Parashá 45 VaEtchanan

5 Mosebok 3:23 – 7:11

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

1. 3:23 – 4:4

2. 4:5-40

3. 4:41-49

4. 5:1-21(18 heb.)

5. 5:22(19) – 6:3

6. 6:4-25

7. 7:1-11

8. Maftir: 7:9-11

Haftará: Jesaja 40:1-26

VaEtchanan

Betyder “och jag bönade”.

Kommentarer

Första aliján, 3:23 – 4:4

3:23  “På den tiden bad jag så till HaShem” (SFB reviderad) – Ordet va-etchanan, ”bönade”, ”bad”, har nummervärdet 515. Därifrån har Midrash-litteraturen dragit slutsatsen att Moshé bad 515 gånger till den Evige att han skulle låta honom komma in i Landet. Han bön blev inte besvarad innan han dog. När Jeshua Messias kom, talas det emellertid om att Moshé var med honom på ett av Israels berg, (möjligtvis Tavor), tillsammans med Elijahu, jfr. Matteus 17. Men det var inte en fysisk upplevelse, eftersom Moshés kropp inte hade uppstått ännu, utan en uppenbarelse av hans ande i en himmelsk dimension.

3:25 “Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jarden, det goda berget, och Levanon.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, syftar det goda berget på Jerushalajim och Levanon på templet. Ordet ”Levanon” kommer från lavan, ”vit”. Templet kallas då ”Levanon” för det gör så att Israels synder blir vita. Enligt Gur Aryé, ges namnet Levanon till berg som producerar många träd och även själva träden kallas för Levanon. Enligt honom, kallas templet så, inte bara för att det gjorde Israels synder vita, utan för att det befann sig på ett bördigt berg som hade många träd.

3:26 “Men HaShem hade blivit vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: "Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak.” (SFB reviderad) – Uttrycket som översatts som ”Det är nog” är det hebreiska rav-lach, ”mycket för dig”, som, enligt Rashí, kan förstås på två sätt. Å ena sidan betyder det: ”Det är nog”, och å andra sidan: ”mycket väntar dig”. Moshé hade redan ett stort arv som väntade honom vid de dödas uppståndelse. Därför behövde han inte bry sig för mycket om att komma in i landet vid det tillfället, för han skulle få en mycket härlig framtid i olam habá, den tillkommande världen.

Skrifterna lär att det arv som vi får från vår himmelske Far ges i två tidsåldrar, den nuvarande tidsåldern och den framtida tidsåldern, i olam hazé och i olam habá. Moshé fick inget arv i landet vid detta tillfälle, men han kommer att få det i framtiden efter de dödas uppståndelse vid Mashiach Jeshuas andra tillkommelse.

4:1    “Och nu, Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som HaShem, era fäders Gud, vill ge er.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet för ”lyssna” är shamá,^[1] som betyder ”lyssna”, ”höra”, ”lystra”, ”vara uppmärksam på”, ”bry sig om”, ”lyda”, ”förstå”. Detta ord förekommer mer än 90 gånger i 5 Moseboken. Det lär oss att när den Evige, genom sin profet, säger till oss att vi måste lyssna, betyder det att vi inte bara skall vara hörare av det han säger. Den dubbla betydelsen på ordet shemá, ”lyssna!”, innebär också att man bryr sig om och lyder. Detta talar också shaliach Jaakov om i sitt brev till judarna, där det står skrivet i 1:22-25:

“Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga Torá och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.” (SFB reviderad)

I Romarbrevet 10:17 står det skrivet:

“Alltså kommer tron av hörandet (shamá) och hörandet i kraft av Guds ord.” (SFB reviderad)

Tron är inte bara ett resultat av att ha hört, utan av att ha lyssnat med en attityd av att vilja lyda det som sägs. Tron utvecklas inte i en människa som bara läser Skrifterna, utan att bry sig om att praktisera det som lärs. Tilliten kommer som ett resultat av att lyda Torán.

“Och nu, Israel, lyssna till de stadgar (chukim) och föreskrifter (mishpatim) som jag vill lära er att följa, så att ni må leva…” – Budens syfte är att ge liv. Om resultatet av att vi lyder ett bud orsakar att vi dör, har vi inte uppfyllt syftet med budet. Man får därför bryta mot alla bud utom tre om det tjänar till att rädda människoliv. Däremot är det bättre att dö än att bryta mot något av dessa tre bud:

1.      Inte häda eller praktisera avgudadyrkan.

2.      Inte mörda.

3.      Inte begå äktenskapsbrott.

Buden gavs för att ge liv, både i denna tidsåldern och i den tillkommande. Om nu någon håller dessa tre bud och förlorar sitt liv för det, kommer han att få ett högre liv i olam habá, som det står skrivet i Hebreerbrevet 11:35:

“Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse.” (SFB)

Den som håller den Eviges bud, som gavs genom Moshé, kommer att få ett långt liv, som det står skrivet i 5 Mosebok 4:40; 5:33 och 6:2:

“Och du skall hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, för att det skall gå väl för dig och dina barn efter dig, och för att du skall förlänga dina dagar i det land som HaShem, din Gud, vill ge dig för all framtid... Den väg som HaShem, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni förlänger era dagar i det land som ni skall ta i besittning... och för att du i hela ditt liv skall frukta HaShem, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du med din son och din sonson, och för att du skall förlänga dina dagar.” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 32:46-47 står det skrivet:

“sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni förlänga era dagar i det land, dit ni nu går över Jarden för att ta det i besittning.” (SFB reviderad)”

Buden blev inte givna för att begränsa människan, utan för att förlänga hennes liv och ge henne förmåner både i denna världen och i den tillkommande. Den människa som vill slita sig fri från Torán kommer att dö, som det står skrivet i Romarbrevet 8:6-7, 13:

“Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds Torá och kan det inte heller… Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.” (SFB reviderad)

En gren som befinner sig i trädet är fri. Om den bryts bort dör den. Friheten finns inte utanför lydnaden, utan i ett förhållande till Honom som ger liv och i ett underordnande av de normer som råder över livet, som det står skrivet i Johannes 8:34-36:

“Jeshua svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.” (SFB)

I 5 Mosebok 5:29 står det skrivet:

“Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.” (SFB)

I 5 Mosebok 6:3 står det skrivet:

“Du skall lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, för att det må gå dig väl och ni må bli mycket talrika, så som HaShem, dina fäders Gud, har lovat dig i det land som flödar av mjölk och honung.” (SFB reviderad)

Dessa texter lär att den som lyder buden får framgång både för sig själv och för sina barn. Vill du ha framgång i ditt liv? Håll de bud som gäller dig!

4:2    “Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HaShems, er Guds, bud som jag ger er.” (SFB reviderad) – Det är strängt förbjudet att lägga till något till den uppenbarelse som gavs från himlen genom Moshé rabbenu, vår lärare. Samma förbud finns i 12:32 (13:1 i den hebreiska versionen) där det står skrivet:

“Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.” (SFB)

Det lär oss att det uppenbarade litteraturverk som kallas Chumash, Pentateuken, eller Moshés Torá, avslutades en gång för alla i och med slutorden i 5 Mosebokens kapitel 34. Det betyder att ingen av de böcker som Gud inspirerade senare, kan lägga till något bud till dem som redan getts, och inte heller införa nya begrepp eller nya uppenbarelser vid sidan av dem som redan getts till Moshé. Den del av Skrifterna som kallas ”Nya Testamentet”, som vi kallar för de Apostoliska eller Messianska Skrifterna, kan inte införa nya begrepp eller bud, eller ta bort några av de bud som en gång gavs genom Moshé. Om så vore fallet skulle det vara en falsk och förkastlig skriftsamling. Maimónides skrev:^[2]

1. Det är klart och uttryckligen sagt i Torán att dess lagar, som är evigt gällande, inte går att ändra, förminska eller föröka, för det står skrivet: ”Allt som jag befaller dig, håll det så att det uppfylls, lägg varken till eller dra ifrån något.” (SFB reviderad) (5 Mosebok XIII,1 [svensk version 12:32]). Det innebär att ingen profet har rätt att införa nyheter i Torán. Om då någon jude, eller icke-jude, som genom under och tecken hävdar att den Evige har sänt honom till att lägga till eller dra ifrån något bud, eller till att ge en tolkning av ett bud som motsäger det vi har hört från Moshé, eller säger att de bud som Israel har inte gäller för alltid och för alla generationer utan bara för en viss tid, är en falsk profet, eftersom han kommer för att bortförklara Moshés profetia. Han är skyldig till dödsstraff genom strypning eftersom han har talat i den Eviges namn när han inte har befallt honom om det. Han, välsignat vare hans Namn, befallde Moshé att denna Torá skulle vara för oss och våra barn i evighet, och Gud är inte en människa som kan ljuga.

2. Varför står det då skrivet i Torán: ”Jag skall låta en profet uppstå för er bland era syskon, som du” (5 Mosebok XVIII,18)? Eftersom den profet det hänvisas till inte skulle komma för att upprätta en ny religion, utan för att bekräfta Toráns ord och varna folket så att de inte bröt mot den, som den siste av profeterna sade: ”Kom ihåg min tjänare Moshés Torá” (Malaki III,22 [svensk version 4:4]).

Detta stämmer väl med de ord som Messias Jeshua uttalade i Matteus 5:17-19 där det står skrivet:

“Tro inte att jag har kommit för att upphäva Torán eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i Torán förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (SFB reviderad)

“som jag befaller er... HaShems, er Guds, bud som jag ger er” – Moshé hade fått makt att förmedla den Eviges bud, under himmelsk inspiration, med utgångspunkt från det som dikterades av den Evige i de fyra första böckerna av Chumash. Därför kan Moshé säga att det är HaShems bud som han befaller. Det är förklaringar och bekräftelser, som uttrycks i bud, av det som redan hade uppenbarats. I 5 Mosebok 18:15 ger Moshé ett bud som det står skrivet:

“HaShem, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.” (SFB reviderad)

Detta är ett av de 613 buden som finns i Torán. Det finns alltså ett bud som befaller oss att lyssna och lyda den profet som HaShem skulle resa upp bland sitt folk Israel, lik Moshé. Den profeten talade på samma sätt som Moshé, som det står skrivet i Johannes 5:24:

“Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (SFB)

I Johannes 8:51 står det skrivet:

“Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.” (SFB)

I Johannes 14:23 står det skrivet:

“Jeshua svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.” (SFB reviderad)

Dessutom förekommer uttrycket “jag säger er” i vår Mästares mun mer än 80 gånger i de Messianska Skrifterna. Det visar att han kom som den profet som Moshé tillkännagav, och som har fått makt från Fadern att tolka Moshé på ett rätt och slutgiltigt sätt.

I 5 Mosebok 18:18-19 står det skrivet:

“En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.” (SFB)

I Apostlagärningarna 3:23 står det skrivet:

“Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket.” (SFB)

4:4    “Men ni som höll fast vid HaShem, er Gud, ni lever alla än i dag.” (SFB reviderad) – Vi har hittills sett hur uppfyllandet av buden ger liv både i denna världen och i den tillkommande. Denna vers lär oss en annan sida av samma sak. Det hebreiska ord som översatts som ”höll fast” är davek^[3] som betyder: ”klamra sig fast”, ”klistra sig fast”, ”förena sig”, ”sätta sig fast”. Att hålla fast vid den Evige är samma sak som att vara trogen honom och inte förena sig med andra gudar och deras seder. Denna förening med den Evige är det som ger liv. Alla som hade hållit fast vid HaShem hade hållits vid liv fram till den dag som kallas hajom,^[4] “idag”, som, i drash-nivån, kan förstås som det eviga nuet, och även den yttersta dagen. Den som klistrar sig fast kommer alltid att få ett ”idag”, ett existerande i nuet. Den som drar sig ifrån honom kommer en dag att förlora rätten att uppleva den dag som då kommer att kallas ”idag”. Det hebreiska ordet hajom, som ordagrant översätts som ”dagen”, och som översatts som ”idag”, förekommer 75 gånger i 5 Moseboken, mer än två gånger per kapitel. Det lär oss att man inte kan lämna uppfyllelsen av buden tills i morgon. Idag måste man uppfylla dem. Du kan inte uppfylla buden varken igår eller i morgon, bara idag. Om HaShem nu talar till dig idag, lämna inte det till en annan dag, som det står skrivet i Psalm 95:7b-11:

“I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som i Merivá, som på Massás dag i öknen, där era fäder frestade mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar. I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade: "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan, de vill inte veta av mina vägar.” (SFB reviderad) Så svor jag i min vrede: "De skall inte komma in i min vila.” (SFB reviderad)”

Idag är det din dag, käre läsare. Idag är det dags att klamra sig fast vid den Evige och uppfylla hans bud. Idag är dagen att vara trogen honom. Den som är trogen idag kommer också att vara trogen när man i morgon kommer att säga ”idag”.

I Hebreerbrevet 3:12-13 står det skrivet:

“Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.” (SFB)

Andra aliján, 4:5-40

4:5, 14           “Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HaShem, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning... HaShem befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.” (SFB reviderad) – Här talar Torán om två typer av bud, chukim och mishpatim, som översatts som ”stadgar” och ”föreskrifter”. Chuk-buden är den typ av bud som inte har en logisk förklaring till varför man måste uppfylla dem. Mishpat-buden är sociala föreskrifter som är lätta att förstå varför de finns till.

Det står också skrivet att man skall uppfylla buden i landet. Israels land är den första platsen där man skall hålla HaShems Torá. Torán gavs för att hållas i Israels land i första hand. Utanför landet finns det flera bud som inte gäller. Det gör att landet blir ett avskilt och annorlunda land som befinner sig på ett högre andligt plan.

Detta lär oss också att Torán inte gavs till folken för att uppfyllas i sin helhet av dem, utan till Israels barn för att uppfyllas i sin helhet i det land som den Evige gav dem.

4:6    “Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa stadgar skall de säga: "I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.”” (SFB) – I denna text uppenbarar Torán vilket som är bästa sättet att nå nationerna med budskapet från den Evige. Att hålla buden är det bästa sättet att göra intryck bland nationerna. Det andra finns i versarna 9-10 där det talas om att förmedla Torán till barnen. Detta stämmer väl överens med den undervisning som vår Mästare Jeshua ger oss i Matteus 28:18-20, där det står skrivet:^[5]

“Då trädde Jeshua fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar i mitt namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill denna tidsålders slut.” (SFB reviderad)

I Johannes 13:35 står det skrivet:

“Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” (SFB)

Kärleken till varandra är Toráns innersta väsen. Om vi alltså uppfyller Torán genom att älska varandra kommer alla att lära känna Jeshua. Det värsta som kan hända är när de som säger sig vara Jeshua-troende och predikar frälsningens goda nyheter inte lever efter de normer som Torán har etablerat. Anden blev given till Messias lärjungar, inte för att vittna, utan för att vara vittnen, som det står skrivet i Apostlagärningarna 1:8:

“Men när avskildhetens Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerushalajim och i hela Jehudá och Shomron och ända till jordens yttersta gräns.” (SFB reviderad)

Att vara ett vittne är inte samma sak som att vittna. Den som inte lever efter Toráns normer och vittnar om Jeshua skadar mer än att göra nytta. Det dåliga vittnesbördet hos dem som säger sig vara Guds folk, är det som orsakar mest skada i världen. Det gör så att hjärtan stängs för Guds frälsning. Bara de som lever enligt Torán kan alltså göra intryck på världen och orsaka grundläggande förändringar till hjälp för nationerna.

“Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd” – Hebreisk vishet och förstånd innebär inte att kunna med huvudet utan att ha en livsstil som uppfyller de bud som gavs genom Moshé och bekräftades av Messias Jeshua.

“av andra folk” – På vilket sätt kan judarna göra intryck i nationerna så att de tror på deras Gud och närmar sig de välsignelser som de fått genom deras fader Avraham och som också är för folken? Denna text ger oss svaret: “När de får höra om alla dessa stadgar (chukim)”. Enligt Torán, är det chuk-buden, de bud som inte har en logisk förklaring, som HaShem använder för att göra intryck på hedningarna. Detta är mycket märkligt, för normalt är det just chuk-buden som blir utsatta för förakt från de utomstående, eftersom de inte går att förklara på ett enkelt sätt. Vilket intryck gör vi då på hedningarna när judarna lyder chuk- och mishpatbuden?

• De kommer att se deras lydnad som återspeglar deras kärlek till den Evige trots att de inte förstår anledningen till att uppfylla vissa bud.

• De kommer att erkänna att de är ett storslaget folk.

• De kommer att erkänna att de är visa.

• De kommer att erkänna att de är förståndiga.

I buden finns alltså visdom och förstånd. Den moderna vetenskapen bevisar att de som håller chuk-buden, som bl.a. innehåller kashrut-regler (biblisk diet), omskärelse, avhållsamhet under kvinnans menstruationsperiod, födsloregler, m.m. har mindre sjukdomar än andra och lever ett mer hälsosamt liv. Livsstilen är det som måste göra intryck på nationerna, inte så mycket orden. När dessutom livsstilen är rätt kommer orden att var uppbackade av kraft.

4:8    “Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna Torá som jag i dag lägger fram för er?” (SFB reviderad) – Alla bud är rättfärdiga, som det står skrivet i Psalm 119:160:

“Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga föreskrifter är eviga.” (SFB)

I Psalm 119:62, 106, 164 står det skrivet:

“Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga föreskrifter... Jag har svurit och hållit min ed: Att följa dina rättfärdiga föreskrifter... Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga föreskrifter.” (SFB)

I Romarbrevet 7:12 står det skrivet:

“Alltså är Torán helig och budordet heligt, rättfärdigt och gott.” (SFB)

4:9    “Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn.” (SFB) – Denna text lär oss att man inte bara skall tala om buden för dem som är utanför. Det finns något ännu viktigare, att föra över de personliga erfarenheterna och Toráns ord till sina egna barn. Föräldrarna, far- och morföräldrarna har ett stort ansvar att förmedla uppenbarelsen till barnen och barnbarnen.

4:10 “vad som skedde den dag då du stod inför HaShem, din Gud, vid Chorev, då HaShem sade till mig: "Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.” (SFB reviderad)” – Föräldrarna har ansvaret att lära sina barn den Eviges Torá, inte andra. Föräldrarna är ansvariga att se till att deras barn lär sig Torá. För att uppfylla detta bud kan de också be andra om hjälp.

4:12 “Och HaShem talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten.” (SFB reviderad) – I denna parashá förekommer ordet eld 14 gånger. Tio av dem står det i samband med att Toráns ord blev givna, som det står skrivet i 4:15, 24, 33, 36; 5:4, 5, 22, 24, 26:

“Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då HaShem talade till er på Chorev ur elden, må ni noga ta er i akt... Ty HaShem, din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud... Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt?... Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden... Ansikte mot ansikte talade HaShem till er ur elden på berget. Jag stod då mellan HaShem och er för att förkunna HaShems ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade... Dessa ord talade HaShem till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med en stark röst som inte gjorde några uppehåll. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig... Och ni sade: "Se, HaShem, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva... För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv?” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 9:10 står det skrivet:

“Och HaShem gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som HaShem hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 10:4 står det skrivet:

“Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som HaShem hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och HaShem gav dem åt mig.” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 33:2b står det skrivet:

“På hans högra sida brann i eld en Torá för dem.” (SFB reviderad)

I Jeremia 23:29 står det skrivet:

“Är inte mitt ord som en eld, säger HaShem, och likt en slägga som krossar klippan?” (SFB)

När Messias Jeshua undervisade ur Skrifterna gjorde han det genom eld, som det står skrivet i Lukas 24:32:

“Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” (SFB)

När shaliach Shaul predikade, gjorde han det med eld, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 2:4-5:

“Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.” (SFB)

I 1 Korintierbrevet 4:20 står det skrivet:

“Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft.” (SFB)

Det lär oss två saker. För det första: Torán måste förvandlas till eld i våra hjärtan för att den skall bli effektiv.

I Psalm 39:4 står det skrivet:

“Mitt hjärta brann inom mig. Medan jag grubblade, brann det som eld...” (SFB)

Sättet att få tag på den elden är att meditera. Det hebreiska ord som översatts som ”grubbla”^[6], hagig, betyder ”viska”, ”uttala”, ”stöna”, ”meditera”. Den hebreiska meditationen består alltså inte bara i att man använder sinnet, utan också munnen. Det innebär att man repeterar Toráns ord med en ande av bön. Torá-studium tillsammans med bön i Anden är det enda som kan producera himmelsk eld i våra hjärtan.

För det andra, lär oss dessa texter att vi bör förmedla Torán till andra genom eld, så att det ger intryck i dem. För att det skall ske behöver vi döpas i och vara uppfyllda av avskildhetens Ande och eld och låta Torán bli förvandlad till eld i vårt inre. Vi kan inte ge något som vi inte har. Se till att ditt hjärta brinner så att du kan lära ut Torán till andra genom eld.

“Ni hörde orden men såg ingen gestalt” – Det hebreiska ord som översatts som ”gestalt” är temuná^[7], som betyder ”bild”, ”figur”, ”gestalt”, ”siluett”, ”avbild”. Det lär oss att HaShem inte har någon figur, eller åtminstone har han inte visat någon figur för Israels barn, för att de inte skall bli frestade att göra någon avbild av gudomen.

4:13 “Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” (SFB reviderad) – På hebreiska står det inte skrivet: “de tio budorden”, utan “de tio orden”, aseret ha-devarim.

4:18 “eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.” (SFB) – Det är förbjudet att avbilda Messias med en fisk. Ursprunget till fisk-symbolen som kallas för IXTUS, är avgudakulten till den filisteiska fisk-guden Dagon, som infiltrerades i tron hos de kristna under det andra århundradet efter Messias. I stället för att lämna sina avgudar och tjäna den ende sanne Gud, drog de med sig sina hedniska vanor och blandade dem med messiansk judendom. På så sätt formades kristendomen som en blandning av judendom och populära hedniska riter som fanns i hela romarriket.

4:23-24 “Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som HaShem, er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en skulptur, en bild av något som HaShem, din Gud, har förbjudit dig. Ty HaShem, din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud.” (SFB reviderad) – Namnet El Kaná, ”nitälskande Gud”, förekommer tre gånger i denna parashá, 4:24; 5:9; 6:15.

Den Evige skapade den känslomässiga relationen mellan makar för att vi skall kunna förstå något av hans kärlek till oss. På samma sätt skapade han också känslor av svartsjuka när någon slutar upp att vara trogen sin make och går ihop med en annan. Den svartsjuka som mannen känner när hans fru börjar flirta med en annan är en liten återspegling av hur den Evige handlar när vi söker i andra källor.

4:25-26 “När du har fött barn och barnbarn och ni har blivit veteraner i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en skulptur, en avbild av något, och därmed gör det som är ont i HaShems, din Guds, ögon och väcker hans vrede, då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jarden för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras.” (SFB reviderad) – Här finns en profetia om vad som skulle hända med Israels folk. Efter att ha blivit veteraner i landet avföll de och gjorde skulpturer. Resultatet av den avgudadyrkan blev att de blev bortförda i exil, de tio stammarna i norr blev bortförda till Assyrien och de två stammarna i söder blev bortförda till Babylon. Rashí kommenterar att ordet ”ni har blivit veteraner”, på hebreiska ve-noshatem, har nummervärdet 852, vilket hänsyftar till landsförvisningen som skulle ske efter 852 år. Men eftersom texten säger att de skulle bli totalt utrotade ur landet, vilket inte skedde eftersom en liten kvarleva fick stanna kvar, kom exilen två år tidigare och skedde 850 år efter att landet intagits, jfr. Daniel 9:14. Talmud^[8] nämner att HaShem behandlade folket med givmildhet, på hebreiska tsedaká, och lät exilen komma två år innan den bestämda tiden. På så sätt blev folket inte helt utrotat.

4:29  “Men om ni där söker HaShem, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.” (SFB reviderad) – Alltid när profetiorna talar om dom på grund av Israels synd, uttalas också ett löfte om upprättelse. Samma sak ser vi i denna text. Här ges löftet till israeliternas ättlingar, som finns bland nationerna, om att finna den Evige. Villkoret för att kunna finna den Evige är att man söker honom med hela hjärtat och med hela själen. Hur gör man det? Vers 30 ger svaret: ”vända om till HaShem, din Gud, och lyda hans röst”. Sättet att söka den Evige är att lyssna till hans röst. Den rösten finns i Moshés Torá och resten av de inspirerade Skrifterna.

4:30 “När du är i nöd och allt detta händer dig i slutet av dagarna, skall du vända om till HaShem, din Gud, och lyda hans röst.” (SFB reviderad) – Uttrycket ”i slutet av dagarna” syftar till tiden innan det messianska riket införs på jorden, d.v.s. vår tid. Både Midrash-litteraturen^[9] och Rambam^[10] relaterar denna parashá till den sista återlösningen. Däremot anser Ramban att det här handlar om den babyloniska exilen och att den slutliga återlösningen finns annonserad i parashá Nitsavim, (5 Mosebok 30:3-4) och Haazinu (5 Mosebok 32).

“lyda hans röst” – Under den sista tiden kommer Israels ättlingar att komma tillbaka till Torán. Det är så man söker honom med hela sitt hjärta och själ. Det är omöjligt att komma tillbaka till den Evige utan att lyda det som han säger i Skrifterna. Vår kärlek till honom visar sig i vårt intresse för att studera och praktisera Toráns undervisning.

4:31 “Ty en barmhärtig Gud är HaShem, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.” (SFB reviderad) – I de sista dagarna, när Israels ättlingar vänder sig till den Evige och lyssnar och lyder Toráns ord kommer de att uppleva Hans medlidande och trofasthet till att föra dem in i förbundet som svurits med förfäderna, Avraham Jitschak och Jaakov.

En Midrash^[11] lär att det finns fem motiv till att den slutliga återlösningen kan komma, enligt dessa versar, och enligt det som hände under den första återlösningen, ur Egypten:

·         Israels folk befinner sig i nöd.

·         Israels folk gör teshuvá (vänder om och vänder sig till HaShem).

·         Förbundet med förfäderna gäller fortfarande.

·         HaShems barmhärtighet uppenbaras.

·         Den bestämda tiden för den slutliga återlösningen har kommit.

4:32 “Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har någonsin något så stort som detta skett eller har man hört talas om något som är detta likt?” (SFB) – Torán uppmanar oss att studera mänsklighetens historia från Adam och Chavá och framåt. Den uppmanar oss också att forska i världens geografi och kulturer för att vi skall bli försäkrade om att det som hände vid uttåget ur Egypten och när Torán gavs vid Sinai, var något extraordinärt, som ingen annan människa har upplevt. Detta är ett bevis för att HaShem är den ende Gud i himlen och på jorden.

Tredje aliján, 4:41-49

4:45 “och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Moshé kungjorde för Israels barn sedan de hade dragit ut ur Egypten” – Här införs nu ett nytt begrepp vid sidan av de båda termerna chukim och mishpatim, som vi tidigare nämnt om. Det är det hebreiska ordet edá^[12], i plural edot, som översatts som ”vittnesbörd”. Det hänvisar till de bud som ger en speciell folkidentitet hos judarna, som exempelvis tsitsit, mezuzá, tefillin, sabbater och högtider. Dessa bud kallas för edot, ”vittnesbörd”, för de vittnar om att judarna är ett annorlunda folk jämfört med de andra nationerna, utvalda för att tjäna den Evige på ett speciellt sätt. Dessa bud ger oss också anledning till att ge vittnesbörd till nationerna om den Eviges bud. Användandet av tsitsit kommer mer och mer att i denna tid bli ett medel till att nationerna får lära känna den Eviges Torá, enligt vad som står skrivet i Sakarja 8:23:

“Så säger HaShem Tsevaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”” (SFB reviderad)

Fjärde aliján, 5:1-21 (18 heb.)

5:6    “Jag är HaShem, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” (SFB reviderad) – Som vi tidigare nämnt om, talar inte den hebreiska texten om tio budord, utan om tio ord. I texterna som finns i 2 Mosebok 20:1-17 (vers 14 i den hebreiska versionen) och 5 Mosebok 5:6-21 (v. 10 heb) finns det 15 olika bud, buden nummer 25-38 samt 424.

Numreringen av dessa tio ord har förvanskats av katolska kyrkan och senare av reformatorn Luther. Enligt Torán och den judiska traditionen, är den rätta numreringen av dessa tio ord den som följer här:

1. Jag är den Evige din Gud…

2. Du skal inte ha andra gudar...

3. Du skall inte missbruka...

4. Kom ihåg och håll sabbaten...

5. Hedra din pappa och din mamma...

6. Du skall inte mörda.

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

8. Du skall inte stjäla.

9. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

10. Du skall inte begära eller avundas...

Enligt traditionen var det fem meningar på varje stentavla. De fem första meningarna talar om förhållandet mellan den Evige och människan och de fem sista talar om förhållandet mellan människor. Förhållandet mellan föräldrar och barn återspeglar förhållandet mellan den Evige och människorna. Därför finns detta ord med på den första tavlan. Det finns ett bud som sammanfattar de fem orden som finns på den första tavlan: ”du skall älska HaShem, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med all din förmåga”, jfr. 6:5. Kärleken till den Evige uttrycks genom att man lyder buden, jfr. 5:10. Det finns också ett bud sammanfattar de fem ord som finns på den andra tavlan: ”Älska din nästa som dig själv”, jfr. 3 Mosebok 19:18.

5:7    “Du skall inte ha andra gudar framför mig.” (SFB reviderad) – Vi kan ställa oss några frågor för att se om vi har andra gudar i vårt liv:

o       Vem styr mitt liv?

o       Vem är min källa?

o       Var sätter jag min tillit?

o       Var finns min passion?

o       Vem är den jag prisar?

5:12  “Håll sabbatsdagen så att du avskiljer den, så som HaShem, din Gud, har befallt dig.” (SFB reviderad) – Om man jämför 2 Mosebok 20 och 5 Mosebok 5 kan man finna flera olikheter, speciellt det som talar om sabbaten. Kunde inte Moshé citera den Evige rätt? Hur kan man förklara denna motsägelse?

När människan talar kan hon bara uttala ett ord åt gången, men så är det inte för den Evige. Han kan uttala flera ord samtidigt. Därför finns det olikheter mellan den första skildringen och den andra av de tio orden som hördes av allt folket från bergets topp. När så den Evige talade om sabbaten finns det två sanningar inbakade i det ordet, och båda är uppskrivna i de två textavsnitten som vi nu jämför. Rashí säger att båda uttrycket uttalades på en gång och med ett enda ord. De hördes också genom ett enda hörande.

Enligt 2 Mosebok 20, är sabbaten sammankopplad med världens skapelse. Men här i Devarim 5 står det skrivet att sabbat har att göra med uttåget ur Egypten. I 2 Mosebok står det skrivet att man skall komma ihåg sabbaten och här står det att man skall hålla sabbaten. Komma ihåg är inte samma sak som att hålla. Båda dessa är nödvändiga och båda kompletterar varandra.

Sabbaten blev given för att vi skall komma ihåg två viktiga saker i historien; världens skapelse och uttåget ur Egypten. Det lär oss att sabbaten också är för dem som inte tågade ut ur Egypten, som är Adams barn. De bör också komma ihåg sabbaten. Sabbaten finns ända sedan skapelsen och gäller för alla människor. Men Adams och Noachs ättlingar är inte pliktiga att hålla sabbaten för de gick inte ut från Egypten.

Dessutom blev sabbaten given, på ett speciellt sätt, till Israels barn, för att hållas som ett tecken på det förbund som slöts efter uttåget ur Egypten, som det står skrivet i 2 Mosebok 31:13:

“Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HaShem som avskiljer er.” (SFB reviderad)

1.      Budet förbinder oss att komma ihåg sabbaten. Det innebär att vi utför en intellektuell aktivitet. Det är alltså tillåtet att ”arbeta” med hjärnan under sabbaten, genom att studera, läsa, be och tänka på den Eviges vägar, speciellt befrielsen från slaveriet, och på sina egna vägar. Med denna aktiviteten avskiljer vi sabbaten, d.v.s. vi gör den till en annorlunda dag och överlåter den åt den Evige.

Rashí nämner, å andra sidan, att komma ihåg sabbaten betyder att man bör tänka på sabbaten under de andra veckodagarna. Om man då köper något vackert, gör man det för att hedra sabbaten som kommer.

2.      Det står också skrivet att folket som gick ut ur Egypten måste hålla sabbaten. Att hålla innebär att man har en attityd av vaksamhet. Att hålla har att göra med att man inte gör något som Torán förbjuder för sabbaten. Judar måste vara vaksamma så att de inte gör någon melachá[13], verk, på sabbaten. De håller sabbaten med att vara noggranna med att inte profanera den och så blir den avskild.

Att avskilja betyder att vi skiljer den från de andra för att överlåta den till den Eviges exklusiva bruk. I 3 Mosebok 23:2-3 talas det också om nödvändigheten av att på sabbaten ha en avskild sammankomst i församlingen inför den Evige.

Sabbaten skapades, i första hand, för att människan skulle avhålla sig från att göra intrång i skapelsen, liksom den Evige gjorde efter att ha skapat allt. Men vi ser också att denna text talar om att vila på sabbaten. Trots att ordet sabbat inte betyder vila, utan ”avbrott i skapande aktiviteter” är även ordet ”vila”, på hebreiska nuach,^[14] relaterat till sabbaten, som det står skrivet i 5:14b:

“för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du.” (SFB)

Konceptet vila är dock inte det viktigaste för sabbaten, utan att avstå från skapande och produktiva aktiviteter.

“så som HaShem, din Gud, har befallt dig.” – Enligt Talmud,^[15] blev budet om sabbaten inte givet till Israel för första gången vid Sinai, utan vid Mará, där han gav dem några lagar, jfr. 2 Mosebok 15:25.

5:15  “Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att HaShem, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har HaShem, din Gud, befallt dig att göra sabbatsdagen.” (SFB reviderad) – Israels folk måste komma ihåg att de var slavar i Egypten. Eftersom de blev befriade därifrån har HaShem nu befallt dem att hålla sabbaten. Det lär oss att man inte höll sabbaten i Egypten. Nu är de fria att hålla den Eviges bud, inte genom slaveri eller hot, utan genom tacksamhet och kärlek. Det lär oss också att den som inte vilar på sabbaten eller den som är tvungen att arbeta på sabbaten, är fortfarande en slav under denna världs system.

Här står det skrivet att vi måste “göra”, på hebreiska laasot, sabbatsdagen. Tyvärr översattes det inte så till svenska. ”Göra sabbatsdagen” betyder att man gör något speciellt så att sabbaten blir sabbat i förhållande till de andra veckodagarna. Därför uppstod många av de traditioner som vi har för sabbaten, till exempel att vi tänder två sabbatsljus ett antal minuter före sabbaten, (som ett tecken på det nu är det sista arbete som görs innan avbrottsdagen börjar), vi dricker en bägare vin för att börja sabbaten, (som ett tecken på glädje för den välsignelse som denna högtidsdag innebär), vi lägger en vit duk på bordet, (som ett minne av det skyddande vita täckelset som fanns under mannat i öknen), vi har två stora bröd som gjorts speciellt för sabbaten, (som ett minne av den dubbla mängden manna som gavs i öknen varje sjätte veckodag), vi täcker bröden med en vit duk, (till minne av det vita skyddstäcket som låg över mannat i öknen), vi välsignar våra fruar och våra barn på ett speciellt sätt, vi äter mycket och annorlunda mat jämfört med de andra veckodagarna, vi tar på oss eleganta kläder för att hedra sabbaten, vi ber speciella böner som skrivits för den dagen, vi kallar fram sju män till att läsa Torá-rullen i synagogan, vi gör kiddush över vinet innan vi äter sent på morgonen, o.s.v. Allt detta är olika sätt att ”göra sabbatsdagen”, för att så uppfylla budet.

Vi kan då sammanfatta sabbatsplikterna på följande sätt:

• Komma ihåg – tänka på skapelseverket och befrielsen från slaveriet, 2 Mosebok 20:8; 5 Mosebok 5:15.

• Hålla – vara noggrann med sabbaten så att man inte gör förbjudna saker, 2 Mosebok 20:10; 5 Mosebok 5:12; Jesaja 58:13-14.

• Avskilja – ägna sig åt den Evige och hans Torá på ett speciellt sätt, 5 Mosebok 5:12, i vers 14 står det: “för den Evige”. Det gör man i familjen, 5 Mosebok 5:14, och i församlingen, 3 Mosebok 23:3.

• Vila – inte göra saker som tröttar eller orsakar störningar, sova mer än vanligt, 5 Mosebok 5:14.

• Göra sabbatsdagen – göra vissa riter som gör att den dagen blir annorlunda gentemot resten av veckans dagar, 5 Mosebok 5:15b.

• Njuta av sabbaten – äta fin man och göra andra aktiviteter som gläder själen, Jesaja 56:14.

Sabbaten är också en dag då man kommer ihåg befrielsen från slaveriet under synden, genom Jeshua Messias död och uppståndelse. Uttåget ur Egypten är en profetisk skuggbild av uttåget från det verkliga slaveriet, under synden och satan, Johannes 8:32-36.

Eftersom Jeshua var död under tre dagar, inklusive sabbaten, och så betalade för våra synder, har vi fått uppleva befrielsen från syndens slaveri, från döden och satan. Det ger oss ännu mer anledning till att fira sabbat. Välsignad vara den Evige för Messias som gav oss den eviga sabbaten!

5:16  “Hedra din far och din mor, så som HaShem, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som HaShem, din Gud, ger dig.” (SFB reviderad) – Detta ord lär oss att även budet om att hedra sina föräldrar gavs innan Torán gavs vid Sinai. Enligt Talmud^[16], hände det vid Mará.

Femte aliján, 5:22(19) – 6:3

5:22(19) “Dessa ord talade HaShem till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med en stark röst som inte gjorde några uppehåll. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, när det står att det var en röst som inte gjorde några uppehåll, betyder det att han inte behövde stanna för att andas, som människorna, för att kunna fortsätta tala.

6:1    “Detta är det bud, de stadgar och föreskrifter som HaShem, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning” (SFB reviderad) – Nu kommer vi in i det som anses som judendomens trosbekännelse, shemá. I denna vers står det skrivet att detta är budet, i singularform. När vår Mästare Jeshua blev tillfrågad om vilket som är det viktigaste budet, svarade han med orden från shemá, jfr. Markus 12:29.

Sjätte aliján, 6:4-25

6:4-9 “Hör, Israel! HaShem är vår Gud, HaShem är en. Och du skall älska HaShem, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med all din förmåga. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett diadem mellan dina ögon. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” (SFB reviderad)

I dessa ord, som kallas shemá, finns nyckeln till att alltid kunna leva nära den Evige.

Shemá – Det första som människan måste göra för att kunna vara nära den Evige är att lyssna och lyda. Den Evige tar initiativet till att närma sig oss och vi behöver bara ta honom på allvar för att få del av hans nåd. Närma dig den Evige varje morgon och ta några minuter till att lyssna, utan att göra något annat, och låt HaShems Ande tala till dig genom orden från Torán som du har läst. Var inte så snabb i dina böner så att du bara talar utan att lyssna. Det är bättre att lyssna till HaShem än att tala till honom. Shemá-bönen lär oss att sätta lyssnandet som högsta prioritet i våra liv.

Israel – Det andra som lyfts fram är vår identitet som folk. En hedning som har konverterat till Israels Gud genom Messias Jeshua är en del av det himmelska Israel, utan att för den skull vara jude, och han kan identifiera sig med folket, jfr. Efesierbrevet 2:19.

HaShem är vår Gud – Denna bekännelse gör de som är med i Israel. De som har andra gudar är inte en del av Israel. Rashí lyfter fram faktumet att denna vers säger att HaShem nu enbart är Israels Gud, men att han i framtiden kommer att bli Gud för hela mänskligheten, som det står skrivet i Sefanja 3:9:

“Då skall jag ge folken renade läppar, och de skall alla åkalla HaShems namn och tillsammans tjäna honom. ” (SBF reviderad)

I Sakarja 14:9 står det skrivet:

“HaShem skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HaShem är en och hans namn är ett.” (SFB reviderad)

HaShem är en – Det ord som översatts som “en”, echad,^[17] innebär enhet och singularitet. Det finns gånger då Skrifterna använder det ordet för att markera enhet mellan olika element eller personer. Men när det används i förhållande till den Evige kan det inte ha den betydelsen, eftersom det bara finns en person i Gudomen. Därför har ordet echad dessa två betydelser i detta sammanhang, att HaShem inte är plural och att det inte finns någon annan. Han är den ende Gud som finns och detta ensamvarande, denna singularitet, har han uppenbarat för Israel.

Det eviga livet innebär att man känner – av erfarenhet – den ende sanne Gud och den han har sänt, Jeshua Messias, som det står skrivet i Johannes 17:3:

“Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Gud, och den som du har sänt, Jeshua Messias.” (SFB reviderad)

Denna vers lär oss att den ende sanne Gud inte inkluderar Jeshua Messias. Den ende sanne Gud är bara Fadern, HaShem, som det också står skrivet i 1 Korintierbrevet 8:6-7a:

“så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jeshua Messias, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. Den kunskapen finns dock inte hos alla…” (SFB reviderad)

Och du skall älska – Eftersom han är den Ende för oss, blir konsekvensen att vi älskar honom. Därför använder hebreiskan ordet ”och”. Enligt Rashí, betyder att älska honom att uppfylla hans ord av kärlek och inte av fruktan.

Med hela ditt hjärta – Det handlar om det innersta av vår varelse, som inte får vara splittrat i sin överlåtelse till den Evige, som det står skrivet i Jakob 4:8:

“Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” (SFB reviderad)

Med hela din själ – Det betyder att man är villig att ge sitt liv i kärlek till honom och leva enbart för honom. 

Med all din förmåga – Det hebreiska ord som normalt översätts som “kraft”, är meodecha, som inte bara betyder ”din kraft”, utan också ”din förmåga”, ”dina ägodelar”, från meod,^[18] “mycket”. Detta ord talar i första hand inte om fysisk styrka, utan om allt det som man har och är, vilket även innefattar materiella ägodelar. Kärleken till den Evige uttrycker sig också genom sättet att administrera våra materiella ägodelar. Men kärleken börjar alltid i hjärtat och går sedan utåt.

Och dessa ord som jag idag befaller dig – Det syftar till orden i Moshés Torá, som alltid bör anses som givna idag, d.v.s. de är aktuella nu.

Skall vara på ditt hjärta – Var och en av oss har ansvaret att se till att Toráns ord läggs på vårt hjärta, som det står skrivet i 11:18:

“Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett diadem mellan era ögon.” (SFB reviderad)

Det är inte samma sak att ha orden i sinnet som i hjärtat. Hjärtat är personlighetens säte, det innersta i oss, där det normalt får plats bara en sak. I sinnet kan många saker och uppfattningar få plats, men inte i hjärtat. Där får bara en sak eller uppfattning plats, och den saken är den som bestämmer våra beslut vid avgörande tillfällen.

I de två tefillin-boxarna, som man binder om vänstra armen och på huvuden, finns det olikheter. I den tefillin som man sätter på huvudet finns det fyra små fack med fyra pergament med fyra olika texter från Torán. Men i den tefillin som man sätter på armen, som är nära hjärtat, finns det bara ett fack med ett enda pergament som innehåller de fyra texterna. Det lär oss att när Toráns ord finns i vårt huvud kan de tolkas och förstås på många olika sätt, men när det kommer till hjärtat, finns det bara enhet mellan dem och bara en sak existerar.

När Torán kommer in i hjärtat kommer den att avgöra våra beslut. När man måste välja mellan en sak eller en annan, kommer det som finns i hjärtat att avgöra skillnaden. Det är vårt ansvar att se till att Toráns ord kommer till hjärtat. Först hör vi dem med vårt huvud, men sedan måste vi meditera på dem tills de kommer in i vårt hjärta. Då försvinner det som var där tidigare, för i hjärtat får bara en sak plats. När du är förälskad kan du bara ha en person i ditt hjärta. På samma sätt är det med HaShem och hans Torá. Se till att Torán är i ditt hjärta så att du tar beslut som stämmer överens med den vid de avgörande stunderna i ditt liv, när du måste välja mellan lydnad eller olydnad. Om du inte lägger Toráns ord på ditt hjärta kommer du att bli bedragen i en krissituation, för det finns inget som är så bedrägligt som människans hjärta.

I Markus 4 ger Messias oss nyckeln till att förstå Himmelrikets hemlighet. I vers 11 talas det om Guds Rikes hemlighet. Det finns alltså en hemlighet som anses som den viktigaste och som kallas för ”Guds Rikes hemlighet”. Vilken är det?

I  Markus 4:3-20 står det skrivet:

“"Lyssna! En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.” Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!" När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.” (SFB reviderad)

Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? Såningsmannen sår ordet. De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast satan och tar bort ordet som är sått i dem. De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”” (SFB)

I vers 3 säger Messias: “Lyssna!”, vilket härrör från shemá, och sedan fortsätter han att tala om den liknelse som anses som exemplet för alla liknelser, som man kan se i vers 13 där det står:

“Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?” (SFB)

Denna liknelse om såningsmannen innehåller nyckeln till att kunna förstå alla de andra liknelserna. Den som förstår denna liknelse har förstått en stor hemlighet i Guds Rike. Vad lär den oss?

“Såningsmannen sår ordet.” – detta är den stora hemligheten.

Vår store Mästare börjar sin liknelse med att säga: “Lyssna!”, som kommer från shemá och han slutar med orden: “Hör, du som har öron att höra med!” Han påpekar alltså vikten av att lyssna, precis som Moshé rabbenu gör i shemá-texten.

I vers 20 står det skrivet:

“Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.” (SFB)

Vad kan vi lära oss av detta? Den stora hemligheten i Riket är att ta emot de sädeskorn som Såningsmannen sår ut. Jorden är människan, som en gång blev danad av stoft från jorden. Beroende på hur fröet kommer in i jorden, så kommer dess skörd att bli. Rikets stora hemlighet är att se till att Torán kommer till hjärtats djup. Enligt denna liknelse finns det fyra typer av människor:

1. De som är som vägen – som är hårda runt sina hjärtan så att fröet inte kan komma in. Vägarna som fanns på den tiden hade bildats genom att människor hade gått där många gånger. Ju fler människor som gick på vägen, desto hårdare blev den. Mänskliga traditioner är alltså hinder nummer ett till att inte kunna ta emot fröet i hjärtat. Man är van att gå där alla andra går och vill inte göra de förändringar som Torán kräver och så kommer satan och tar bort det dyrbara råg-fröet som blev sått.

2. De som har stenar – som har en positiv attityd i sinnet till att ta emot, men i sitt inre finns det ett förhärdat hjärta som inte är villigt att ändra på sin livsstil. De tycker om att lyssna och de tar emot ordet med stora känslor, men när sanningens stund kommer och det blir förföljelse för Toráns skull, drar de sig undan, för de söker bara njutningar och vill inte lida för Rikets skull.

3. De som har tistlar – som har hört och lytt Torán, men de är mer intresserade av det som finns i denna världen än av Riket. De söker att tillfredsställa sina egna begär hellre än den himmelske Faderns begär. Med tiden förlorar de glöden för Riket för de är mer intresserade av det som ger njutningar på kort sikt än att lyda buden, vilket producerar större njutningar på lång sikt.

4. De som är god jord – som hör Torán och tar emot den med alla dess konsekvenser, med inre konflikter och yttre förföljelser. De tillåter Torán att penetrera långt ner i hjärtat och anpassar sina liv enligt dess undervisning, trots de smärtor som orsakas av det. De är inte temporära utan varaktiga och med tiden kommer det att bli ett tjusigt resultat av deras trohet mot Ordet som såddes i deras inre. De ger skörd i tre olika nivåer, vilket visar att det finns tre olika typer av trogna i Riket.

I Markus 4:24a står det skrivet:

“Ge akt på vad ni hör!” (SFB)

Det är mycket viktigt att vara noggrann med att se till att det som kommer in i hjärtat är den Torá som kommer från himlen och inte en förfalskad sådan. Rikets hemlighet är att lägga Torán på hjärtat. Samma sak kan man finna i Markus 4:26-28 där det står skrivet:

“Jeshua sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.” (SFB reviderad)

Du är ansvarig inför Himlen att se till att Toráns frö kommer in i ditt hjärta. När du har lyckats få ner det fröet i hjärtat kommer du att få en unik erfarenhet: Fröet bär frukt av sig själv. Det är inte du som skall producera frukt i ditt liv, Torán producerar frukt av sig själv. Ditt bekymmer är inte om du skall bära frukt eller inte, utan hur du skall få ner fröet i hjärtat. Resten kommer av sig självt.

Hur mycket frukt vill du ha i ditt liv? Trettio, sextio eller hundrafalt? Det beror på det mått av frön som du lyckas få till ditt hjärta, som det står skrivet i Markus 4:24b:

“Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.” (SFB)

“Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat.” – Detta är alltså Himmelrikets stora hemlighet. Hur skall vi nu få ner fröna i hjärtat? Shemá-texten ger oss också svar på den frågan:

“Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.” (SFB)

Vad är det första som man måste göra med Torán för att den skall komma till hjärtat? Repetera den för barnen, vilket också innebär andliga barn.

Det andra är att tala om dem när man sitter i sitt hem. Vad bör vi samtala om när vi sitter till bords för att äta? Vad bör vi tala om när vi sitter i soffan eller i stolen? Vilken är den bästa knappen på teven? Den röda, så att man kan stänga av den för att kunna tala Torá i stället för att se en massa skräp som inte gör annat än att kväva Skrifternas gudomliga standard.

Det tredje är att tala Toráns ord när man går på vägen. Vad talar vi med våra barn när vi reser tillsammans med dem?

Det fjärde är att vi talar Toráns ord när vi lägger oss. Det sista som du bör ha i ditt sinne innan du somnar är den Eviges ord. Sömnen har skapats för att den Evige skall kunna verka i vårt inre under natten. Därför är det mycket viktigt att vi har orden från Tanach i våra sinnen innan vi somnar. Då kan den Evige göra så att det ordet går ner till hjärtat under sömnen. Somna aldrig vid teven eller genom att lyssna på sånger eller efter att ha kivats med dina familjemedlemmar. Lägg dig med orden från Himlen så kommer du att ha ett hjärta fullt med frön som kommer att ge frukt, som det står skrivet i Markus 4:27:

“Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.” (SFB)

Läs shemá-bönen innan du somnar för att på det sättet erkänna att den Evige är den ende Gud för dig och så överlämna dig i Hans skyddande och formande händer.

Det femte är att tala Toráns ord när du stiger upp. Det första som en jude bör göra när han vaknar är att säga: ”Tack ger jag dig, den levande och evige Kungen, för att du har gett tillbaka min själ inom mig med barmhärtighet. Stor är din trofasthet.” Därefter går han på toaletten och sedan tvättar han händerna enligt den judiska seden, och innan han när sin kropp med mat, fortsätter han att upphöja den Evige med hjälp av välsignelser som är grundade på Skrifterna, tills dess att han kommer till shemá-bönen och andra skriftenliga böner. Därefter läser och mediterar han över Tanach. På så sätt uppfyller han budet om att tala den Eviges ord när han går upp.

Du skall binda dem som ett tecken på din arm och de skall vara som ett diadem mellan dina ögon – Under morgonbönen tar en judisk man på sig talliten, bönemanteln, som har hörntofsar på, som beordrades i 4 Mosebok 15:37-41. Därefter sätter han på sig tefillin, för att uppfylla budet om att binda orden på armen och mellan ögonen.

Det finns flera olika nivåer av förståelse när det gäller användandet av tefillin. I första hand finns pshat-nivån (den enkla nivån), som uppfylls på ett ordagrant sätt, genom att binda orden på armen och på huvudet på den raka linjen som finns mellan ögonen, ovanför hårfästet i pannan.

Från remez-nivån (den allegoriska nivån), som inte får ersätta den enkla nivån, kan man förstå budet på det sättet att det handlar om att uppfylla buden med handen, d.v.s. det är fråga om att leva ut, på ett praktiskt sätt, allt det som den Evige befaller i sin Torá. Det betyder också att ha Toráns ord i sinnet och som blickpunkten för våra ögon. Visionen för ett sant Guds barn är att den Eviges Ord uppfylls i hans liv.

Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus – Det uppfylls genom att man skriver in Toráns ord på en liten pergament-bit som sätts in i en behållare som fästs på dörrträet, mezuzá.^[19] Det är obligatoriskt för en jude att sätta Toráns ord på dörrträet i varje dörr till de olika rummen i huset där man bor. Detta bud gavs för att Torán skall vara närvarande i våra hem. När man har en del av Skrifterna i dörrarna, påminns man om att de är vår livsstil och grunden för de samtal vi för i hemmet. I ett hus där Torán finns i dörrarna kan man inte leva hur som helst. Man kan inte heller tala hur som helst eller om vad som helst i det huset. Man kan inte heller ta in genom dörrarna, genom teven eller Internet, vad som helst i det huset. Ett hus med mezuzá på varje dörr är ett hus som är avskilt till att tjäna Guds syften.

Och i dina portar – Det handlar om de platser där de äldste samlades i staden för att behandla stadens angelägenheter, d.v.s. något som liknande det som nu kallas kommunalfullmäktige. Porten var på den tiden platsen där myndigheterna samlades. Detta bud gavs för att makthavarna skall påminnas om att de alltid bör samlas och behandla stadens angelägenheter inom ramen för Moshés Torá. Torán blir på detta sätt satt som den enda regeln för landets myndighetspersoner.

6:10-12 “När HaShem, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Avraham, Jitschak och Jaakov att ge dig - det har stora och vackra städer som du inte har byggt, och hus, fulla med allt gott, som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivplanteringar som du inte har planterat - när du då äter och blir mätt må du se till att du inte glömmer HaShem som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” (SFB reviderad) – När det går bra och de materiella ägodelarna ökar, är det lätt att glömma den Evige. Låt oss akta oss för det!

6:13a “HaShem, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna…” – Detta var den text som Jeshua citerade när han stod ansikte mot ansikte framför satan som krävde att han skulle falla ner inför honom, som det står skrivet i Matteus 4:9-10:

“Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” (SFB reviderad) Då sade Jeshua till honom: "Gå bort satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” (SFB reviderad)”

Det hebreiska ord som betyder frukta, översattes till grekiskan som tillbe. Här ser vi att det finns ett samband mellan att böja sig ner inför HaShem och frukta honom. Det lär oss att vår tjänst inför den Evige måste ske med respektfull fruktan. Vid flera tillfällen säger vår Mästare att vi bör frukta Den som har den verkliga makten, jfr. Matteus 10:28; Lukas 12:5; Hebreerbrevet 10:31; 12:28. Brist på fruktan för den Evige är orsaken till majoriteten av de synder som begås. Den som inte har fruktan för HaShem när han skall tjäna honom, kommer inte att tjäna på rätt sätt.

6:16a “Ni skall inte fresta HaShem, er Gud…” (SFB reviderad) – Dessa ord uttalades också av vår Mästare när han stod inför ett viktigt val in öknen, jfr. Matteus 4:7.

Under det andra templets tid, när Jeshua kom för att predika, följde man inte den årliga Chumash-läsningen i synagogorna i Israels land, utan den treåriga. Den cykeln börjar på årets första månad, som kallas för aviv och nissan, och fortsätter under tre år för att avsluta på den tolfte månaden, som heter adar. De behövde alltså tre hela år för att kunna läsa igenom de fem Moseböckerna i synagogorna under det andra templets tid. Eftersom Jeshua är den levande Torán, måste han gå igenom hela Chumash-läsningen under sina tre och ett halvt års tjänst.

Med stor säkerhet kan vi anta att Jochanan ben Zecharjá, (Johannes döparen), började sin tjänst under teshuvá-månaden (omvändelsemånaden), som är den sjätte månaden i den judiska årsberäkningen, och som kallas elul, (som i Israel infaller under högsommaren). När den månaden börjar förbereder sig folket under fyrtio dagar för att kunna stå inför den Evige på den stora försoningsdagen, jom kippur, som infaller den 10:e dagen i den sjunde månaden, som kallas för tishrí. På så sätt lär vi oss att Jeshua måste ha döpts i Jardenfloden under den tiden på året. Eftersom han sedan blev ledd ut i öknen under 40 dagar för att bli frestad av satan, är det möjligt att de dagarna var samma som de 40 förberedelsedagarna för jom kippur, eller åtminstone en stor del av dem.

Enligt denna läsningsplan för synagogan, kan vi se när de olika texterna lästes som Jeshua citerade i fiendens ansikte när han blev frestad. De texterna finns i 5 Mosebok 6:13, 16 och 8:3. De två första texterna finns i den treåriga parashá-läsningen som gjordes under den andra veckan i den sjunde månaden, just i den veckan som jom kippur infaller. Den tredje texten som Mästaren citerade, lästes under den tredje veckan i samma månad, en vecka senare. Det ger oss en vink om att Jeshua började sin tjänst i slutet av den treåriga Chumash-läsnigen, för att han nästa år, innan Pesach, skulle kunna börja en ny period av läsningar och så gå igenom hela Torán under de tre sista åren av sitt liv på jorden, innan han blev upplyft. Och eftersom han var den levande Torán, var han tvungen att leva ut de fem Moseböckerna under sin offentliga tjänst.

Dessutom talar Lukas 4 om hur han läste Haftará-texten från Jesaja 62:1-2, när han blev uppkallad att läsa i synagogan i Natseret. Den texten läses den sista sabbaten i cheshvan, den åttonde månaden, fem sabbater efter de texter läses som han citerade i öknen. Innan läsningen i Jesaja, hade man den sabbaten läst texten i Torán från 5 Mosebok 15:7 – 16:17. I den texten talas det om sabbatsåret och de tre årliga högtiderna.

I Lukas 4:31 står det skrivet:

“Så begav han sig ner till Kfar-Nachum, en stad i Galil, och undervisade folket på sabbaterna.” (SFB reviderad)

Här ser vi hur Messias, efter att ha läst Haftará-texten i synagogan där han hade vuxit upp, undervisade under flera sabbater i synagogan i Kfar-Nachum, som låg på nordvästra sidan om den galileiska sjön. I läsningsplanen för den treåriga Toráläsningen, kan vi få reda på vilka texter som han utgick ifrån när han undervisade under de följande sabbaterna. Det var mycket möjligt att han undervisat mot all ockult verksamhet under den sabbat som man läste från 5 Mosebok 18:1 – 20:9. Därför blev det en så stark reaktion i den demon som fanns i en man som lyssnade på hans undervisning, jfr. Lukas 4:33ff.

6:20 “När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som HaShem, vår Gud, har gett er?"” (SFB reviderad) – Detta är den fjärde sonen som nämns under pesach-måltiden. De tre första finns nämnda i 2 Mosebok 12:26; 13:8 och 14.

Sjunde aliján, 7:1-11

7:1    “När HaShem, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, chititerna, girgasheerna, emoreerna, kenaaneerna, perizeerna, chiveerna och jevusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du” (SFB reviderad) – De visa lär oss:^[20] “Den som är barmhärtig när Gud önskar stränghet, kommer slutligen att bli grym när Gud kräver barmhärtighet”. Kung Shaul utrotade inte alla amalekiter som HaShem hade beordrat honom, jfr. 1 Samuelsboken 15. Därför syndade han längre fram när han dödade alla prästerna i Nov, jfr. 1 Samuelsboken 22:21. Orsaken till att Israel var tvunget att förinta alla människor i de sju nationerna som levde i det utlovade landet, var att de hade nått en så hög grad av synd och andlig besmittelse, att de å ena sidan inte längre hade rätt att leva, och å andra sidan skulle besmitta det utvalda folkets barn om de fortsatte att leva och de skulle också utgöra en fara för de andra nationerna i världen.

7:3-4 “Du skall inte ingå släktskap med dem. Din dotter skall du inte ge åt hans son och inte ta hans dotter åt din son. Ty han kommer då att leda din son bort från mig till att tjäna andra gudar, och HaShems vrede skall då upptändas mot dig och han skall snabbt förgöra dig.” (SFB reviderad) – Denna text säger att när sonen till en hedning gifter sig med en dotter till en jude, kommer han att göra så att barnbarnet, som fötts av judens dotter, lämnar HaShem. Det lär oss att sonen till en dotter kallas för ”son”, jfr. 4, trots att han fötts av en hednisk fader. Därför lär Talmud^[21] att om Torán hade sagt “hon kommer att göra så att din son leds bort från mig”, skulle det betyda att barnbarnet, som fötts av en judisk far och en hednisk kvinna, skulle anses som ”din son”, d.v.s. jude. Men eftersom det inte skrivs i femininform, utan i maskulinform, ”han kommer då att leda din son bort...”, innebär det att bara det barnbarn som är fött av en judisk kvinna och en hednisk fader anses som jude, som om det vore ”din son”.

7:5    “Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld.” (SFB reviderad) – Detta är bättre än att annonsera dessa platser som något kulturellt för turister och skapa museer med dessa besmittade föremål. Detta är det man borde göra med majaindianernas, aztekaindianernas, inkaindianernas och andra folks kultplatser där man tillbad fruktansvärda gudar, i stället för att göra reklam för dem för den nationella och internationella turismen. På grund av alla dessa folks avgudariter sände HaShem förstörelse över dem.

7:7-8 “Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HaShem fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HaShem älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HaShem förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur kungen i Egyptens hand, ur Faraos hand.” (SFB reviderad) – Anledningen till att den Evige utvalde Israel var inte att det var ett stort folk, utan för att han tog ett beslut om att älska dem, inte på grund av dess meriter, utan genom sin oerhörda barmhärtighet och på grund av den ed som han hade svurit för patriarkerna. Här finner vi den ovillkorliga kärlek som den Evige har gentemot Israels folk.

7:9    “Så skall du veta att endast HaShem, din Gud, är Gud, den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.” (SFB reviderad) – Om du har en förfader inom Israels folk, om det så skulle vara bar en enda, som varit trogen den Evige, och som levt för tusen generationer sedan, (vilket egentligen inte har gått sedan Adam), kommer den Eviges barmhärtighet att nå dig på grund av den förfadern. Det lär oss att många ättlingar till de assimilerade Israels barn bland nationerna, kommer att ta tillbaka sin israeliska eller judiska identitet i den sista tiden och komma tillbaka till Moshés Torá och Israels Messias.

Det är omöjligt att älska den Evige utan att hålla hans bud. Den som inte håller buden älskar inte HaShem. Kärleken till honom uppenbaras genom lydnad för buden.

7:10  “Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem.” (SFB) – Gud kommer att ge var och en efter hans gärningar. De som hatar HaShem kommer att få betala för det förr eller senare. I bland väntar HaShem med straffet över den onde. Det gör han av tre orsaker:

• För att han skall få tid att omvända sig, jfr. 2 Petrus 3:9; Romarbrevet 2:4.

• För att ersätta honom i denna tidsålder för de goda gärningar som han gjort, jfr. Psalm 73; Ordspråksboken 11:31.

• För att ge honom tillfället att föda rättfärdiga barn, jfr. Hesekiel 18:14-17.

Den onde som inte blir straffad för sina onda gärningar i denna tidsålder, kommer sannerligen att bli det i den tillkommande, som det står skrivet i Romarbrevet 2:5:

“Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.” (SFB)

7:11  “Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.” (SFB) – De bud som gavs genom Moshé har inte förändrats för Israels ättlingar. De är till för idag, som det står skrivet i Malaki 4:4-5 (3:22 heb), den sista profetboken:

“Kom ihåg min tjänare Moshés Torá som jag gav honom befallning om på Chorev, stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel. Se, jag skall sända till er profeten Elijahu, innan HaShems dag kommer, den stora och fruktansvärda.” (SFB reviderad)

När judarna kommer ihåg Moshés Torá, kommer profeten Elijahu att sändas till dem igen, och därefter Messias ben David, för andra gången. Om de inte kommer ihåg Moshés Torá kommer de inte att bli sända, som det står skrivet i Apostlagärningarna 3:19-21:

“Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från HaShems ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jeshua. Honom måste himlen behålla tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina avskilda profeters mun från urminnes tid.” (SFB reviderad)

Mashiach i denna parashá

3:28 “Anförtro Jehoshua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Ty det är han som skall gå över dit i spetsen för detta folk, och det är han som skall ge dem som arv det land du ser.” (SFB reviderad)” – Som vi tidigare sagt, representerar Jehoshua Jeshua. Han är Israels folks huvud och kommer att ge de tillbaka till de tolv stammarna deras arv i landet när han kommer för andra gången.

4:2    “Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HaShems, er Guds, bud som jag ger er.” (SFB reviderad) – Moshé förebildar Mashiach på ett profetiskt sätt. På samma sätt som han befallde ord från den Evige, befallde också Messias.

4:5    “Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HaShem, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning.” (SFB reviderad) – På samma sätt som Moshé, undervisade Jeshua de ord som Fadern befallde honom, jfr. Johannes 14:10.

5:5, 27 “Jag stod då mellan HaShem och er för att förkunna HaShems ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget... Träd du fram och hör allt vad HaShem, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HaShem, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.” (SFB reviderad) – Moshé tjänade som en medlare mellan den Evige och folket. På samma sätt är Jeshua en medlare, men hans funktion är större än den som Moshé hade, så att utan hans medlarskap kommer ingen till Fadern, som det står skrivet i Johannes 14:6:

“Jeshua sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (SFB reviderad)”

I 1 Timoteus 2:5 står det skrivet:

“Ty Gud är en (echad), och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Messias Jeshua.” (SFB reviderad)

Det är uppenbart att shaliach Shaul har shemá-texten i sinnet när han säger att Gud är en, jfr. Jakob 2:19. Detta ord lär oss att likaväl som det finns en Gud finns det bara en medlare. Om ordet ”en”, på hebreiska echad, skulle betyda att Gud vore fler än en, skulle också ordet ”en”,  när det gäller medlaren, ge plats för att det kan finnas fler medlare. Likaväl som Gud är en och inte fler, eller en sammansatt enhet av flera personer, är medlaren bara en och inte fler. Texten lär oss också att Messias Jeshua är en människa, inte Gud. Om han nu vore Gud skulle han vara medlare mellan människor och sig själv, och i så fall är han ingen medlare. Jeshua som är en människa, är en medlare mellan människor och Gud. Uppenbarligen är han inte själv Gud.

I denna parashá finns bud nummer 416 – 427 av de 613:

416. Påbud om Guds singularitet, 5 Mosebok 6:4.

417. Påbud om att älska Gud, 5 Mosebok 6:5.

418. Påbud om att studera Torá, 5 Mosebok 6:7.

419. Påbud om att läsa shemá-bönen på morgonen och på kvällen, 5 Mosebok 6:4.

420. Påbud om att ta på sig tefillin på armen, 5 Mosebok 6:8.

421. Påbud om att ta på sig tefillin på huvudet, 5 Mosebok 6:8.

422. Påbud om att sätta mezuzá på dörren, 5 Mosebok 6:9.

423. Påbud om att förinta Kenaans sju folk, 5 Mosebok 7:2.

424. Förbud mot att ha begärelse till det som tillhör nästan, 5 Mosebok 5:21(18 heb.).

425. Förbud mot att pröva en sann profet för mycket, 5 Mosebok 7:16.

426. Förbud mot att ge nåd till en avgudadyrkare, 5 Mosebok 7:2.

427. Förbud mot att gifta sig med en avgudadyrkare, 5 Mosebok 7:3.