Parashá 49 Ki Tetsé

5 Mosebok 21:10 – 25:19

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

1. 21:10-21

2. 21:22 – 22:7

3. 22:8 – 23:6 (heb. 23:7)

4. 23:7(8)-23:23 (24)

5. 23:24(25) – 24:4

6. 24:5-13

7. 24:14 – 25:19

8. Maftir: 25:17-19

Haftará: Jesaja 54:1-10

Ki Tetsé

Betyder “när du går ut”.

Kommetarer

Första aliján, 21:10-21

21:12 “så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och låta sina naglar växa” (SFB reviderad) – Om en man önskar gifta sig med en kvinnlig fånge som blivit tagen i ett sådant krig som inte är obligatoriskt, måste han se till att hon rakar sitt huvud och låter sina naglar växa för att han inte skall bli bedragen av det yttre. Om han fortsätter att tycka om henne trots att hon nu inte är så vacker, fortsätter äktenskapsprocessen mellan dem.

21:13 “Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru.” (SFB reviderad) – Enligt en Midrash,[1] klädde sig folkens unga kvinnor utmanande för att fienderna skulle bli förförda. Därför talas det här om attraktiva kläder som fången hade innan hon blev tagen. Syftet med att ta av sig dem var att mannen inte längre skulle se henne som attraktiv. Innan man får gifta sig med en krigsfånge måste man vänta en månad för att hon skall kunna ”sörja sin far och sin mor”. Det lär oss, å ena sidan, att HaShem är intresserad av att hennes själ skall bli tröstad innan hon gifter sig. Det lär oss också att HaShem inte vill att mannen skall ta ett förhastat beslut. Hon måste gråta länge så att han inte ser henne glad och lycklig, utan lite attraktiv i jämförelse med de israelitiska kvinnorna.

Man kan också tolka det på ett annat sätt. Det kan här talas om att klippa håret och naglarna (den hebreiska texten säger ordagrant ”göra naglarna”), för att genomgå en typ av rening, liknande den som de spetälska, nasirerna och leviterna genomgår när de rakar av sig allt hår på kroppen, jfr. 3 Mosebok 14:9; 4 Mosebok 6:9; 8:7. Det är en typ av konvertering för att fången skall lämna sin tidigare identitet och bli en del av Israels folk.

“en månad” – Slavinnan kan jämföras med Israel, som var i Egypten. HaShem tog ut henne från slaveriet under Farao. När den förra ägaren hade dött, blev hon fri att gifta sig med HaShem. Men HaShem kan inte bryta sin Torá. Därför var han tvungen att vänta minst 30 dagar för att kunna gifta sig med Israel. På grund av detta, och andra anledningar, fanns det en väntetid från uttåget ur Egypten tills ketuván (skriften), äktenskapskontraktet, blev givet på Sinai.

21:14 “Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.” (SFB reviderad) – Syftet med dessa föreskrifter är att kvinnan inte längre skall vara välbehaglig för mannen. Det är inte det bästa att han gifter sig med henne, för det kommer att dra med sig negativa konsekvenser i framtiden. Därför sätter HaShem upp dessa regler så att han till slut skall märka att det inte är lämpligt för honom att gifta sig med henne. Torán förbjuder inte denna typ av äktenskap. Dessa föreskrifter är snarare till för att avråda. Om mannen trots detta vill gifta sig, får han göra det. Han löper dock risken att hon med tiden förvandlas till en avskyvärd fru, enligt de versar som kommer efteråt, och så småningom kan det också födas en upprorisk son i deras äktenskap, enligt de följande versarna. Enligt en Midrash,[2] var modern till den upproriske Avshalom en hednisk krigsfånge som kung David hade tagit.

21:15-16 “Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han avskyr, och både den han älskar och den han avskyr har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han avskyr, då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han avskyr, eftersom denne är den förstfödde.” (SFB reviderad) – Detta lär oss att när Jaakov gav förstfödslorätten till Josefs barn, som kom från favorithustrun, gjorde han inte detta på grund av sin kärlek till Rachel, utan av andra motiv. Reuven förlorade sin förstfödslorätt genom att begå äktenskapsbrott. Shimon och Levi förlorade å sin tur sitt tillfälle att få den på grund av att ha utövat våld i staden Shechem. Jehudá fick en speciell välsignelse, men förstfödslorätten gick över till Josefs söner, genom profetisk uppenbarelse, jfr. 1 Krönikeboken 5:1-2. Vi bör också vara medvetna om att patriarkerna inte höll alla buden innan Torán gavs.

21:17 “Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han avskyr, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.” (SFB reviderad) – När det står att den förstfödde ärver en dubbel arvslott av allt det som fadern har, betyder det att han får dubbelt så mycket som var och en av bröderna får. Enligt R. Munk,[3] skulle de förstfödda bli präster och därför fick de inte ärva någon mark. Därför fick de dubbelt så mycket av faderns ägodelar, om man bortser från marken.

21:18 “Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom” – Det hebreiska ord som översatts som ”uppstudsig” är sarar,[4] som betyder ”vilsegången”. Roten till det ord som översatt som ”trotsig” är mará,[5] som betyder ”vara olydig”, ”neka”. Det handlar om en som är olydig sin pappas ord. Trots och uppror anses av den Evige som en mycket allvarlig attityd och måste bli strängeligen tillrättavisad i ett barns liv innan det kommer upp i tonåren.

Enligt Talmud,[6] handlar det här om en ungdom, äldre än 13 år, för annars skulle han inte kunna ställas inför en domstol. Det rör sig specifikt om en son som är i sina tre första månader efter sin bar mitsvá. Efter de tre månaderna kan man inte längre tillämpa lagarna om den ”vilsegångna och trotsiga sonen”.

När det här talas om att straffa honom, handlar det om att ge honom en formell varning inför domstolen så att han blir piskad. Om han sedan fortsätter att stjäla från sin pappa för att frossa i kött och vin, måste han avrättas. Traditionen lär att detta fall av att en ungdom blivit avrättad, som är upprorisk, frossare och drinkare, aldrig förekommit i Israels historia, eftersom de förutsättningar som domarna satt upp inte har uppfyllts.

Eftersom detta inte har uppfyllts i Israels folks historia, kommer det då att uppfyllas när Mashiach kommer tillbaka, som det står skrivet: ”...tills allt har uppfyllts.” (SFB reviderad), jfr. Matteus 5:18?

21:20 “Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” (SFB reviderad)” – En otillfredsställbar karaktär anses i Torán som något mycket negativt. Självbehärskning är en frukt från avskildhetens Ande, jfr. Galaterbrevet 5:23; 2 Timoteus 1:7. Självdisciplin är en del av en god karaktär och något som föräldrarna redan tidigt måste lära sina barn. En av de viktigaste sakerna som föräldrar har är att lära sina barn är att inte vara slavar under sina begär, utan behärska sina impulser och ledas av principer. Brist på självbehärskning fördöms av Torán. Det finns speciellt två områden där en man måste lära sig att dominera sig själv: mat och sex. Om han inte kan tygla dessa två områden i sitt liv, kommer han aldrig att bli andligt mogen. Fylleri fördöms av Torán. Mästaren Jeshua blev falskeligen anklagad för att vara en frossare och en drinkare, jfr. Matteus 11:19.

Andra aliján, 21:22 – 22:7

21:22 “Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä” – Här talas det om att man först har avrättat den skyldige och därefter hängt upp honom i ett träd. Det hebreiska ordet för träd, ets,[7] betyder ”träd”, ”planta”, ”trä”, ”ved”. Det lär oss att Messias kan ha blivit upphängd i ett träd, jfr. Galaterbrevet 3:13.

21:23 “så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som HaShem, din Gud, ger dig till arvedel.” (SFB reviderad) – Detta bud gäller för alla dem som dör i Israel. Man måste begrava dem samma dag de dör. Man får bara dra på en begravning en dag om den döde kan bli mer hedrad av det. Om lagarna i ett land i diasporan förbjuder att en död begravs samma dag han dog, måste man respektera dem. Det anses i alla fall vara vanhedrande för den döde att man drar ut på tiden tills han blir sådd i jorden för att han skall kunna uppstå. Det anses också som vanhedrande att lämna liket ensamt.

Denna text bevisar att dagen slutar vid solnedgången, inte vid midnatt eller på morgonen.

“Du skall inte orena det land...” (SFB reviderad) – Landet blir orenat genom ett lik som blivit hängt i ett träd och det inte begravs samma dag.

22:1  “Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, skall du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder.” (SFB reviderad) – Om du hittar något någonstans som inte är ditt, har du inte rätt att ta det till dig som egendom. Om du vet vem ägaren är eller har möjlighet att ta reda på det, är du tvungen att söka reda på personen i fråga och lämna tillbaka föremålet eller djuret som tappats bort. Om du inte vet vems det är, kan du bevara det hemma, tills någon frågar efter det. Då måste du lämna tillbaka det.

Det lär oss hur stor vikt Torán lägger vid privat egendom. Det är mycket viktigt att inte ta andras ägodelar. All form av att ta något som en annan äger är stöld, även när det gäller tid.

22:2  “Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, skall du ta djuret till ditt hus och det skall vara hos dig till dess att din broder frågar efter det. Då skall du lämna tillbaka det åt honom.” (SFB reviderad) – Talmud[8] säger att om det är ett djur som äter och producerar, bör det äta och producera. Men om det är ett föremål som inte äter eller producerar bör det säljas. Man skall då spara pengarna för att sedan kunna ge dem till ägaren till saken. Den som då tappat bort något förlorar ingenting om det är något som blir förstört med tiden.

22:3 “På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt skall du göra med hans kläder och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.” (SFB reviderad) – Härifrån kommer idén om att sätta upp ett märke eller ett meddelande så att den som tappat bort saken kan nå den som har hittat den. Under det andra templets tid fanns det en plats utanför Jerushalajim dit folk kunde gå och lämna in och få tillbaka borttappade föremål. Efter templets förstörelse utlyste man de borttappade föremålen i synagogor och studiehus.

Denna princip kan man finna i de länder där Torán har fått ett sådant inflytande över befolkningens samvete, att ärligheten är hög. Till exempel, polisen i Sverige har en tjänst som gör att de även tar hand om förlorade föremål. Folk kan gå dit och lämna in upphittade föremål. Om den som förlorat något inte hittar det, kan han anmäla det till polisen. Om föremålet finns där lämnas det tillbaka till ägaren. Det är vanligt att ägaren ger hittelön till den som hittat ett föremål, för att belöna honom för hans ärlighet och tjänstvillighet.

22:5 “En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för HaShem, din Gud.” (SFB reviderad) – Här handlar det i första hand om att bete sig som en transvestit. Enligt Rashí gäller förbudet enbart när man har som avsikt att begå sexuell omoral. Det är avskyvärt för den Evige. Ortodoxa judar tillåter inte kvinnan att använda byxor. En god sed för alla är att kvinnor är att inte använda byxor utanför hemmet. Om de gör det, bör de ha en kjol utanpå eller ha en byxkjol.

Onkelos Targum översatte denna text på följande sätt:

“En kvinna skall inte bära manliga vapen och en man skall inte göra sig i ordning genom att raka sig på samma sätt som en kvinna.”

Talmud[9] förbjuder män att rycka av sig sina gråa hår, använda feminina smycken och prydnader och raka av sig det hår som kvinnor normalt rakar av sig.

22:6-7 “Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna. Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.” (SFB reviderad) – Detta löfte finner man i de bud som anses som de viktigare. Därför har rabbinerna fört fram undervisningen om att man inte vet om ett bud är större eller mindre. Om du uppfyller detta ”lilla” bud kommer du att få en stor lön. Det är därför bättre att uppfylla alla bud som gäller för en, för man vet inte vilken belöning som finns i vart och ett av dem.

Torán lovar långt liv till den som inte behandlar djuren illa. Grymhet förkortar livet. HaShem skapade oss till att vara varsamma mot de svaga djuren och mot de skapade saker som är bräckliga. Naturen lär oss att om vi är hårda mot den, kommer vi själva att få förlust. Om du inte vattnar dina växter dör de. Om du inte ger dina hönor mat kommer de inte att ge dig några ägg. Om vi är varsamma med naturen, och speciellt djuren, kommer det att gå bra för oss och vi får leva länge.

Tredje aliján, 22:8 – 23:6 (heb. 23:7)

22:8 “När du bygger ett nytt hus skall du förse taket med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus, om någon skulle falla ner från det.” (SFB reviderad) – Den som håller budet om att låta fågelmamman fly från sitt bo innan han tar äggen, kommer att bli välsignad så att han kan bygga ett hus.

Här finns ett bud som talar för att beskydda människoliv. Av det kan man göra många härledningar. Det talar då inte bara om ett hus, utan om att se till att människolivet blir beskyddat på alla sätt, genom att sätta upp staket och trafikmärken vid vägarna, täppa för hålen i eluttagen så att småbarn inte där sätter i sina fingrar m.m.

22:9 “Du skall inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att bli otillåten.” (SFB reviderad) – Detta förbud gäller i första hand för Israels land. Men enligt halachán gäller det även i andra länder.

Torán talar först om ett hus, sedan om en vingård och sist om en hustru, v.13. Det är inte vist att gifta sig först och sedan skaffa arbete och hus.

Pshat-nivån, den enkla nivån, av denna text, lär oss att vingårdens produkt kommer att skadas om man blandar två olika slags frö.

Enligt remez-nivån, kan vi jämföra vingården med Israel, jfr. Jesaja 5:7. I Israel får man inte så två olika typer av frö, vilket kan innebära:

• Människor, jfr. 1 Mosebok 15:5. Säd, på hebreiska, är zera, som också betyder frö. De onda fröna är de hedniska folken som inte får blandas med Israels folk för att folket inte skall förstöras. En israelit får inte gifta sig med någon från ett annat folk som inte konverterat till jude eller judinna. Assimilation leder så småningom till att det avskilda folket förstörs.

• Torán, jfr. Lukas 8:11. Den dåliga säden kan vara en lära som har ont ursprung. Vi kan inte blanda hedendom med Toráns kultur, för då kommer Israel att ta skada.

• Tron, jfr. Matteus 17:20. Tron får inte blandas med fruktan eller tvivel, då blir den förstörd.

22:10 “Du skall inte plöja med oxe och åsna tillsammans.” (SFB) – Enligt pshat-nivån kan vi här tala om att skydda olika typer av djur så att de inte skadas när de arbetar tillsammans och även så att de inte beblandar sig med varandra. Beblandningen mellan olika djur är förbjuden. Innan floden blandades de olika djurarterna så att till slut allt kött, inte bara människorna, var korrupt, jfr. 1 Mosebok 6:12.

I remez-nivån, den allegoriska nivån, kan vi jämföra oxen med de ledare som arbetar i församlingarna. I 1 Korintierbrevet 9:9-11 jämförs ledaren med en oxe. Det är inte bra att sätta olika ledare med olika visioner och som inte är eniga i en kehilá, församling. Man kan heller inte tillåta att en som inte har Mashiachs Ande och som inte fötts på nytt får bli med i ledarskapet i en församling.

Denna text lär oss också att en rättfärdig inte bör gå ihop med en ond person i ett företag eller en affär.

22:11 “Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.” (SFB) – Enligt de visa betyder det att dessa två typer av tråd inte får kardas, spinnas eller tvinnas samman. Det gäller enbart blandningen av ull och lin. Ullen kommer från ett rent djur. Lin kommer från växtriket.

Rashí, citerar Talmud,[10] och säger att det är tillåtet att blanda ylle och lin i en tallit. Hörntofsarna är gjorda av ylle. Det är tillåtet att sätta ylletofsarna på en mantel av lin.

Dessa förbud mot att blanda saker i tre områden, på marken, bland djuren och i kläderna, lär oss att vi måste vara noggranna med att inte överträda de gränser som Torán stakar ut och inte blanda ihop olika koncept utan klart markera ut skillnaden mellan en sak och en annan.

22:12 “Du skall göra tofsar i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.” (SFB reviderad) – Av det lär vi oss att tsitsiterna – fransarna – enbart kan fästas på ett rektangulärt plagg för att man skall kunna uppfylla detta bud.

Torán använder tre ord när den talar om dessa tofsar, tsitsit, petil (4 Mos. 15:38, 39) och gedilim, (5 Mos. 22:12). Hänvisningen i Hesekiel 8:3 tillsammans med Talmud lär oss att tsitsit är en samling trådar som hänger fritt, liknande en hårlock. Enligt R. Aryé Kaplan,[11] kan man förstå ordet petil – ”förenad” och ”vriden” – på olika sätt; en tvinnad tråd, lindning, två fibrer som knutits ihop och en dubbel tråd. Ordet gedil betyder hår eller trådar som förenats till en snodd eller ett snöre. En gedil är två trådar och gedilim, i plural, är minst fyra trådar. En tsitsit görs av fyra trådar som dubbelvikts så att det blir åtta.

Eftersom tsitsit syftar på hår eller trådar som hänger fritt och gedil på en fläta eller snodd, förstår vi att Torán talar om två delar på dessa tofsar, en med lösa trådar, den nedre delen, och en annan, den övre delen, där trådarna knutits ihop tillsammans med lindningen. Av estetiska skäl har de visa bestämt att den övre delen skall vara en tredjedel av tofsen och den nedre delen två tredjedelar.

När HaShem uppenbarar sig ser det ut som om han är klädd i en mantel, jfr. Jesaja 6:1; Hesekiel 16:8 och Psalm 91:4. Kan det vara så att HaShem har något som ser ut som en tallit med tsitsiter? Om människan skapades till HaShems avbild, kan det vara så att Adam hade någon form av ljus-tallit som täckte kroppen innan han föll i synd?

I Psalm 104:1-2 står det skrivet:

“Lova HaShem, min själ! HaShem, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. Insvept i ljus som i en mantel spänner du ut himlen som ett tält.” (SFB reviderad)

22:20 “Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru” – Enligt Rashí, betyder det att hon begått äktenskapsbrott efter att hon genomgått det första steget i ett judiskt äktenskap, som kallas ”trolovning”, på hebreiska erusin.

22:26 “Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom.” (SFB reviderad) – Våldtäkt jämförs med mord. Den skada som en man gör mot en kvinna när han våldtar henne går att jämföras med att ta hennes liv.

23:1(2) “Ingen som är kastrerad eller stympad skall komma in i HaShems församling.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, är den ”kastrerade” en som har skadade eller krossade testiklar. Förbudet mot att komma in i HaShems församling, innebär att en som är kastrerad, sönderklämd eller stympad inte kan gifta sig med en judinna, eftersom han inte kan skaffa avkomma. Sterilisering är inte tillåtet.

23:2(3) “Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HaShems församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i HaShems församling.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som “född i äktenskapsbrott eller blodskam”, mamzer,[12] betyder en som är född i incest eller äktenskapsbrott. Den människan kan inte gifta sig med en israelit. Enligt Rashí, föds en mamzer enbart av en relation som straffas med karet, andlig avkortning, som utförs direkt från himlen, eller av en förening mellan dem vars relation straffas med döden av en judisk domstol. En mamzer är inte en som fötts i föreningen mellan en judisk man och en hednisk kvinna.

23:3(4) “Ingen ammonit eller moavit skall komma in i HaShems församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i HaShems församling.” (SFB reviderad) – Rut var moavitiska och Naamá, kung Shelomós hustru och moder till kung Rechavam (Rehabeam), var ammonitiska, jfr. 1 Kungaboken 14:21. Båda dessa kvinnor kom in i Israel genom äktenskap och är med i Messias släktträd. Det visar oss att detta förbud enbart gäller för männen, vilket också blev etablerat i halachán.

23:4(5) “detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bilam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig.” (SFB reviderad) – Det fanns två anledningar till att de blev förbjudna att komma in i församlingen, för att de inte mötte Israels barn med mat och dryck när de kom från Egypten, och för att de lejde Bilam till att förbanna Israel.

Dessa två folk hade en tacksamhetsskuld mot Avrahams barn, för de hade blivit räddade två gånger genom Avrahams ingripande, i kriget mot Kedorlaomer och när de lyckades fly från Sedom. Eftersom de inte brydde sig om denna historiska skuld, när de nu hade tillfälle att visa Avrahams ättlingar kärlek, blev de förkastade av den Evige som kandidater till att komma in i det avskilda folket. Vad viktigt det är att visa tacksamhet till dem som gjort dig tjänster i livet! Speciellt när de har räddat dig ur en kris!

På samma sätt som kung David blev ifrågasatt som rättmätig arvinge till riket för att hans farfars mor var moavit, har Jeshua blivit ifrågasatt som laglig arvinge till Davids tron. Speciellt om man accepterar den framställning som ges i de grekiska manuskripten av de Messianska Texterna om hans övernaturliga befruktning utan att en man varit inblandad, enligt vad hans mamma sade: ”Hur skall detta gå till? Jag har ingen relation med en man.”, Lukas 1:34; jfr. Matteus 1:25: ”förrän” och 1 Mosebok 3:15: ”kvinnans säd”

I Psalm 69:8 står det skrivet:

“Främmande har jag blivit för mina bröder, en främling för min moders barn.” (SFB)

På samma sätt som David blev ifrågasatt, blev också Jeshua det. I Johannes 8:41b finns en indirekt anklagelse mot Jeshua, där det står skrivet:

“De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott...” (SFB)

23:5(6) “Men HaShem, din Gud, ville inte lyssna på Bilam, utan HaShem, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty HaShem, din Gud, älskade dig.” (SFB reviderad) – Bilams förbannelse förvandlades till välsignelse. HaShem förmår att förvandla vilken förbannelse som helst till välsignelse. Historiens största förbannelse var när Messias blev upphängd på trä. Den förbannelsen blev förvandlad till den största välsignelsen för hela skapelsen.

Fjärde aliján, 23:7(8)-23:23 (24)

23:7(8) “Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.” (SFB) – Rom grundades av en ättling till Edom. Enligt en tolkning i remez-nivån kan vi också säga att edomiterna motsvarar de kristna. Judarna får inte avsky de kristna, trots att de gjort dem så illa. Många kristna är våra syskon, de som har Messias Ande.

23:8(9) “Barn som föds av dem i tredje led må komma in i HaShems församling.” (SFB reviderad) – Rashí citerar här de förklaringar som finns i Sifrí:

“Men de andra nationerna har rätt att komma in i Guds församling med en gång. Av det härleder man således att den som gör så att en annan syndar, orsakar mer skada för honom än den som dödar honom. För mord gör bara så att man dör i denna världen, medan förföraren avklipper honom både från denna världen och den tillkommande. På så sätt blir Edom, som drog ut med svärd, inte avskyvärd, och inte heller egyptierna, som dränkte barnen, utan enbart förförarna.”

De edomiter och egyptier som konverterade kunde inte gifta sig med judar, utan enbart med andra konvertiter. Deras barnbarn kunde gifta sig med judar. Talmud[13] stadgar emellertid att en jude nu för tiden kan gifta sig med konvertiter från vilken nation som helst, eftersom kung Sancheriv fördrev nationerna från sina originalländer och därför kan man inte längre identifiera de enskilda folken.

23:9(10) “När du drar ut mot dina fiender och slår läger, skall du hålla dig borta från allt som är ont.” (SFB) – Denna text talar speciellt om en krigssituation. Den Eviges närvaro, Shechiná, måste vara närvarande i Israels armé för att de skall kunna segra över sina fiender. Israels krig är beroende av den himmelska Närvaron. För att denna Shechiná skall kunna visa sig, måste armén leva på en hög nivå av avskildhet, vilket innebär både rituell och fysisk renhet. Torán säger att den rituella orenhet som orsakats av sädesutgjutning samt avföring inom lägret är något ont. För att HaShem skall kunna befria oss från faror måste vi leva ostraffligt, där satan inte kan nå oss. Avskildhet är vårt bästa försvar. Ondskan gör att det blir en bräcka i det andliga försvaret som omger de rättfärdiga. När vi därför har kamp i våra liv, är det viktigt att vi är speciellt vaksamma så att fienden inte har anledning anklaga oss och skada oss. Om vi tillåter ondska bland oss kommer vi inte att kunna vinna seger i kampen mot våra fiender, varken de synliga och de osynliga, som det står skrivet i Efeserbrevet 6:12:

“Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (SFB)

23:11(12) “Mot kvällen skall han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.” (SFB) – Enligt Rashí, betyder det att han bör doppa sig i en mikvé strax innan solnedgången.

23:12(13) “Du skall ha en plats utanför lägret, dit du kan gå avsides” (SFB) – Utanför lägret måste det finnas en avföringsplats, dit soldaterna kunde göra sina behov. Men det fanns specifika hygieniska regler som man var tvungen att följa för att den himmelska Närvaron inte skulle bli störd av obehagliga saker.

23:13(14) “Tillsammans med andra redskap skall du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute skall du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring.” (SFB) – Enligt Rashí, betyder det ord som översatts som ”redskap”, ”vapen”. Vi ser här hur Torán täcker alla områden av det mänskliga livet, till och med hur man skall bete sig när man går på toaletten. Det finns bud även för det tillfället. Vår Fader missar ingenting. Han instruerar oss i de intimaste detaljerna i livet så att vi alltid handlar rätt. Han ger oss också på det sättet ett tillfälle att tjäna honom i det praktiska vardagslivet.

23:15(16) “En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.” (SFB) – Här är det fråga om en hednisk slav som flyr till Israels land från sin herre utanför landet. Han får inte sändas tillbaka till sin herre.

I Onesimus fall gäller inte denna regel eftersom han inte flydde från utlandet för att få asyl i Israels land. Därför sänder shaliach Shaul tillbaka honom till sin herre, jfr. Filemon 10-17.

Det hebreiska ord som översatts som “herre”, är adonav (alef, dalet, nun, jod, vav), som ordagrant betyder “hans herrar” eftersom bokstaven jod talar om plural. Vi ser alltså hur en enda människa kan i Torán stå i pluralform. Det är vanligt när det gäller slavägare.

Det lär oss att när det handlar om en absolut auktoritet, används pluralformen, inte till att beteckna flera personer, utan den personens makt. Samma sak gäller för orden Ado-nai och Elo-him, som båda står i pluralis, men inte talar om flera personer utan om Honom som är En och som har all makt.

23:17(18) “Ingen tempelprostituerad får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner.” (SFB reviderad) – Ordet för tempelprostituerad kvinna är kedeshá[14], som kommer från samma rot som kadosh, ”helig”, ”överlåten”, ”vigd” ”avskild”. Det lär oss att avskildhet inte i första hand är fråga om något som har med moralisk renhet att göra, utan med överlåtelse. När det gäller en prostituerad kvinna och en prostituerad man, på hebreiska kedesh,[15] handlar det om människor som överlåtit sig till avgudakulter och offrar sina kroppar till sexuell depravation. De är överlåtna till sina gudar och därför har deras tjänst att göra med ordet kadosh.

23:18(19) “Du får inte komma med lönen från en prostituerad kvinna eller priset från en hund till HaShems, din Guds, hus på grund av något löfte, för HaShem, din Gud, avskyr bådadera.” (SFB reviderad) – Här förekommer ordet zoná[16] som talar om kvinnlig prostitution. Det står i detta fall för en kvinna som erbjuder sin kropp för ett pris. Ordet hund hänvisar till en homosexuell man som erbjuder sin kropp för att få pengar. (Rashí hävdar, däremot, att det betyder att man inte får byta ett lamm mot en hund och offra det i templet.) Båda dessa “tjänster” är avskyvärda för den Evige. Det lär oss också att man inte kan ta emot pengar i församlingarna från personer som har tjänat pengar på ett olagligt sätt, genom att bryta mot buden i Torán. Sådana offer förolämpar den Evige.

23:19(20) “Du skall inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på.” (SFB) – Det är inte tillåtet ta ränta på lånade pengar till behövande syskon. Om man däremot lånar ut pengar till att bedriva affärsverksamhet, träder andra lagar i kraft.

23:20(21)a “Av en utlänning får du ta ränta” (SFB) – Bankprincipen lärs ut av Torán till Israels folk. Banker är inte uppfunna av människan utan av HaShem, för att Israels folk skall bli gynnat genom att låna ut pengar till utlänningar. Det är en del av de välsignelser som Avraham fick och ett resultat av att man lyder buden, som det står skrivet i 5 Mosebok 28:12:

“HaShem skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon.” (SFB reviderad)

23:21(22) “Om du avger ett löfte åt HaShem, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för HaShem, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig.” (SFB reviderad) – Här handlar det om löften av att ge offer. Det kan gälla djur, pengar, andra värdeföremål eller en människa, jfr. 1 Samuelsboken 1:11.

I Predikaren 5:4-6 står det skrivet:

“Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!” (SFB)

Våra händers verk kommer att bli fördärvade om vi inte uppfyller de löften som våra munnar uttalat. Vad viktigt det är som kommer ur vår mun!

Femte aliján, 23:24(25) – 24:4

23:24-25(25-26) “När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.” (SFB) – Enligt Talmud,[17] gäller detta skördearbetarna. De kan äta vindruvor och ax när de har paus under arbetsdagen. Andra har inte rätt att gå in på privata marker och ta för sig. En arbetare som äter vindruvor när han arbetar, är mer effektiv i sitt arbete, så på så sätt blir detta bud till fördel även för vingårdsägaren.

I Matteus 12:1-8 står det skrivet:

“Vid den tiden gick Jeshua genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. När fariséerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.” (SFB reviderad) Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga: hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. Ty Människosonen är sabbatens Herre.” (SFB reviderad)”

Messias lärjungar ryckte av ax när de gick igenom ett sädesfält. Det var sabbat och de ryckte ax för att stilla sin hunger. Troligen var de på väg till eller från synagogan. Detta blev kritiserat av några fariséer som ansåg att det var ett brott mot sabbaten. Lärjungarna var hungriga på sabbaten och därför tog de ax från ett skördefält. Enligt tolkningsregeln kal va-chomer, argument som väger tyngre, tillät Jeshua dem att bryta mot sabbaten, när de ryckte upp axen, för att kunna stilla sin hunger. Denna lagutläggning stämmer även överens med judisk halachá.

24:1  “Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har funnit något oanständigt hos henne, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus.” (SFB) – Ett judiskt äktenskap är enbart giltigt om det sker under chupá. På samma sätt är en judisk skilsmässa inte giltig utan ett gett – skilsmässobrev.

Under det andra templets tid fanns det två huvudsakliga tolkningar av ordet ”oanständigt”, på hebreiska ervá,[18] som betyder ”nakenhet”, ”obehag”, ”brist”, ”oanständighet”, ”orenhet”, ”förvirring”, ”skam”. Å ena sidan har vi uppfattningen från Hillels hus som säger att en man kan skilja sig från sin fru av vilken anledning som helst som stör honom, till och med om hon bränner vid maten. Shamais hus var mer strikt. Han tillät enbart skilsmässa när det fanns ett oanständigt sexuellt beteende i kvinnan.

Författaren till Sefer HaChinuch anser att ett skilsmässodokument, som kallas för gett, representerar medelvägen mellan dem som förbjuder skilsmässa över huvud taget, och dem som ger tillåtelse till skilsmässa bara genom att mannen säger ett ord, exempelvis: ”gå”.

I Matteus 19:3-10 står det skrivet:

“Några fariséer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?" Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?  Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har okat samman skall människan inte skilja åt.” (SFB reviderad)  De sade till honom: "Varför har då Moshé befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?" Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Moshé er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” (SFB reviderad) Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.”” (SFB reviderad)

Här ser vi hur Messias kommer in i diskussionen som fanns mellan Hilles hus och Shamais hus. Han ger Shamais hus rätt i sin tolkning. Vi kan dra några slutsatser av denna text:

1. Skilsmässa är inte den Eviges originalplan för människan.

2. Skilsmässa blev tillåtet av den Evige, inte befalld.

3. Den Evige tillät skilsmässa på grund av människans hårda hjärta.

4. Skilsmässa med syfte av att gifta om sig får inte orsakas av vad som helst – enbart på grund av något oanständigt, på hebreiska ervat davar, som översatts som otukt i Matteus 19:9.

“han har funnit något oanständigt hos henne” – Uttrycket ervat davar (något oanständigt) är nyckeln i hela denna diskussion. Frågan som de ställde Mästaren var: ”Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?”, vilket var Hillels tolkning som förstod uttrycket ervat davar som vilken orsak som helst. Mästaren Jeshua svarar att ervat davar inte betyder vad som helst som misshagar mannen, utan att det har att göra med sexuell oanständighet hos henne, vilket på grekiskan översattes som porneia,[19] ”otukt”.

Men om hon nu hade begått otukt i sin faders hem eller äktenskapsbrott under trolovningstiden, skulle hon bli stenad, inte förkastad genom skilsmässa, jfr. 5 Mosebok 22:20-24; 3 Mosebok 20:10. Torán kan inte ha två olika lagstiftningar för samma brott. När en man skall skilja sig från sin fru måste det ske genom en officiell handling när han ger henne ett skilsmässobrev, som kallas för gett. Det gör att kvinnan kommer tillbaka till ett ogift tillstånd och har således rätten att gifta om sig med en annan. Skilsmässobrevet är ett officiellt lagligt dokument som ger kvinnan rätt att gifta om sig. Utan ett gett, skulle hon bli en äktenskapsbryterska om hon förenades med en annan man, jfr. Romarbrevet 7:1-3.

Enligt Jeshuas svar, i Matteus 19:9, begår en man inte äktenskapsbrott när han skiljer sig från sin fru och gifter sig med en annan, om det hos henne finns ett sexuellt beteende som är oanständigt (ervat davar). Uttrycket ervat davar förekommer också i föregående kapitel i denna parashá, jfr 5 Mosebok 23:14, där det hänsyftar till mänsklig avföring, som inte fick vara synligt för den Eviges Närvaro varken innanför eller utanför krigs-lägret. Det skulle då vara något oanständigt för den himmelska Närvaron.

Vi kan då sammanfatta det hela med att säga att uttrycket ervat davar i 5 Mosebok 24 inte handlar om vilket beteende som helst hos kvinnan, enligt mannens nyckfulla tycke. Det betyder inte heller otukt innan äktenskapet eller äktenskapsbrott under trolovningen eller äktenskapet, utan en sexuell perversion hos kvinnan som är mycket frånstötande för mannen, på samma sätt som avföring som ligger på marken, innanför eller utanför ett avskilt krigs-läger, orsakar avsky för den himmelska Närvaron.

Enligt Jeshuas undervisning i Matteus 19, där han förklarar texten i 5 Mosebok 24, tillåts alltså skilsmässa hos människor med hårda hjärtan, när det finns ett beteende som orsakas av sexuell perversion i gemålen. En officiell skilsmässa där ett lagligt dokument blir överlämnat, medför rätten att gifta om sig med en annan.

24:4b “Du skall inte dra synd över det land som HaShem, din Gud, ger dig till arvedel.” (SFB reviderad) – De otillåtna relationerna drar synd över Israels land och var något av de största anledningarna till att de tidigare sju folkens invånare blev utrotade därifrån, jfr. 3 Mosebok 18:27-28.

Sjätte aliján, 24:5-13

24:5 “Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.” (SFB) – Familjelivet är så viktigt att det under det första äktenskapsåret har högre prioritet än plikten att gå ut i krig. Syftet med denna lag är att glädja och göra hustrun lycklig. Det största i livet för en judisk kvinna är att gifta sig och få barn.

24:7 “Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, skall kidnapparen dö. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.” (SFB) – Enligt Rashí, förtjänar kidnapparen dödsstraff enbart om han dessutom behandlar den kidnappade som en slav.

24:8-9 “När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa. Kom ihåg vad HaShem, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.” (SFB reviderad) – Mirjam blev straffad med tsaráat-plågan (”spetälska”), för att hon hade använt sin tunga fel och talat lashon hará. Här befaller Torán oss att komma ihåg det som hände med henne så att vi inte talar illa om överheten.

24:10 “Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom.” (SFB) – Ingen har rätt att gå in i ett hus eller ett privat område utan tillstånd.

24:13 “Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför HaShem, din Gud.” (SFB reviderad) – Rättfärdighet, på hebreiska tsedaká, betyder i detta fall inte att man blir rättfärdiggjord, eller oskyldigförklarad, som en belöning för att man behandlat de fattiga väl. Det handlar om en god gärning som man gör för att fylla de grundläggande behoven som en nödställd människa har. Därav uppkommer uttrycket tsedaká i förhållande till att hjälpa de behövande, jfr. v.17; Matteus 6:1.

Betydelsen av ordet har att göra med att göra det rätta. När vi hjälper en behövande person gör vi det som är rätt.

Sjunde aliján, 24:14 – 25:19

24:15 “Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till HaShem mot dig och synd skulle då vila på dig.” (SFB reviderad) – Om man anställer någon för en dag måste man ge honom lön innan solen går ner, annars syndar man.

24:16 “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, får inte föräldrarna avrättas genom sina barns vittnesbörd.

Den hebreiska texten säger också att “varje man”, inte “var och en”. Enligt Talmud,[20] lär det oss att dödsstraff inte får utfärdas på myndiga barn för det som deras föräldrar gjort. Däremot får man utfärda det på minderåriga, jfr. Josua 7:24.

24:18 “Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att HaShem, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.” (SFB reviderad) – Detta är en av de 10 saker som Tanach nämner om att man skall komma ihåg. Dessutom finns det två i den Messianska Texterna. De tolv är:

1.      Uttåget ur Egypten, 2 Mosebok 13:3; 5 Mosebok 5:15; 24:18, 22.

2.      Mannat, 2 Mosebok 16:32-33.

3.      Sabbaten, 2 Mosebok 20:8.

4.      Det som Amalek gjorde, 5 Mosebok 25:17.

5.      Uppenbarelsen vid Sinai, Malaki 4:4.

6.      Provokationen i öknen, speciellt med guldkalven, 5 Mosebok 9:7.

7.      Det som Balak och Bilam gjorde, Mika 6:5.

8.      Det som hände Mirjam, 5 Mosebok 24:9.

9.      Den Evige, som ger kraft att skaffa rikedomar, 5 Mosebok 8:18.

10.  Jerushalajim, Psalm 137:5.

11.  Lots hustru, Lukas 17:32.

12.  Jeshua HaMashiach, 2 Timoteus 2:8.

24:19 “När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att HaShem, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig.” (SFB reviderad) – Vi ser här hur framgång i arbetet blir ett resultat av att behandla de nödställda väl. Det finns tre bud, som enbart gäller för Israels land, när det gäller skörden av ett fält, som gör så att den nödställde också kan få hjälp.

1.      Peá – inte skörda allt utan lämna mellan 1/60 – 1/40 (1.8 – 2.5 %) i hörnen på fältet.

2.      Leket – inte plocka upp ett eller två ax som fallit bakom skördearbetaren.

3.      Shikchá – inte gå tillbaka för att hämta en eller två kärvar som man glömt på fältet.

25:5 “När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.” (SFB reviderad) – Nu för tiden blir man avrådd att göra denna typ av äktenskap. Därför gör man alltid det som står i de följande versarna och som kallas chalitsá, jfr Rut 4:7-8.

25:12 “då skall du hugga av hennes hand och du skall inte visa henne någon skonsamhet.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, betyder det att man måste betala pengar som motsvarar skammen.

25:15 “Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efámått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som HaShem, din Gud, ger dig.” (SFB reviderad) – Den som inte luras kommer att få ett förlängt liv.

25:16 “För HaShem, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.” (SFB reviderad) – En bedragare är avskyvärd för den Evige.

25:17 “Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten” – Om vi har falska vikter får Amalek tillstånd att skada oss.

Mashiach i denna parashá

21:22-23 “hänger upp honom på trä... en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd” – Jeshua blev förbannad av Gud. All Toráns förbannelse kom över honom när han var upphängd.

I Galaterbrevet 3:13-14 står det skrivet:

“Messias friköpte oss från Toráns förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Vi friköptes, för att den välsignelse Avraham fått skulle i Jeshua Messias komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.” (SFB reviderad)

Torán är ingen förbannelse, som en del tolkar denna text. Torán är en av de största välsignelser som kommit till oss från himlen. Men det finns förbannelser i Torán, jfr. 3 Mosebok 26 och 5 Mosebok 27 – 28. Dessa förbannelser är resultatet av att man inte lyder buden. Jeshua friköpte oss från våra synders konsekvenser, som är de förbannelser som står skrivna i Torán. Detta gäller för alla dem som tar till sig hans verk genom omvändelse och tillit till Gud. Gud har försett oss med allt vi behöver genom Jeshuas död och uppståndelse. När Messias återlöste oss, vilket betyder att han befriade oss genom en lösepenning, var han, som sagt, tvungen att betala för konsekvenserna av att vi varit olydiga mot buden, vilket är förbannelserna som står skrivna i Torán. Alla förbannelser föll över honom. Alla sjukdomar kom över honom. All Guds vrede kom över honom, som det står skrivet i Jesaja 53:4-6:

“Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HaShem på honom.” (SFB reviderad)

Jeshua tog vårt ställe och bar förbannelsen som vi skulle ha. På så sätt blir vi befriade, förlåtna och upprättade. Resultatet av att Jeshua tog Toráns förbannelse på sig är att Avrahams välsignelse kommer över Israels barn och till och med över hedningarna.

Om Jeshua nu blev utsatt för Toráns förbannelser för att Avrahams välsignelse skulle komma till hedningarna, då måste det finnas ett samband mellan Toráns förbannelser och hedningarna. Om Torán inte gäller för hedningarna, hur skulle Jeshua då kunna ta den förbannelse som tillhörde hedningarna så att Avrahams välsignelse skulle kunna nå dem? Om förbannelsen inte gäller hedningarna så gäller inte heller välsignelsen. Om det inte finns någon Torá för hedningarna, så finns det ingen förbannelse för dem, eftersom förbannelsen är ett resultat av att vara olydig Torá. Om det inte finns någon lag, finns det inte någon olydnad och ingen förbannelse. Jeshua tog förbannelsen för judarna men också för hedningarna för att Avrahams välsignelse skulle nå alla. Det bevisar att hedningarna inte är helt utanför Torán, utan att det finns bud som står skrivna i Torán som gäller hedningarna.

Tack vare den förbannelse som kom över Messias när han blev upphängd i ett träd, blir vi befriade från den förbannelse som vi skulle ha på grund av vår olydnad. Baruch HaShem!

I denna parashá finns bud nummer 532 – 605 av de 613:

532. Påbud om kvinnan som tagits till fånga i krig (jéfat tóar), 5 Mosebok 21:11.

533. Påbud om att hänga upp den som domstolen (beit din) dömt till döden, 5 Mosebok 21:22.

534. Påbud om att begrava den som hängts upp samt alla andra, 5 Mosebok 21:23.

535. Påbud om att ge tillbaka det borttappade till ägaren, 5 Mosebok 22:1.

536. Påbud om att hjälpa sin nästa när han behöver lasta ett djur eller en människa, 5 Mosebok 23:4.

537. Påbud om att skrämma bort en fågelmamma från boet, 5 Mosebok 22:7.

538. Påbud om att sätta upp ett staket på taket, 5 Mosebok 22:8.

539. Påbud om att gifta sig med en kvinna i enlighet med bestämmelserna i Torán, 5 Mosebok 22:13.

540. Påbud om att en förtalad hustru skall förbli hos sin make för alltid, 5 Mosebok 22:19.

541. Påbud för domstolen (beit din) om att stena den som blivit dömd att avrättas på det sättet, 5 Mosebok 22:24.

542. Påbud för en som begått våldtäkt om att gifta sig med den våldtagna kvinnan, 5 Mosebok 22:29.

543. Påbud om att utse en plats i (krigs)lägret där man kan utföra sina fysiska behov, 5 Mosebok 23:12(13).

544. Påbud om att ha en spade i lägret för att kunna täcka över sina fysiska behov, 5 Mosebok 23:13(14).

545. Påbud om att ta ränta av en hedning man lånat ut pengar till, 5 Mosebok 23:20(21).

546. Påbud om att uppfylla ett löfte eller en ed, 5 Mosebok 23:23(24).

547. Påbud om att låta en arbetare äta vissa saker när han arbetar, 5 Mosebok 23:24(25).

548. Påbud om att skilja sig från hustrun med ett skilsmässodokument, 5 Mosebok 24:1.

549. Påbud för en brudgum om att glädja sin hustru under det första äktenskapsåret, 5 Mosebok 24:5.

550. Påbud om att lämna tillbaka till ägaren ett pantsatt föremål om han behöver det, 5 Mosebok 24:13.

551. Påbud om att betala en arbetare på rätt dag, 5 Mosebok 24:15.

552. Påbud om att överge kvarglömda kärvar, 5 Mosebok 24:19.

553. Påbud om att ge piskslag till den som förtjänar det, 5 Mosebok 25:2.

554. Påbud om en svågers ansvar, 5 Mosebok 25:5.

555. Påbud om chalitsá, 5 Mosebok 25:9.

556. Påbud om att rädda den som förföljs av en mördare, 5 Mosebok 25:12.

557. Påbud om att komma ihåg det som Amalek gjorde när vi lämnade Egypten, 5 Mosebok 24:20.

558. Påbud om att utrota Amaleks ättlingar, 5 Mosebok 25:18.

559. Förbud mot att sälja kvinnan som tagits till fånga i krig [jefat tóar], 5 Mosebok 21:14.

560. Förbud mot att låta kvinnan som tagits till fånga i krig [jefat tóar] tjäna som slavinna efter att man haft intima relationer med henne, 5 Mosebok 21:14.

561. Förbud mot att låta en kropp hänga uppe hela natten, 5 Mosebok 21:23.

562. Förbud mot att inte bry sig om ett förlorat föremål, 5 Mosebok 22:3.

563. Förbud mot att låta bli att hjälpa sin nästas djur när det befinner sig under sin börda, 5 Mosebok 23:4.

564. Förbud för en kvinna att klä sig i manskläder, 5 Mosebok 22:5.

565. Förbud för en man att klä sig i kvinnokläder, 5 Mosebok 22:5.

566. Förbud mot att ta en fågelmamma tillsammans med ungarna, 5 Mosebok 22:6.

567. Förbud mot att lämna föremål som kan skada, 5 Mosebok 22:8.

568. Förbud mot att så olika typer av frö på samma plats, 5 Mosebok 22:9.

569. Förbud mot att äta blandningar av olika sorters frö som såddes tillsammans, 5 Mosebok 22:9.

570. Förbud mot att låta två olika djur utföra samma arbete, 5 Mosebok 22:10.

571. Förbud mot att klä på sig kläder som innehåller lin och ull tillsammans, 5 Mosebok 22:11.

572. Förbud för en man att skilja sin från en kvinna som han förtalat, 5 Mosebok 22:19.

573. Förbud mot att straffa den som tvingats till att begå en överträdelse, 5 Mosebok 22:26.

574. Förbud för en som våldtagit en kvinna att skilja sig från henne, 5 Mosebok 22:29.

575. Förbud för en man som har skadade könsorgan att gifta sig med en judinna, 5 Mosebok 23:1(2).

576. Förbud för en mamzer att gifta sig med en judinna, 5 Mosebok 23:2(3).

577. Förbud för en judinna att gifta sig med en ammonit eller moavit, 5 Mosebok 23:3(4).

578. Förbud mot att stifta fred med ammoniterna och moaviterna, 5 Mosebok 23:6(7).

579. Förbud mot att hindra äktenskap med ättlingar till Esav när det gått två generationer, om de konverterat, 5 Mosebok 23:7-8(8-9).

580. Förbud att hindra ett äktenskap med egyptierna (egyptierna) efter tre generationer, om de konverterat, 5 Mosebok 23:7(8).

581. Förbud mot att gå in i leviternas lägerområde i orent tillstånd, 5 Mosebok 23:10(11).

582. Förbud mot att skicka tillbaka en slav som flytt till Israels land från sin ägare utanför landet, 5 Mosebok 23:15(16).

583. Förbud mot att plåga en slav som flytt från sin ägare till Israels land, 5 Mosebok 23:16(17).

584. Förbud för en kvinna att ha äktenskapliga relationer utanför äktenskapet, 5 Mosebok 23:17(18).

585. Förbud mot att offra lönen som en lösaktig kvinna eller man fått för sin tjänst, 5 Mosebok 23:18(19).

586. Förbud mot att ta ränta på ett lån till en jude, 5 Mosebok 23:19(20).

587. Förbud mot att dröja med att ge ett offer som lovats eller som är frivilligt, 5 Mosebok 23:21(22).

588. Förbud för en arbetare att ta mer än vad han behöver äta, 5 Mosebok 23:24(25).

589. Förbud för en arbetare att äta under arbetstid, 5 Mosebok 23:25(26).

590. Förbud mot att gifta sig med sin förra fru efter att hon gift sig med en annan, 5 Mosebok 24:4.

591. Förbud mot att låta en brudgum vara borta från sitt hem under lång tid under första äktenskapsåret, 5 Mosebok 24:5.

592. Förbud mot att ta föremål som är nödvändiga till matlagning som pant, 5 Mosebok 24:6.

593. Förbud mot att ta bort tecken på tsaráat, 5 Mosebok 24:8.

594. Förbud mot att ta ett föremål som pant genom våld, 5 Mosebok 24:10.

595. Förbud mot att behålla ett pantsatt föremål om ägaren behöver det, 5 Mosebok 24:12.

596. Förbud mot att låta en nära släkting vara vittne, 5 Mosebok 24:16.

597. Förbud mot att vränga rätten till förmån för en föräldralös eller en änka, 5 Mosebok 24:17.

598. Förbud mot att ta pant från en änka, 5 Mosebok 24:17.

599. Förbud mot att hämta en bortglömd kärve, 5 Mosebok 24:19.

600. Förbud mot att ge för många slag till den som dömts till att piskas, 5 Mosebok 25:39.

601. Förbud mot att sätta munkorg på ett djur när det arbetar, 5 Mosebok 25:4.

602. Förbud för en kvinna som är jebamá att gifta sig med någon som inte är jebam, 5 Mosebok 25:5.

603. Förbud mot att ha förbarmande med den som förföljer en annan för att döda honom, 5 Mosebok 25:12.

604. Förbud mot att ha felaktiga vikter, 5 Mosebok 25:13.

605. Förbud mot att glömma vad Amalek gjorde mot oss, 5 Mosebok 25:19.