välsignar pappa även honom. Men det är inte en sådan välsignelse som han ville ha och därför blir han hatfull mot Jaakov och beslutar att döda honom när pappa är död.

När hans mamma får reda på vad Esav sagt säger hon till Jaakov att fly till hennes bror Lavan i Charan. Där bör han stanna tills Esavs bitterhet lagt sig. Sedan talar hon med sin man och säger att hon inte vill att Jaakov skall gifta sig med en av Chets döttrar. Då kallar Jaakov på Jitschak, välsignar honom och säger till honom att inte gifta sig med en utav Kenaans döttrar. Efter att ha välsignat honom sänder han iväg honom till Betuel, sin svärfars, familj. Där kan han ta sig en fru bland Lavans döttrar.

Sjunde aliján, 28:5-9

Jaakov ger sig iväg till Padan-Aram och kommer hem till Lavan. När Esav nu förstår att hans pappa inte tycker om Kenaans döttrar, eftersom han sänt iväg Jaakov till sina svärföräldrars hem för att där ta en fru, beger han sig till Jishmael och tar därifrån en av hans döttrar som sin tredje fru.

Kommentarer 

Första aliján, 25:19 – 26:5

25:19 “Detta är Jitschaks, Avrahams sons, fortsatta historia. Avraham blev far till Jitschak” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som i folkbibeln översattes till “fortsatta historia” är toldot. Därifrån kommer namnet på staden Toledo i Spanien eftersom judar bosatte och utvecklade staden.

25:20-21 “och Jitschak var fyrtio år gammal när han tog Rivká till hustru, araméen Betuels dotter från Paddan-Aram och syster till arameen Lavan. Jitschak bad till HaShem för sin hustru Rivká, eftersom hon inte kunde få barn. Och HaShem bönhörde honom så att hans hustru Rivká blev havande.” (SFB reviderad) – Många hebreiska kvinnor har varit ofruktsamma, Sará, Rivká, Rachel och Chaná, profeten Shmuels mamma. Avraham och Sará var tvungna att vänta mer än 70 år tills de fick bönesvar. Jitschak och Rivká fick vänta 20 år innan de fick barn. Rachel var tvungen att vänta 14 år innan hon fick barn och Chaná var ofruktsam under 19 år enligt Midrash-litteraturen. I vers 26 står det att Jitschak var 60 år när hans fru födde honom Esav och Jaakov. Det betyder att Jitschak var tvungen att be under 20 långa år. Tjugo års väntan på att få se uppfyllelsen av löftet om att Avrahams ättlingar skulle föröka sig! Av det kan vi lära oss flera saker:

För det första lär vi oss att vandringen med de Evige inte är lätt. Vägen är full med problem som ger oss anledningar att ge upp. Trons väg innebär att lita på den Evige så att man kan komma över alla problem och få se radikala förändringar i livets kriser. I Romarbrevet 8:35-37 står det skrivet:

“Vem kan skilja oss från Messias kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.” (SFB reviderad)

Det står inte: ”Utan allt detta vinner vi en överväldigande seger...”, utan ”I allt detta...”. Mitt i nöd, ångest, förföljelse, hunger, nakenhet, fara, svärd och död är vi mer än segervinnare på grund av Honom som älskade oss ända in i döden. Trons väg innebar både för Avraham och för Jitschak att lita på den Evige så att alla de problem, som mänskligt sett var omöjliga, kunde lösas.

För det andra lär vi oss av den här texten att den Eviges löften inte uppfylls utan människan medverkan. Trots att Jitschak hade fått ärva de löften som gavs till hans pappa om att hans ättlingar skulle bli som stjärnorna och sanden, väntade han inte passivt på att dessa löften skulle uppfyllas. Han gick in i bön tills de blev uppfyllda. Den Evige har skapat bönen för att kunna samarbeta med människan för att kunna uppfylla sina planer på jorden. Profetiorna i Skriften finns inte där bara för att utsmycka historien med vackra förutsägelser som gör att vi förundras över den Eviges storhet, utan för att vi skall kunna samarbeta med Honom så att hans förutsagda planer skall kunna uppfyllas.

Vi ser ett exempel på detta i profeten Daniel som gick in i bön och fasta när han förstod att tiden var inne för uppfyllelsen av en profetia, som det står skrivet i Daniel 9:2-3:

“I hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jirmejahu skulle fullbordas angående Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år[2]. Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska.” (SFB reviderad)

Den stora hemligheten till framgång i livet är att samarbeta med den Evige så att profetiorna går i uppfyllelse.

“Jitschak bad till HaShem för sin hustru Rivká” – I denna text kan vi hitta en del nycklar för att kunna få ett framgångsrikt böneliv.

1. Jitschak bad utifrån profetiorna som uttalats över Avrahams ättlingar, och speciellt över honom själv, jfr 12:2, 7; 13:15-16; 15:5, 18; 16:10; 17:7-9; 17:19; 21:12; 22:17; 24:7.

a.       I första hand betyder det att han inte sökte sitt eget i bönen utan den Eviges intressen, på samma sätt som vår Herre Jeshua, enligt det som står skrivet i Lukas 22:42b: “Ske inte min vilja utan din”, se också Matteus 6:10. Syftet med bön är att den himmelske Faderns vilja skall ha framgång på jorden.

b.      I andra hand betyder det att han bad i tro, i förtröstan på att den Evige är mäktig att uppfylla allt som han har lovat, jfr Matteus 21:22; Romarbrevet 4:20-21; Jaakov 1:6-8; 5:14.

2. Jitschak bad ivrigt. Ordet som översatts med “bad” är va-jetar[3], som kommer från en rot som har att göra med överflöd. Enligt Rashí betyder ordet i denna kontext ivrig bön, jfr. Lukas 18:1-8; Apostlagärningarna 12:5; Hebreerbrevet 5:7; Jaakov 5:15-16.

3. Jitschak bad ständigt. Hans ihärdiga bön varade i 20 år. Jfr. Daniel 6:10; Lukas 21:36; Romarbrevet 1:9; 12:12; Efesierbrevet 6:18; Filipperbrevet 1:4; Kolosserbrevet 1:3, 9; 4:2; 1 Tessalonikerbrevet 1:2; 2:13; 5:17; 1 Timoteus 5:5; 2 Timoteus 1:3.

4. Jitschak bad för sin fru. Vi kan med all säkerhet säga att både Jitschak och Rivká bad. Men Torán säger bara att Jitschaks bön blev hörd. Rashí säger att det berodde på att han var son till en rättfärdig man och inte hon. Därför var hans bön mer effektiv än hennes. Vi kan också påpeka att det är kraftigare att be för andra än för sig själv. När någon går ut ur sig själv och bryr sig om hur andra har det, förlöses himmelsk kraft över de behövande. Förbön är något mäktigt, jfr. Job 42:10; 2 Mosebok 8:28-31; 9:20; 4 Mosebok 11:1-2; Matteus 5:44; Romarbrevet 8:34; 15:30; Efesierbrevet 1:16; 6:19; Filipperbrevet 1:19; Kolosserbrevet 4:12; 1 Tessalonikerbrevet 5:25; 2 Tessalonikerbrevet 3:1; 1 Timoteus 2:1;  Filemon 1:4, 22; Hebreerbrevet 13:18; Jaakov 5:16.

25:22 “Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: "Om det blir så här, varför drabbar det mig?" Och hon gick för att fråga HaShem.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som översatts som “bråkade”, va-jitrotsatsú är svårt att förstå. Det kommer från roten ratsats[4] som betyder bråka, kämpa, strida. Men det är också relaterat till ordet rats som betyder springa. Därför har rabbinerna tolkat det som att barnen kämpade i hennes livmoder för att kunna rusa ut. Med utgångspunkt från detta skapades en Midrash som berättar att Jaakov rusade inom Rivká och sparkade för att komma ut när hon gick förbi en plats där man studerade Torá. Esav däremot, sparkade för att komma ut när hon gick förbi ett avgudahus. Targum-översättningen säger att de knuffades.

Rivká hade så ont att hon ifrågasatte om det var rätt att hon över huvud taget bett om en son. Om hon hade vetat att hon skulle få en så svår graviditet hade hon inte bett. Varför var hon den enda kvinna som kände så här under graviditeten? Till sist beslutade hon sig för att gå och fråga den Evige. Vart gick hon då? Enligt Midrash-litteraturen,[5] inklusive Jashars bok[6], gick hon till Moriás land och rådfrågade Shem och Ever. De gav henne ett svar från himlen.

En Midrash[7] påstår att Rivká hade blivit förutbestämd till att föda fram Israels tolv stammar, men på grund av att hon klagade så mycket under sin graviditet, förlorade hon den förmånen som då blev given till Jaakovs fyra fruar.

25:23 “HaShem svarade henne: "Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre."” (SFB reviderad) – Dessa två folk skulle komma att spela en mycket viktig roll i historien och speciellt under den sista tiden i förhållande till Messias´ ankomst. Jaakov blev fader till Israel och Esav blev fader till Edoms nation och romarriket. Det har alltid funnits spänningar mellan dessa två. Om en har varit över, har den andre varit under och tvärt om. Från dessa två skulle det komma stora kungar. Från en av dem skulle kung Shlomo komma som skulle bygga det första templet i Jerushalajim. Från den andre skulle kejsar Hadrianus komma och han skulle förstöra det andra templet. Till slut kommer den yngre att bli den viktigaste. Till slut kommer Jerushalajim att bli mäktigare än Rom!

25:25 “Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esav” (SFB reviderad) – Namnet Esav[8] kommer från ordet asuj som betyder ”gjord”, ”färdig”. En Midrash berättar att han till och med föddes med skägg och tänder, som en vuxen.

25:26 “Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esavs häl. Därför fick han namnet Jaakov. Jitschak var sextio år när de föddes.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet för ”häl” är ekev[9]. Eftersom huvudet symboliserar början på något betyder hälen dess slut. När nu Jaakov höll fast i hälen betyder det att han till slut kommer att ta makten över världen. När romarrikets inflytande blir förintat i och med Messias´ ankomst, kommer det hebreiska världs-imperiet att ta över, som det står skrivet i Daniel 2:34-35:

“Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.” (SFB)

Benen och fötterna på statyn symboliserar romarriket. Det imperiet kommer att bli slaget i fötterna, där Jaakov höll fast i sin bror, och så blir det judisk-messianska riket etablerat på hela jorden, som det står skrivet i Daniel 2:44-45a:

“Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.” (SFB)

Längre fram i Daniels bok blir det romerska inflytanden presenterat som ett ohyggligt vilddjur. Slutet på dess inflytande blir när Människosonen kommer med himlens moln, som det står skrivet i Daniel 7:13-14, 18, 26-27:

“I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras... Men den Högstes avskilda skall ta emot riket och behålla det för evig tid, ja, i evigheters evighet.... Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och han skall fördärvas och förgöras i grund. Men riket, makten och väldet över alla riken under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes avskilda. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det.” (SFB)

I Obadja vers 21 står det skrivet:

“Frälsare skall dra upp på Tsions berg för att döma Esavs berg. Och riket skall tillhöra HaShem.” (SFB reviderad)

Namnet Jaakov kan alltså förstås som ”den som till slut vinner” och ”den som till slut undantränger”. Det finns inte en enda profetia som talar om Edoms upprättande efter dess förstörelse i historien och i den sista tiden.

“Jitschak var sextio år när de föddes.” – Det kommer därför att gå 6000 (60x100) år från Adams skapelse tills denna profetia uppfylls om den yngres seger över den äldre.

25:27 “Pojkarna växte upp, och Esav blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jaakov däremot blev en stillsam man som bodde i tält.” (SFB reviderad) – Jaakov var en redlig man. Det hebreiska ordet tam som översatts som ”stillsam” betyder här, enligt Rashí, att han inte var duktig på att luras som Esav, utan redlig, enkel.

Rabbinerna tolkar ordet ”tält” som en hänsyftning på Shem och Evers tält som, enligt traditionen, var ledare för ett studiecenter där de gav andlig undervisning.

Enligt en annan tolkning kan man förstå ordet i förhållande till 1 Mosebok 4:20 där det har att göra med boskapsuppfödning. Jashars bok berättar[10] att Jaakov bodde i tält och födde upp boskap samtidigt som han lärde sig den Eviges instruktioner och sina föräldrars bud.

25:29 “En gång när Jaakov höll på att koka soppa, kom Esav hem från marken, alldeles utmattad.” (SFB reviderad) – Enligt Talmud,[11] hade Avraham hade dött den dagen. Den 15-årige Jaakov höll på att koka linssoppa för att trösta sin pappa. Linser äts av sörjande.

Enligt Midrash-litteraturen,[12] kom Esav hem från marken alldeles utmattad för att han hade dödat Nimrod och två av hans män.

25:31 “Men Jaakov sade: "Sälj då din förstfödslorätt till mig."” (SFB reviderad) – Förstfödslorätten var ett andligt arv som innebar att ta ansvar för familjetraditionernas bevarande. Den gav också rätten att representera familjen och tjäna som präst vid offrena. Innan Israel syndade med guldkalven var alla förstfödda präster. Men efteråt fick leviterna ta deras plats,  jfr. 2 Mosebok 19:22, 24; 4 Mosebok 8:18. Den förstfödde fick också en dubbelt så stor del av faderns arv, som det står skrivet i 5 Mosebok 21:15-17:

“Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.” (SFB)

I Hebreerbrevet 12:16 står det skrivet:

“Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esav. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.” (SFB reviderad)

Här står det att Esav var profan. Det ord som finns i den grekiska översättningen och som översattes till ”oandlig” är bebelos[13]. I Septuaginta kan man hitta samma grekiska ord i 1 Samuelsboken 21:5 som översättning av det hebreiska ordet chol[14], som betyder ”profan”, ”vanlig”, ”allmän”. Det kommer från en rot som betyder ”göra ihålig”, ”perforera”, ”tömma”, ”skada”, ”ta sönder” m.m. Det lär oss att Esav var en person som var tom på insidan och hade en yttre fasad av respekt, som inte skilde mellan det avskilda och det allmänna, som inte värderade sin andliga prästkallelse och som bara levde för att fylla sina naturliga begär utan att bry sig om framtida konsekvenser. Han uppskattade mer prylar och njutning än de eviga verkligheterna. Han föraktade den räddningsplan för mänskligheten som hade uppenbarats för Avraham och Jitschak. Med sitt sätt att vara skadade han den Eviges bild.  Han kunde därför inte längre bli varken familjerepresentant eller en kanal till välsignelse för nationerna. Därför avskydde HaShem honom, som det står skrivet i Malaki 1:2-3:

“Jag har älskat er, säger HaShem. Och ni frågar: "På vilket sätt har du älskat oss?" Var inte Esav bror till Jaakov? säger HaShem. Jaakov älskade jag, men Esav hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.” (SFB reviderad)

Esavs karaktär och attityder var avskyvärda för den Evige. Det är uppenbart att hans pappa Jitschak inte var medveten om den ondska som gömde sig bakom den respektfulla fasaden.

26:1 “Det blev en ny hungersnöd i landet, efter den som hade inträffat på Avrahams tid, och Jitschak begav sig då till filistéernas kung Avimelech i Gerar.” (SFB reviderad) – Enligt Jashars bok[15] var denne Avimelech son till den tidigare kungen som levde på Avrahams tid. Han hade fått samma titel. Avimelech betyder ”min far är kung”. Jitschak planerade att åka ner till Egypten för att komma undan hungersnöden, som hans pappa hade gjort.

26:2 “Då uppenbarade HaShem sig för honom och sade: "Drag inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig."” (SFB reviderad) – Jitschak hade fötts i Israels land och dessutom hade han offrats åt den Evige. En Midrash säger[16] att det var anledningen till att han var speciellt avskild och därför kunde han inte lämna landet. Det blev en trostest för Jitschak.

Egypten representerar det nuvarande världssystemet. När vi är i kris, vart går vi för att söka hjälp? Söker vi i världen eller hos den Evige? Jitschak var tvungen att lita på den Eviges löfte för att kunna bo kvar i ett land som inte frambringade föda.

26:3  “Stanna som främling här i landet. Jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden, och jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Avraham.” (SFB reviderad) – Jitschak fick här ett löfte som kunde hålla honom uppe under torkan. Om han litade på det skulle han bli framgångsrik mitt i problemen.

26:4  “Jag skall göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens nationer välsigna sig” (SFB) – Den Evige säger inte att Jitschaks avkomma skall bli som havets sand eller markens stoft, utan enbart som himlens stjärnor. Avrahams himmelska ättlingar är på ett speciellt sätt relaterade till sonen. På samma sätt är det med dem som har en relation till Guds Son. De kommer att bli som himlens stjärnor. De är Avrahams himmelska avkomma.

Två gånger upprepas löftet om att hans säd skall få alla dessa landområden. Å ena sidan, är det en klar hänvisning till Avrahams himmelska ättlingar kommer att ärva Israels land och i sin profetiska förlängning kommer alla världens länder att vara under deras herravälde, som det står skrivet i Romarbrevet 4:13:

“Det var inte genom lagen som Avraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.” (SFB)

Å andra sidan hänsyftar det till Messias som kommer att bli härskare över alla de landområden som denna text talar om, samt alla andra länder på jorden, som det står skrivet i Lukas 1:32-33:

“Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jaakovs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” (SFB reviderad)

Och i Jesaja 9:7:

“Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HaShem Tsevaots nitälskan skall göra detta.” (SFB reviderad)

Och i Daniel 7:14:

“Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.” (SFB)

“och de skall välsigna sig” – Här finns det hebreiska ordet ve-hitbarchú som inte är samma som i 1 Mosebok 12:3. Enligt Rashí har ordet samma betydelse överallt i Skrifterna och det kan liknas vid en man som säger till sin son: ”Må dina avkomlingar bli som Jitschaks avkomlingar”.

“nationer” – Här används ordet gojim, som Folkbibeln översatt till “hednafolk”. Om vi jämför löftet som finns i 1 Mosebok 12:3 ser vi att ett annat ord används, mishpachot, ”släkter”. En nation är större än en släkt. Det lär oss att välsignelsen som gavs till Jitschak påverkar världen på ett annat plan än den välsignelse som gavs till Avraham. Dessa två löften har inflytande i samhällets viktigaste institutioner, familjen och nationen. Först kommer familjen och sedan nationen. Om familjen inte mår bra mår inte nationen bra. Familjen är den institution som håller nationerna uppe. Familjeupplösningen förstör nationerna.

26:5  “eftersom Avraham lyssnade till min röst och höll det jag förordnat, mina bud, mina stadgar och mina lagar.” (SFB reviderad) – Här finner vi fem olika ord:

  1. Röst – ”Avraham lyssnade till min röst” – på hebreiska shamá Avraham be-kolí. Det har att göra med att lyda den Eviges röst under prövotider (Rashí). Det är också fråga om en daglig lydnad för den Eviges Andes röst i en intim relation med Honom, som det står skrivet i Romarbrevet 8:14: ” Ty alla som leds av Guds Ande är Guds barn.” (SFB)

  2. Hålla – ”och höll det jag förordnat” – På hebreiska va-jishmor mishmartí, ordagrant ”och bevarade min bevakning”. Enligt Rashí har det att göra med förebyggande stadgar i förhållande till Toráns förbud, inklusive senare rabbinsk lagstiftning. Flera rabbiner är dock inte överens med honom i detta. Vi kan förstå texten som att Avraham hade en attityd av bevakning och noggrannhet när det gäller himmelska saker som måste hållas och bevaras.

  3. Bud – ”mina bud” – Här finner vi ordet mitsvot som normalt innefattar alla HaShems bud. Rashí ger dock här ordet en begränsad betydelse och hävdar att det betecknar de lagar som har social karaktär och som är naturliga för människan, som t.ex. att inte stjäla och inte utgjuta blod o.s.v. Dessa sociala lagar kallas i Torán normalt för mishpatim.

  4. Stadgar – ”mina stadgar” – På hebreiska chukotai. Ordet står för bud som inte har någon logisk förklaring och därför gör den onda böjelsen uppror mot dem, mer än mot de andra buden.

  5. Lagar – ”och mina lagar” – På hebreiska ve-torotaj, från ordet torá, ”instruktion”, ”undervisning”. Enligt Rashí innebär det både den Torá som senare skrevs vid Sinai och den muntliga Torán som också gavs vid Sinai. Men det betyder inte att Avraham kände till alla de 613 bud som senare gavs på Sinai.

Avraham utmärker sig för att lyda allt det som den Evige inrättat. Det gällde både de bud som hade förts vidare från Adam och de bud som gavs till Noach samt även de bud som uppenbarades profetiskt för honom.

I 1 Mosebok 38:8 kan man se att under patriarkernas tid fanns lagen om att en änkas svåger skall ta henne till sig och upprätta avkomma till den döde, om hon inte har några barn. Det budet gavs senare i skriftlig form, jfr. 5 Mosebok 25:5-6. Ett annat exempel finner vi när Jehudá, som rättmätig domare, uttalar dödsdomen över Tamar att hon måste brännas för att hon bedrivit otukt, jfr. 1 Mosebok 38:24. Enligt traditionen var hon prästdotter. Det budet blev senare skrivet i 3 Mosebok 21:9. Vi kan även nämna om tiondegivandet som både Avraham och Jaakov praktiserade, jfr. 1 Mosebok 14:20; 28:22. Se också 3 Mosebok 27:30-32 m.fl.

Vi ser alltså att flera av de bud som senare skrevs ner redan var gällande under patriarkerna tid.

Andra aliján, 26:6-12

26:8 “Men när han hade varit där en längre tid, hände det sig att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom fönstret och fick se Jitschak kela med sin hustru Rivká.” (SFB reviderad) – Enligt Jasahars bok[17] handlade det om tre månaders tid. På hebreiskan står det archú lo sham ha-jamim som ordagrant betyder att dagarna där blev förlängda för honom. Det är inte samma uttryck som i 21:34 jamim rabim.

26:10 “Då sade Avimelech: "Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde det inte ha hänt att någon från vårt folk hade legat med din hustru, och då hade du dragit skuld över oss."” (SFB reviderad) – Det finns två typer av skuld, personlig och kollektiv. När en individ syndar är han ansvarig för sin egen synd inför den Evige. Men individens synd påverkar det kollektiv som han tillhör, det må vara hans familj, hans stad, hans församling och hans nation m.m. Om ledarna i kollektivet inte fördömer synden hos individen, när den blir uppenbarad, kommer en dom över hela kollektivet på grund av den individuella synden. I Josua 6-7 ser vi ett exempel på detta, när Achan tog från det tillspillogivna. Det finns ett annat exempel i 1 Korintierbrevet 5. Den kollektiva skulden skapas alltså när ledarna i kollektivet inte dömer de uppenbara synder som individerna begått, som inte blivit försonade. Kollektiv synd bildas också när ledarna, som representerar kollektivet, syndar eller när hela kollektivet syndar.

26:12 “Jitschak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HaShem välsignade honom.” (SFB reviderad) – Här ser vi Jitschaks tro. HaShem hade sagt till honom att stanna i landet och att han skulle välsigna honom. Det löftet skapade ett sådant förtroende i Jitschak att han, trots torkan, tog beslut om att investera i en sådd. Han hade beräknat en viss mängd skörd, men produktionen blev hundra gånger mer. Midrash-litteraturen[18] och Rashi lär att Jitschak hade gjort en överslagsberäkning för att kunna ge tionde.

Jitschak lydde den Evige genom att inte fara ner till Egypten för att där söka sitt välstånd. Dessutom litade han på löftet om välsignelse och sådde det året det var torka. Attityden av att offra de världsliga njutningarna och lita på HaShems övernaturliga försorg förlöste den Eviges uppståndelsekraft på ett extraordinärt sätt. Resultatet blev hundra gånger mer än väntat! Detta stämmer väl överens med vår Mästares ord i Markus 10:29-31 där det står skrivet:

“Jeshua sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."” (SFB reviderad)

Mästaren säger att man får denna belöning ”mitt under förföljelser”. Det var precis det som hände men vår fader Jitschak.

Tredje aliján, 26:13-22

26:15 “Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Avraham levde, fyllde filistéerna igen med jord.” (SFB reviderad) – En brunn är en livskälla och representerar källan till det andliga livet. Fienderna visste att den naturliga källan till Jitschaks framgång fanns i brunnarna. Därför fyllde de igen dem med jord. Fienden kommer alltid att försöka strypa kontakten mellan oss och den andliga livskälla som den Evige har gett oss. HaShem själv är vår livskälla och vår relation med Honom utvecklas i första hand genom bön och Torá-studier. Våra själars fiende attackerar i första hand dessa två områden.

I Psalm 36:10 står det skrivet:

“Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.” (SFB)

I Jeremias 2:13 står det skrivet:

“Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” (SFB)

I Ordspråksboken 18:4 står det skrivet:

“Orden i mannens mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.” (SFB)

I Ordspråksboken 13:14 står det skrivet:

“Den vises Torá är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.” (SFB reviderad)

I Johannes 4:14 står det skrivet:

“Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (SFB)

Det vatten som Messias ger är hans Torá. Den källa som flödar fram till evigt liv är Messias Ande som tar sin boning i alla dem som tar emot hans levande ord.

Den som ber ständigt i anden håller sig kvar i den Eviges kärlek, som det står skrivet i Judas 20-21:

“Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i avskildhetens Ande. Håll er så kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jeshua Messias i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.” (SFB reviderad)

Tillåt inte fienderna att täppa till din brunn! Ta åtminstone en timme per dag till att ösa ur Livskällan genom bön, både med förståndet och i anden, och genom att studera Skrifterna.

26:18 “Jitschak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Avrahams tid men som filistéerna hade fyllt igen efter Avrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade givit dem.” (SFB reviderad) – De brunnar som Avraham hade grävt representerar de uppenbarelser som han hade fått genom sitt andliga sökande. Våra fiender kan tillsluta de uppenbarelser som våra andliga fäder hade. Vår uppgift är då att på nytt gräva upp de brunnarna och respektera de namn som de hade. Denna text lär oss att vår livsrelation med den Evige till stor del beror på våra andliga förfäder. Låt oss inte förakta de gamlas uppenbarelser. Låt oss respektera våra förfäders källor. Låt oss inte ändra på de namn som gavs på det som uppenbarades från himlen. Låt oss inte sätta hedniska namn på hebreiska begrepp. Låt oss inte byta ut Jeshuas namn med namnet Jesus. Låt oss respektera Israels folks traditioner.

Jitschak var en man som bad och grävde brunnar. Det ena har att göra med det andra. Bönen gör så att det bildas djup långt nere i människans ande och från det djupet finns det en koppling med den Eviges Andes djup, som det står skrivet i Psalm 42:8a:

”Djup (människans ande) ropar till djup (HaShems Ande).” (SFB)

I 1 Korintierbrevet 2:10 står det skrivet:

“Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.” (SFB)

26:19 “När Jitschaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten.” (SFB reviderad) – I dalen finns vattnet. Dalen representerar ödmjukhet.

26:20-22 “Herdarna i Gerar började då tvista med Jitschaks herdar och sade: "Vattnet är vårt!" Därför gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade grälat med honom. Därefter grävde Jitschaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitnah. Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Om den tvistade de inte. Därför gav han den namnet Rechovot, och sade: "Nu har HaShem gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet."” (SFB reviderad) – Dessa tre brunnar kan jämföras med de tre templen. I de båda första templen blev det gräl och de blev förstörda. Det tredje templet kommer däremot att stå kvar under hela det messianska tusenårsriket.

Vi kan också lägga märke till att Torán betonar att Jitschak grävde den tredje brunnen, inte hans tjänare. Det lär oss också vikten av personlig ansträngning. Om du låter andra gräva dina brunnar kommer du att få problem i livet. Du behöver själv gå på djupet och söka den Evige tills du hittar levande vatten för att kunna få frihet till att bli framgångsrik. Det finns ingen genväg här. Snälla du missköt inte ditt böneliv och dina Torá-studier. Andra kan inte göra det åt dig. DU SJÄLV måste böja dina knän i ensamhet inför den Evige och ta tid med studiet av Skrifterna för att kunna bli en fri och framgångsrik person. För att kunna få tag på förfädernas välsignelser måste man gräva djupt!

Fjärde aliján, 26:23-29

26:24 “Den natten uppenbarade sig HaShem för honom och sade: "Jag är din fader Avrahams Gud. Frukta inte! Jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Avrahams skull".” (SFB reviderad) – Fruktan blir förintad genom medvetandet om den välvilliga närvaron av någon som är starkare än det man fruktar, som det står skrivet i Psalm 23:4a:

“Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig.” (SFB)

I Psalm 118:6 står det skrivet:

“HaShem är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?” (SFB reviderad)

“för min tjänare Avrahams skull” – Jitschak och hans ättlingar blev välsignade för Avrahams skull. Eftersom Jitschak nu på nytt hade grävt upp Avrahams brunnar och respekterat de namn som Avraham hade gett dem, blev han välsignad just för Avrahams skull. Inom judendomen används ofta termen zechut avot, förfädernas meriter, för förfädernas skull, som det står skrivet i Romarbrevet 11:28:

“I fråga om evangeliet är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull.” (SFB)

26:25 “Då byggde han ett altare där och åkallade HaShems namn och slog upp sitt tält. Och Jitschaks tjänare grävde där en brunn.” (SFB reviderad) – Jitschak vandrar i sin pappas fotspår och bosätter sig i Beer-Sheva. Där bygger han sitt första och enda altare och åkallar Namnet Jod He Wav och He. Sonen byggde endast ett altare. Det hänsyftar till Guds Son som blev offrad en enda gång för alla, som det står skrivet i Hebreerbrevet 9:24-28:

“Ty Messias gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det mest avskilda med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Messias offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.” (SFB reviderad)

Jitschaks tjänare öppnar också en brunn i Beer-Sheva. Det är det fjärde brunnen som Jitschak öppnar. Här finner vi två typer av riktningar, altaret som går uppåt och brunnen som går neråt. En människas höghet beror på hennes djuphet. Samma sak sker med träden. Ju högre ett träd blir desto djupare rötter behöver det för att inte falla. Framgången i det offentliga livet är beroende av ödmjukheten i det intima livet med den Evige.

För att få framgång i det andliga livet måste man gå till de platser där våra andliga förfäder varit och söka själv. Där finner man livets källa!

Det är nu tid att komma tillbaka till de andliga förfädernas uppenbarelseplatser. Det är nu tid att fråga efter de gamla vägarna och gå på dem. Inte bara fråga efter dem. Inte bara studera veckans parashá. Inte bara lära. Det är fråga om att på de vägarna också! Det är enda sättet att finna ro för våra själar, som det står skrivet i Jeremias 6:16a:

“Så säger HaShem: "Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar."” (SFB reviderad)

De urgamla stigarna är Moshés Torá tolkad i Messias ljus, som det står skrivet i Matteus 11:29-30:

“Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (SFB)

Femte aliján, 26:30 – 27:27

26:32-33 “Samma dag kom Jitschaks tjänare och berättade för honom om den brunn de hade grävt och sade till honom: "Vi har funnit vatten." Och han kallade den Shivah. Därför heter staden Beer-Sheva än i dag” (SFB reviderad) – Detta var den femte brunnen som Jitschak grävde. Enligt en Midrash,[19] representerar varje brunn en bok i Chumash (Pentateuken). Esek motsvarar Bereshit, där det talas om skapelsen av ”världen” – ”esek”. Sitná motsvarar Shemot för där berättas det om hur egyptierna hatade israeliterna och var deras fiender. Vajikrá är full av lagar som liknas vid vatten från ”en brunn” (1 Mos. 26:25). Shivá (sju) symboliserar Bamidbar som innehåller tre olika böcker av Torán (för enligt våra visa män utgör 4 Mos. 10:35-36 en separat bok) vilket ger totalt sju böcker i Torán. Rechovot motsvarar D’varim för där förmedlas de lagar som gäller för tiden när Israels barn kan utvidga sig i det utlovade landet (5 Mos. 19:8).

“Samma dag” – Samma dag som de svor förbundseden hittade man vatten. Brunnen fick namnet Shivá,[20] ”sju”, som liknar ordet shvuá,[21] ”ed”. Därför heter staden Beer-Sheva än i dag.

26:35 “Men de blev en hjärtesorg för Jitschak och Rivká.” (SFB reviderad) – Rashí säger att de blev till andligt motstånd mot Jitschak och Rivká. Targum säger att de gjorde uppror mot dem.

27:1-2 “När Jitschak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esav och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag." Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö.” (SFB reviderad) – Jitschak var 123 år gammal.[22] Det var fortfarande 57 år till han skulle dö. Det innebär att Esav och Jaakov då var 63 år gamla.

Eftersom hans mamma Sará hade fått en plötslig död vid 127 års ålder tänkte Jitschak att han möjligtvis skulle dö vid samma ålder och därför förberedde han sig, för att vara på säkra sidan.

27:12 “Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” (SFB) – Jaakov kände till de andliga lagarna. Den som luras drar förbannelse över sig.

27:15 “Sedan tog Rivká fram sin äldste son Esavs högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jaakov.” (SFB reviderad) – En Midrash berättar att Esav hade sina bästa kläder hemma hos sin mamma för att kunna använda dem till att besöka sin pappa. Esav utmärker sig för sin respekt för sin pappa. Därför blev hans ättlingar så välsignade och han kunde så bli förfader till ett imperium som har bestått i tusentals år.

Om Rivká inte hade bedragit sin man hade den Evige ordnat till det på bästa sätt så att hans ord hade gått i uppfyllelse. När hon nu försökte hjälpa den Evige på ett otillåtet sätt, drog det mycket onödigt lidande över henne själv och sin familj. HaShem behöver inte våra slugt uttänkta idéer för att uppfylla sina löften. Han behöver vår trohet och heder. Lögn och stöld ger inte framgång, utan förbannelse, som det står skrivet i Sakarja 5:2-3:

“Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred." Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall bli utrotad enligt ena sidan på denna skrift, och var och en som svär skall bli utrotad enligt andra sidan på denna skrift.” (SFB)

27:22 “Jaakov gick då fram till sin fader Jitschak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jaakovs röst, men händerna är Esavs händer."” (SFB reviderad) – I  Talmud[23] står det:

 “‘Jaakovs röst’: det är ropet som orsakades av kejsar Vespasianus som i staden Bethar dödade fyra hundra tusen myriader, eller som somliga säger, fyra tusen myriader. ’Händerna är Esavs’: det är romarriket som har förstört vårt Hus och bränt vårt Tempel och drivit oss ut ur vårt land. En annan förklaring är (följande): ’Rösten är Jaakovs’: ingen bön är effektiv om inte Jaakovs säd är involverad. ’Händerna är Esavs händer’: inget krig får framgång om inte Esavs säd är med i det.”

27:27 “När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade: "Doften av min son är lik doften från en mark som HaShem har välsignat.” (SFB reviderad) – Doften stimulerade Jitschak så att profetisk ande kunde komma över honom. För att kunna profetera bör själen vara i ett tillstånd av glädje. HaShem har skapat olika medel som gläder själen. Ljuva dofter är en del av dessa. Andra goda stimuleringsmedel är ljudet från välspelade instrument, som i fallet med profeten Elishá, jfr. 2 Kungaboken 3:15. Andens kraft kan också bli förlöst genom en glad och kärleksfull hälsning, som i fallet med Mirjam när hon hälsade på Elisheva, jfr. Lukas 1:41.

“en mark som HaShem har välsignat.” – Detta står i motsatsförhållande till den förbannelse som kom över marken för Adams skull, jfr. 1 Mosebok 3:17. I Jitschak, sonen, blev denna förbannelse borttagen. På samma sätt kommer förbannelsen att tas bort fullständigt från jorden genom Guds Son, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 22:3:

“Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.” (SFB)

Sjätte aliján, 27:28 – 28:4

27:28-29 “Gud skall ge dig av himlens dagg och av jordens fruktbarhet, säd och vin i riklig mängd. Folk skall tjäna dig och folkslag falla ner för dig. Var en herre över dina bröder. Din mors söner skall falla ner för dig. Förbannad vare den som förbannar dig och välsignad den som välsignar dig!” (SFB) – Dessa tio välsignelser blev givna i förhållande till rättfärdighets-attributet Gud (Elohim). Bara när Jitschaks ättlingar handlar i rättfärdighet kan de få del av alla dessa välsignelser. Om de praktiserar orättfärdighet blir de förbannade, som man ser i 3 Mosebok 26 och 5 Mosebok 28.

Välsignelsen av materiell framgång beror på rättfärdiga gärningar. Den som suger ut de fattiga genom att betala minimilöner eller falskdeklarerar eller handlar svart begår orättfärdiga handlingar och deras rikedom kommer att ruttna, jfr. Jaakov 5:1-6. Jitschaks välsignelse beror på ett rättfärdigt handlande, som det står skrivet i Matteus 6:33:

“Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (SFB)

Guds rättfärdighet är uppenbarad i hans Torá, som det står skrivet i Psalm 119:7, 142, 144, 160, 172:

“Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag lär känna dina rättfärdiga sociallagar... Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din Torá är sanning... Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt, ge mig förstånd, så att jag får leva... Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga sociallagar är eviga... Min tunga prisar ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga.” (SFB reviderad)

Bara när Israels folk lever enligt den Eviges rättfärdiga bud kommer nationerna att böja sig för dem, som det också står skrivet i Psalm 81:13-16:

“Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar! Då skulle jag snart kuva deras fiender, vända min hand mot deras ovänner. De som hatar HaShem skulle krypa för honom, och deras tid skulle vara för evigt. (SFB reviderad)

Det största problemet i Mellanöstern är inte de arabiska muslimernas hat mot judarna utan det judiska folkets olydnad mot den Eviges Torá som gavs genom Moshé.

27:39-40 “Då svarade hans fader Jitschak honom: "Se, på jordens fruktbarhet
skall din boning vara med dagg från himlen där ovan. Av ditt svärd skall du leva och din bror skall du tjäna. Men när du blir bångstyrig skall du slita hans ok från din nacke."” (SFB reviderad) – Gud nämns inte i denna välsignelse. Den har ändå makt att påverka framtiden. Enligt Hebreerbrevet 11:20 gav Jitschak denna välsignelse genom tron, som det står skrivet:

“I tron gav Jitschak sin välsignelse åt Jaakov och Esav för kommande tider.” (SFB reviderad)

Den sista delen av profetian uppfylldes i 2 Kungaboken 8:20-22a där det står skrivet:

“I hans tid avföll Edom från Jehudás välde och satte en egen kung över sig. Då drog Joram över till Tsair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält. Så avföll Edom från Jehudá välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag.” (SFB reviderad)

Välsignelsen som gavs till Esav har gett upphov till romarriket och den västerländska kulturen. Enligt Rashí är ”jordens fruktbarhet” en hänvisning till Italien och Grekland där ett barnbarn till Esav, Tsefó, blev kung.[24]

27:41 “Esav fylldes av hat mot Jaakov på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jaakov. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jaakov."” (SFB reviderad) – Detta visar oss vilken respekt Esav hade mot sin far. Hans bitterhet försvann aldrig, som det står skrivet i Amos 1:11-12:

“Så säger HaShem: För tre överträdelser av Edom,  ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: Han har ju förföljt sin bror med svärd och förkvävt all barmhärtighet, han har utan uppehåll låtit sin vrede rasa och ständigt hållit fast vid sin förbittring.
Jag skall sända en eld mot Teiman, och den skall förtära Botsrás palats.” (SFB reviderad)

I Obadja vers 10 står det skrivet:

“För våld mot din broder Jaakov skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.” (SFB reviderad)

Detta uppfylldes i historien. På 500-talet före den kristna tideräkningen blev det gamla edomitiska riket förstört. Det kommer också en framtida förstörelse av det romerska systemet vid Messias ankomst, vilket vi nämnt om tidigare.

28:3-4 “El Shaddaj skall välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att du blir många folk. Han skall ge Avrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud har gett åt Avraham, det land där du nu bor som främling."” (SFB reviderad) – Vi ser här hur Avrahams välsignelse inte gick över till Esav utan till Jaakov och hans ättlingar. Dessa versar bekräftar det vi tidigare sagt, att Avrahams välsignelse innebär tre saker: Gud, folket och landet.

Sjunde aliján, 28:5-9

28:5  “Så sände Jitschak i väg Jaakov och han begav sig till Paddan-Aram, till araméen Lavan, Betuels son, som var bror till Rivká, Jaakovs och Esavs mor.” (SFB reviderad) – Vi kan här göra en uträkning av Jaakovs ålder när han kom till Lavan. När Jaakov stod inför Farao i Egypten var han 130 år gammal, enligt 1 Mosebok 47:9. De sju åren av överflöd hade reda gått förbi och även två år av hungersnöd. Josef var 30 år när han blev satt till guvernör. Det innebär att han var 37 år när Jaakov var 130 år. Alltså var Jaakov 91 år när Josef föddes. Enligt Talmud och Jashars bok,[25] föddes Josef i slutet av de 14 åren som Jaakov hade tjänat för sina båda fruar. Då var Jaakov alltså 77 år när han lämnade Kenáans land för att resa till Lavan. Talmud[26] påstår att Jaakov stannade i Evers hus för att studera under 14 år, innan han for vidare till Lavan.


[1]        Strong H8435 toledah  toledah, to-led-aw', to-led-aw', From H3205; (plural only) descent, that is, family; (figuratively) history: - birth, generations.

Strong H3205 yâlad, yaw-lad', A primitive root; to bear young; causatively to beget; medically to act as midwife; specifically to show lineage: - bear, beget, birth ([-day]), born, (make to) bring forth (children, young), bring up, calve, child, come, be delivered (of a child), time of delivery, gender, hatch, labour, (do the office of a) midwife, declare pedigrees, be the son of, (woman in, woman that) travail (-eth, -ing woman).

[2]        Se Jeremia 25:11-12; 29:10.

[3]        Strong H6279 ‛âthar, aw-thar', A primitive root (rather denominative from H6281); to burn incense in worship, that is, intercede (reciprocally listen to prayer): - intreat, (make) pray (-er).

[4]        Strong H7533 râtsats, raw-tsats', A primitive root; to crack in pieces, literally or figuratively: - break, bruise, crush, discourage, oppress, struggle together.

[5]        Bereshit Rabbáh 63:7.

[6]        Kapitel 26, vers 10-11.

[7]        Bereshit Rabbáh 83:7.

[8]        Strong H6215 ‛êsìâv, ay-sawv', Apparently a form of the passive participle of H6213 in the original sense of handling; rough (that is, sensibly felt); Esav, a son of Isaac, including his posterity: - Esav.

Strong H6213 ‛âsìâh, aw-saw', A primitive root; to do or make, in the broadest sense and widest application: - accomplish, advance, appoint, apt, be at, become, bear, bestow, bring forth, bruise, be busy, X certainly, have the charge of, commit, deal (with), deck, + displease, do, (ready) dress (-ed), (put in) execute (-ion), exercise, fashion, + feast, [fight-] ing man, + finish, fit, fly, follow, fulfil, furnish, gather, get, go about, govern, grant, great, + hinder, hold ([a feast]), X indeed, + be industrious, + journey, keep, labour, maintain, make, be meet, observe, be occupied, offer, + officer, pare, bring (come) to pass, perform, practise, prepare, procure, provide, put, requite, X sacrifice, serve, set, shew, X sin, spend, X surely, take, X thoroughly, trim, X very, + vex, be [warr-] ior, work (-man), yield, use.

[9]        Strong H6119 ‛âqêb  ‛iqqebâh, aw-kabe', ik-keb-aw', From H6117; a heel (as protuberant); hence a track; figuratively the rear (of an army). (lier in wait is by mistake for H6120.): - heel, [horse-] hoof, last, lier in wait [by mistake for H6120], (foot-) step.

Strong H6117 ‛âqab, aw-kab', A primitive root; properly to swell out or up; used only as denominative from H6119, to seize by the heel; figuratively to circumvent (as if tripping up the heels); also to restrain (as if holding by the heel): - take by the heel, stay, supplant, X utterly.

[10]       Jashar 26:17b.

[11]       Baba Batra 16b.

[12]       Bereshit Rabbá 63:19, Jashar 27.

[13]       Strong G952 βεìβηλος, bebēlos, beb'-ay-los, From the base of G939 and βηλοìς bēlos (a threshold); accessible (as by crossing the door way), that is, (by implication of Jewish notions) heathenish, wicked: - profane (person).

Strong G939 βαìσις, basis, bas'-ece, From βαιìνω bainō (to walk); a pace (“base”), that is, (by implication) the foot: - foot.

[14]       Strong H2455 chôl, khole, From H2490; properly exposed; hence profane: - common, profane (place), unholy.

Strong 2490 châlal, khaw-lal', A primitive root (compare H2470); properly to bore, that is, (by implication) to wound, to dissolve; figuratively to profane (a person, place or thing), to break (one’s word), to begin (as if by an opening-wedge); denominatively (from H2485) to play (the flute): - begin (X men began), defile, X break, defile, X eat (as common things), X first, X gather the grape thereof, X take inheritance, pipe, player on instruments, pollute, (cast as) profane (self), prostitute, slay (slain), sorrow, stain, wound.

[15]       Jashar 24:20-21.

[16]       Bereshit Rabbáh 64:3.

[17]       Jashar 28:7.

[18]       Bereshit Rabbáh 64:6.

[19]       Bereshit Rabbáh 64:7.

[20]       Strong H7657, shib‛âh, shib-aw', Masculine of H7651; seven (seventh); Shebah, a well in Palestine: - Shebah.

[21]       Strong H7621, shebû‛âh, sheb-oo-aw', Feminine passive participle of H7650; properly something sworn, that is, an oath: - curse, oath, X sworn.

[22]       Rabbí Eli Munk, i “La Voz de la Torá” (Toráns röst).

[23]       Gittín 57b, översatt från engelskan av författaren.

[24]       Se Flavius Josefus, Jashars bok 61:25, och Josippons bok 1:2 (skriven år 953) som säger att Tsefó hade ett barnbarn som hete Latinus och senare en ättling som hette Rómulus som blev Roms grundare.

[25]       Megilláh 17a och Jashar 31:21-14.

[26]       Megilláh 17a.