Parashá 10 MiKets

1 Mosebok 41:1 – 44:17

Av K Blad©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

1. 41:1-14

2. 41:15-38
3. 41:39-52
4. 41:53 – 42:18
5. 42:19 – 43:15
6. 43:16-29
7. 43:30 – 44:17

8. Maftir: 44:14-17

Haftará: 1 Kungaboken 3:15 – 4:1

MiKets

Betyder “till slut”, “vid slutet”.

Första aliján, 41:1-14

Vid slutet av två år får Farao två drömmar efter varandra. I den första drömmer han om hur sju tjocka kor kommer upp från floden och betar i vassen. Därefter kommer sju magra kor upp som slukar de sju tjocka korna. I den andra drömmen växer sju tjocka ax fram på samma strå. Sedan växer sju tunna ax upp och slukar de sju tjocka axen. På morgonen är Farao orolig i sin ande och kallar på alla spåmän och visa män och berättar drömmarna för dem. Men ingen av dem kan tyda dem. Då erkänner överste hovmästaren att han syndat och berättar vad som hände när han blev satt in fängelse tillsammans med bagaren, hur en ung hebré hade tolkat drömmarna som de båda hade haft och hur tolkningen hade uppfyllts.

Andra aliján, 41:15-38

Då kallar Farao på Josef som släpps ut ur fängelsehålan. Efter att ha rakat sig och bytt kläder blir han presenterad inför Farao som berättar att han har haft en dröm som ingen kan uttyda och att han har hört att han kan göra det. Josef svarar att Gud kommer att ge ett svar. Farao berättar sina drömmar för Josef som säger att båda drömmarna är en. Den talar om vad Gud kommer att göra. De sju feta korna och de sju goda axen är sju år. De sju smala korna och de sju fula axen kommer att bli sju år av hungersnöd. Gud har visat Farao vad han kommer att göra. Sju år av överflöd skall komma över Egypten. Därefter kommer sju hungerår och man kommer att glömma allt överflöd för hungersnöden kommer att ödelägga landet. Det kommer att bli en mycket svår nödatid. Drömmen upprepades två gånger för att visa att det är fast bestämt av Gud och att han kommer att göra det snart. Farao bör söka reda på en vis man som han kan sätta över hela Egypten samt tillsyningsmän som kan ta upp femtedelen av produktionen under de sju överflödsåren och lagra den i städerna under Faraos tillsyn. Så kommer det att finnas ett livsmedelförråd för de sju hungeråren så att landet inte går under.

Detta tilltalar Farao och alla hans tjänare. Han säger: ”Kan vi finna någon som har Guds ande som denne man?

Tredje aliján, 41:39-52

Farao säger till Josef att det inte finns någon så vis som han, för Gud har uppenbarat allt detta för honom. Han sätter honom över sitt hus och allt hans folk skall lyda hans order. Bara när det gäller tronen skall han att vara större än Josef. Farao sätter honom också över hela Egyptens land. Han ger honom sin egen ring, klär honom med kläder av fint linne och hänger en guldkedja om hans hals. Han får sitta i hans andra vagn och man ropar ”Avrech!” framför honom. Ingen får lyfta varken hand eller fot utan Josef i hela Egyptens land. Josef är nu 30 år. Farao ger Josef namnet Tsafnat-Paneach och ger honom Osnat, dotter till Poti-Fera, fursten i On. Josef kommer så ut i Egyptens land. Under de sju överflödsåren samlar Josef in skörden i städerna. I varje stad tas skörden från dess utmarker. Så samlar man ihop så mycket som havets sand som inte kan räknas.

Under den tiden föder Josefs fru honom två söner. Den förste får heta Menashé för Gud har låtit honom glömma sitt slit och sin fars hus. Den andre får heta Efrajim, för Gud har gjort honom fruktsam i sitt lidandes land.

Fjärde aliján, 41:53 – 42:18

Efter de sju överflödsåren kommer de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blir hungersnöd i alla länder. Men i Egypten finns det bröd. När hungern känns av i Egypten ropar folket till Farao om bröd. Farao säger till alla att de skall gå till Josef och göra allt som han säger. Hungern breder ut sig över hela landet och Josef öppnar förrådshusen och säljer till egyptierna. Man kommer från alla länder till Egypten för att handla. När Jaakov får höra att det finns livsmedel i Egypten skickar han sina söner dit ner för att köpa lite. Men bara tio av dem reser, för Binjamin får inte följa med eftersom pappan är rädd att det skall gå honom illa. De reser tillsammans med andra från Kenáans land som också är på väg för att handla. När Josefs bröder kommer fram bugar de sig till marken för honom. Han känner igen dem men avslöjar inte vem han är utan tilltalar dem hårt och frågar varifrån de kommer. De svarar att de kommer från Kenáans land för att köpa mat. De känner inte igen honom. Han minns sina drömmar som handlade om dem och säger till dem att de är spioner. De svarar att de inte är det, utan att de har kommit för att handla mat och att de är hederliga söner till en enda man, och inte några spioner. Men Josef står på sig och påstår att de har kommit för att se var landet saknar skydd. De svarar att de är tolv bröder, söner till en enda man in Kenáans land och att den yngste är kvar hos sin pappa och att en inte längre finns. Josef befaller att en av dem skall åka och hämta sin bror medan de andra stannas som fångar. Då kan han få reda på om de talar sanning. Han arresterar dem under tre dagar. På tredje dagen presenterar han en plan på hur de skall kunna klara sig oskadda.

Femte aliján, 42:19 – 43:15

En av de tolv måste stanna kvar som fånge och resten kan åka hem med livsmedel till hjälp mot hungersnöden i deras familjer. När de kommer tillbaka med sin yngste bror kommer det att visa sig om de talar sanning och de kommer inte att behöva dö. Bröderna börjar tala med varandra om att de är skyldiga till att ha misshandlat sin bror. Därför har denna nöd kommit över dem. Reuven påminner dem om att han hade sagt åt dem att inte synda mot honom. Nu måsten de står till svars för hans blod. De vet inte at Josef förstår dem. Han hade nämligen talat till dem genom en tolk. Josef drar sig undan och gråter. Därefter kommer han tillbaka och fängslar Shimon inför hans bröders åsyn.

Josef ger befallning om att deras säckar skall fyllas och att deras pengar skall läggas i vars och ens säck, samt att de skall få reskost. Bröderna går så därifrån. På vägen blir de förskräckta när de märker att de har fått sina pengar tillbaka. När de kommer fram till sin pappa berättar de för honom allt som hänt. Alla får fruktan p.g.a. det som skett. Jaakov säger att de gör honom barnlös. Josef finns inte längre. Inte heller Shimon och nu vill de ta Binjamin ifrån honom. Reuven säger att han får döda hans två söner om han inte tar Binjamin tillbaka. Yaakov tillåter inte att hans son åker ner för han vill inte att han skall dö som sin bror.

Hungersnöden blir värre i landet och de äter upp det som de köpt i Egypten. Då säger fadern till dem att resa tillbaka till Egypten för att köpa lite mat. Men Jehudá säger att mannen klart sa ifrån att de inte kunde se hans ansikte utan att ha med sig sin bror. Om Jaakov sänder brodern med dem kan de åka ner och köpa mat, men inte annars. Israel frågar varför de berättade för mannen att de hade en bror till. De svarar att mannen frågade speciellt om deras familj, om deras far fortfarande levde och om de hade en bror. Jehudá går nu in som borgesman och ber pappan att sända pojken med honom så att den kan resa och slippa dö med sina småttingar. Israel går med på det och sänder med dem en gåva av landets bästa produkter som de skall ge till mannen. De tar också med sig dubbelt så mycket pengar, utöver de pengar som lämnades tillbaka. De tar också med sig Binjamin, och kommer så inför Josef.

Sjätte aliján, 43:16-29

När Josef ser att Binjamin är med sina bröder låter han dem komma in i sitt eget hus. Där lagar man till en köttmiddag som de skall få äta. Männen är mycket rädda och tror att de blivit tagna till Josefs hus med anledning av pengarna som de fick tillbaka. De inbillar sig att de kommer att bli tagna som slavar och att man skall ta deras åsnor. Därför närmar de sig husföreståndaren och förklarar för honom att de tagit med sig pengarna som de fick tillbaka förra gången och att de inte vet vem som lagt pengarna i deras säckar. Föreståndaren svarar att de inte behöver oroa sig för han har fått deras pengar. ”Det är säkert er faders Gud som har låtit er hitta en skatt i era säckar”. Han släpper ut Shimon, tvättar deras fötter och ger deras åsnor foder. De förbereder gåvan tills Josef kommer hem till lunch. När han så kommer, faller de ner till jorden för honom. Han frågar hur de mår och om deras pappa fortfarande lever. De svarar att han mår bra. När han ser Binjamin uttalar han en välsignelse över honom.

Sjunde aliján, 43:30 – 44:17

Josef blir djupt rörd över sin bror och rusar in i sitt rum för att gråta. Därefter tvättar han sitt ansikte och går ut till dem och äter. Josef äter för sig och bröderna för sig. Även egyptierna äter för sig, eftersom de anser det som avskyvärt att äta tillsammans med hebréer. När bröderna blir placerade i födelseordning ser de förundrande på varandra. Josef sänder dem rätter från sitt bord, och Binjamin får fem gånger mer än de andra. De dricker tills de blir fulla.

Josef befaller att deras säckar skall fyllas och att pengarna också skall läggas tillbaka, men även att hans egen bägare skall läggas i Binjamins säck. Männen blir ivägsända tidigt på morgonen. Men när de kommit en bit utanför staden sänder Josef iväg sin föreståndare efter dem. Han frågar dem varför de betalat ont för gott när de stulit hans herres bägare. De säger att det inte alls är så. De hade ju till och med tagit med sig de pengar som de tidigare fått tillbaka. Den som har bägaren skall dö och de andra får bli slavar. Föreståndaren säger att den som har bägaren får bli slav och resten får gå fria. När han går igenom alla säckarna från den äldste till den yngste, hittar han bägaren i Binjamins säck. Då river de sönder sina kläder och far tillbaka till staden. Jehudá kommer fram med sina bröder till Josefs hus, där han fortfarande befinner sig. De böjer sig ner till jorden inför honom. Josef frågar dem vad de har gjort. Visste de inte att han kan spå? Jehudá säger att det inte har något att säga och att Gud har avslöjat deras synd. De erbjuder sig som slavar. Men Josef svarar att bara den som har bägaren måste stanna som slav och resten kan åka upp till sin far i frid.

Kommentarer

Första aliján, 41:1-14

41:1a “Och det hände sig att vid slutet av två år...” (SFB) – Josef var tvungen att sitta sammanlagt tolv år i fängelse. Det förebildar Messias ben Josef som var tvungen att lida för Israels tolv stammar.

De två åren syftar också till Messias’ uppståndelse som skedde efter två dagar, som det står skrivet i Hosea 6:2:

“Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.” (SFB)

De två dagarna talar även om återupprättandet, inte bara av staten Israel efter nästan två tusen år, utan av de tio förlorade stammarna av Josefs hus. På samma sätt som Josef kom ut ur fängelset i slutet av två år så kommer hans ättlingar att komma ut ur nationerna i slutet av två tusen år för att få tillbaka sin plats i Israel.

Det hebreiska ordet som översatts som ”efter” och ”därefter” är mi-kets^[1], som betyder ”till slut”, ”i slutändan”, ”vid slutet”. Det lär oss att Faraos drömmar inte bara talar om det som hände vid slutet av Josefs två sista fängelseår, utan också om det som kommer att ske vid slutet av den tvåtusenåriga messianska tidsåldern.

Överste bagarens död och hovmästarens upphöjelse som skedde innan de två åren talar om Messias’ död och uppståndelse innan de två tusen åren. Och på samma sätt som hovmästaren glömde Josef under två år, har Jeshua blivit ignorerad av majoriteten av både det judiska folket och världens befolkning under två tusen år.

Vid slutet av de två åren blev Josef upphöjd till medregent över hela landet, som den andre efter Farao. Det lär oss att Jeshua ben Josef kommer att bli regent över alla jordens nationer vid slutet av de två tusen åren, räknat från hans död och uppståndelse.

Ordet ”vaknade”, på hebreiska yakats^[2], som förekommer tre gånger i denna text, i versarna 4, 7 och 21, liknar ordet kets, ”slut”, som finns i vers 1. Det talar också om att Faraos drömmar innehåller ett budskap om den sista tiden. Drömmarna upprepas två gånger i berättelsen. Det ger också en vink om att det inte bara handlar om något som skulle ske under Josefs tid utan även vid avslutningen av denna tidsålder, i samband med Messias ben Josefs återkomst och regering.

41:14 “Då skickade Farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför Farao.” (SFB) – Det hebreiska ordet som översatts som ”fängelset” är bor, som betyder ”hål”, ”brunn”. Det svenska ordet ”borr” kommer från detta gamla hebreiska ord. Det är samma ord som förekommer i 37:24. Detta talar, som sagt, om Messias’ död både för Israels folk som för den hedniska världen.

“föra upp honom” – Det talar om uppståndelsen. Messias kom inte ut ur döden genom sin egen kraft. Han blev uppväckt av Fadern, som det står skrivet i Apostlagärningarna 2:24:

“Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden.” (SFB)

I Apostlagärningarna 2:32 står det skrivet:

“Det är denne Jeshua som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.” (SFB reviderad)

I Romarbrevet 10:9 står det skrivet:

“Om du därför med din mun bekänner att Jeshua är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” (SFB reviderad)

De svenska översättningarna har tyvärr inte översatt den grekiska texten rätt. I stort sett överallt där det talas om uppståndelse har man översatt ”uppstånden” eller ”uppstått” i stället för ”uppväckt” som den grekiska texten i de flesta fall säger. Jeshua uppstod inte av sig själv. Han hade inte makt till det. Det var Fadern som reste upp honom från de döda.

“Man skyndade sig” – Uppväckandet skedde oerhört snabbt, enligt Sakarja 3:2b där det står skrivet:

“Är då inte denne en brand ryckt ur elden?” (SFB)

“han rakade sig” – Detta är en förebild på jetser hará, den onda böjelsen, som blev borttagen genom Messias’ uppståndelse. Synden kom in i världen genom en fysisk handling, när den första människan åt av frukten från trädet med kunskapen om gott och ont. Genom munnen kom ondskans frö in i människans kropp. Därför är människokroppen sätet för synden. Även om synden har påverkat både själen och anden i människan, är kroppen platsen där synden bor, som det står skrivet i Romarbrevet 7:17-23:

“Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.” (SFB)

I Romarbrevet 6:6 står det skrivet:

“Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” (SFB reviderad)

I Romarbrevet 8:10 står det skrivet:

“Men om Messias bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.” (SFB reviderad)

Jeshua tog våra synder, inte i sin själ eller sin ande, utan i sin kropp, som det står skrivet i 1 Petrusbrevet 2:24:

“Och våra synder bar han i sin kropp upp på träet, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.” (SFB reviderad)

Synden blev alltså överförd till den yttre delen av Messias Jeshua innan han dog. Det finns flera exempel i Skrifterna som talar om att raka av sig håret för att renas. De talar om tillfället då Messias blev renad från vår synd som fanns i hans kropp.

I 3 Mosebok 14:8 står det skrivet:

“Den som skall renas skall tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar.” (SFB)

I 4 Mosebok 8:7 står det skrivet:

“På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig.” (SFB)

“bytte kläder” – Detta talar om tillfället då den gamla människan, som symboliseras av de gamla smutsiga kläderna, blev borttagen, och den nya människan blev skapad genom Messias’ död och uppståndelse, som det står skrivet i Sakarja 3:3-4:

“Och Yehoshua^[3] var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Yehoshua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder."” (SFB reviderad)

I Lukas 15:22 står det skrivet:

“Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!” (SFB)

I 1 Korintierbrevet 15:42-54 står det skrivet:

“Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt (de gamla kläderna) uppstår oförgängligt (de nya kläderna). Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild. Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.” (SFB)

I 2 Korintierbrevet 5:2-3 står det skrivet:

“Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna.” (SFB)

I Filipperbrevet 3:20-21 står det skrivet:

“Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jeshua Messias som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.” (SFB reviderad)

I Romarbrevet 6:5-6 står det skrivet:

“Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” (SFB reviderad)

“kom inför Farao” – På samma sätt blev Messias, efter att ha blivit uppväckt, upplyft till den högsta positionen och presenterad inför den himmelske Fadern för att så tjäna honom som överstepräst enligt Malki-Tsedeks ordning, som det står skrivet i Psalm 110:1 och 4:

“En psalm av David. Den Evige sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter."... Den Evige har svurit och skall inte ångra sig: "Du är präst för evigt, på samma sätt som Malki-Tsedek."” (SFB reviderad)

I 1 Petrusbrevet 3:22 står det skrivet:

“han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.” (SFB)

I Filipperbrevet 2:9 står det skrivet:

“Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom Namnet över alla namn” (SFB)

Andra aliján, 41:15-38

41:25 “Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat Farao vad han tänker göra.” (SFB) – Under hans livstid.

41:28 “Det var detta jag menade när jag sade till Farao: Vad Gud tänker göra har han låtit Farao veta.” (SFB) – Inför den sista tiden.

41:29-30 “Sju år skall komma med stort överflöd över hela Egyptens land. Men efter dem skall det komma sju hungerår och man skall glömma allt det tidigare överflödet i Egypten, och hungersnöden skall ödelägga landet.” (SFB) – De två åren av Josefs sista fängelsevistelse räknas från tiden då Faraos tjänare dog och upprättades. På samma sätt räknas de två sista tusen åren av den nuvarande tidsåldern från Messias’ död och uppväckande. I slutet av dessa två tusen år kommer det troligtvis att bli sju år av ekonomisk överflöd, möjligtvis i hela världen. Därefter kommer sju års stor nöd, ”den stora vedermödan”. De sista sju åren motsvarar den sista av de 70 årsveckorna som profeten Daniel talar om i 9:24-27. Under den tiden kommer svår förföljelse mot dem som håller Guds bud och har Jeshuas vittnesbörd, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 12:17:

“I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jeshuas vittnesbörd.” (SFB reviderad)

Under den tiden kommer det att bli en stor hunger i Israels land efter den Eviges ord, som det står skrivet i Amos 8:11-14:

“Se, dagar skall komma, säger Herren, den Evige, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra den Eviges ord. De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter den Eviges ord, men de skall inte finna det. På den dagen skall vackra unga kvinnor och unga män tyna bort av törst, de som nu svär vid Samariens skam, och säger: "Leve din gud, Dan!" och: "Leve vägen till Beer-Sheva!" De skall falla och inte mer resa sig."” (SFB reviderad)

Här ser vi att avgudadyrkarna inte kommer att finna den Eviges Ord. Det är för att de inte söker det på rätt plats, i Jerushalajim, utan i världens falska religioner. Men det finns en oerhört stor grupp människor som kommer att veta var de kan finna den Eviges Ord under den sista tiden, som det står skrivet i Sakarja 8:20-23:

“Så säger den Evige Tsevaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare. Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga: "Låt oss gå och bönfalla inför den Evige och söka den Evige Tsevaot, jag själv skall också gå." Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka den Evige Tsevaot i Jerushalajim, och de skall åkalla den Evige. Så säger den Evige Tsevaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."” (SFB reviderad)

Här finns några mycket intressanta saker. Vi kan se hur många folk och mäktiga hednafolk kommer att söka den Evige i Jerushalajim ”på den tiden”. Uttrycket ”på den tiden” hänvisar till den sista tiden. Det talas sedan om tio män av alla språk och länder som kommer att ta tag i en judes ”mantelfåll” och be om andlig vägledning. De tio männen symboliserar de tio förlorade stammarna som finns bland hednanationerna och som kommer att uppstå under denna tid. De kommer att gå till de judar som går med den Evige, d.v.s. de judar som följer Jeshua, som är vägen. De tio stammarna från Josefs hus kommer att förenas med Jehudás hus för att bli instruerade i Moshés Torá såsom den blivit förklarad av den store Mästaren Jeshua Messias och hans sändebud, som det står skrivet i Hesekiel 37:19:

“då skall du svara dem: Så säger Herren, den Evige: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efrajims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Jehudá, med Jehudás stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand.” (SFB reviderad)

Och i Matteus 28:18-20 där det står:

“Då trädde Jeshua fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar i mitt namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill denna tidsålders slut.” (SFB reviderad)

Och i Apostlagärningarna 24:14 står det skrivet:

“Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.” (SFB)

Det kommer att bli en tid av återförening av Israels båda hus.

Det hebreiska ord som i profeten Sakarja översatts som ”mantelfåll” är mycket intressant. Det är ordet kanaf^[4], som betyder ”vinge”, ”kant”, ”fåll”, ”hörn”. Det är samma ord som används i texten där Israels barn får budet om att använda tofsar i ”hörnen” av sina fyrkantiga klädesplagg.

Som det står skrivet i 4 Mosebok 15:37-41:

“Den Evige sade till Moshé: "Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar (tsitsit) i hörnen på (kanfei) sina kläder och sätta ett mörkblått snöre i varje hörns (kanaf) tofs (tsitsit). Ni skall ha sådana tofsar (tsitsit), och när ni ser dem skall ni tänka på alla den Eviges bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara avskilda inför er Gud. Jag är den Evige, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är den Evige, er Gud."” (SFB reviderad)

I en Torá-praktiserande judes mantels fyra hörn hänger tofsar, på hebreiska tsitsiot, som påminner om plikten av att uppfylla den Eviges alla bud. Dessa tofsar representerar lydnaden för alla de 613 bud som den Evige gav till Israel genom Moshé. Här ser vi alltså hur de tio stammarna, som tidigare assimilerats bland nationerna, nu kommer hem. De är villiga att underordna sig de praktiska instruktioner som ges av en jude som går med den Evige och lyder de bud som den Evige gav genom Moshé till Israels tolv stammar.

På samma sätt som Josefs elva bröder kom till Egypten under de sju hungeråren, verkar det som att Israels tolv stammar kommer att bli återförenade under den stora vedermödan. I Uppenbarelsebokens kapitel 7 talas det i de åtta första versarna om Israels tolv återupprättade stammar. Dessa israeliter kommer att gå igenom de sju åren av stort lidande och vinna seger.

Från och med vers 9 får Jochanan med egna ögon se en stor skara som ingen kan räkna, från alla nationer, stammar, folk och språk. Vers 14 säger att denna skara är f.d. hedningar som kommit ut ur det stora lidandet, den stora vedermödan. Det lär oss att skörden för Guds Rike av majoriteten av världens befolkning kommer att ske under de sista åren innan Messias kommer tillbaka.

41:38 “och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?"” (SFB) – Guds Ande finns i den Smorde ben Josef mer än i någon annan människa. Han har fullheten av den Eviges Ande, som det står skrivet i Jesaja 11:1-2:

“Men ett skott skall skjuta upp ur Jishais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall den Eviges Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för den Evige.” (SFB reviderad)

I Jesaja 61:1-2 står det skrivet:

“Herrens, den Eviges Ande är över mig, ty den Evige har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från den Evige och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande” (SFB reviderad)

I Matteus 3:16 står det skrivet:

“När Jeshua hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.” (SFB reviderad)

I Lukas 4:16-21 står det skrivet:

“Så kom han till Natseret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jeshajahus bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren."

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."” (SFB reviderad)

I Johannes 3:34 står det skrivet:

“Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta.” (SFB)

Ordet ”Messias” betyder ”(olje)smord” och hänsyftar till att den Eviges Ande kommit över en människa så att han kan utföra ett visst uppdrag.

Tredje aliján, 41:39-52

41:40 “Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du.” (SFB) – Detta illustrerar klart förhållandet mellan Sonen och den himmelske Fadern. Fadern har gett honom makt att regera över hans hus. Men det är en delegerad makt, inte en makt som ersätter Fadern. Fadern fortsätter att vara större, som det står skrivet i Johannes 14:28b:

“Fadern är större än jag.” (SFB

I 1 Korintierbrevet 15:27-28 står det skrivet:

“ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Messias. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.” (SFB reviderad)

“allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar” – Guds vrede vilar över den som inte lyder Messias Jeshua, som det står skrivet i Johannes 3:35-36:

“Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” (SFB)

41:41 “Farao sade vidare till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land."” (SFB) – Eftersom Egypten symboliserar världen, ser vi här att Messias kommer att regera över hela världen, som det står skrivet i Hebreerbrevet 2:8:

“Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.” (SFB)

Inte bara den materiella världen är underlagd Messias, utan också den osynliga världen, som det står skrivet i Matteus 28:18:

“Då trädde Jeshua fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” (SFB reviderad)

I 1 Petrusbrevet 3:22 står det skrivet

“han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.” (SFB)

I Efesierbrevet 1:20-23 står det skrivet:

“Med denna kraft verkade han i Messias, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.” (SFB)

41:42 “Och Farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.” (SFB) – Ringen innebär fullmakt att kunna handla i kungens namn. Nu kunde Josef stämpla dokument och använda Faraos namn. Han fick nu namnet som var över alla andra namn i den världen. Samma sak hände med Jeshua, som fick Namnet som är över alla andra namn. Josef fick inte heta Farao, men han kunde handla i det namnet och stämpla i det namnet. På samma sätt har inte Jeshua det högsta Namnet i sig själv, utan han har fått det från Gud för att regera i det Namnet, som det står skrivet i Filipperbrevet 2:9:

“Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom Namnet över alla namn” (SFB)

“fint linne” – Linnet användes speciellt i tabernakel- och tempeltjänsten inför den Evige. Alla den Eviges präster klädde sig i linne.

Änglarna klär sig i linne, jfr. Hesekiel 9:2, 11; Daniel 10:5; Uppenbarelseboken 15:6.

Översteprästen måste klä sig i linnekläder som var gjorda speciellt för jom kippur, den stora försoningsdagen, jfr 3 Mosebok 16. När Jeshua blev begravd blev han svept i en linneduk, jfr. Matteus 27:59. Linnet hänvisar till Messias uppståndelse, enligt Johannes 20:5-7. När han blev uppväckt blev han klädd med den nya kroppen och han fick också en linnemantel, som går ner till fötterna, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 1:13:

“och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet.” (SFB)

Messias’ brud kommer att bli klädd i fint linne. Det representerar hennes rättfärdiga gärningar i lydnad för buden, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:8:

“Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de heligas rättfärdighet.” (SFB)

41:43 “Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Avrech!" framför honom. Så satte Farao honom över hela Egyptens land.” (SFB reviderad) – Enligt Rashi, kommer avrech från två ord, av, ”far”, och rech, ”kung”. Även om ordet av betyder ”fader”, kan det i vissa sammanhang betyda ”rådgivare” eller ”bäste vän”. I 45:8 säger Josef om sig själv att Gud har gjort honom till av, ”fader”, åt Farao.

Enligt rabbi Jossi ben Durmaskit, som citeras av Rashi, har avrech att göra med birkajim, ”knän”. Därför bör man förstå ordet som en befallning om att böja knä.

När folket erkände Josefs nya position och böjde knä inför honom, accepterade de egentligen makten hos den som hade gett honom den positionen, kungen i Egypten. Det var Farao som befallde folket att böja sig inför Josef. På samma sätt har Fadern befallt världen att böja sig inför Jeshua. På så sätt erkänner de Hans delegerade makt. Men om man tillber Sonen som om det vore Fadern, blir det förvirring. Sonen är inte Fadern och Fadern är inte Sonen.

I Uppenbarelseboken 5:8a står det skrivet:

“Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet.” (SFB)

I Jesaja 45:23 står det skrivet:

“Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig (den Evige) skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed” (SFB)

I Romarbrevet 14:11 står det skrivet:

“Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.” (SFB)

I Filipperbrevet 2:10-11 står det skrivet:

“för att i Jeshuas namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jeshua Messias är Herre.” (SFB reviderad)

Den som inte böjde sig inför Josef, var inte underställd Farao som hade befallt det. På samma sätt är det med den som inte böjer sig inför Jeshua och erkänner honom som Herre, lyder inte Fadern som har befallt det, som det står skrivet i Johannes 5:23:

“för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.” (SFB)

I 1 Johannesbrevet 5:9-12 står det skrivet:

“Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” (SFB)

41:45 “Farao gav Josef namnet Tsafnat-Panéach och gav honom till hustru Osnat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land.” (SFB reviderad) – När Josef blev erkänd som herre i den hedniska världen blev hans hebreiska namn ändrat till ett hedniskt namn. På samma sätt har hednavärlden ändrat namnet Jeshua HaMashiach och gett honom ett grekiskt namn – ”Jesus Kristus”.

Enligt Rashi och Flavius Josefus, betyder namnet Tsafnat-Paneach ”den som uppenbarar hemligheter”. Tsafnat kan komma från roten tsafan, som betyder ”gömma”, ”hemlighålla”.^[5] Septuaginta och en Koptiska versionen översatte namnet till ”världens frälsare”.

Enligt Rashi, var Poti-Fera samma som Potifar. Det hebreiska ordet som översatts som ”präst”, kohen, kan också översättas som ”furste”, vilket är fallet när det gäller kung Davids söner, jfr. 2 Samuel 8:18; 1 Krönikeboken 18:17.

41:46a “Josef var trettio år när han stod inför Farao, kungen i Egypten.” (SFB) – På samma sätt var Josefs son 30 år när han började sin offentliga tjänst, enligt Lukas 3:23a, där det står skrivet:

“Jeshua var omkring trettio år när han började sin gärning.” (SFB reviderad)

41:49 “På så sätt samlade Josef så mycket säd som havets sand. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.” (SFB) – Detta symboliserar den stora skörd av själar som kommer att inbärgas av Messias bland hedningarna, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 7:9-10:

“Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."” (SFB)

I Uppenbarelseboken 14:14-16 står det skrivet:

“Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära. Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen." Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades.” (SFB)

“som havets sand” – Det hänsyftar till Jaakovs avkomma, jfr 32:12, som blandades upp blad alla hednanationer. I den sista tiden kommer Josefs Son att skörda dem och samla ihop dem i församlingar av messiastroende i så gott som alla hednastäder över hela världen.

41:51-52 “Josef gav den förstfödde namnet Menashé, "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma allt mitt slit och hela min fars hus." Åt den andre gav han namnet Efrajim, "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."” (SFB reviderad) – Josefs båda söner, som senare skulle bli adopterade som Israels söner, föddes av en icke-israelitisk kvinna. De växte upp i en hednisk miljö, men fick en hebreisk uppfostran. På samma sätt har Josefs Son barn som fötts i hednavärlden och som i den sista tiden kommer att blir erkända som en del av Israel.

Namnet Menashé^[6] kommer från roten nashá^[7] som betyder ”glömma”. Efrajim^[8] är den maskulina dualformen av efrat^[9] som betyder ”askhög” och ”fruktbarhet”.

Josefs barn representerar de hedningar som har fått en äkta upplevelse av den nya födelsen genom Jeshua ben Josef. Den första sonen, Menashé, har att göra med att glömma två saker: hans slit och Israels hus. Den andra sonen, Efrajim, har att göra med tillväxt.

Deras namn representerar exakt det som hände i den kristna historien. Bland de kristna finns majoriteten av de hedningar som har fötts av Messias Ande. Först glömde de bort de romerska förföljelserna som de genomled på grund av sin judiska tro, och sedan glömde de bort Israel och Torán. Efrajim representerar den senaste tidens evangeliska väckelserörelser som predikar frälsningens budskap genom Messias Jeshuas död och uppståndelse, trots att de kallar honom på ett grekiskt sätt. Efrajim kommer slutligen att sättas över Menashé och båda kommer att bli viktiga ingredienser i den Eviges upprättelseplan för Israels folk, jfr. 1 Mosebok 48.

Fjärde aliján, 41:53 – 42:18

41:55b “Gå till Josef och gör som han säger!” (SFB) – Vi ser här att kungen sänder folket till den som har den delegerade makten. På samma sätt leder Fadern människor till Jeshua, som det står skrivet i Johannes 6:44-45:

“Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.” (SFB)

I Matteus 11:27 står det skrivet:

“Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (SFB)

I Matteus 16:17 står det skrivet:

“Jeshua sade till honom: "Salig är du, Shimon, Jonás son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.” (SFB reviderad)

På samma sätt som Farao befallde folket att lyda Josef, befallde Fadern, med en hörbar röst, att Jeshua skulle lydas, som det står skrivet i Matteus 17:5:

“Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"” (SFB)

Man kan fråga sig: Är det möjligt att gå direkt till Fadern utan att gå genom Jeshua? Denna text visar oss att när det finns en delegerad myndighet kan man inte hoppa över den. På samma sätt har Fadern delegerat allt till sin Son och man kan inte hoppa över honom för att komma till Fadern, som det står skrivet i Johannes 14:6:

“Jeshua sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (SFB)

Det budskapet gavs inte inför hedningar, utan inför judar. Ingen jude kan komma till Fadern utom genom Messias, som heter Jeshua.

Det står skrivet i Johannes 17:2:

“Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom.” (SFB)

I detta sammanhang behövde folket bröd. Då sade Farao: ”Gå till Josef och gör som han säger.” I Johannes 2:5 behövde folket vin. Då sade Jeshuas mamma till tjänarna: ”Gör allt vad han säger.” Här finner vi de två viktigaste ingredienserna i de judiska högtiderna, bröd och vin. På sabbaten tar man dock vinet först och sedan brödet. Men i dessa skriftställen kommer brödet först och sedan vinet, jfr 1 Mosebok 14:18. Det för våra tankar till Herrens bord, där man först serverar bröd, till minne av hans kropp, och sedan vin, till minne av hans blod, enligt vad som står skrivet i 1 Korintierbrevet 11:23-26:

“Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jeshua blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (SFB reviderad)

41:57 “Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.” (SFB) – På samma kommer hedningar från alla länder att ta emot livets bröd under de sju åren av stort lidande. Jeshua är alla hedningars frälsare. Han är livets bröd, som det står skrivet i Johannes 6:35:

“Jeshua svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (SFB reviderad)

De som kom från de andra länderna sökte inte efter någon annan än Josef. På samma sätt är Jeshua den ende som kan tillfredsställa hedningarnas andliga hunger. Vi ser längre fram att också israeliterna måste ödmjuka sig för att kunna ta emot livets bröd för att inte behöva dö.

Detta lär oss också att enbart de budskap från Torán som kommer genom Mashiach ben Josef, har tillräckligt med andlig substans till att tillfredsställa folkens andliga hunger.

42:6  “Josef var nu den som hade makten i landet och det var han som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden.” (SFB) – Här ser vi en del-uppfyllelse av Josefs dröm. Det saknades fortfarande en bror för att den skulle kunna uppfyllas helt.

Detta lär oss att det kommer en tid i historien då de judar, som inte blivit assimilerade bland nationerna, måste gå till Josefs Son för att få tag på livets bröd så att de inte dör. Det kommer att bli en härlig tid när judarna erkänner att den som hedningarna kallade för ”Jesus Kristus” också har bröd att ge till dem.

I Hosea 5:15 – 6:3 står det skrivet:

“Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig. "Kom, låt oss vända om till den Evige. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss. Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,  så att vi får leva inför hans ansikte.  Låt oss lära känna den Evige, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,  och han skall komma till oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden."” (SFB reviderad)

Denna text är sammankopplad med Matteus 23:39 där det står skrivet:

“Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (SFB)

Detta sa Jeshua efter att ha ridit in i staden. Han förutsäger här en senare händelse som ännu inte har hänt.

I Apostlagärningarna 3:12, 19-21 står det skrivet:

“Israeliter... Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jeshua. Honom måste himlen behålla tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.” (SFB reviderad)

Enligt dessa texter finns det flera villkor som måste uppfyllas för att Jeshua skall kunna komma tillbaka till jorden.

1. Det måste bli ett erkännande av skuld och en omvändelse bland Israels folk för att man förnekat Jeshua som Messias.

2. Det måste bli ett brinnande sökande efter den Evige i en tid av nöd, som är den stora vedermödan för Jaakov, enligt Jeremia 30:7.

3. Det måste gå två dagar, som är två tusen år, från Messias första ankomst.

4. Det judiska folket måste ha makten och bo i staden Jerusalem.

5. Det måste komma tider av upprättelse av allt som talats och skrivits i profeternas skrifter.

6. Representanterna för majoriteten av den judiska befolkningen i Jerusalem måste säga till Jeshua: “Baruch Habá beShem Ado-naj!”

När allt detta händer kommer Jeshua tillbaka till jorden för att regera som Messias Davids son.

42:8 “Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom.” (SFB) – På samma sätt har Jeshua erkänt det judiska folket utan att majoriteten av dem har erkänt honom. Han har aldrig förkastat sitt folk.

42:13 “De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kenáans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.” (SFB reviderad) – Uttrycket ”en lever inte längre” förekommer två gånger i denna berättelse, jfr. vers 32. I vers 38 säger Jaakov att Josef har dött, jfr. 44:20. Det är det budskap om Jeshua som det judiska folket har upprepat under nästan två tusen år. Han dog, men han upprestes igen av Israels Gud. På samma sätt som Josef fortfarande levde och till och med regerade, så fortsätter Jeshua att leva och regera vid högra sidan av Israels Gud i himlen. Och vid det andra mötet kommer han att ge sig till känna för sina bröder.

42:15 “Så här skall jag pröva er: Så sant Farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit.” (SFB) – För att folket skall kunna uppleva den slutliga förlossningen från nationerna och kunna lämna sitt ”Egypten” vid det andra uttåget, måste alla tolv stammarna vara samlade.

42:17-18 “Sedan höll han dem i förvar i tre dagar. På tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva så gör på detta sätt, för jag fruktar Gud.” (SFB) – Detta hänsyftar till Messias’ död och uppväckande. Messias representerar Israels barn.

“På tredje dagen... leva”, jfr. Hosea 6:2.

Det fanns ingen hämndlystnad i Josefs hjärta. Han var en god israelit, enligt 3 Mosebok 19:18 där det står skrivet:

“Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är den Evige.” (SFB reviderad)

Femte aliján, 42:19 – 43:15

42:21 “Men de sade till varandra: "Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest."” (SFB) – Anledningen till att han behandlade dem med hårdhet vara att den Evige använde honom för att få fram en sann ånger i dem för vad de gjort. Det var också för att de behövde klara av provet och ge bevis för att de verkligen hade omvänt sig från sin synd. Nu kom de in i en liknande situation igen och hade chansen att göra bättring genom att denna gång inte överge Rachels son eller lura sin pappa. Vi ser här hur Josefs behandling ger en positiv effekt i bröderna, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 7:10:

“Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.” (SFB)

“ångesten i hans själ” – På samma sätt var Jeshuas själ i ångest när han blev såld av sina bröder och överlämnad i hedningarnas händer för att dö, enligt Jesaja 53:11, där det står skrivet:

“Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.” (SFB)

42:24 “Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Shimon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.” (SFB reviderad) – Reuven, som var det förstfödde, hade inte varit för att misshandla Josef. Shimon, som var den andre, var våldsam, tillsammans med sin bror Levi. De hade mördat en hel stad. Shimon behövde en speciell behandling för att kunna omvända sig från sin synd och ödmjuka sitt hårda hjärta. Det var anledningen till att Josef tog honom och fängslade honom.

42:25 “Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga vars och ens pengar tillbaka i hans säck och ge dem kost för resan. Och man gjorde så.” (SFB) – Trots att bröderna inte kände igen Josef vid deras första möte, fick de tillfälle att få säd som kunde stilla deras hunger så att de kunde överleva. På samma sätt finns det många saker som Jeshua undervisade och som har blivit nedskrivna i Mishná och Talmud. Det beror på att vår Mästare hela tiden var omgiven av skriftlärda och fariséer som fick intryck av hans undervisning. På så sätt har Josefs Sons bröd gett näring till det judiska folket från det att det första mötet skedde mellan dem, trots att de inte kände igen eller erkände honom.

42:30 “Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss som om vi var spejare i landet.” (SFB) – Så känner judarna sig behandlade i den kristna världen. De kristna är de som har behandlat judarna värst under de senaste två tusen åren. Juden tror att Jesus Kristus hatar honom. Man har i Jesu namn begått de grymmaste brotten mot judarna. Såväl korstågen som den spanska inkvisitionen och den nazistiska förintelsen har begåtts i Jesu Kristi namn. Tyvärr är denna hårda kristna behandlig ett av de största hindren för att det judiska folket skall kunna erkänna Josefs Son som Messias. I stället för att reta juden till avund har man provocerat honom till att hata sin egen Messias. Detta måste förändras!

Allt detta har sin grund i en antijudisk teologi och ersättningsteologin som är själva kristendomens kärna. Det är nu dags att krossa denna teologi. Nu har tiden kommit då originalbegreppen håller på att upprättas i den tro som har hållit måttet genom årtusendena och som gäller för alla människor, den hebreiska tron.

43:8-9 “Jehudá sade då till sin fader Israel: "Låt pojken följa med mig. Vi måste ge oss i väg om vi skall överleva och inte dö, vi själva, du och våra barn. Jag skall ansvara för honom. Av min hand får du utkräva honom. Om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom inför ditt ansikte, skall jag vara en syndare inför dig i all min tid.” (SFB reviderad) – Nu kommer Jehudá in och tar kontrollen över situationen. Han är villig att stå till svars för den yngre brodern och stå i skuld för evigt om han inte blir återlämnad. Detta talar om för oss vilken attityd Messias, som skulle födas genom Jehudá, hade. Han var villig att stå till svars, inte bara för sina judiska syskon, utan för hela världen. För att befria oss från våra synder tog han vår skuld och blev straffad i vårt ställe för att vi skulle bli befriade från våra synders konsekvenser, som det står skrivet i 1 Johannesbrevet 2:1-2:

“Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jeshua Messias som är rättfärdig. Han är försoningen för våra (judarnas) synder, och inte bara för våra utan också för hela världens (hedningarnas).” (SFB reviderad)

I 2 Korintierbrevet 5:21 står det skrivet:

“Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (SFB)

Sjätte aliján, 43:16-29

43:26, 28b “När Josef kom hem tog de gåvorna som de hade med sig in till honom i huset, och de bugade sig till jorden för honom... Och de bugade sig och föll ner för honom.” (SFB) – Slutligen uppfylldes den dröm som Josef hade drömt om sina bröder. Nu var alla samlade och elva bröder bugade sig inför honom. Det är intressant att lägga märke till att drömmen talade om att binda kärvar på skördefältet. Det är uppenbart att det nu var fråga om en skörd av dessa bröders dyrbara själar för det tillkommande messianska riket. Under Jaakovs nöd kommer han att buga sig inför Messias Jeshua och så blir det även en skörd ibland det judiska folket, som det står skrivet i Hosea 6:11:

“Också för dig, Jehudá (det judiska folket), är en skördetid bestämd, när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.” (SFB reviderad)

Denna text lär oss också att hela Israel, de tolv stammarna, en dag kommer att böja sig ner inför Ben Josef.

Sjunde aliján, 43:30 – 44:17

43:30 “Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där.” (SFB) – Mashiach ben Josef har en speciell kärlek till sina naturliga syskon, trots att de har behandlat honom så illa. Josef drog sig undan under en tid för att gråta av kärlek till dem innan han gav sig till känna för dem. Den kammare som det talas om är en hänsyftning till den mest avskilda kammaren i det himmelska tabernaklet, där Messias just nu håller på att göra tjänst och bedja för Israels barn, som det står skrivet i Romarbrevet 8:34:

“Vem är den som fördömer? Messias Jeshua är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.” (SFB reviderad)

I Hebreerbrevet 9:24 står det skrivet:

“Ty Messias gick inte in i det avskilda som är gjord med händer och som bara är en bild av det verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.” (SFB reviderad)

43:34 “Han lät servera dem av rätterna på sitt bord, och Binjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drack sig fulla tillsammans med honom.” (SFB reviderad) – Torán har inte täckt över det faktum att de drack sig berusade. (Tyvärr har många kristna översättningar gjort det och inte översatt som det står i den hebreiska texten.) Varför drack de sig fulla när det inte är tillåtet, enligt Skrifterna?^[10] Varför övertäckte inte Torán Israels tolv söners skamliga handling? Svaret är att det finns en profetisk förebild här som talar om vad som kommer att hända när de tolv stammarna förenas under Messias Jeshua. Det kommer då att bli en utgjutelse av HaShems Ande som kommer att liknas vid ett rus, liknande det som hände i Apostlagärningarna 2:4, 15-16 där det står skrivet:

“Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala... Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel...” (SFB)

I Psalm 126:1-6 står det skrivet:

“En vallfartssång. När den Evige gjorde slut på Tsions fångenskap, då var vi som drömmande. Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: "Den Evige har gjort stora ting med dem." Ja, den Evige har gjort stora ting med oss, och vi är glada. Du Evige, låt våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev. De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.” (SFB reviderad)

I denna Psalm ser vi flera saker som stämmer överens med den text som vi håller på att studera. Den Evige kommer att göra så att de tolv stammarna kommer samman igen. Då kommer det att bli ett lyckorus som i en dröm, med skratt och jubelrop, som när man är full. Detta återupprättande jämförs med glädjen som man har när man skördar kärvar. Det relaterar de tolv stammarnas upprättelse med en stor skörd av själar i den sista tiden, som det står skrivet i Matteus 13:39b:

“Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.” (SFB)

I Jesaja 9:3 står det skrivet:

“Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte.” (SFB)

Lunchen i Josefs hus representerar också den kvällsmåltid som kommer att serveras i Riket tillsammans med Messias och Israels tolv stammar, som det står skrivet i Matteus 26:29:

“Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.” (SFB)

I Lukas 22:28-30 står det skrivet:

“Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.” (SFB)

En av Messias Jeshuas uppgifter är att återupprätta och samla Israels tolv stammar, som det står skrivet i Jesaja 49:5-6:

“Och nu säger den Evige, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jaakov tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i den Eviges ögon, och min Gud är min starkhet - han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jaakovs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel.
Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.” (SFB reviderad)

Eftersom de flesta av de tolv stammarnas ättlingar finns bland hedningarna, innebär denna upprättelse och återförening att dessa som tillhör Messias, och som nu är bland hedningarna kommer att uppleva en oerhört stark kraft som driver dem till att förenas med sina judiska syskon och bli ett enda folk.

Den rörelse som nu kallas för den messianska rörelsen eller hebreiska rötter är början av denna förening mellan hedningarna, där de förlorade stammarna finns, och judarna i Messias Jeshua. Fler och fler människor kommer nu med i rörelsen för Israels slutliga förlossning från nationerna och de tolv stammarnas återförening. Hur många känner sig redan något berusade? Och mer kommer det att bli! Detta är bara början!!!

44:14 “Jehudá och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom.” (SFB reviderad) – Det pågår nu ansträngningar både från judiskt ortodoxt håll och från messianskt håll för att gå ut och söka reda på ”Josefs hus”, de tio stammar som förlorats bland hednanationerna. HaShem driver oss till att göra detta för stunden närmar sig då Josefs Son kommer att ge sig till känna för sina bröder.

Vi ser här hur de elva bröderna faller ner en gång till inför Josef. Drömmen uppfylldes en gång till.

Denna text ger oss en vink om att judarna kommer att erkänna Jeshua i Josefs hus. Josefs hus är de tio förlorade stammarna som i denna tid håller på att komma hem, främst från den kristna världen.

Texten lär oss också att många judar kommer att böja sig för en hednaiserad Messias, i ett främmande sammanhang, vilket det kristna världen utgör för juden. Fler och fler judar har, speciellt sedan 1967, blivit kristna och även ”messianska” (som i de flesta fall är kristna som är överdragna med lite judisk fernissa men som håller fast vid den kristna teologin som inte tillåter dem att vara trogna varken Torán eller de judiska traditionerna). De har tagit efter ”egyptiska” seder som inte har något att göra med den hebreiska tron. De har erkänt ”Jesus Kristus” som sin frälsare i en kristen miljö. Men de har ännu inte sett honom som en Torá-praktiserande jude som är trogen sitt folks seder. De kommer att få sig en mycket stor överraskning när han visar sig som den han verkligen är!

44:16 “Jehudá svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra."” (SFB reviderad) – Den missgärning som Jehudá talar om är inte stölden av bägaren, eftersom de var oskyldiga, utan det som de hade gjort mot sin bror Josef. Jehudá, som är judarnas stamfader, är den som går i bräschen för att komma inför Josef och be om nåd. Detta är själva skärningspunkten i berättelsen om Josef. Det är nu Jehudá visar ånger för att han sålt sin broder. När det judiska folket erkänner sitt stora misstag av att ha förnekat Jeshua, kommer han att ge sig tillkänna. Och det kommer vi att tala mer om i nästa Parashá.

Shabbat shalom!