Parashà 54 VeZot HaBrachà 5 Mosebok 33:1 – 34:12 Av K Blad©Lukrativ kopiering ej tillåten. Toràläsningar: 33:1-7 33:8-12 33:13-17 33:18-21 33:22-26 33:27-29 34:1-12
Variant: 4. 33:18-21 5. 33:22-26 6. Chatàn HaTorà: 33:27 – 34:12 Denna läsning är för Simchat Torà (den 22 Tishrí i Erets Israel och den 23 Tishrí i diasporan) tillsammans med 1 Mosebok 1:1 – 2:3 och 4 Mosebok 29:35 – 30:1. Haftarà: Josua 1:1-9 Apostoliska Skrifterna: Uppenbarelseboken 22:1-21 Läsningar ur de Apostoliska Skrifterna: 22:1-5 22:6-9 22:10-14 22:15-17 22:18-21
Kommentarer VeZot HaBrachà Betyder “och detta är välsignelsen”. Första alijàn, 33:1-7 33:1 “Detta är den välsignelse gudsmannen Moshè uttalade över Israels barn före sin död.” – Vad fint det är när en människa slutar sina dagar med att välsigna i stället för att förbanna! Jeshua blev den profet som den Evige reste upp lik Moshè, jfr. 5 Mosebok 18:15, 18. Han avslutade också sina sista ögonblick på jorden med att välsigna sina tolv talmider, som det står skrivet i Lukas 24:50-51: “Sedan förde han dem ut till Beit-Anjà, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen” 33:2 “Han sade: "HaShem kom från Sinaj, från Seir gick hans sken upp över dem. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen avskilda. På hans högra sida brann i eld en Torà för dem.” – Talmud[1] lär: “R. Jochanan sade: Detta lär oss att den Avskilde, välsignad vare han, erbjöd Toràn till alla folk och språk, men de tog inte emot den tills han kom till Israel som tog emot den.” Toràn gavs genom eld. Det är viktigt att vi håller kvar den Eviges Toràs eld i våra hjärtan så att halachàn, vår vandring i lydnad, inte förvandlas till något tungt, tråkigt och torrt, jfr. Lukas 24:32. När Toràn finns i hjärtat är den en inre eld som håller vår kärlek till den Evige brinnande. I Romarbrevet 12:11 står det skrivet: “Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren” 33:3 “Han älskar verkligen folken. Alla hans avskilda är i din hand. De ställde sig vid din fot. De tar emot av dina ord.” – Folken syftar här till de tolv stammarna. Foten är berget Sinajs fot. De avskilda är de som tar emot den Eviges ord, som det också står skrivet i Uppenbarelseboken 14:12: “I detta visar sig de avskilda uthållighet: de håller fast vid Elohims bud och tron på Jeshua.” Det är buden som producerar avskildhet (helighet). 33:4 “Moshè gav oss en Torà, en arvedel för Jaakovs församling.” – Toràn är ett arv till Jaakovs församling. När en hedning konverterar till Israels Elohim genom Jeshua Messias, får han också del av Toràns arv, som det står skrivet i Apostlagärningarna 26:17b-18: “...hedningarna. Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från satans makt till Elohim. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är avskilda.” I Galaterbrevet 3:29 står det skrivet: “Om ni nu tillhör honom (Messias) är ni Avrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”
Detta betyder inte att de hedningar som har konverterat genom Mashiach har samma ansvar som judarna att uppfylla hela Toràn, som vi tidigare sagt. Men de har helt visst fått del Toràn som ett arv och ett stort ansvar att uppfylla de bud som gäller för dem, enligt den Torà som blivit skriven i deras hjärtan genom Anden, jfr. Jeremia 31:33. 33:5 “Han blev kung i Jeshurun, när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar.” – Ordet ”kung” kan hänvisa både till Moshè och till den Evige. Enligt Rashí, syftar det på den Evige. 33:6 “Må Reuven leva och ej dö. Dock blir hans män en liten skara.” – Reuvén hade begått en dödssynd, när han låg med sin pappas bihustru. Men genom omvändelsen fick han möjlighet att leva. Reuvén blev förlåten på grund av det som Messias Jeshua skulle göra genom sitt blod. Enligt den levitiska prästtjänsten fanns det inget offer som kunde täcka över en sådan synd. Det står skrivet i Apostlagärningarna 13:38-39: “Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moshès Torà.” I Romarbrevet 3:23-26 står det skrivet: “Alla har syndat och saknar härligheten från Elohim, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Messias Jeshua har friköpt dem. Honom har Elohim, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Elohims tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jeshua.” På grund av Jeshuas död kunde Reuvén få förlåtelse för sin dödliga synd och bli den förste som fick ärva landet. Bland de tolv stammarna blev han den förste som fick sin mark tilldelad. Och eftersom hans territorium var utanför de viktigaste gränserna av det utlovade landet, behövde han en speciell välsignelse för att inte bli utrotad av Israels fiender. 33:7 “Detta sade han om Jehudà: "Hör, o HaShem, Jehudàs röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för det. Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."” – Shimon blev inte speciellt nämnd i Moshès välsignelse. Han fick sin arvedel inom Jehudàs territorium. Därför kan man i denna välsignelse över Jehudà finna hans namn gömt i ordet ”hör”, på hebreiska ”shemà”. Namnet Shimon kommer från samma rot som shemà, jfr. 1 Mosebok 29:33. Eftersom Shimons och Levis vrede blev förbannad av deras pappa Jaakov, fick de inte några egna arvsområden inom landet, som det står skrivet i 1 Mosebok 49:7: “Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag skall strö ut dem i Jaakov, jag skall skingra dem i Israel.” Shimons stam drog fördärv över Israel genom den synd de begick med midjaniternas döttrar, jfr. 4 Mosebok 25. Levis stam omvände sig från sin förfaders synd, men Shimons stam gjorde inte det. Därför blev han inte nämnd speciellt bland de andra stammarna i Moshès sista välsignelser. “Hör, o HaShem, Jehudàs röst.” – Jehudà är en förebedjare. Många kungar från Jehudàs stam har ropat till den Evige och fått svar, exempelvis David, Shlomoh, Asa, Jehoshafat, Chizkiyahu. Jeshua Messias kommer från Jehudàs stam. Han är Israels främste förebedjare. Enligt Malki-Tsedeks ordning har han under nästan 2000 år hållit på med att be inför Fadern för Israels barn. “låt honom komma till sitt folk” – Detta talar om de unga männen från Jehudàs stam som skulle gå ut i krig. Moshè ber att de skall komma tillbaka oskadda. Jehudà var den stam som gick först när de intog det utlovade landet, jfr. Domarboken 1:2. Denna text talar också om Messias andra tillkommelse. Moshè ber att han skall komma tillbaka till sitt folk, det judiska folket. Andra alijàn, 33:8-12 33:8-9 “Om Levi sade han: "Dina tummim och dina urim tillhör din fromme, som du prövade i Massà, som du kämpade med vid Merivàas vatten, han som sade om sin fader och sin moder: 'Jag ser dem inte', och som inte ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de tog vara på ditt ord, och ditt förbund höll de.” – Det står inte skrivet: ”Till Levi sade han...” utan ”Om Levi...”. Moshè talar inför den Evige. Tummim och urim är den Eviges. Texten kan förstås som att det var den Evige som testade Leví vid Massà och Merivà. Levi är präststammen. Tummim och urim (”fullkomligheter och ljus”) förvarades i översteprästens bröstsköld. De talar om en fullkomnad karaktär som uppfyller den Eviges vilja av hjärtat. För dem som närmar sig den Evige är detta det viktigaste.
Den Eviges anspråk är för leviterna viktigare än kraven från den egna familjen, föräldrar, syskon och barn. HaShem måste vara den förste i våra liv. Det betyder inte att man inte skall ta hand om familjen, utan att när man tar hand om familjen gör man det för den Eviges skull, som har befallt oss att hedra våra föräldrar, älska vår fru och lära våra barn Torà. Detta gör att den Evige inte bara blir den förste i våra liv utan allt.
Men när familjens krav står emot den Eviges anspråk, har den Eviges anspråk högre prioritet. Det verkar som om Messias Jeshua hade denna text i sinnet när han sade det som står skrivet i Matteus 10:37: “Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.” I Lukas 14:26 står det skrivet: “Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.” I Matteus 12:48-50 står det skrivet: “Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja (vilket har att göra med Urim och Tummim) är min bror och min syster och min mor.” 33:10 “De skall lära Jaakov dina förordningar och Israel din Torà. De skall bära fram rökelse för din näsa, och uppstigandeoffer på ditt altare.” – Leviternas första arbete är att lära Israel Toràn. Deras andra uppgift är att tjänstgöra i templet. 33:11a “Välsigna, o HaShem, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig.” – Levi blev välsignad på ett speciellt sätt. Tidigare hade hans vrede blivit förbannad, men nu blev hans ansträngningar och händers verk välsignade. Vi ser alltså att om den människa som är snar till vrede överlämnar sin själ åt den store Krukmakaren, då kan Han förvandla den till ett redskap för välsignelse i stället för förbannelse. Shimon och Levi hade samma möjligheter. Shimon valde syndens väg och omvände sig inte. Därför fick han ingen slutlig välsignelse. Levi omvände sig från sin synd och förenade sig med den Evige. Därför fick han till slut en väldigt stor välsignelse. 33:11b “Krossa höfterna på hans motståndare, på hans fiender, så att de inte kan resa sig.” – Makabéerna, som reste sig upp mot den syrisk-grekiska armén under första århundradet före den kristna tideräkningen, var leviter. Grekerna lyckades inte slå ner dem utan de upprättade den Chashmoneiska dynastin, som varade ändra fram till den romerska invasionen. 33:12 “Om Binjamin sade han: "HaShems älskade skall bo i trygghet hos honom som alltid skyddar honom. Mellan hans höjder skall han bo.” – Rachels son Binjamin kallas för ”den älskade”. Han var den ende av de tolv sönerna som föddes i Israels land. Han var också den ende som inte var med i komplotten om att sälja sin bror Josef. Därför blev templet byggt på Binjamins område. Denna välsignelse innehåller en hänsyftning till de tre templen: 1. skall bo i trygghet – det första templet. 2. alltid skyddar honom – det andra templet. 3. Mellan hans höjder skall han bo – det tredje templet. Två stora personligheter har kommit från Binjamin, kung Shaul och shaliach Shaul (aposteln Paulus). Binjamin fick en välsignelse som ger honom beskydd på ett speciellt sätt. Han behövde denna välsignelse speciellt då hans stam höll på att bli utrotad ur folket, som det talas om i Domarboken 21. Tredje alijàn, 33:13-17 33:13-16 “Om Josef sade han: "Välsignat av HaShem vare hans land... ädlaste gåvor... gåvor... ädlaste alster... ädlaste frukter... yppersta skatter... dyrbara frukt... dyrbara frukt... fullhet... nåd...” – Eftersom Josef blev Israels barns frälsare, fick han det största området i landet. Han fick skörda det han hade sått. 33:17 “Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som en vildoxes är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efrajims tiotusenden, sådana Menashès tusenden.” – Här talas det om Jehoshua, den förste ledaren efter Moshè, som var mäktig och kraftig som den förstfödde bland tjurar, så att han kunde inta de folk som fanns i det utlovade landet. Vildoxen hänsyftar till Gidon, som lyckades ge Israel stora segrar.
Denna text talar också om de två stammarna Efrajim och Menashè som var de ledande stammarna bland de tio stammar som blev landsförvisade och bortdrivna till alla jordens länder. De representerar de Israels barn som jämförs med havets sand som inte går att räkna, jfr. Hosea 1:10. Fjärde alijàn, 33:18-21 33:18-19 “Om Zvulun sade han: "Gläd dig, Zvulun, när du drar ut, och du Jisachar, i dina tält. Folk bjuder de in till sitt berg. Där offrar de rätta offer. Ty havens rikedom suger de till sig, och skatter som sanden döljer."” – Här finns ett härligt exempel på brödrakärlek. Zvuluns och Jisachars stammar samarbetade i den Eviges verk. Båda bodde i närheten av havet, jfr. 1 Mosebok 49:13, och Zvulun gladde sig mycket i sin fiskeverksamhet och andra företag som han hade till att underhålla Jisachar när han studerade Toràn i sina tält. Om det inte hade varit för Zvulun, hade Jisachar aldrig kunnat ägna sig åt att studera på detta sätt. Zvulun var yngre än Jisachar, men i denna text nämns han först på grund av hans praktiska kärlek med att underhålla sin bror i hans studier. Denna merit sätter honom över sin äldre bror. Dessa två arbetade tillsammans för att utbreda Riket. De behövde varandra. Zvulun drog ut och berättade om Israels tro och bjöd in hedningarna att komma och besöka Israel. Jisachar ägnade sig åt att studera och undervisa Toràn så att Israel och de som förenade sig med Israel kunde tjäna den Evige på rätt sätt. Enligt Rashí, bidrog Jisachar med 200 personer i Sanhedrin, det stora rådet, under Israels historia, som det står skrivet i 1 Krönikeboken 12:32-33: “av Jisachars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 ledare, därtill alla deras stamfränder under deras befäl; av Zvulun stridsberedda män, rustade till strid med alla slags vapen, 50 000, som ställde upp helhjärtat.” Vi behöver dessa två typer av människor bland oss. En del arbetar med företag och på så sätt ger praktiskt och ekonomiskt stöd till Riket och backar upp dem som studerar Torà så att profetisk uppenbarelse inte saknas vid något tillfälle. Utan stödet från Zvulun, hade Jisachar inte kunnat studera Torà. Utan Jisachars stöd, hade Zvulun inte fått del av uppenbarelserna om de himmelska sakerna. Välsignad vare den Evige för detta underbara samarbete! “Ty havens rikedom suger de till sig, och skatter som sanden döljer.” – Havets sand är Avrahams och Jaakovs ättlingar som förlorat sin israelitiska identitet och som är utspridda bland folken. Det finns skatter bland dem. Dessa skatter, som är människor som studerar Torà och som är duktiga företagare, håller nu, i denna tid, på att resas upp från havets botten och de kommer att bli till stor välsignelse för Israel innan Messias kommer tillbaka. 33:20-21 “Om Gad sade han: "Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejoninna, och krossar både arm och hjässa. Han utsåg den bästa delen åt sig själv, ty där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han HaShems rätt, hans domar med Israel."” – Gad fick sitt område jämte floden Jarden, vid sidan av Reuven och Menashès halva stam. Detta område var utsatt för ständigt hot från fiendernas invasioner. Därför behövde Gad en speciell välsignelse för att kunna stå emot. Denna text visar att han var så stark så att han kunde hugga av både armen och huvudet på sin fiende med ett enda slag. Gads stam fick dessutom hedern att stå i bräschen, tillsammans med Jehoshua, när landet intogs, jfr. 5 Mosebok 3. Femte alijàn, 33:22-26 33:22 “Om Dan sade han: "Dan är ett ungt lejon, som rusar ner från Basan."” – De stammar som jämförs med lejon var de vars område gränsade till fienderna. Men Dan nämns här som en lejonunge. Han behövde speciell hjälp från den Evige för att kunna stå emot fienden. 33:23 “Om Naftali sade han: "Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av HaShem. Väster och söder skall du ta i besittning."” – Naftali fick sitt arv jämte sjön Kineret, den galileiska sjön. Där skulle han få mycket rikedom genom fisket. Dessutom är Kinerets dal känd för sina fina frukter. 33:24-25 “Om Asher sade han: "Välsignad med barn är Asher. Må han bli älskad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja. Av järn och koppar skall dina reglar vara, och som dina dagar din kraft."” – Asher blev välsignad med barn. Han växte med 11 900 personer mellan två folkräkningar i öknen. Många av Ashers döttrar var väldigt vackra och flera av dem gifte sig med präster och senare med den kungliga familjen från Davids ätt. “doppa sin fot i olja” – Ashers område hade många olivträd. “som dina dagar din kraft” – Det finns ett exempel på en kvinna från Ashers stam som blev mycket gammal, Chanà, som tjänade i templet när Jeshua blev framburen som barn, som det står skrivet i Lukas 2:36-38: “Där fanns också en profetissa, Chanà, Pnuels dotter, av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Elohim med fastor och böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Elohim och talade om honom för alla dem som väntade på Jerushalajims frälsning.” Sjätte alijàn, 33:27-29 33:26, 28 “Jeshurun… Israel… Jaakov” – Här finner vi folkets tre namn. Vart och ett av dessa namn representerar var sin andlig nivå. Jesuhrun är den högsta. 33:27 “En tillflykt är han, urtidens Elohim, och här nere finns världens armar. Han skall krossa fienderna framför dig, och säga: Förgör dem!"” – Enligt Rashí, betyder världens armar de två kungarna Sichon och Og, som var världens makt och styrka på den tiden. Enligt Talmud,[2] betyder världens armar, på hebreiska “zeroot olam”, den Eviges armar. 33:29 “Salig är du, Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk, som har sin räddning i HaShem. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender skall visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder."” – Detta är slutet på Israels folks långa historia. Till slut kommer det att bli en evig seger över fienderna, när den efterlängtade Mashiach ben David kommer med himlens moln. Sjunde alijàn, 34:1-12 34:1-2 “gick från Moavs hedar upp på berget Nevo, på toppen av Pisga, mitt emot Jerichoh. Där lät HaShem honom se hela landet, från Gilad ända till Dan och hela Naftalí och Efrajims och Menashès land och hela Jehudàs land, ända till Västra havet” – Den Evige visade Moshè, genom att nämna stammarnas namn, hela det land som lovats förfäderna. Han visste alltså i förväg var varje stam skulle få sitt område, till och med det område i norr som Dan skulle inta senare, jfr. Domarboken 18. 34:3 “och Negev och Jardenslätten, det vill säga lågslätten vid Jerichoh, Palmstaden, ända till Tsoar.” – Tsoar betyder ”obetydlig”. HaShem visade Moshè allt, till och med det mest obetydliga av landets geografi. Enligt Rashí, visade han också honom de händelser som skulle utspelas i de olika områdena i Israels land fram till uppståndelsen. 34:6 “Han begravde honom i dalen i Moavs land, mitt emot Beit-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.” – Moshè blev begravd av den Evige efter en kamp i änglavärlden mellan Michael och satan, som det står skrivet i Judas v. 9: “Men när ärkeängeln Michael tvistade med satan om Moshès kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: "Må HaShem straffa dig."” Genom att inte visa var Moshès gravplats befann sig, undvek den Evige att folket skulle åka dit och åkalla en så kallad ”Moshès ande” vid hans grav, som många judar gör med Israels visa mäns gravar. Tyvärr är detta en mycket populär sed bland judar. Detta förlöser onda andar i stället för de visa männens andar. I Talmud[3] finns en diskussion om versarna 5-12 blev skrivna av Jehoshua, efter Moshès död, eller om de blev dikterade av HaShem direkt till Moshè, liksom resten av Toràrullen, som det står skrivet i 5 Mosebok 31:24: “Sedan Moshè till alla delar hade skrivit ner orden i denna Torà i en bokrulle” Det hade inte varit svårt för Moshè att skriva dessa ord på samma sätt som de tidigare, efter den Eviges diktamen. “mitt emot Beit-Peor” – Moshè blev begravd mitt emot den plats där Israels barn syndade med Moavs döttrar, jfr. 4 Mosebok 25. Det lär oss att folket fick förlåtelse för den synden. Varje gång som den Evige ser den platsen kommer han ihåg synden, men samtidigt kommer han ihåg Moshè, och även Messias, som var villiga att ge sina liv för att folket skulle få förlåtelse. 34:7 “Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.” – Enligt traditionen dog Moshè på sin 120:e födelsedag, sabbaten den 7 Adar år 2488. 34:9 “Jehoshua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Moshè hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som HaShem hade befallt Moshè.” – Handpåläggning har i första hand två funktioner, förmedling och installering. När Jehoshua blev installerad i sin tjänst, fick han också förmedlat till sig en ande av vishet, genom vilken han skulle kunna leda folket efter Moshès död. 34:10-12 “I Israel uppstod inte mer någon profet lik Moshè, någon som HaShem kände ansikte mot ansikte, ingen om man tänker på alla de tecken och under som HaShem hade sänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och med hela hans land, och om man tänker på all den väldiga kraft som Moshè visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.” – Detta var sant tills profeten som Moshè kom, enligt 5 Mosebok 18:15, 18, som gjorde, och kommer att göra, mycket större under än Moshè. Hans namn är Jeshua.
Vi skulle också kunna förstå denna text som att den talar om Moshè som profet. Som profet finns det ingen som honom, och kommer aldrig att finnas. I detta fall räknas inte Jeshua som en av profeterna, för hans tjänst befinner sig på en annan högre nivå som inte går att jämföras med Moshe eller de andra profeterna, som det står skrivet i Hebreerbrevet 1:1-3: “Sedan Elohim i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Elohim härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.” “Israel” – Detta är det sista ordet i Toràn. I Bereshit 1:1 börjar Toràn med bokstaven bet, som betyder hus, och i Devarim 34:12 slutar den med Israel, som är bruden som kommer att bo i det hus som blivit förberett sedan världens skapelse. Det sista ordet i Toràn är Israel. Det lär oss att Israel kommer att få det sista orden i världshistorien. BARUCH HASHEM! Och efter att ha slutat en bok i Toràn säger vi: “Chazak, chazak, ve-nitchazek!” – Var stark, var stark, och låt oss bli styrkta! HaShems Torà är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HaShems vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.
HaShems befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart, det upplyser ögonen.
HaShems fruktan är ren, den består i evighet.
HaShems domslut är sanna, de är alla rättfärdiga.
De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld.
De är sötare än honung, än renaste honung.
Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön. Psalm 19:8-12 | 
